Jag behöver goda råd

Jag är nu i den situationen att min dator larmar om att utrymmet snart är slut på hårddisken. Jag har rensat allt som går men det ger ändå inte speciellt mycket mer utrymme. Jag törs inte ladda ner fler bilder eftersom jag tror att det är alla bilder jag sparat under åren som stjäl det mesta av utrymmet.

Crocus kotschyanus septemberkrokus

Min dator är inte så gammal, kanske tre eller fyra år sedan jag köpte den men det kanske tangerar  antikvärde i datorernas värld. Men kapaciteten verkar vara dålig, 465 GB om jag förstår det rätt.  Så min första fråga, vad är ett rimligt utrymme hos en dator? Jag använder den nästan bara för att läsa nyheter, blogga, söka information och liknande samt att jag sparar mina bilder i den. Jag är så okunnig på området så jag känner att går jag till någon av de stora kedjorna för att köpa mig en ny dator så kommer den unge mannen jag antagligen får möta att prata omkull mig hur enkelt som helst.

Gentiana sino-ornata `Eugens Bester´

Jag har ett uråldrigt bildprogram som heter Picture project, det är enkelt men om jag nu köper en ny dator så kanske jag borde vara lite mer modern och inte låta det gamla programmet följa med en gång till. Jag har även haft Picasa 3 men har aldrig använt mig av det, jag begrep mig aldrig på Picasa, tyckte det var komplicerat. Jag har ett krav, det måste vara användarvänligt, alltså ett program som inte är alltför avancerat för en så tekniskt okunnig person som jag är. Tar tacksamt emot tips om bildprogram som är lätt att använda och som lämpar sig för bloggen.

Och vad gör jag med alla mina gamla bilder? Synd om de går förlorade men om jag överför alla bilder till den nya datorn så lär jag väl stöta på samma problem igen ganska snart eller...?

Magnolia x wieseneri ´Swede Made´

En höstpromenad på Hagtorpet

Här ute är det tyst och idag var det nästan vindstilla, inte ens vinden förmådde bryta tystnaden. Den stora trädgården förbereder sig för bistrare tider. Klorofyllet har försvunnit ur trädens löv och vi kan urskilja alla de färger som egentligen alltid finns där men som vi inte kan se under sommaren.

Den större svampen håller ett beskyddande tak över den mindre, än finns det tid.

Ser ni spindlarna i rödklövern?

En inkräktare i naturen Rosa rugosa vresros som plötsligt dyker upp, borde tas bort

En död stekel vid sin sista matplats

Slutet är nära, kompisen har stupat

Bävern förbereder sig inför vinterns ankomst. Den stora vattengraven som går genom åkrarna har väldigt lite vatten just nu, bävern har börjat dämma upp vattnet för att bygga sin hydda. Den stora aspen kommer snart att falla, jag såg fem träd som som såg ut så här. I naturen får man inte vara lat.

Alla blir vi gråhåriga på ålderns höst

En Campanula lyser fortfarande blått i det vissnande gräset

Men tistelns tid är över för denna gång

Cornus sanguinea `Compressa´ - en trevlig buske

Att plantera buskar kan vara något av ett vågspel ibland om man inte vet hur de kommer att bete sig. En del buskar växer snabbt och kan ta över en plantering på nolltid, en del blir spretiga och tappar snabbt formen.

Men ibland har man tur, dvärgformen av skogskornell motsvarar mer än väl de förväntningar jag hade på den för mig okända busken.

Den är långsamväxande vilket i växternas värld ofta betyder att växten behåller sin kompakta form med tätt växande grenar. Den har en charm som tilltalar mig med den mörkgröna färgen och de krusiga, små bladen. Det är inte en planta som skriker på uppmärksamhet, snarare har den en något blygsam framtoning som väntar på upptäckaren. Jag har en viss förkärlek för denna typ av växter som med sin närvaro bidrar till lugn och harmoni i planteringar.

Den är lättodlad och föredrar sol till lätt skugga, här får den skugga under dagens varmaste timmar av huset. Den vaknar ganska sent på våren men i gengäld håller den ut länge om hösten och får ett purpurfärgat bladverk. En värdefull egenskap är att den är torktålig, en av de få växter i trädgården som aldrig visat upp några skador under torrperioderna. 

