söndag 10 november 2019

Har naturen rättigheter?

En global rörelse sprider sig nu över världen som kräver att naturen ges rättigheter precis som FN en gång deklarerade mänskliga rättigheter. Konkret innebär det att naturen blir en juridisk person i domstol och att mänskliga intressen tvingas ta hänsyn till naturens intressen och behov.


Mänsklighetens historia kännetecknas av Homo sapiens som skapelsens mittpunkt och om naturen som en resurs att härska över och att använda för mänskliga behov. Den västerländska självbilden har sitt upphov i Skapelseberättelsen även om detta knappast längre existerar på en medveten nivå. Vi formar livsvillkoren för allt annat levande på vår planet, en dominans så total att blotta tanken skrämmer. Vi lever nog alla i någon form av vardagsförnekelse när vi lever och beter oss som om vi inte visste.


När livet präglades av fattigdom, umbäranden och förfärliga arbetsvillkor trodde dåtidens stora tänkare att överskottet av människors arbete och uppfinningar så småningom skulle resultera i ett överskott som skulle gagna människorna. Mindre tid till förvärvsarbete skulle omvandlas till mera tid för familjen, ökad bildning eller kanske naturupplevelser, en valfrihet att berika livet. Men mänskliga drömmar om ett bättre liv kanaliserades av marknadskrafter och idag är shopping ett stort fritidsintresse. Allt vi konsumerar har sitt ursprung i naturen och vår västerländska livsstil hotar planetens ekosystem som vi är beroende av för vår överlevnad. Även våra sopberg som vi lämnar efter oss skall hanteras av naturens krafter. Den enda produkt som är miljövänlig är den som aldrig köps.


Naturen har aldrig kunnat hävda sig gentemot mänskliga intressen eftersom den saknar en röst och endast uppfattas som en resurs för mänskligheten som är till för att användas. Är det rimligt att kräva rättvisa för andra varelser än människan?   Och vilka varelser kan då komma ifråga? De som vi uppfattar som gulliga, trevliga och ofarliga eller gäller en rättvisa även de som på något vis skrämmer oss eller inkräktar på våra liv?


Att betrakta naturen som ett objekt präglar starkt vår kultur och detta är nya tankar som i högsta grad är revolutionerande. De som förordar detta tankesätt menar att de juridiska rättigheterna inte är det viktigaste utan ett medel att förändra vår inställning till naturen och vår egen roll i världen.
Ursprungsbefolkning i olika delar av världen har aldrig anammat denna syn på naturen, inte våra samer i Norden heller. Det säger en hel del om hur den moderna människan har avskärmat sig från naturen, kunskapen om naturens betydelse för våra liv på jorden lämnar mycket övrigt att önska. Det är lätt att förstöra det vi inte förstår och värdera det vi förstår.


I mars 2017 fick floden Whanganui på Nya Zeeland status som juridisk person. Det var första gången i mänsklighetens historia. Sedan dess har bl.a delar av regnskogen i Colombia och några andra objekt i världen tilldelats denna rättighet.

Jag vet inte om denna sympatiska idé kan vara en väg och en motkraft till hur vi hittills behandlat allt levande på vår planet, vi är ju grenen vi sitter på och som blir allt svagare för varje år. Det är inte ett alternativ att fortsätta som förut, det finns hur mycket varningssignaler som helst att den vägen inte längre är framkomlig.

Ett svenskt nätverk för naturens rättigheter http://www.lodyn.se/naturens-rattigheter/

Vad tycker du? Har naturen rättigheter?

tisdag 5 november 2019

Med siktet inställt på miniatyrerna

Mossor och lavar Lichenes finns överallt, i alla miljöer på jorden från ökenområden till permafrostens eviga kyla. På de högsta fjälltopparna är de är de enda växter som härdar ut. Lite förenklat så är lavar torktåliga och anpassade till soliga miljöer medan mossorna föredrar skugga och fukt.


Många lavar växer på träd men skadar inte träden. Lavar ger skydd åt många insekter och det vet våra småfåglar, det är skälet till att vi ofta ser fåglarna på födosök bland trädens grenar.


Att identifiera lavar och mossor är nog ett livslångt lärande, därtill med lupp men jag tror att detta är brännmossa Cerotodon purpurea  som lyser starkt i novembersolen.


Till ganska nyligen har vi trott att lavar är en dubbelorganism mellan en svamp och en alg som lever i symbios. Ny forskning visar att även bakterier är involverade och möjligen två svampar.


En skön blandning av olika lavar och mossor på en hög sten. Mossor är till skillnad från lavar, gröna växter. De saknar rötter och tar upp näring och vatten till cellerna genom bladen från regn, dagg och dimma.



En filtlav ur släktet Peltigera  någon närmare bestämning törs jag mig inte på.


Okända svampar i mossan, växer i trädgården på stenarna.


Mossor sprider sig med sporer, här björnmossans sporkapslar som växer på torvblocken i trädgården.


Någon av alla förekommande bägarlavar ur släktet Cladonia, de är så små så man knappt upptäcker dem om man inte stannar till. Det röda är fruktkroppar som bildas nu på hösten.


En annan filtlav ur släktet Peltigera  en snygg sak där den växer i mossan.


En vacker dag som idag lyser mossornas sporkapslar i novembersolens ljus, det är vackert om man ger sig tid att inte bara se utan även att iaktta dessa miniatyrer i vår natur. Tyvärr är vårt moderna skogsbruk inte skonsamt mot skogens marklevande organismer. En del lavar tål inte kalhyggen och försvinner ur miljön, mossorna behöver trädens kronor som tak mot uttorkande sol och vind.