Olika nyanser av blått

..om man inte har något att säga så kan man alltid visa bilder....

Woodland idag!

Det är bara att sätta i gång med vårarbetet när vädret nu tillåter det, några plusgrader i luften men klär man sig ordentligt och med lite tungt kroppsarbete så håller man värmen.

Det brukar vanligen ta ca 2 månader att gå igenom hela trädgården på våren så för den delen är det skönt att komma igång. Jag är nog ganska noggrann med vårarbetet, det lönar sig inte att fuska i trädgården. Nu städar jag bort allt skräp som fallit ner under vintern och klipper ner allt som jag inte hann med i höstas. Det som ligger i rabatterna i form av löv och massor! med tallbarr får ligga kvar och jag fyller på med organiskt material, lite olika beroende på vilka växter det handlar om. Maskar och mikroorganismer tar hand om materialet och omvandlar det till fin, ny jord. Höstljungen som har blommat över klipper jag nu för att de skall hålla sig täta och fina.
.

Mossan har klarat sig fint i vinter och lyser verkligen upp med sin grönska den här tiden på året

Den lilla skenhasselbusken Corylopsis spicata som frös tillbaka under den besvärliga våren i fjol ser fin ut tillsvidare, röda vackra små bladskott på kvistarna.

Rhododendron proteoides, en liten raritet, flyttade jag till en nyanlagd rabatt på sensommaren i fjol, inte utan vånda faktiskt men den ser väldigt fräsch ut. Den växer så långsamt så den försvann nästan bland alla andra mer storvuxna växter så jag var tvungen att flytta på den. Såhär skall en Rh. proteoides växa, i framkant på paradplats.

Våtbädden med dess innevånare ser finfin ut, här växer Rh. Golfer samt Rh. roxieanum. Busken i bakgrunden är en ärtcypress - Chamaecyparis pisifera `Avenue´ - en riktig snygging i rabatten. Så småningom skall det dyka upp lite vårblommor också.

Här växer ljung och senare kommer det att dyka upp lite primulor samt hundtandsliljor. Trädet som syns på bilden är en hassel som växte där när jag grävde ur för rabatten och jag bestämde mig för att spara den. Har stammat upp den en aning och skall fortsätta med det vartefter den växer till sig. Ovanför stenarna grävde jag ur i fjol och fyllde med täckbark och barkmull. Lite gödsel krävs nog i vår med sedan är det bara att plantera.

 

Tredje gången gillt för Acer shirasawanum - gulbladig solfjäderslönn! De två tidigare exemplaren har frusit bort under tuffa vintrar men nu ser den väldigt fin ut där den står. Vi har även en grönbladig variant och även den ser ut att ha klarat sig väl under denna milda vinter. I bakgrunden en trevlig växt Rh. Ramapo som blommar med en sky av blåa blommor på våren.

Glimtar från vår sörmländska trädgård i februari månad!

Det blev en hel arbetsdag i trädgården idag, termometern stiger över 10 grader, måste vara unikt för februari månad.

I dag lyfte jag på locket till kallbänken som vi gjorde i höstas och där grönskar det för fullt. Små fröplantor av olika Helleborus har fått övervintra där och den vita julrosen blommade för fullt, även hundtandsliljorna började visa liv. Här finns även några frösådder av svavelpionen samt en planta och frön av Paeonia obovata som snälla Helen i Piteå skickade till mig i höstas. Även en liten planta av en spännande lönn från Helen, finns här, stammen på den lilla lönnen lyser eldigt rött så den lever!

Jag är, som sagt, inte odelat förtjust över denna värme i slutet av februari, jag har aldrig upplevt det tidigare att jag kunnat påbörja trädgårdsarbetet vid denhär tidpunkten och våren kan vara svekfull även om den infinner sig vid mera normala tider.

En som gått oskadd genom vintern är denna trevliga städsegröna planta Asplenium trichomanes - svartbräken. En fin växt som inte är invasiv och behåller sin fina form, lämplig för woodland partier.

Asplenium trichomanes - svartbräken

 Julrosen med de fläckiga bladen har stått i knopp sedan i höstas, ser ut att gilla den milda vintern.

