Inför advent 2016

Sylvias julvisa

Och nu är det jul i min älskade nord; är det jul i vart hjärta också? Och ljusen de brinna på rågade bord, och barnen i väntan stå. Där borta i taket, där hänger han än, den bur som har fångat min trognaste vän. Och sången har tystnat i fängelseborg; o vem har ett hjärta för sångarens sorg. Jag bor i de eviga vårarnas land, där de glödande druvorna gro. Cypresserna dofta vid havets strand; där har jag mitt ensliga bo. Det flammande Etna, det gnistrar så skönt; och luften är vårlig, och gräset är grönt. Orangernas ånga ur skogarna går, och ljuv mandolinen om kärlek slår. Cypresserna dofta. Det brusande hav i silver mot stranden bryts; vid foten av Etna, där är en grav, vars sorg uti blommor byts. Där slumrar en gäst från nordens dal; och nu är det jul i hans fädernesal. Vem sjunger din visa, som fordom en gång? Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång! Och stråla, du klaraste stjärna i skyn, blicka ned på min älskade nord! Och när du går bort under himmelens bryn, välsigna min fädernejord! I blommande vårar, på gyllene strand, var finnes ett land som mitt fädernesland? För dig vill jag sjunga om kärlek och vår, så länge din Sylvias hjärta slår.

Zacharias Topelius 24 december 1853.

Sylvias julvisa är en av de mest älskade julsångerna i Finland, den skrevs i diktform av skalden och sagoberättaren Zacharias Topelius och tonsattes av Karl Collan.

Topelius var en stor djurvän och dikten handlar om en liten fågel, troligen svarthätta ( Sylvia atricapilla) som på sin årliga flytt till varmare länder fångas vid passagen över Sicilien av hänsynslösa människor och får tillbringa sitt återstående liv i en bur. Texten berör och ögonen tåras när den lilla fågeln, genom Topelius ord, berättar om sin längtan efter frihet.

I helgen tänds stjärnan med de sju uddarna i alla hem och offentliga byggnader i den lilla staden Nykarleby vid Bottenvikens kust i Finland. Topelius, född 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, skriver  i sin dagbok år 1885 att när stjärnan tänds inleds julen.

Nykarlebystjärnan visar vägen i vintermörkret, en kär symbol för alla Nykarlebybor och människor med anknytning till den lilla staden i norr. Stjärnan har alltid tillverkats av lokala hantverkare, aldrig industriellt. Traditionen har överlevt två världskrig och alla andra påfrestningar som drabbat staden vid kusten. Jag är född och uppvuxen i Nykarleby.

Jag önskar att alla människor i kväll kan tända ett ljus som symbol för det goda, för förnuft och klokhet i en orolig värld.

Vi behöver varandra.

TREVLIG ADVENT!

Mossan är min vän

Enligt Kemikalieinspektionen såldes år 2015 ogräsmedel omfattande 486 ton till de svenska hushållen, främst mossmedel. I många trädgårdar är mossan en fiende men här är den välkommen.

Tidig vår skimrar mossan i gult, bilden är tagen den 1 april i år.

Jag använder ofta torvblock runt surjordsplanteringar, efter några år är blocken täckta med mossa.

En del växter som kräver minimalt med jord går bra att plantera direkt i mossan på en sten, här en rosenbräcka Saxifraga arendsii gruppen.

Tidig vårblomning med mossbevuxna stenar som kuliss.

Kuddmossan eller blåmossa som är det korrekta namnet är har jag planterat in i trädgården.

Stensötan självsår sig gärna på mossbevuxna stenar.

En annan mossplantering med lite stubbar och stenar.

Efter regnet skimrar det om mossan.

Blommande irländsk ljung Daboecia cantabrica mellan mossiga stenar.

Taklök med det vetenskapliga namnet Sempervivum

Jag har alltid gillat taklök, den lilla växten som aldrig kommer att bli någon primadonna i trädgården men så trevlig och användbar i all sin enkelhet. Den är tålig som få, tar vatten när det bjuds och däremellan klarar den sig utmärkt. En växt som kommer bäst till sin rätt när den får växa utan inblandning av andra växter i ensamt majestät, då brer den gärna ut sig och bildar vackra mattor i olika färger. Lätt att dela, bara ta en liten bit och tryck ner den i jorden, den bildar snart rötter.

