lördag 31 mars 2018

Våren smyger sig sakta på

I tisdags anlände bofinken, koltrasten sjunger sin vackra vårsång och tranorna trumpetar borta på gärdet. Duvorna har anlänt och ho - hoar i skogen och över oss flyger dagligen både svanar och gäss så nog är våren på gång.


I fjol frös nästa alla Rhododendronknoppar på grund av den sena kylan vi drabbades av. Nu står buskarna redo igen med massor av knopp, ett överskott av energi kanske.


Häromdagen såg jag att vårcyklamen Cyclamen coum börjat blomma. De måste bilda sina knoppar under snön för det räcker med några dagars bar mark så sätter de igång att blomma. Bladen som syns på bilden tillhör Linneá borealis som sprider sig rejält, jag som inte trodde den skulle klara sig här. De kan vara svårflörtade i konstgjorda miljöer men den här är en kanadensisk variant som konstigt nog klarar sig bättre än vår inhemska Linnéa. Jag blir nog tvungen att rensa ur en aning.


Den senaste veckan har vi haft en strålande sol varje dag men nätterna är iskalla. Temperaturskillnaden mellan natt och dag är över 20 grader och det är illavarslande, jag har inte glömt våren 2013 när så mycket växter strök med, både i naturen och i trädgården, det var så illa att till och med blåbärsriset dog i skogarna. Nu önskar jag faktiskt att ett lågtryck sveper in över oss med nederbörd i form av regn, mulet väder dygnet runt som gör att temperaturen håller sig över nollstrecket även nattetid så att den envisa tjälen i marken får ge sig.

Trädgården är inte snöfri ännu men på en del ställen börjar tjälen släppa taget. Det är stenarna som hjälper till, de lagrar värmen från dagens sol och motverkar minusgraderna på natten. Jag har börjat med vårstädningen där snön har smält och så gör jag som jag alltid brukar göra, fyller på ny matjord i planteringarna. Jordhögen är frusen men den står i solgasset så varje dag går det att få loss några kärror jord.


Hamamelis x intermedia `Diane´ bryr sig inte om de iskalla nätterna, den är översållad med sina röda blommor och blommar oförtrutet vidare.


Och idag gjorde första krokusen entré, Crocus sieberi `Firefly´ 



måndag 26 mars 2018

Vintern klamrar sig fast

..och otåliga trädgårdsvänner får vänta ännu ett tag på en värmande vårsol.

I förra veckan besökte vi återigen Skjulsta för att se strömstaren dyka och för att jag skulle få lite nya bilder på strömmande vatten. Dagens skarpa solljus gjorde det omöjligt att få fram det där speciella sockervaddsliknande vattnet, det var helt enkelt för skarpt ljus och det klarar inte kameran av. Det fick bli vanligt strömmande vatten med bubblor, så som ögat ser det.



En ensam grågås promenerade på isen, min första tanke var att den nog tagit fel på tiden och anlänt för tidigt men så är det förstås inte. Gåsen håller tiden, det är våren som är sen.


Änderna som kämpat sig igenom hela vintern har nu lite mera vatten att dyka i och leta mat. Det ser verkligen inte trevligt ut men det är deras liv, på gott och ont.  I vintras skrev jag till kommunen och bad dem sätta upp skyltar om att inte mata fåglarna med bröd men de ansåg sig inte kunna ta ansvar för vilken mat besökarna matade fåglarna med. Jag blev väl inte direkt överraskad av svaret men jag skrev en insändare till tidningen och fick den publicerad. Så jag hoppas på bättre förståelse för vad hungriga vinterfåglar behöver för att hålla värmen och för att överleva.



I trädgården står det stilla, inte mycket förändras där så länge minusgraderna håller sig kvar om nätterna. Mina stubbar börjar i alla fall tina fram.



I fjol räddade jag denna Chamaecyparis lawsoniana `Ellwodii´ ur en julgrupp och planterade ut den i våras. Den ser ut att klara sig fint i vår nordiska kyla.


