Rapport från en februari trädgård

Nu får jag väl sluta vänta på vintern för den kom aldrig, i stället har vi fått meteorologisk vår så det blev ingen vinter i år. Jag stänger härmed dörren till vintern.

Jag började vårarbetet i trädgården redan i januari och det gick alldeles utmärkt för vi har ingen tjäle i marken. Har kommit en bra bit på väg med både städning och gödsling, samma procedur som senaste år och alla andra år men med en viss skillnad, nästan två månader tidigare än normalt.

Växterna reagerar på värmen, förstås och det börjar blomma lite här och där men inte bara växter, idag fladdrade två nässelfjärilar förbi. Har svårt att glädja mig över fladdrande fjärilar i februari, de kommer inte att överleva och i natt får vi nog lite frost igen, känns i luften.

Crocus sieberi `Firefly´ en grekisk krokus som grönskade redan i januari men det har gått långsamt tills knopparna kom, trots allt är det för kyligt ännu för en grekisk krokus.

Jag minns inte att våririsen Iris reticulata `Katharine Hodgkin´ någonsin varit så fin som i år och framförallt är blomningstiden lång. Vanligen blommar den över på några dagar.

Blåsipporna börjar visa sig bland fjolårsbladen, vem skall pollinera dem i år månntro?

Vintergäck Eranthis hyemalis `Flore Pleno´ blommar förstås och frösår sig generöst - förstås.

Tellman kaprifolen Lonicera x tellmanniana , bladsprickning för några veckor sedan. En sann optimist och än så länge har det fungerat trots minusgrader ibland på nätterna.

Avslutar med några bilder på den vackra Pinus x schwerinii `Wiethorst´ ( P. strobus x P. wallichiana)
Köpte tre exemplar av den vackra tallen för några år sedan. De fick börja sina liv här i trädgården under ganska påfrestande och torra somrar, ingen bra början innan rotsystemen hunnit växa till sig. Men alla tre har klarat sig fint och nu litar jag på att de överlever framöver också. De långa glänsande barren har de nog ärvt efter Pinus strobus, en ypperlig barrväxt.

Rapport från en grönskande trädgård

I helgen började körsbärsträd att blomma i Stockholm, sorgligt nog kommer de inte att bära frukt eftersom pollinatörerna sover sin vintersömn just nu. På min promenad idag såg jag att sälgen börjar lämna sitt skyddade skal. Sälgen blommar normalt i mars och är den i särklass viktigaste blommande växten tidig vår när de första humlorna och bina vaknar. Utan blommande sälg finns inte mat till yrvakna och hungriga insekter i vår.

Själv har jag undvikit att mera noggrant inspektera vad som händer i trädgården denna varma vinter. Jag har ägnat mig åt förnekelse som är så populärt numera för jag vill egentligen inte veta vad som sker med växterna som just nu borde sova djupt för att väckas till liv av en värmande vårsol i mars. Men den fristaden är bedräglig så med kamerans hjälp och ett betydligt ljusare väder än vi haft de senaste tre månaderna blev det en dokumentation över de rekord som nu slås med råge i trädgården.

Helleborus niger den vita julrosen har blommat sedan november vilket den brukar göra om inte snön täcker den helt. Den har nog haft en optimal vinter med värme, snöfritt och fuktig mark.

Men den här vårblommande narcissen är alldeles för tidigt ute, den skall blomma i april.

Rhododendron `Flautando´ liksom många andra Rhododendron har väldigt stora knoppar nu, blir det kallare så tror jag att de klarar sig men om värmen håller sig kvar eller ännu värre, om temperaturerna stiger ytterligare är risken stor att de faktiskt slår ut i blom och vid nästa köldknäpp fryser de sönder.

Adonis amurensis `Beni Nadeshiko´ en guldadonis som brukar vara tidigt ute i mars men nu kan man ana de gula knopparna som gör sig redo att börja blomma.

En annan marsblommande växt är trollhasseln Hamamelis x intermedia `Diane´ som nu bestämt sig för att våga språnget två månader tidigare än normalt.

Olika krokus tittar upp lite här och där, på en del syns redan blomknopparna precis ovan jordytan.

Europa upplevde den varmaste december månad som någonsin uppmätts, 3,2 grader över genomsnittet under åren 1981 - 2010.  Globalt blev året 2019 det näst varmaste året hittills och de senaste fem åren är de varmaste i modern tid.

På många platser i trädgården börjar perenner titta upp med sina gröna skott. Jag har ingen aning om vad detta kommer att betyda för växtligheten, varken jag eller växterna har upplevt detta förut. På onsdag kan vi drabbas av nya värmerekord enligt prognoserna och utan att veta så kan jag gissa att det är illavarslande. Vi har 1,5 månader kvar - åtminstone, av det som vi brukar kalla för vintermånader där temperaturen nattetid kan sjunka till minus 20 grader här där jag bor.  Om träden börjar suga upp sav nu i värmen så kommer barken att spricka sönder om kylan kommer. En del vårlökar och perenna växter är säkert kapabla att börja om på nytt men det kostar energi. Utebliven eller skadad vårblomning kommer att drabba insekterna som inte hittar mat, det blir en kedjereaktion i många led. När min flygande vän, den svartvita flugsnapparen Ficedula hypoleuca som endast äter insekter anländer från andra sidan jordklotet kanske matbordet är tomt.