Det här är spindelvävstaklök  S. arachnoideum med små, tunna trådar fästa i bladspetsarna

Varhelst man kan hitta en liten springa mellan stenar och stubbar kan man sätta en liten lök som kommer att föröka sig så småningom bara det är väldränerat, för blött och löken ruttnar bort.

Ibland börjar de blomma, tyvärr, för löken dör när den har blommat och lämnar en vissen taklök efter sig men så småningom täcks utrymmet upp av nya lökar. Det här är taklökens sätt att skapa plats för föryngring.

Man kan göra mycket med taklök, tavlor till exempel

eller plantera i lerkrukor och gamla dräneringsrör

eller varför inte en egen plantering där de så småningom bildar täta mattor i olika färger och mönster

tätt, tätt tillsammans

Vildsvin i våra nordiska länder

Har samlat lite aktuell information om hur det ser ut på vildsvinsfronten i våra länder.

Den stora svenska vildsvinsstammen drar sig västerut till Norge i letande efter föda. Tankar från en svensk expert i frågan som du kan läsa om här.

Finland har en helt annan attityd till vildsvinen, stammen är liten och i Finland har man tagit ett nationellt ansvar och inte överlämnat ansvaret till frivilliga krafter. Här kan du läsa om hur det ser ut i Finland och rädslan för att få in den fruktade svinpesten.

Danmark som är ett land med hög produktion av fläskkött är naturligtvis oroade av den smitta som vildsvinen kan föra in i landet och som kan drabba tamsvinen. Här tycks också råda delade meningar mellan olika intressen, jägare jublar över invandrande grisar. Naturvårdsföreningen anser också att vildsvinet har en plats i den danska naturen men i övrigt tycks inte grisarna vara välkomna till Danmark. Myndigheten uppmanar till rapportering av iakttagelser som innebär att man vill hålla kontroll på populationen. Här en artikel om vildsvin i Danmark.

I Sverige har den tafatthet som myndigheterna visat genom att helt överlåta regleringen av vildsvinspopulationen till frivilliga krafter resulterat i en alldeles för stor utbredning av stammen. Läget nu är att landsbygden drabbas hårt men om detta fortsätter kan även städerna drabbas. Berlin hyser stora bestånd av vildsvin, många tusen grisar vandrar på nätterna omkring på Berlins gator och letar mat i soptunnor vilket visar att djuren mycket väl kan överleva även i stadsmiljöer.

Statistik från Svenska Jägarförbundet

Statistik från Svenska Jägarförbundet

Snön berättar

När snötäcket lagt sig kan man ta en promenad och läsa av vem som har hälsat på under natten, informationen som avtrycken i snön lämnar är mer spännande än en svensk thriller. Haren som jag fotograferade i höstas under äppelträdet är en given gäst, hen kommer varje natt och går sin runda. Lite fågelmat finns alltid på marken och ännu faller massor av frukt från de gamla äppelträden.

Räven tycks också patrullera vår väg varje natt och till min glädje såg jag fyra stycken rådjur på gärdet i går - de har minskat drastiskt sedan vi flyttade hit.

En blick på gärdet nedanför huset visar vilken trafik det varit i natt, en väl upptrampad stig i snön.

En stor flock med vildsvin har gått längs vår väg och sedan vänt av över gärdet strax innan huset. Det är alltid vanskligt att identifiera fotspår i snön men jag är tämligen säker på att detta är vildsvin.

Ingen överraskning, vi ser dem ibland från fönstret strax innan mörkret faller. Ingen verkar veta med säkerhet hur stort beståndet är idag men någonstans runt 200.000 kan det handla om - och de förökar sig i snabb takt. Senast idag var det ett stort uppslag i lokaltidningen där en boende under natten fått hela sin trädgård uppbökad, tomten ser ut som en upplöjd åker.

Regeringen försökte i höst lägga fram ett lagförslag om att förbjuda matning av vildsvin, en matning som sker året runt. Dessvärre stötte förslaget på så hårt motstånd från andra partier så den vägen är stängd. Konstgjord matning som sker året runt bidrar utan tvivel till djurens förökningstakt. 

