Nattfrost, pilfinkar, en ekorre och en mus.

Det gamla äppelträdet bestämde sig till slut för att släppa sina löv, nattens frost var en tydlig signal att nu är det dags för vintervilan.

Denna okända Chrysanthemum som inte ger upp i första taget fick också en knuff av kylan och lade sig horisontellt, nu är det hösten som bestämmer.

Massor av rönnbär i år och hoppas att sidensvansen Bombycilla garulus inte kan motstå de lysande bären när den passerar på sin väg söderut. I Bondepraktikan kan man läsa att mycket rönnbär betyder en kall vinter men tyvärr, rönnen kan inte veta något om framtiden, däremot om det som varit.

Tuvrör Calamagrostis acutiflora `Overdam´  lyser fint i morgonsolen

När vi flyttade hit ut för över tjugo år sedan var pilfinken Passer montanus en ständig vintergäst. En relativt stor flock av dessa blygsamma fåglar valde att tillbringa vintern hos oss. Varje morgon satt de ivrigt konverserande i den gamla spireabusken, till synes helt oberörda av den bistra vinterkylan. Jag har alltid varit förtjust i dessa något gråa och oansenliga små fåglar som ingen riktigt lägger märke till. För ett antal år sedan försvann de och jag har saknat dem.

Nu är de tillbaka och jag är så glad, en relativt stor flock pilfinkar har landat här och jag matar dem för jag vill gärna tillbringa vintern i deras sällskap. De äter inte nötter men talgbollar och solrosfrön verkar vara en basföda vintertid, mycket trevliga fåglar.

Ekorren är alltid vaken där det serveras nötter, det är godis för en liten ekorre

Under en sten bor musen som också är framme när det vankas mat. På landet finns det möss och jag har inga problem med det, vi kan samsas om utrymmet. Förmodligen en alldeles vanlig skogsmus som också vill smaka på de goda nötterna. De lever sina liv i ständig rädsla, det är nästan sorgligt att se hur rädda de är, minsta rörelse och den är borta. Men idag fick den del av nötterna utan att mista livet och i morgon är en ny dag.