Så kom då det som kan kallas vinter även till oss, temperaturen visade - 10 grader i morse och hur skönt känns inte det när något uppträder som förväntat, något som vi är vana vid och kan relatera till. Det inger en känsla av trygghet. Vackert är det när solens strålar letar sig fram genom trädens grenar.
Marken är täckt av ett tunt snötäcke och ännu finns tid för en riktig vinter med kyla och nederbörd i form av snö. Avsaknaden av snö är oroväckande, vi har extremt låga grundvattennivåer och det under en tidpunkt när förråden borde vara överfulla. Längst i norr vräker snön ner och SMHI går ut med klass 2 varningar på grund av kraftigt snöfall. Jag följer skidsporten (och hejar på de norska bröderna Boe) och ser vilka snömängder som fallit runt alperna. Här hos oss varnas för saltinträngning i borrade brunnar på grund av de låga grundvattennivåerna, trots att vi befinner oss långt från kusten.
Trädgården sover sin vintersömn och bryr sig föga om mänskliga bekymmer eller om en bloggare som suckar i takt med tangentbordet över hur svårt det är ibland att hitta något meningsfullt att skriva om. Jag längtar inte ens till våren som annars är ett tacksamt ämne vid denna tidpunkt. Jag har nog uppnått den ålder där vissheten om att varje dag som går innebär en dag mindre av det som återstår.
Men böckerna finns alltid där, redo att bjuda på en upplevelse för den som så önskar och ibland med ett sällsynt vackert språk som inte lämnar någon oberörd.
-------------------------------------------
Det var åsynen av björken som drabbade mig. Den stod där den alltid har stått, i en krök av grusvägen vid Sollenkruka på Vindö i Stockholms skärgård, en plats som jag har passerat flera gånger varje sommar sedan jag var liten. Nu stod den där i det som skulle vara högsommarens ljuvligaste tid - färglös och förbränd av torkan, marken under den fylld av fallna löv.
Detta är inledningen till "Sent på jorden, 33 tankar om världens största nyhet". Författare är Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter. Han har under ett antal år, varje lördag publicerat en krönika om klimatförändringar och genom den stora respons han fått från allmänheten bestämde han sig att ge ut en bok där han valt ut 33 krönikor han skrivit under åren 2012 - 2018. Hans sätt att angripa det som han anser vara mänsklighetens största utmaning, med tankar och reflektioner av världsberömda författare, poeter, filosofer och gammal konst är unikt och underbart vackert trots budskapets allvar. Envis och modig, stående på en stabil kunskapsgrund fortsätter han varje lördag att leverera sina krönikor. Han menar att klimatkrisen, i synnerhet efter sommaren 2018 blivit en existentiell kris för honom och där låter han Eagles klassiska 70 - talslåt "Hotell California" illustrera innebörden; man kan checka in när man vill men man kan förmodligen aldrig komma därifrån.
Hej Gunilla
SvaraRaderaSmukke billeder med sne, selvom det ikke giver meget til grundvandet. Her hos os blæser det og blæser for 3. gang siden nytår, det er meget, men vi kan ikke gøre noget ved vejret. Det er for koldt at gå i haven, så jeg laver indlæg og læser skønlitteratur, det er hyggeligt.
Kram
Hei Gunilla,
SvaraRaderaihania kuvia puutarhastasi ja sinä myös kirjoitat kauniisti! Nuo upeat alppiruusut ilahduttavat talvellakin.
Esittelemäsi kirja kuulostaa mielenkiintoiselta ja hyvin tärkeältä. Toivottavasti se käännetään myös muille kielille... ja toivottavasti kannen kuvitukseen kiinnitetään enemmän huomiota. Kansi näyttää hivenen tylsältä noin hienolle kirjalle. :)
Toivottavasti saatte sopivasti lunta lisää. Täällä satelee tänäänkin, hyvin ohuesti. Optimistina haluan ajatella, että päivän pitenemisen huomaa jo. :)
Iso halaus!
