Rovdjurspropositionen antagen

Med stora krafter följer ett stort ansvar eller som Bamse uttryckte det  "Den som är stark måste vara snäll"

Idag efter lunch röstades Centerpartiets rovdjursproposition, med hjälp av Sverigedemokraterna, igenom.  De som har makten att genomföra denna slakt på våra rovdjur har inte lyssnat på vetenskapen eller de intresseföreningar som varnar för följderna av detta beslut.

Nu skall både vargstammen och björnstammen halveras, järv och lodjur skall kraftigt decimeras och kungsörnen anses vara livskraftig med endast 150 häckande par från nuvarande 600 häckningar per år. Beslut om skyddsjakt på varg har anmärkningsvärt ofta verkställts på fredagar och då blir det i realiteten omöjligt för den som vill överklaga beslutet att använda sin rätt till överklagande eftersom beslutet redan är verkställt. Under några månader i höst sköts ett flertal vargar efter beslut om skyddsjakt, en del föräldrar vars valpar nu går en plågsam vinter till mötes.

Sverige har under många år varit ett föredöme i naturvårdsfrågor i hela världen och haft en stor pondus när det gäller synen på utrotningshotade djur i andra delar av världen. Nu får vi nog ställa oss i skamvrån och låta bli att ha synpunkter på andra länders hantering av sin fauna, det pratas redan om "the swedish model"

Är det värt denna degradering för att tillfredsställa några särintressen och kanske få de röster som krävs för fortsatt regerande?

En del företag kommer säkert att etableras i rovdjurstäta områden där man säljer platser i jaktlaget till utländska turister som gärna hänger ett lodjurskinn på väggen eller varför inte fjäderpennor av den ståtliga kungsörnen.

Behöver väl knappast säga det men jag tycker förfärligt illa om dessa fotografier av stolta jägare som låter sig fotograferas med breda leenden bredvid sina blodiga byten. När jag var liten drömde jag om att få se ett kort  där Jösse Hare, med bössan i hand, jagar den försvarslösa jägaren. I min barnsliga naivitet var tanken att den som en gång fått uppleva skräcken och rädslan i att bli jagad  aldrig skulle utsätta något levande väsen för detta igen.

I min gamla blogg skrev jag för snart ett år sedan om vargen och vargens betydelse för den biologiska mångfalden - jag kopierar in den igen som en påminnelse om hur allt hänger samman i vår underbara natur.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Historien om Yellowstone

Yellowstone nationalpark i USA är ett av de största, intakta ekosystemen som finns kvar på vår planet. År 1978 sattes nationalparken upp på Unescos världsarvslista. Området är till ytan ungefär lika stort som Sörmland.
I alla tider har rovdjur och betesdjur utvecklats sida vid sida. Överallt i alla ekosystem kan man se denna samutveckling.
Men människans syn på de stora rovdjuren var i början på 1900-talet väldigt negativ och man saknade kunskap om predatorernas betydelse.
Vargen utrotades 1926 i Yellowstone och det fick konsekvenser. Olika djurpopulationer förökade sig kraftigt t.ex. prärievargen ökade dramatiskt.
Stora hjorthordar betade ostört träd och buskar och vegetationen fick aldrig en chans att växa till sig. Runt vattendragen eroderade marken eftersom växtligheten betades av.
Någon gång i mitten av 1990-talet ökade den ekologiska kunskapen, man började ana vargens betydelse för ekosystemet och den återinfördes i nationalparken.
Betesdjuren minskade och träd och buskar kunde växa till sig och erbjöd skydd till småfåglarna som nu återvände till Yellowstone.
Bävrarna återvände till vattendragen för nu fanns sälg och asp att bygga dammar av och som gav föda. Bäverdammarna drog till sig grodor och vattenlevande djur och sjöfåglar.
Stränderna som numera kantas av lövträd som skuggar vattendragen gynnar laxen att gå upp i älvarna för att leka.
Prärievargen decimerades vilket gav nya livsmöjligheter för antiloperna.
Betesdjurens vaksamhet ökade vilket resulterade i ökad rörlighet som i sin tur gagnade växtligheten som fick tid att återhämta sig.
Allt hänger ihop i vår komplexa natur och är beroende av varandra för att upprätthålla en nödvändig balans - så också i våra trädgårdar.