Besegrad!

När vi tog bort en jättestor björk som plågat växterna med sina rötter så uppstod förstås nya platser att erövra. Stenrikt är ordet, stenar överallt både på ytan och under marken men en spännande miljö som skulle kunna bli något utöver det vanliga. Här finns också en rejäl nivåskillnad till övrig trädgård, man ser ner på hela trädgården när man står häruppe.

En gulblommande kinesisk buskpion Paeonia suffruticosa `Hinun´ som blivit något för stor där den växer tänkte jag flytta hit upp. Den har fyllda blommor som blir så tunga så det är omöjligt att se dem i ögonen, här uppe får man ögonkontakt. Någon  pelarformad Prunus med vacker vårblomning skulle också göra sig bra här mellan stenarna. Så var det tänkt....

Vi plockade bort alla stenar som gick att rubba och grävde bort stora tuvor med ogräs, det är väldigt djupt här i sprickorna, men så tog det stopp.

Vi brukar vara ganska envisa när det gäller att få bort stenar som ligger fel men här fick vi nog erkänna oss besegrade. Stenarna är lösa, vi har grävt bort jorden som täckte dem men de sitter inkilade så tätt i varandra att det är omöjligt att rubba dem. Det går inte heller att fästa ett rep runt för att vinscha upp dem och tyvärr så täcker de nästan hela botten. 

Vi fyllde ändå upp sprickorna med jord, åtta skottkärror jord fick plats här men vad som kan växa i den här miljön vet jag faktiskt inte just nu, man får inte alltid det man önskar i en stenträdgård.

Annars kommer våren kommer med myrsteg, soliga dagar och vindstilla men minusgrader varje natt håller växtligheten tillbaka. Våra tranor som bor på gärdena här nere anlände igår, fjärilar och humlor har vaknat alldeles för tidigt och hittar ingen mat, den viktiga sälgen har inga blommor ännu.

Men några tappra växter visar upp sig, först ut bland sipporna är Hepatica transsylvanica, ungersk blåsippa.

.....och den här solstrålen Adonis amurensis `Beni Nadeshiko´ guldadonis räds inte kylan.