`Compressa´ i sitt sammanhang, invid stenen mellan de två tujorna `Brobeck´s Tower´ 

 

Nära fåglar

I våras blev jag kontaktad av Åsa, frilansjournalist som berättade att hon och hennes man skriver en bok om fåglar och människors relationer till fåglar, om vardagliga fågelupplevelser vi berörs av och varför just denna fågel fått en speciell plats i vårt känsloliv.

Åsa hade läst mitt blogginlägg från våren 2013 om den svartvita flugsnapparen som årligen hedrar vår trädgård med sin närvaro och undrade om jag vill medverka genom att berätta lite om varför denna lilla fågel väcker så mycket känslor hos mig. Jag trodde hon hamnat fel, jag är ingen fågelspecialist och och min relation till fåglar överensstämmer inte med specialisternas åsikter om att arten är allt, individen inget. För mig är det precis tvärtom, jag har min känslomässiga relation till varje liten individ. Men det var just det hon sökte så med viss tveksamhet svarade jag ja.

I morse damp boken ner i min postlåda, jag hade tänkt köpa den och jag måste säga att det var en oväntad försändelse för min ringa medverkan. Jag blev överraskad och glad för den vänliga gesten. Jag har haft en del med trädgårdsjournalister att göra tidigare, de vill göra reportage om trädgården och så sitter man själv efteråt med en massa arbete att rätta felaktigheter och namnsätta alla växter de fotograferat och inte alls säkert man får ens ett tack. De utgår från att man blir så smickrad att man går med på vad som helst. Jag lärde mig taktiken så småningom och det var mitt svar till Åsa, om frågan gällt trädgården skulle jag tacka nej, men fåglar .. ja tack!

Jag har inte hunnit läsa boken men bläddrat och beundrat alla mycket speciella bilder som tagits av fotografen Roine Magnusson. Boken handlar inte om sällsynta fågelarter utan om våra välkända fåglar, de som finns med oss i vardagen och om våra relationer till dessa fåglar. Fågeln presenteras på ett trevligt sätt med fakta och så intervjuas olika personer om sina jordnära upplevelser och möten med just den fågeln som för alltid har fått en plats i hjärtat.  

Nya kullerstensgångar och mera planteringsytor

Vädret har under hela september varit perfekt, lagom varmt, nästan vindstilla och ingen nederbörd att prata om men nu öser regnet ner och vinden är frisk, löven lägger sig över trädgården.

Härom veckan hämtade vi ett lass sten, det var slut på stenförrådet. Inte mycket av alla stenar vi gräver upp är användbara till gångarna, det skall vara riktig kullersten för att bli snyggt.

Den steniga och eländigt torra skogsbacken är snart ett minne blott. Vi gräver nog i mark som kanske aldrig tidigare rörts av människohand såhär såg det ut när vi började.

Det blev en plats för surjordsväxter, några höstljung är planterade, en av mina frösådda Rhododendron samt en klockbuske Enkianthus campanulatus.  Några gräs som inte blir så stora Carex siderosticha fick plats i en lite jordficka. Resten får anstå till våren.

Och mera stensättning som inramning till blivande planteringar. En knepig plats är det, här har vi satt upp elstängslet och rådjursnätet så längre än så skall inte trädgården växa just här. Men naturen kommer snabbt att invadera igen om man inte stoppar den på något sätt. Jag grävde bort så mycket rötter jag kom åt, satte flera lager med tidningar och en markduk på utsidan av stängslet. Sedan täckte jag allt med täckbark, hoppas att det hindrar ogräset att ta sig in i den nya jorden, det visar sig om några år.

I det som är tänkt som plantering är alla rötter bort grävda men någonstans blir det alltid en gräns mot naturen. Bättre att förebygga än att invänta en invasion av icke önskad växtlighet.

Det återstår ett hörn längst uppe till vänster där det skall bli surjord. Sedan är det bara att fortsätta med stenläggningen men nu är stenförrådet slut, dags att hämta mera.