I morgon börjar det - OS i Sotji

Wilma Rudolph

År 1960 kom televisionsapparaten in vår familjs liv, lagom till sommarolympiaden i Rom.

Jag bodde då på andra sidan Bottenviken i Österbotten och Vännäs på den svenska sidan hade fått sin första TV sändare vars räckvidd även nådde över vattnet österut.

Det var stort, nästan revolutionerande när vi plötsligt kunde följa Olympiaden i de svartvita bilderna.

Det är länge sedan och jag var en liten flicka på den tiden men jag minns ännu Wilma Rudolph, den graciösa sprintern från USA som sprang hem 3 guldmedaljer, två individuella guld på 100 m och 200 m samt stafettguldet. Hon väckte stor uppståndelse i hela världen, hon var nummer 20 i en syskonskara på 22 barn och drabbades av polio i unga år. Under ett flertal år kunde hon inte använda sina ben men mamman åkte med henne till behandling och vid 12 års ålder kunde hon stödja på benen igen - en  sann askunge saga.

Sedan dess har både sommar- och vinterolympiader varit riktiga höjdpunkter - något att se fram emot även om det numera ständigt närvarande fusket har förtagit något av glädjen och förväntningarna.

En gång i tiden fick de aktiva inte förknippas med reklam, de kunde bli uteslutna från tävlingarna. De idrottsliga prestationerna var allt och här skulle världens idrottsmän och kvinnor mötas i ärlig kamp som skulle resultera i vänskap länder emellan. Den tanken känns långt borta nu...

I morgon inleds de olympiska vinterspelen i Sotji. För första gången i historien kommer inte public service att sända spelen  - nu är det pengar som styr och betalkanaler har tagit hem vinsten. Många äldreboenden tillhandahåller inte kommersiella kanaler och många  våra äldre kommer inte att kunna se spelen.

Enligt uppgifter i media har investeringar inför spelen kostat omkring 340 miljarder kr, mer än samtliga tidigare vinterolympiader tillsammans. Detta i ett land där många i befolkningen saknar det mest grundläggande av livets nödtorft.

Tusentals arbetare har rekryterats från omkringliggande, fattiga länder för att bygga arenor, vägar, broar, tunnlar, hotell -  arbetare som inte fått sina löner och får återvända hem till fattigdomen. En modern variant av Potemkins kulisser som byggdes när Katarina den stora en gång gjorde sin resa genom riket.

Trots garantier blir det inget "grönt" OS. Världsnaturfonden liksom övriga internationella miljöorganisationer, som i början var med och sponsrade spelen , har hoppat av. Miljöförstöringen är enorm. Bergsfloden Mzymta har blivit överbyggd av såväl en ny väg som järnväg till en kostnad av 57 miljarder kronor. Floden som rinner från bergstopparna ner till kusten och har varit dricksvattenkälla för Sotjis innevånare är nu förstörd. Byggföroreningar rinner ut i vattnet och på en del ställen är den torrlagd pga allt byggavfall som dumpats i floden.

Av hundra lekplatser för lax finns endast tio kvar.

Kanske är detta början till slutet för våra Olympiska spel som blivit krämarnas marknad. Om inte IOK plötsligt blir radikala eller nostalgiska eller något annat märkligt och förmår återuppliva  spelens ursprungliga intentioner så återstår bara ett penningastyrt spektakel som blivit sin egen värsta fiende.