I våras fick vi en ovanligt sen och kall vårfrost. De perenner som hunnit titta upp frös ner, bl.a denna skugglilja Tricyrtis latifolia men den började om från början igen, imponerande.
Gentiana asclepiadea knippgentiana kan inte jämföras med höstgentianorna men odlingsvärd tycker jag att den är med sin kraftigt blåa färg såhär på sensommaren.
Porslinsanemonen Anemonopsis macrophylla vill inte vara med på bild. De nickande blommorna gör allt för att slippa titta in i kameran - svårfångad. Här stödjer den sig på Magnolians gren.
En liten trevlig fetbladsväxt är den japanska rosettkudden Orostachys iwarenge var. Boehmeri.
Och så närmar sig slutet för vårt grävningsprojekt, har en sak till som bör göras i höst ännu men annars är det mesta klart. Högst upp blev det ett träd Catalpa x erubescens `Purpurea´ som såg ganska medfaren ut såhär i slutet på sommaren. Rotsnurret var kraftigt så det blev att ta till både kniv och sax i rötterna. En chansning förstås, går det så går det.
Det blev 34 skottkärror jord som fick plats i gropen vi grävt och så här ser det ut just nu. Troligen får det plats med någon eller några växter till men jag vill gärna ha utrymme runt växterna så jag planterar aldrig särskilt tätt.
Under timjanmatten som syns på bilderna sover våra husdjur den eviga sömnen. Våra tre katter och båda hundarna är kremerade och urnorna är nergrävda i sanden under stenarna.