Svamp - både vän och fiende

På hösten när fukten ökar i marken brukar svamparna dyka upp, inte bara i skogar utan även i våra planteringar.

Svampar tillhör de viktigaste nedbrytarna i naturen, utan dem skulle döda träd och stubbar förmodligen aldrig murkna eftersom svampar kan bryta ner cellulosa.Vi skulle drunkna i organiskt avfall som inte bryts ner. Svamparna får näring från dött organiskt material och kan snabbt dyka upp där vi lägger ut flis eller täckbark.

Det vi ser ovan jord är svamparnas fruktkroppar som endast utgör några få procent av svampen, resten ligger under jord i form av svamptrådar eller svampmycel som kan sträcka sig över ganska stor yta. Fruktkroppens uppgift är att producera och sprida svampsporer.

Alla svampar lever inte på dött material. Mykorrhiza kallas de svampar som lever i symbios med träd och växter och är livsnödvändiga för växtligheten. Fina, små svamptrådar tränger in i växternas rötter och avger vatten och mineraler och i gengäld får de kolhydrater tillbaka eftersom svampen inte kan genomgå någon fotosyntes. Allt hänger samman i naturens komplicerade värld.
Det finns även växter som inte kan förökas utan mykorrhiza i jorden, gäller t.ex. för orkidéer vars frö innehåller så lite näring att det inte kan gro i jord som saknar mykorrhiza.

De svampar vi reagerar på är ofta hattsvampar som oftast är enbart nyttiga men det finns även svamp som är skadlig men mera osynlig för våra ögon. Så är t.ex. almsjukan en svampsjukdom som sprids av en insekt, almsplintborren. Den lever under barken på almarna där larven utvecklas och smittar alltid det träd som de lever på. Smitta kan även spridas via rotkontakt från ett smittat träd till ett annat. Tyvärr verkar almarnas saga vara all då svampen förekommer i växtens kärl och gör att trädet snabbt vissnar ner.

En svamp som inte är välkommen i trädgården är honungsskivlingen då den ger sig på både dött och levande material. Den kan bli en stor skadegörare i skogsbruket. I trädgårdar tycks den föredra syren och kan döda planta efter planta i en syrenhäck. Dessvärre finns inget annat att göra än att gräva bort allt som går och bränna avfallet. Så var uppmärksam på om syrenen plötsligt vissnar ner utan synbarlig anledning och om ett vitt mycel som luktar svamp finns under barken, då kan det vara honungsskivling.

I övrigt behöver vi inte bli så förskräckta över tillfälliga svampar som dyker upp - oftast är det en engångsföreteelse och samma hattar brukar inte återkomma nästa år, förmodligen för att näringen är förbrukad.