Nu på försommaren är naturen en
stor barnkammare. Det är en underbar tid, men också en känslig sådan då man
måste visa hänsyn i markerna. Jag blir alltid så ledsen och upprörd när folk
inte förstår det. Idag (5/6) på morgonen fick jag se en hund som jagade en
råget i full fart över ett stort, öppet fält. Det kan ha varit rågeten här på
bilden, för den är tagen i närheten ett par dagar tidigare. Någon hundägare
syntes inte till. Snälla ni, släpp inte era hundar lösa i markerna vid den här
tiden!!! Även en snäll hund är i grunden ett rovdjur och en dödlig fara för ett
litet kid, som den lätt kan bita ihjäl utan att ägaren märker någonting.
Dessutom finns det fortfarande högdräktiga rågetter, som mycket väl kan kasta
sina kid i förtid om de blir hetsade. Mellan 1/3-20/8 är det förbjudet att ha
hunden lös i markerna. Tyvärr är lagen lite luddigt skriven, men
Naturvårdsverkets tolkning är så gott som alltid att den måste vara kopplad.
Att ni själva inte rör några
vilda djurungar är väl självklart, eller hur? Ett rådjurskid som ligger ensamt
och trycker är INTE övergivet, även om mamma oftast inte vågar sig fram när det
finns människor i närheten. Har någon tagit i ungen gör det inget, för lukten
spelar en mycket liten roll i kontakten mellan get och kid i början. Kiden är
helt luktlösa för att inte räven ska kunna nosa upp dem. Men det är en
riskfylld strategi, för om de saknar lukt kan ju mamma inte nosa upp dem
heller! I stället präglas hon på platserna där kiden ligger, som alltid är en
bit ifrån varandra för att räven inte ska hitta alla på en gång. Efter ett par
veckor blir kiden allt rörligare, och om de då skrämda rusar iväg för långt och
lägger sig och trycker på fel ställe är det inte säkert att mamma hittar dem.
Visst lockar mamma och barn på varandra, men även det har sina risker. Ljud kan
höras även av andra än de är avsedda för. Hittar ni ett kid är det alltid bäst
att lugnt gå därifrån och lämna det ifred.
Det är förstås inte bara rådjuren
som har små ungar nu. Det har även harar, rävar, ja så gott som alla djur och
fåglar i våra marker. Samma sak gäller även där: Låt ungarna vara, och om
barnen kommer med någon unge så lägg tillbaka den där den hittades! Och som
sagt, låt inte hunden springa lös i markerna. Märker ni att en kull fågelungar
är på väg att flyga ut i trädgården, är det också bra att hålla katten inomhus
någon dag. Däremot vill jag inte hindra någon från att själv ge sig ut i
naturen nu. Det händer så otroligt mycket spännande på försommaren, och för en
försiktig, hänsynsfull åskådare finns hur mycket som helst att upptäcka. Ju mer
man lär känna naturen, desto mer inser man hur skört livet kan vara. Och hur
fantastiskt det kan vara att ta del av allt som sker utan att störa.
Olle Arvids
Hej Gunilla!
SvaraRaderaFlott at du minner folk på dette. Jeg blir så sint på folk som slipper løs hundene sine på denne tiden av året, for de løper jo etter rådyrene. Jeg har sett det selv, og jeg føler veldig med dyrene som blir jaget. De små ungene kan jo ikke verge seg eller beskytte seg mot hundene.
Klem
Tack för den pedagogiskt fint upplagda vädjan. Det är så svårt för undertecknad att förstå att man ens ska behöva påminna folk om detta.
SvaraRaderaDessutom fick jag lära mig något jag inte visste innan som t. ex. att de små kiden saknar doft. Då är det riktigt begripligt hur illa det är om man flyttar på en unge som man tror är övergiven. Men, det händer faktiskt ATT ungar är övergivna - överkörda av bilar t. ex. NÄR kan man vara säker på att en unge faktiskt är övergiven och vad gör man då?
Själv har jag skogen som närmaste granne med mycket vilt i . Vi har viltstängsel mot skogen så att jag slipper att bli irriterad av rådjurens "okynnesbeteenden" i trädgården eller "hamlande" älgar. Nu kan jag njuta fulla drag av deras närvaro. Vi brukar "snacka" med varandra genom stängslet utan "no hard feelings":-). Visserligen kastar rådjuren ibland längtansfulla blickar på Anjas Delikatesshörna, men skogen bjuder på massor av delikatesser så här års också.
Ja, vad vore tillvaron utan skogens mystik?
Tack för inlägget!
Önskar en trevlig 6/6!
Anja
Tack för ditt trevliga svar Anja! Så länge mamman är i livet överger hon i stort sett aldrig sin unge. Enda gången man kan utgå från att ungen är i nöd är om man hittar mamman död. Om du tar kontakt med organisationen KFV (Katastrofhjälp för fåglar och vilt) med hemsida http://www.kfv-riks.se/ kan de ge mer information om vart du bör vända dig. Det är lite olika beroende på djurslag mm. Själv får du inte ta hand om ett vilt djur i mer än 48 timmar, och ju fortare djuret kommer till någon lämplig fosterförälder desto bättre är det. Att hitta svensk information om hur man hjälper vilda djur är inte så lätt. Tänk om det hade funnits svenska motsvarigheter till t ex tyska rådjurskidshjälpen http://www.rehkitzhilfe.de/ (vars eldsjäl Carla Winhausen har lärt mig det mesta jag kan om rådjursmatning på vintern)eller ekorrhjälparna http://eichhoernchen-notruf.com/ som också gör ett fantastiskt arbete. Men som sagt, jag rekommenderar ingen att ingripa så länge mamman kan vara i livet.
RaderaOlle
Det finns många att värna om ute i naturen.
SvaraRaderaEn viktig påminnelse som ju borde vara helt onödig - trist att folk inte tar hänsyn! Inte visste jag att kid saknar doft, intressant att få lära sig något nytt :-)
SvaraRaderaKram Nora
Hej Gunilla
SvaraRaderaBra med en påminnelse - Det med lukten visste inte jag heller:)
Nu borde nog regnet komma till dig också!
Ha en trevlig kväll
Hei!
SvaraRaderaInnmari viktig det du skriver om. Må vise omtanke for naturen rundt oss. Rart å høre om hvordan naturen beskytter seg mot farer.
Ha det godt! Anne
Tak for et godt indlæg. Jeg blev selv meget klogere omkring dufte.
SvaraRaderaHilsen Elna
Tack för era trevliga kommentarer! Roligt att ni gillar mitt gästinlägg.
SvaraRaderaOlle
Informativt och viktigt att påpeka. Allmänbildningen i dessa frågor är nog ganska låg.
SvaraRadera//Helene