Fåglar i närbild

Snön smälter, termometern visar +6 grader och fåglarna tror det är vår. Det filas och det sjungs och det lockas i buskarna och i morse hörde jag kattugglan strax innan gryning. Februari brukar vara vår kallaste månad när vintern visar upp sin mest bistra uppsyn men fåglarna är glada, gott så.

Har aldrig tidigare sett så många gråsiskor Carduelis flammea i trakten som denna vinter. Stora flockar varje dag vid fågelmatningen, undrar vad det beror på?

Utan tvekan den vanligaste vinterfågeln i år, blåmes Cyanistes caeruleus, som trots sin litenhet tar  för sig och viker inte undan för större arter. Tuff och orädd letar den föda hela dagarna. Jag gissar, utan att veta att de flesta förmodligen är födda i någon av alla de holkar vi satt upp här.

Talgoxe Parus major är alltid en trevlig gäst vid fågelmatningen, mera försynt än sin släkting blåmesen och jag har en känsla av att den minskar i antal.

Torde vara talltita Poecile montanus som lätt kan förväxlas med entitan Poecile palustris men säker är jag inte. Så har vi också svartmesen som liknar dessa två men den har en vit fläck i nacken.

Nötväcka Sitta europea går inte att ta miste på. Häckar här i uppsatta holkar där den förminskar ingångshålet med lera, en riktigt duktig hantverkare. Enda fågeln som kan traska upp och ner för trädstammar med huvudet före.

Trädkrypare Certhia familiaris  som oftast ses när den snabbt jagar uppför trädstammar i jakt på insekter.

Domherre Pyrrhula pyrrhula bör ju helst avbildas sittande på en gren men det lyckades jag inte med. Två eller tre par, herrar med fruar besöker dagligen fågelmatningen.

TJOHEJ!