En hyllning till det gamla päronträdet

Jag såg det inte till en början, det lilla trädet som då stod en bit uppe i skogen, omgivet av allsköns sly och annan växtlighet. Men allt eftersom våra utgrävningar förde oss längre in i skogen upptäckte jag det lilla trädet en höst då det genom sina röda blad skiljde sig från omgivningen. Jag visste inte ens vilket trädet var men vår trädgårdsvän Håkan från Lindbro trädgård berättade att det var ett päronträd.

Historien berättas att på 1940-talet bodde här en man som var trädgårdsmästare och planterade fruktträd i skogen, kanske var trädet ett minne från den tiden.

Päronträdet var i uselt skick på grund av all konkurrens från övrig växtlighet, endast några grenar orkade bilda blad, resten var döda. Trädet symboliserade en livsvilja och en kamp för överlevnad som alltid berör mig så djupt, vare sig det gäller växter eller djur och jag bestämde mig för att försöka rädda det skadade trädet.

Det var besvärligt att befria trädet från all växtlighet runtom utan att skada trädets rötter. Jag grävde och pillrade med sax och tisteljärn efter ogräsrötter och närmast trädet täckte jag med tidningar för där gick det inte alls att komma ner i marken. En chansning som visade sig fungera, inte ett enda ogräs tog sig upp och nu är tidningarna för länge sedan nedbrutna.

Efter några år med ny och fräsch jord runt rötterna och befriad från alla döda grenar började trädet visa livstecken. För några år sedan kom de första illasmakande frukterna till glädje för trädgårdens alla fåglar. Grenarna sträcker sig mot ljuset, några grenar har jag försiktigt tagit bort för att kunna passera under trädet och formen är långt ifrån perfekt men så vackert det blommar just nu och jag vill gärna tolka det som ett tack för visad omsorg.