Helleborus ericsmithii - `Winter moonbeam´

Trädgårdens prima primadonna, i slutet av februari är förstås Helleborus niger som har blommat hela vintern och inte låter sig nedslås av att det ibland faller snö - knopparna ruskar på sig och sträcker sig upp genom snötäcket för att nå ljuset.

Helleborus niger

Våren - var god dröj!

Magnolia `Wada´s memory´

Snön är borta och det finns ingen tjäle i marken. Isen har smält bort på dammen och fiskarna rör sig lojt i det kalla vattnet.

Idag visade termometern +7 grader i skuggan och vi är bara i mitten av februari.

Överallt i trädgården börjar det spira, växterna lockas fram av det varma vädret men de flesta har ingen varm päls som magnoliorna att skydda sig med.

Fåglarna har fått vårkänslor, mesarna filar för fullt och idag hörde jag de första fågelsträcken, troligen gäss.

Vårens ankomst är  alltid magisk, något vi längtat efter länge under den kalla och mörka vintern. Den är fylld med förväntningar och en iver att ta itu med trädgårdsarbetet. Men något känns väldigt fel, vi har knappt haft någon vinter och våren skall definitivt inte infinna sig i februari.

I Storbritannien kämpar man sedan jultiden med katastrofala översvämningar, de sydvästra delarna av landet är vattendränkta och Themsen svämmar över med enorma ekonomiska skador som följd. I Kalifornien upplever man just nu en extrem torka där bönderna tvingas lägga sin åkerjord i träda, det finns inte vatten till djuren och katastroftillstånd är utlyst. Kalifornien är USA´s ledande jordbruksstat och om skördarna uteblir kan effekterna drabba oss alla. Det kommer innebära sociala, ekonomiska och militära konsekvenser på olika håll i världen. 

Vårt kalla klimat här i Norden har hittills varit en välsignelse för våra trädgårdar och vår natur. Vi slipper mycket av oönskad växtlighet och spridning av främmande insekter som inte lyckas överleva i den nordiska vintern. Minskad isbildning i Bottenviken och Bottenhavet blir en självgående process eftersom  öppet vatten binder värme medan isarna reflekterar bort värmen. Hur trevligt det än känns med alla vårtecken som börjar visa sig så  känns det riktigt fel.

 I Finland finns ett ord "takatalvi" som närmast kan översättas med "bakvinter" - när vintern återkommer efter att våren påbörjat sin framfart och det kan  gå riktigt illa för allt som börjat växa.

Så våren -vänta en månad till!



 

I morgon börjar det - OS i Sotji

Wilma Rudolph

År 1960 kom televisionsapparaten in vår familjs liv, lagom till sommarolympiaden i Rom.

Jag bodde då på andra sidan Bottenviken i Österbotten och Vännäs på den svenska sidan hade fått sin första TV sändare vars räckvidd även nådde över vattnet österut.

Det var stort, nästan revolutionerande när vi plötsligt kunde följa Olympiaden i de svartvita bilderna.

Det är länge sedan och jag var en liten flicka på den tiden men jag minns ännu Wilma Rudolph, den graciösa sprintern från USA som sprang hem 3 guldmedaljer, två individuella guld på 100 m och 200 m samt stafettguldet. Hon väckte stor uppståndelse i hela världen, hon var nummer 20 i en syskonskara på 22 barn och drabbades av polio i unga år. Under ett flertal år kunde hon inte använda sina ben men mamman åkte med henne till behandling och vid 12 års ålder kunde hon stödja på benen igen - en  sann askunge saga.

Sedan dess har både sommar- och vinterolympiader varit riktiga höjdpunkter - något att se fram emot även om det numera ständigt närvarande fusket har förtagit något av glädjen och förväntningarna.

En gång i tiden fick de aktiva inte förknippas med reklam, de kunde bli uteslutna från tävlingarna. De idrottsliga prestationerna var allt och här skulle världens idrottsmän och kvinnor mötas i ärlig kamp som skulle resultera i vänskap länder emellan. Den tanken känns långt borta nu...

I morgon inleds de olympiska vinterspelen i Sotji. För första gången i historien kommer inte public service att sända spelen  - nu är det pengar som styr och betalkanaler har tagit hem vinsten. Många äldreboenden tillhandahåller inte kommersiella kanaler och många  våra äldre kommer inte att kunna se spelen.

