Tschip - tschip - tschip - tschip hörs det från busken, stillsamt och nästan blygt men aldrig uppseendeväckande högljutt, precis som pilfinken själv. Flocken landade i busken för några veckor sedan liksom den gjort varenda höst, det verkar inövat. Om jag inte visste att de finns där i den risiga busken skulle jag knappt se dem men så är det med pilfinken, vi ser den men den väcker sällan vår uppmärksamhet.
Pilfinken tillhör familjen sparvfinkar liksom gråsparven och den känns lättast igen genom den mörka kindfläcken som gråsparven saknar. Gråsparven, som i min ungdom var den vanligaste fågeln i omgivningarna, har valt ett annat livsutrymme än pilfinken, nämligen i närheten av människor på stadens gator och torg. Den minskar kraftigt och man tror att det beror på matresterna den livnär sig på runt korvmojar och hamburgerbarer.
Dålig mat för människor är dålig mat för småfåglar.
Hos pilfinken är hanen och honan likadana, i fåglarnas värld kallas det för monoformism. Pilfinken är också lyckligt lottad med sina diskreta färger som skydd mot upptäckt, iögonfallande fjäderskrud är ingen tillgång i fågelvärlden. Den är inte hotad globalt men på vissa håll i Västeuropa har den minskat i antal vilket tros bero på ogräsmedel i odlingar samt minskat spill från sädesfälten.
Tschip - tschip - tschip - varje morgon när ljuset bryter fram kommer de att sitta där i schersminbusken och försiktigt konversera, oavsett om termometern visar - 25 grader, då burrar de upp sig till små dunbollar men beteendet förändras inte. När snön och kylan kommit brukar de passa på att plocka sandkorn där bilen har stått och det fortfarande är barmark.
När värmen börjar återvända på våren blir samtalet mera högljutt och ibland lyckas de, i konkurrens med mesarna, att behålla en holk för fortplantningen.
Men så plötsligt en dag är de borta. Under hela sommarsäsongen syns de inte till, det blir pilfinkstyst. Eller är det den tätnande grönskan som gör dem osynliga?
Hela sommaren och halva hösten är de osynliga men sedan, när kylan blir vassare och dagarna kortare så plötsligt är de där igen och från schersminbusken hörs ett försiktigt tschip - tschip - tschip..
...och allt börjar om igen....
Vilket trevligt inlägg om trädgårdens besökare.
SvaraRaderaTycker det är så mysigt med alla dessa olika arter av fåglar som man ser varje dag eller då och då.
Beställde faktiskt lite olika sorters fågelmat hos Vivara i går. Man måste ju ha lite gott att bjuda på så man lockar fler på besök.
Trevlig kväll!
Pilfinken är en kär vintergäst här också. Den var snabbt på plats när jag började mata för säsongen precis som Nötväckorna, Talgoxarna och Blåmesarna.
SvaraRaderaVisst är det fascinerande att betrakta fåglar på nära håll och försöka lära sig lite om deras "vanor"?
Kram!
Åh vilken härlig upplysningsberättelse du skrivit! Dom flesta tar ju fel på gråsparvar och pilfinkar, men här hos oss på Gotland har vi inte någon art. däremot finns det MASSOR av andra - för mig - okända fågelarter. Jag brukar bli lite upplyst om vad det är för konstiga och i bland ovanliga när min kusin är här, hon är betydligt mer insatt.
SvaraRaderaDet är klart att du ska få en "guidad" runda i trädgården! Välkommen!! Maila först så jag vet när du kommer och vi kan göra upp om en tid vi är hemma. Men...jag förstår att det inte är dags ännu på många månader.....*fniss*
SvaraRaderaNär och om det blir av har jag ingen aning om just nu, vi har ff några husdjur som inte kan lämnas ensamma men om det någon gång blir av så hör jag förstås av mig i tid.
RaderaTack för inbjudan!