...är titeln på Naomi Kleins bok om pågående klimatförändringar, en bok som tagit fem år av research för att skriva. Den handlar inte om svårförståelig vetenskaplig fakta om vad som händer i atmosfären vid förbränning av fossil energi utan snarare om den dominerande världsåskådningen där naturen - och människor saknar rättigheter.
Men framförallt handlar den om girighet, en girighet som överskuggar allt där såväl människor som vår planet behandlas som sopor i jakten på att hämta upp mera och billig! energi ur jordskorpan. Hon berättar om stora och mäktiga miljöorganisationer som tar emot donationer från inflytelserika intressen i fossilbranschen och mildrar sin kritik av det som pågår, hon granskar seriösa och sponsrade försök till geoengineering där man på fullt allvar vill testa att släppa ut svaveldioxid i atmosfären för att dämpa solinstrålningen i stället för att ifrågasätta vår konsumtion.
Denna storskaliga manipulation av planetens klimatsystem stöds och sponsras av många celebriteter.
Hon beskriver initierat om förnekelsen av pågående klimatförändringar och vilka cyniska intressen som ligger bakom, precis som hos varje form av missbruk där förnekelsen är möjliggörare för fortsatt missbruk. Den globala frihandeln är helig och varje försök att ersätta fossila bränslen som olja, kol och gas med miljövänlig energi betraktas som snedvriden konkurrens och dras till domstol. Fossilbranschen sponsras dock med ca 600 miljarder dollar varje år.
I början av boken tar hon med läsaren till den lilla ö nationen Nauru i Stilla havet. Ett paradis tills man under 80 - talet upptäckte att de små öarna bar på stora fynd av fosfor, en viktig beståndsdel i konstgödsel. De 10.000 innevånarna på Nauru blev rika och drabbades av välfärdssjukdomar som fetma och diabetes. I slutet av 90 - talet sinade fyndigheterna, nästan hälften av det marina livet är borta och 80% av landytan är förstörd p.g.a gruvdriften. Stigande havsnivåer som orsakas av klimatförändringar och en landyta bestående av stora gruvhål gör att att den lilla ö nationen går en osäker framtid till mötes.
Naomi Klein är kanadensiska och ägnar många kapitel åt det som pågår i ursprungsbefolkningars territorium både i Nordamerika och Kanada. Här får jag lära mig ett nytt ord som ofta används i boken, ekstraktivism vilket betyder att utvinna så mycket som möjligt av en eftertraktad naturresurs på så kort tid som möjligt.
Här har gjorts stora fynd av naturgas och oljesand, fynd som gjort länderna mer eller mindre självförsörjande på fossil energi. Vildmark och natur omvandlas mil efter mil till en död miljö, en natur som tidigare fungerade som en viktig kolsänka för våra koldioxidutsläpp.
Hanteringen är obeskrivligt smutsig och destruktiv för allt levande, hydraulisk spräckning eller fracking kallas metoden vilket är något helt annat än när man i Texas borrade och fann olja 20 m under markytan.
Man borrar djupt i berggrunden, 2 - 5 km vertikalt och sedan gångar som går horisontellt till borrhålet. För att gasen skall sippra upp i den borrade brunnen trycker man ner oerhörda mängder vatten, blandat med sand och kemikalier. Brunnarna sinar efter några år och själva tekniken bygger på att man ständigt borrar nytt och får igång tusentals nya brunnar som levererar skiffergas. Hanteringen skadar grundvattnet som rör sig över stora områden och människor upptäcker plötsligt att vattnet som rinner i kranen är förgiftat vilket förnekas av de som exploaterar marken.
Vattenmängden som krävs för fracking konkurrerar med nödvändig vattentillgång för vår livsmedelsförsörjning
Man har också noterat serier av mindre jordbävningar i områden där fracking pågår, vilket också förnekas ha något samband med pågående utvinningar.
När jag läste boken blev jag förstås nyfiken på hur det ser ut med fracking i Sverige och visst, det pågår prospektering men än har man tydligen inte hittat källor som är tillräckligt rika för att utvinning skall löna sig. Sverige har inte förbjudit fracking som t.ex. Frankrike har gjort. Jag lärde mig en sak till, är man markägare har man inga rättigheter alls om det på din egendom upptäcks fynd som är av nationellt intresse, man äger bara markytan.
Trots allt, Naomi Klein är i grunden en optimist och hon visar på möjliga lösningar, läs boken så får du veta!