Enligt uppgifter i media har investeringar inför spelen kostat omkring 340 miljarder kr, mer än samtliga tidigare vinterolympiader tillsammans. Detta i ett land där många i befolkningen saknar det mest grundläggande av livets nödtorft.

Tusentals arbetare har rekryterats från omkringliggande, fattiga länder för att bygga arenor, vägar, broar, tunnlar, hotell -  arbetare som inte fått sina löner och får återvända hem till fattigdomen. En modern variant av Potemkins kulisser som byggdes när Katarina den stora en gång gjorde sin resa genom riket.

Trots garantier blir det inget "grönt" OS. Världsnaturfonden liksom övriga internationella miljöorganisationer, som i början var med och sponsrade spelen , har hoppat av. Miljöförstöringen är enorm. Bergsfloden Mzymta har blivit överbyggd av såväl en ny väg som järnväg till en kostnad av 57 miljarder kronor. Floden som rinner från bergstopparna ner till kusten och har varit dricksvattenkälla för Sotjis innevånare är nu förstörd. Byggföroreningar rinner ut i vattnet och på en del ställen är den torrlagd pga allt byggavfall som dumpats i floden.

Av hundra lekplatser för lax finns endast tio kvar.

Kanske är detta början till slutet för våra Olympiska spel som blivit krämarnas marknad. Om inte IOK plötsligt blir radikala eller nostalgiska eller något annat märkligt och förmår återuppliva  spelens ursprungliga intentioner så återstår bara ett penningastyrt spektakel som blivit sin egen värsta fiende.

  






 

Taklök - sedd men sällan iakttagen

Taklöken tillhör inte trädgårdens mest exklusiva växter och inte lyser den som en primadonna heller men ack så söt den är när man tar sig tid att titta på den på lite närmare håll.

Den är väldigt anspråkslös under vissa förutsättningar, den gillar inte att få det för blött för då ruttnar den bort. Däremot tål den torka mer än de flesta andra växter och tar vatten när tillgång uppenbarar sig. 

Väldränerat är vad som gäller, speciellt vintertid för att den inte skall ruttna .Grusblandad jord där det aldrig får bli stillastående vatten och en solig plantering och taklöken kommer att tacka trädgårdsmästaren genom att villigt sprida sig och bilda vackra mattor.

 En sån här matta av olikfärgad taklök tar några år att åstadkomma men sedan sköter den sig mer eller mindre alldeles själv.  Den kan se lite tilltufsad ut efter vinterns påfrestningar men återhämtar sig snabbt när värmen kommer.

Taklök är användbar i många olika sammanhang, här har jag planterat i gamla dräneringsrör som jag hittat i  ladugården men det går alldeles utmärkt att plantera i vad man råkar ha till hands. Gamla skor, konservburkar eller gamla krukor fungerar fint eller en sten där det finns en liten urgröpning som rymmer lite jord. Det enda man bör se till är att det finns avrinning för vatten som kan samlas.
När den trivs sätter den i gång och blommar, blommorna är uppseendeväckande i förhållande till det anspråkslösa bladverket men efter blomningen dör den bladrosett som blommat och efterlämnar en brun och nedvissnad rosett som man får plocka bort. Dethär är taklökens sätt att skapa utrymme.  

Den sprider sig gärna hos oss i sanden mellan de stenlagda gångarna och det är enbart trevligt, ingen ogräsaktig invasion och den är betydligt lättare att flytta på än många invasiva marktäckare.

Taklökens anspråkslöshet och det lilla formatet gör att den inte lämpar sig särskilt väl i traditionella, blandade rabatter. Andra, mer starkväxande perenner tar över och taklöken riskerar att hamna i bladskugga och då kan den ge upp. Men i stenpartier med andra lågväxande perenner går det bra  bara det finns tillgång till ljus.....eller en hel plantering i gassande sol med enbart taklök i olika färger.

Taklök är också lätt att föröka, lönar sig knappt att hålla på med frösådder, det är bara att plocka de små sidolökarna och plantera om dem, antingen i kruka eller på en ny växtplats.