Vår stenrika trädgård i Sörmlandsskogen

Julen 1998 när vi flyttade ut i skogen till Hagtorpet hade jag ingen aning om att jag skulle bygga upp en trädgård på denna steniga mark, jag ville bara plantera lite "blommor" runt huset. Hagtorpet är en jordbruksfastighet och den senaste ägaren drev en vildsvinsfarm här, hela fastigheten var ingärdad  med stora stängsel och i ladugården slaktades grisarna. Ingenstans fanns något som liknade en rabatt, endast träd, sly, ogräs och sten.

Tidig vår framträder stenarna väldigt väl, det är sten överallt och det finns lika mycket under som ovanpå marken. Alla stenar som grävdes upp gick inte heller att använda så det blev stora högar som vi sedan fraktade bort i skottkärran, plats att dumpa stenarna fanns det gott om.

Jag är inte så förtjust i symmetri i trädgården och här var de stora stenarna till stor hjälp. De går inte att flytta med handkraft så det var bara att hitta vägar runt dem för att komma fram och den vägen var aldrig rak.

Den sten som grävdes upp blev inte bra till gångarna, det var ett oändligt pusslande för att få de kantiga stenarna att passa. Vi började åka till ett grustag som krossade kullerstenar och där fick man plocka så mycket som rymdes på en släpkärra av de vackra stenarna för lite kaffepengar till killarna som jobbade där.

Varje säsong erövrade vi en bit av den omgivande skogsnaturen, grävde och forslade bort alla ogräsrötter och dålig jord, ersatte den med ny jord för planteringar och satte sten, mängder av sten till gångarna för att binda ihop hela trädgården.

För att undvika att det blir för stelt försöker jag alltid lägga in några större stenar vid gången. Det är knepigt kan jag säga för vi är så strukturerade i vårt sätt att tänka, hjärnan vill rada men jag vill det inte. Många timmar har jag ägnat enbart till att flytta dessa stenar i olika positioner tills jag blev nöjd.

April månad i skogsträdgården, jag kallar den här delen så för den ligger längst upp i trädgården. Mycket sten men inga stengångar, jag valde att sätta täckbark på gångarna istället. Passar bättre här uppe och är väldigt trevligt att gå på, mjukt och fint. Det bör fyllas på ungefär vart tredje år för barken förmultnar förstås och blir till jord, går relativt enkelt att fylla på ny täckbark.
Vi var tvungna att skydda trädgården mot djur, framförallt vildsvin så hela trädgården samt en stor del av det som vi använder som tomt är omgärdat med elstängsel. Inte så trevligt, det kräver en del arbete både vinter och sommar men man vänjer sig, alternativet är värre.

I skogsträdgården växer mestadels surjordsväxter som Rhododendron, Magnolior, barrväxter och ljung, torvrabatter alltså. Det tog mig ett antal år men när jag väl upptäckte den här typen av växter blev jag förälskad och så är det fortfarande. Växterna som trivs i den här miljön är och förblir mina favoriter i trädgården.

Tillbaka till april, blåsippans månad

Ute blåser hårda vindar men det är varmt, olycksbådande varmt. Dagen för nyårsafton visade termometern + 10 grader. Läser i tidningen att Norge haft värmerekord idag, +19 grader har uppmätts på ett ställe. Än har vintern inte visat sig här, endast några få frostnätter hittills men jag hoppas fortfarande att kung Bore vill göra ett besök innan det är dags för våren att göra entré.

Jag brukar inte skriva några årskrönikor men en och annan tillbakablick i året som nu är förbi känns som en vitamininjektion i det gråväder som dominerat i flera månader. Det fick bli månaden april för det är då som blåsipporna blommar.

Tydligen var det torrt redan på våren, hittade denna bild.

Naturen här omkring är fylld av blåsippor men jag håller mina fingrar borta från naturen och de blåsippor som finns i trädgården är köpta eller sådda med hjälp av myrorna. De dyker upp lite varstans, inte alltid på det mest optimala stället som här, mitt bland stenarna. Eller så är det just så, den bästa platsen för fröet att gro.

Vår inhemska blåsippa är inte alltid blå, färgerna kan variera och jag har ingen aning om hur det går till men att det gagnar växten är jag tämligen säker på, annars skulle det inte finnas.

En helvit variant av Hepatica nobilis

Hepatica transsylvanica  den ungerska blåsippan är mycket blomvillig och oftast den som blommar först av alla på våren. Kan bli helt översållad med sina vackra blommor tidig vår.

Knoppar strax innan blommorna slår ut, ett helt år har passerat sedan det hände senast.

Ytterligare en färgvariant av vår blåsippa. Fröspridningen sker med hjälp av myror, plantan är liten och kan inte med egen kraft eller vindens hjälp sprida sina frön särskilt långt från moderplantan. Därför har den tagit hjälp av myror, blåsippans frön innehåller ett ämne som attraherar myror som då gärna hjälper till med återväxten. I människans värld skulle det väl kallas utnyttjande.

En fröplanta som grott mellan stenarna, ser ut som ungersk blåsippa H. transsylvanica

En odlad namnsort jag köpt någon gång men glömde fotografera namnskylten bredvid plantan så jag törs inte identifiera den ur minnet. Stänglarna och knopparnas höljen är försedda med små pälshår som skyddar mot vårkylan, våren är som bekant ganska opålitlig.

Intensivt blått lyser denna sippa utan konkurrens i den annars färgfattiga naturen.

Hepatica japonica japansk blåsippa, dessa små skönheter har blivit samlarobjekt runt om i världen, de är eftertraktade och priset blir därefter, en del av dem kostar en mindre förmögenhet. De är inte lika tåliga som den vanliga blåsippan så det är en något av en chansning att plantera ut dem i trädgården. Några har försvunnit för mig men denna som heter `Hokutosei´ har nu återkommit flera år i rad.