Barrväxter är ju tacksamma motiv att fotografera när det inte finns annat något annat grönt att njuta av. Det här är Pinus parviflora `Pentaphylla Glauca´ som jag planterade i våras. Den har fått ett skydd mot vårsolen, den brännande solen som skadar så många städsegröna växter så länge tjälen ligger kvar i marken. Tjäldjupet är ungefär 0,5 m just nu. Det råkar jag veta då sonen påbörjat en tillbyggnad på sitt hus och haft en grävare där.


Och så en bild av ormhasseln Corylos avellana `Contorta´ i solnedgången.


Jag har köpt en ny kamera och bilden på ormhasseln är den första som överhuvudtaget går an att publicera. Ju bättre kamera, desto mer komplicerad är den och vad gäller teknik är området långt ifrån min favoritgren här i livet. Men jag är envis och gillar utmaningar så det kommer att lösa sig så småningom. Har tagit hundratals bilder hittills men de åker i papperskorgen.

Kameran är en Nikon D750 + AF-S 24 - 120 /4G ED VR 11 och tillval, ett Macro objektiv Nikon AF- S VR  105/2,8 G IF-ED Micro-Nikkor samt ett nytt och funktionellt kolfiberstativ. Så småningom vill jag nog komplettera även med ett bra teleobjektiv för att fotografera vinterfåglar och annat levande under vinterhalvåret.
 

lördag 17 mars 2018

Vinterträdgård i mars


Vintern håller sig kvar med ett stadigt grepp och just nu går vi genom den kallaste perioden under hela vintern. Våren är sen i år men vi har inte haft det särskilt kallt under vinterhalvåret. Några nätter brukar temperaturen alltid falla en bit under - 20 grader men inte denna vinter.

Ormhasseln Corylos avellana `Contorta´ är fin i vinterskrud och går man riktigt nära så ser man att årets bladknoppar står beredda så snart värmen kommer.



Rhododendron elegantulum tillbringar sin första vinter här. Plantan kommer från Danmark och det är alltid något av en utmaning hur det kommer att gå den första vintern. Det är en vildart som växer i bergen i sydvästra Sichuan på 4.000 meters höjd så den är väl lämpad att klara våra nordiska vintrar. Som alltid är det indumentet som utövar dragningskraft på mig.



Ingen kan se så frusen ut som en Rhododendron i vinterkylan. De rullar ihop sina blad för att minska avdunstningen, här R. `Teddy Bear´ och R. makinoi `Silber´ 


Magnolia `Genie´ klär sig istället i vinterpäls för att skydda de känsliga knopparna.


Det är fascinerande hur växter under årtusenden utvecklat olika skydd mot kylan. Här är en variant till, en miniatyr av den stora hästkastanjen Aesculus hippocastanum `Monstrosa´ vars bladknoppar är kraftigt röda under hela vintern. När värmen kommer syns inte ett spår av den röda färgen längre. 


Men det finns en som inte viker undan för kylan och som blommar för fullt under den mest kritiska tiden i trädgården, Hamamelis x intermedia `Diane´ har länge stått där med sina vackra knoppar och nu blommar den, kanske är det ljuset som får knopparna att brista. Hur den skyddar sina blommar mot kylan har jag ingen aning om men vackert är det med de röda blommorna i en trädgård som just nu är ganska fattig på färger.

 

onsdag 7 mars 2018

Miniatyrerna tittar fram i vårsolen


Första sköna dagen i mars, temperaturen visar + 3,2 grader och mesarna sjunger sin vårmelodi för första gången i år. I trädgården händer inget men mossor och lavar som växer på stenar och är vända mot solljuset börjar visa sig, jag gick en härlig promenad med kameran idag. Det finns så mycket fint i naturen om man bara är lite närsynt och ger sig tid att titta.















torsdag 1 mars 2018

Slutet för neonikotinoider i Europa ?

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) drar nu slutsatsen att neonikotinoider skadar pollinerare. Efter ett två-årigt tillfälligt förbud att använda dessa gifter på våra grödor ser det nu ut att bli ett permanent förbud skriver The Guardian.

