Som ett monument över mänsklig dumhet står det kapade trädet ensamt kvar i det som alldeles nyss var naturskog. Naturskogen med all dess rikedom av växt- och djurliv är numera sällsynt i vårt land, små sårbara öar i ett hav av virkesplantager och monokultur är det som återstår. Endast 4 - 5% av naturskogen är långsiktigt skyddad.
Skogen ägdes av farbror Åke, en gammal ungkarl som bodde ensam kvar i sitt lilla röda hus. Innan dess förvaltades och ägdes skogen av hans föräldrar och kanske även av tidigare generationer, skogen var gammal och hade aldrig utsatts för modernt skogsbruk. Folket i bygden suckade över "misskötta" skogen för här hade inga maskiner lämnat sår efter sig, farbror Åke gick med sin motorsåg och röjde och jag är övertygad om att han ibland böjde sig ner och såg alla växter och djur som bidrog till artrikedomen i hans skog. Entreprenörerna i sina stora maskiner ser inte livet på marken.
När farbror Åke dog såldes skogen i fjol av Allmänna arvsfonden till en investerare som snabbt ville omsätta skogen till kapital. Naturskogen med sina täta mossmattor och artrikedom förvandlades inom några veckor till ett kalhygge som kommer att avge kol till atmosfären under de 20 - 30 närmsta åren. Fåglarna får hitta nya boplatser. Svamparna som levt i symbios med trädens rötter dör liksom allt annat som varit beroende av det förunderliga samspel som sker i vår natur. Den minskade biologiska mångfalden på kalhyggen som detta gör att skyddet mot sjukdomar, skadedjur, stormar och nederbörd minskar, en svårt sargad natur kan inte försvara sig.
Det kommer snart att grönska igen, sly och hallonsnår tar över där det nyss växte mossor, lavar och gammelskog. Det kommer förstås att återplanteras, med besprutade gran- och tallplantor, en monokultur kommer att växa fram där växtförädlade barrplantor står som tennsoldater i raka led i exakt samma storlek, år efter år. Enfalden ersätter mångfalden.
En smal skärm av träd har lämnats kvar, gissar att grannens mark tar sin början här. Vinterns första storm fällde naturligtvis träden som plötsligt stod utan skydd och hade anpassat sig till till de förutsättningar som plötsligt inte fanns kvar. Jag hoppas de får bli kvar som en ynka liten kompensation, det finns miljoner liv i ett dött träd.
Av väggmossan och stensötan kommer inget att finnas kvar när trädens skyddande tak är borta. Alla småkryp som lever i dessa ekosystem dör också bort och artutrotningen accelererar med modernt kalhyggesbruk. Den nedhuggna skogen som tidigare utgjorde en kolsänka blir nu ett ovälkommet utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Nedhuggen skog kan inte längre hålla kvar kolet i marken. De virkesplantager som kommer att ersätta naturskogen lever inte längre än 60 - 80 år innan de ånyo avverkas, vårt skogsbruk är inte hållbart och naturen får aldrig en chans till återhämtning.
Hållbart betyder att vi nyttjar något utan att förbruka.
Vi har haft lätt att engagera oss i regnskogen och den skövling som sker där men när det gäller vårt största ekosystem - skogen - tycks vi vara relativt okunniga om vad som sker i vår närmiljö, om våra egna utrotningshotade arter, en sorglig och kanske ödesdiger konsekvens av det moderna kalhyggesbruket.
Vad är egentligen skog?
" Vi kallar ju inte ett stort vattenfyllt dagbrott för sjö, inte heller betraktar vi ett grustag som en liten öken. För att något skall kunna betraktas som sjö kräver vi att där skall finnas vass, näckrosor, abborrar, fåglar och bävrar. På samma sätt förstår vi också att öknen endast på ytan framstår som en fattig trakt, att här finns en hel mosaik av livsformer som tillsammans med sanden utgör den ekologiska nischen i öknen. Så inte med skogen.
Det ekosystem som är vårt i särklass största är vi förvånande okunniga om. En svensk monokultur bestående av gran betraktas som en skog, trots att den många gånger faktiskt är långt artfattigare än den naturliga öknen."
Johannes Söderqvist i antologin " Att slakta en guldkalv"
