En dag i januari månad

I går kväll sänkte sig en tjock dimma över nejden, det var värmegrader som någon gång under natten övergick till kyla.

På morgonen visade termometern - 6,5 grader, himlen var blå och solen steg upp bortom skogen, det blev en strålande dag, som gjord för en promenad i den vackra naturen.

Dimman åstadkommer små underverk när kylan får göra arbetet efteråt, hela naturen blir inbäddad i små iskristaller. På altanen hittade jag en frusen spindelväv, en optimistisk spindel som lagt sitt nät men det är dåligt med myggor och flugor vid denna tid på året så vad kan ha inspirerat detta bygge ? Eller är det en sista rest från sommaren som inte synts förrän nu?

Överallt hade den fuktiga dimman frusit till is, på marken, på trädens grenar och på fjolårsgräset.

Nere på gärdet gnistrade iskristallerna i solen så även hundlokan visade sig från sin bästa sida.

Ännu inget skyddande snötäcke i naturen men än finns massor av tid för snön, vi behöver den för den vattnar marken och tillför den nödvändiga påfyllnaden av grundvattennivåerna.
Härom dagen såg jag ormvråken här nere på gärdet, den har uppenbarligen bestämt sig för att inte flytta söderut i år. Den brukar anlända i mars, först av alla flyttfåglar.

Sparsamt med färger i naturen men ett fruset nypon lyste rött i solskenet

Bäcken som rinner ner från berget brukar alltid vara frusen på vintern. Det är på våren vid snösmältningen som vi hör porlandet från bäcken och vattnet som rinner ut i ett stort dike på sin färd mot Mälaren. Men nu porlar bäcken högljutt och djuren i naturen hittar vatten.

Inte så ofta vi ser vackra solnedgångar här men igår eftermiddag strax innan mörkret föll färgades himlen av solens sista strålar innan den försvann bakom skogen.