Efter att ha granskat över 1.500 studier om gifternas förödande inverkan på våra pollinerare är man nu redo att rösta och enligt The Guardian är det troligt att det blir ett förbud i hela EU.

Redan på 90- talet larmade franska forskare om bidöden när solrosorna blommade och sedan dess har det rapporterats regelbundet om neonikotinoidernas skadliga inverkan på pollinerare och fåglar. En holländsk studie 2014 slog fast att antalet insektätande fåglar minskat på grund av den ökade förekomsten av neonikotinoider. Vi kan nog med fog utgå från att solrosfröna som vi matar vinterfåglarna med är besprutade med dessa insekticider och av den anledningen sluta mata fåglarna under vår och sommar när naturen tillhandahåller varierande mat i överflöd.


Insekternas pollinering utvecklades för miljontals år sedan och idag uppskattas det ekonomiska värdet av pollinerarnas arbete till 190 miljarder dollar per år. Det är inte svårt att räkna ut att vi människor är beroende av dessa humlor, bin, getingar, blomflugor och fjärilar för att klara vår matproduktion. Det existerar även andra hot mot våra viktiga insekter såsom klimatförändringar, förlust av livsmiljöer, infrastruktur som brer ut sig och föroreningar. I delar av sydvästra Kina har pollinatörer utrotats på grund av giftbesprutning vilket betyder att fruktodlare måste pollinera blommorna för hand.

Precis som alla andra gifter som människan introducerat i naturen ansågs neonikotinoider när de kom i början av 90-talet som revolutionerande för vår matproduktion. Nedbrytningstiden uppgavs till 2-3 år och skulle i den koncentrationen som kvarstod vara ofarliga både för människor och natur.

Bild från nätet

Bayer, Syngenta och BASF är de stora tillverkarna av medlen och har en enorm global potential till marknadsföring av preparaten. Lägg där till i vågskålen alla matproducenter världen över som inte anser sig kunna odla mat utan gifter vilket dessutom inte är sant. 


Neonikotinoider är vattenlösliga och systemiska preparat som tas upp av hela växten, även av pollen. Ur ekologisk synvinkel är systemiska preparat en katastrof. Långlivade gifter ackumuleras i marken och urlakas i vatten och riskerar naturligtvis att nå grundvatten. Lägger man till det som kallas cocktaileffekten (när ämnen reagerar med varandra och bildar ett nytt ämne) är det inte svårt att inse att vi har dålig eller ingen kontroll alls om vad som tillåts släppas ut i naturen och i våra grödor.

Neonikotinoider är ett nervgift som drabbar det centrala nervsystemet på fåglar och insekter. Bin har konstaterats förlora sina viktigaste funktioner - att lukta och navigera. Giftet är paralyserande och har en dödlig utgång för insekterna. Flyttfåglar som får i sig nervgifter torde få svårt med orienteringen.


Neonikotinoider är ett samlingsnamn på dessa preparat, om man googlar på ett säkerhetsdatablad för en viss produkt så hittar man aldrig ordet neonikotinoid utan istället är det verksamma ämnet imidakloprid, klotiamidin, tiametoxan eller fibranol. Det finns fler men dessa är de vanligaste förekommande. Då gäller det att man informerat sig och vet vad detta innebär, imidakloprid är ett av de giftigaste och har en lång nedbrytningstid.

Dessa preparat används tyvärr också i stor mängd i våra villaträdgårdar. Det vanligaste är kanske Myrr som strös ut mot myror och som brukar rekommenderas av välmenande men oinsatta rådgivare att pudra runt liljorna för att hindra liljebaggarna att äta av liljorna. Myrr är förövrigt baserat på imidakloprid. Även Calypso och Provado används frekvent i trädgårdar och på krukväxter.

Det kommer att bli protester, det här handlar om enorma ekonomiska värden och jag hoppas förstås att beslutet blir ett totalförbud, för naturens skull och för människans skull eftersom natur och människa är två storheter som aldrig kan separeras.