Jag är lite svag för pelarformade växter, de fyller många funktioner i trädgården med sin distinkta uppsyn och är snälla mot omgivningen genom att aldrig bre ut sig och störa och skugga andra växter.
Min första Juniperis communis `Hibernica´ växte sig grann och ståtlig, allt enligt förväntningarna. Men så kom de svåra vintrarna för ett antal år sedan och Helge blev hungrig för det var ont om mat i den snörika vintern. Han åt upp det mesta av `Hibernica´ - nästa höst inhägnades trädgården.
På våren hittade jag en ny `Hibernica´ efter lite letande men vi fick åka en bit för att hämta den. Den nya enen planterades och allt hade säkert varit frid och fröjd om jag inte hade råkat få en "fuskplanta" dvs en växt där man hade kapat av rötterna och tryckt ner den i en kruka. Den dog ganska omgående.
Vi grävde upp enen och åkte tillbaka med den och fick en ny `Hibernica´ som artat sig väl tills denna vår som varit allt annat än snäll mot de städsegröna växterna.
Barren rasar av den så fort man tar i den och den har många döda partier pga av solen som brände innan tjälen släppte taget.
Kanske kan den återhämta sig för den lever men tappar den formen så är det ingen pelaren längre utan den övergår till enbuske.
Avvaktar och ser om det blir en fjärde `Hibernica´....man får väl inte ge upp?
Tredje gången gillt brukar det heta men i en trädgård får man nog prova både fyra o fem gånger.
SvaraRaderaVi har en helt vanlig en och till och med den ser bedrövad ut i år efter alla besvärliga vintrar. Vi får se om den får vara kvar. Ha det bra/Carita