En hyllning till svavelpionen

Livet börjar här, i det svarta fröet finns embryot till en ny svavelpion Paeonia mlokosewitschii.

De röda klumparna som lyser så klart är ett av naturens många sätt att skydda nästa generation, svavelpionen gör en avledande manöver och hoppas att fåglarna skall lockas av den starka röda färgen och lämna de fertila fröerna i fred.

Pioner tillhör våra mest älskade trädgårdsväxter. De är lättodlade, härdiga och finns i så många varianter, det finns en pion för varje trädgård. Som alltid föredrar jag enkelheten framför de mera flashiga och iögonfallande fyllda sorterna. Den gula svavelpionens skönhet är just enkelheten med de florstunna blombladen, den enda gulblommande vildarten bland örtartade pioner.

Att pyssla med frösådder har väl aldrig varit en sysselsättning som känts särskilt attraktiv, lite för mycket pillrande i mitt tycke, men dessa svarta pärlor är hanterbara till och med för mig.

I denna enkla kallbänk, fylld med sand, i krukor med hälften jord och hälften sand fick de tillbringa sitt första år. Det första året bildas enbart rötter, ingenting på ytan som talar om att här finns liv.

   

På våren det andra året spirar det i krukorna och de första hjärtbladen har bildats, sedan händer inget mer den sommaren. I år planterade jag om de små groddarna och de fick stå ute hela sommaren för att när hösten kom återvända till sin skyddade växtplats i kallbänken. Nästa vår hoppas jag de är redo för utplantering de är då tre år gamla. Det dröjer kanske fem, sex år innan det blir en blommande planta, en anledning till att svavelpioner är så dyra i inköp.

Inte bara blommor - när svavelpionens nya skott visar sig i mars/april blir man nästan salig av de rödfärgade, hoprullade bladen. Bladen innehåller något ämne som skyddar mot opålitliga vårtemperaturer, därav den avvikande färgen. Så småningom, när värmen stabiliseras övergår bladfärgen till vackert blådaggigt grön.

 Svavelpionerna är dock inte pålitliga blomfärgen. I sitt naturliga tillstånd förekommer allt från helt rosa till olika skiftningar mellan rosa och gult. Många odlare har besviket konstaterat att den gula svavelpionen som man betalat dyrt för, blommade med rosafärgade blommor.

Jag har två blommande plantor i trädgården, hos den ena kan man bara ana sig till den svagt gula färgen, de rosa inslagen är synliga, redan i knoppstadiet.

Den andra svavelpionen däremot är så gul som den kan bli och från den är alla fröna tagna. Om det däremot är någon garanti för att det genererar helt gula blommor vet jag inte. Upplys mig gärna om någon vet! Oavsett färg är svavelpionen en skönhet i trädgården, en alla tiders prima primadonna.