Dammen

Vår damm är minst 12 år, kanske äldre.När den byggdes hade jag varken digitalkamera eller blogg så det är svårt att minnas. Det jag minns är att det fanns endast en bok utgiven på svenska hur man bygger dammar. Boken var nog en förskönande omskrivning om hur enkelt det är att fixa en damm, alltså är vår damm ett praktexempel på alla nybörjarmisstag. Platsen vi valde var inte heller på något sätt optimal, marken sluttade och vattnet är obönhörligen rakt och vi var tvungna att bygga upp en slänt runt ena sidan av dammen för att få volym.

Men visst har det varit trevligt också med vår damm, en liten bäck med vattenfall rinner ner till själva dammen och ger ett trevligt porlande ljud ifrån sig som hörs i hela trädgården. Vattnet lockar många gäster såsom grodor, fåglar och fjärilar men också ormar. Det mesta av livet i en damm ser vi aldrig men  vattnet är livsviktigt för många små vattenlevande kryp.

Dammar med fuktiga miljöer i kanterna är ett eldorado för allsköns ogräs, björkfrön som regnar ner verkar gro omedelbart. Med tiden bildas jord mellan stenarna efter allt organiskt nedfall trots att jag varit noga med att plocka bort alla höstlöv som faller. En damm bildar ett eget ekosystem men till skillnad från naturliga dammar och vattensamlingar, alldeles för litet för att kunna upprätthålla den nödvändiga balansen. Det finns inga perfekta dammar...

Vår damm har varit i behov av renovering de senaste åren, en riktig surdeg som jag skjutit framför mig. Kanterna har med åren sjunkit ner och dammen kan inte längre hålla den vattenvolym som vi önskar. Kapillärkrafterna, som får vattnet att sugas uppåt och rinna över dammduken vid kanterna, har härjat för fullt och under torrperioderna på sommaren tvingas vi prioritera dammvattnet, för fiskarnas skull.

I år tog jag äntligen tag i eländet och började sanera. Allt måste grävas upp och fyllas på under dammduken för att få till en högre kant. Myrorna hade invaderat överallt, under varje sten och växt kryllade det av myror i alla färger och storlekar. Jag lyfte samtliga myrbon med grep och körde dem med skottkärran in i skogen, där kan de bilda nya kolonier. Grävde bort det mesta av jorden och växterna och fyllde på med sand under dammduken för att höja kanten och slänten fick ny, fräsch matjord. I går var det värsta äntligen avklarat men förrådet av kullersten räckte inte så det blev en tur till grustaget där vi brukar hämta stenar, sprängsten med vassa kanter har vi gott om men det duger inte för dammen.

Här hämtar vi sten, det finns att välja på! Här krossas alla vackra stenar..

Jag gillar inte radade kanter, jag kan hålla på länge med att flytta stenar fram och tillbaka bara för att undvika att det skall se radat ut. Kattskallar kallas det något förklenande när man radar kullerstenar runt rabatter. Men här runt dammen som gränsar till vägen har jag inte lyckats lista ut någon snyggare variant av stensättning, det är som det är...men nu är detta projekt i alla fall klart.....aldrig mer!