Hello Dear Friend Gunilla: I share your feling about the acceptance of snow by those of us who live in the north, but like you we have very little this year, and the groundwater will become depleted, Winter snow is critical for agriculture, It is quite amazing, and not a little distressing, that many writers throughout the world can compose such eloquent words about nature in all its forms, yet we continue on the path of its destruction regardless. We are a very strange species indeed. Perhaps rather than Homo sapiens we should be known as Homo idioticus! I also understand that we have less time left on this earth with every passing day and it is up to us to use it wisely if we can. it is not hard to become depressed at times!
SvaraRaderaJeg lagde specielt mærke til din bemærkning om, hvordan alderen påvirker din forventning til det forår, der venter. Jeg ser nu stadigvæk frem til forårets komme (heldigvis), men kan mærke alderen påvirke min indstilling til, hvilke planter jeg har lyst til at så. For en del år siden var pæoner på frølisten hvert eneste år, og vi kan da også glædet os over resultatet af såningen i form af i hvert fald 4 forskellige arter; men nu skræmmer tidshorisonten mig, så hvis vi skal have nye pæoner, vil de blive købt som planter.
SvaraRaderaSmukke billeder! Jeg forstår godt din glæde over sneen.
SvaraRaderaJeg kan ikke forstå, hvordan der kan trænge salt ind i grundvandet, når du bor langt fra kysten. Men det lyder ikke rart, hvis det sker.
Hej Gunilla!
SvaraRaderaDet er skummelt å få salt i grunnvannet. Vakre bilder av snøen hos deg. Får håpe dere får litt mer så det hjelper på grunnvannet.
Klem!
Hej Gunilla
SvaraRaderaSalt i vattnet? Kanske från någon salt i bergsgrunden?
Ja, vi får hoppas på en snövinter och en regnig vår.
Jag har sett Björn Wiman på TV - en mycket intersant person!
Ha en trevlig vecka
Inte alls något tråkigt inlägg! Vackra foton och ett trevligt lästips! Tack för det Gunilla! Jag känner igen hans namn, men inte mer ... verkar som en intressant och läsvärd bok.
SvaraRaderaKram
Fint skrivet även om det låter lite dystert. Det är ju så livet är, glatt ena dagen och dystert andra. Just nu tar jag en dag i taget för jag tycker inte det går fort nog att komma till våren som jag ser fram emot. Försöker bortse från ev klimathot och låtsas att det inte finns utan det är normala variationer som alltid har förekommit.Ha det fint. Carita
SvaraRaderaJa, det är nog så att det tar olika lång tid för oss att checka in på hotell California.
RaderaHei Gunilla! Dette er et tema ingen av oss kan komme utenom uansett hvor ubehagelig det er å kjenne på. Og det er det. Veldig ubehagelig. Og veldig viktig å snakke om! God uke til deg i din snødekte hage!
SvaraRaderaDu har aldrig skrivit ett tråkigt inlägg! Det är verkligen skönt med några väl underbyggda rader i bruset av allt lättviktigt på sociala medier. Intet ont om bara vackra bilder, men det är skönt när hjärnan får nåt att reflektera över också, som så ofta hos dig.
SvaraRaderaLängtar efter våren gör jag inte, snarare vill jag få vinter och så snabbt som möjligt. Snödropparna har tagit sig för att blomma. Det ömsom regnar ömsom fryser. Tittar jag i fotodokumentationen är det inte ovanligt att värsta vintern kommer i mars här och sen blir det bråttom med vårbestyren när den äntligen släpper greppet.
Grundvattnet är ett problem här också. Ibland hade det varit intressant med röntgensyn inställd på vattnets rörelse. Att se vilka vägar det tar sig där under jorden. Jag lär ha en vattenådra mellan soffan och soffbordet enligt en slagruteman. Björkarna vi tog ner växte förmodligen i varsin ådra också. Det ligger tre grävda brunnar på raken i samma sträckning.
Om jag får önska, läser jag gärna många fler inlägg om vatten, skog, rovdjur, mossa, miljö allt som du är så bra på. Kör hårt!
Kram
/Anette
Tack Anette!
Radera