Här handlar det om intressekonflikter mellan jägarkår, markägare och bönder. Jag har själv sett hur böndernas grödor blivit helt förstörda och nedtrampade här i omgivningarna och någon kompensation finns inte att få som vid t.ex. rovdjursangrepp. Rovdjur får ju inte heller finnas i vår natur och därmed är människan (och trafiken) den enda fienden för vildsvinen. Alla vet vad som händer i en natur där djur eller växter saknar naturliga fiender - obalansen är ett faktum. Obalans i naturen leder alltid till skador, det är inte så en sund natur fungerar.

Enligt uttalande från jägarorganisationer skall detta lösas utan politisk inblandning genom att jägare, bönder och markägare tar ett gemensamt ansvar för vildsvinsstammen. Hur jag än funderar kan jag inte klura ut hur vi som markägare kan ta ansvar - vad kan vi göra mer än skydda oss så gott det går för att slippa vakna en morgon med en punkterad damm och en uppgrävd trädgård.

I fjol somras inhägnade vi ett ca 4000 kvm stort område som omfattar trädgården och lite till av det som vi betraktar som tomt med ett fyrtrådigt elstängsel. Det är inte trevligt att bygga murar när man bor mitt i naturen men alternativet är värre. Vi har egen väg de sista par hundra metrarna ner till huset så varje kväll drar vi eltrådarna över vägen samt sätter upp en varningsskylt, varje morgon det omvända. Elstängsel är det enda som fungerar mot vildsvin, det finns dessvärre inga genvägar.

Från den lilla till den stora Hosta `Empress Wu´

Jag har alltid haft en speciell förkärlek för Hosta släktet och den känslan har bestått under åren med trädgård. Hosta hybriderna torde vara en av de mest användbara i trädgården, den stora variationen med bladformer och färger är imponerande för att inte nämna storleken från den minsta miniatyr till en av de största H. `Empress Wu´

H. `Lucky mouse´ på bilden till höger är en av de minsta i släktet, inte mer än fem cm ovan jord.

Den största, i alla fall när jag planterade den för tre år sedan torde vara `Empress Wu´ som enligt historien var den enda kvinnliga kejsaren i Kinas historia. Hon fick sin plats på den högsta punkten i trädgården som det anstår en kejsarinna och för att skapa ett vackert blickfång.

Hosta kommer igång ganska sent på våren vilket är en fördel eftersom bladen är frostkänsliga, i gengäld håller de sig vackra ända tills frosten tar dem på hösten. Jag hade ambitionen i våras att följa kejsarinnans tillväxt under säsongen men tyvärr är bilderna inte bra, hon är bättre i verkligheten.

I början av maj börjar bladen sakta veckla ut sig, hon har fått en stor och djup plats mellan stenarna och utan konkurrens av annan växtlighet som inte skulle klara sig i bladens skugga.

I slutet av maj börjar denna gigant visa vad hon kan åstadkomma

Juni månad och kejsarinnan växer på, kan bli upp till 1,4 m hög så småningom

Månadsskiftet juni/juli

Augusti månad, denna torra sommar skuggar de stora bladen jorden som inte torkar ut lika fort som omgivningen men när regnet kommer fungerar det också tvärtom, som ett stort paraply. För att under en säsong klara av att växa så mycket måste kejsarinnan vattnas och ges extra näring. Förutom vårgödslingen har jag gett lite extra snabbverkande kvävegödsling i form av hönsgödsel.

1 september och man kan se på en del blad att den brännande solen hela sommaren har gett en del bladskador. Ännu har inte damen nått sin fulla storlek, kanske dröjer det ännu några år.

Liten Oxalis

En miniatyr i trädgården men inte sämre för det, en alldeles förtjusande växt när den slår upp sina blommor på våren, bladen är också dekorativa. Den bör planteras så den slipper konkurrens av större växter, en solospelare alltså. Det enda odlingsråd jag kan ge är att den kräver en väldränerad plats, annars ruttnar de små knölarna. Jag har förlorat en hel del av dem men köper nya när tillfällen ges.

Jag har en känsla av att det råder stor namnförbistring inom släktet men namnen jag redovisar är de namn som växten hade vid inköpstillfället.

Oxalis `Hedeby white´

Oxalis adenophylla `New form´ med rött inslag i bladen

Oxalis enneaphylla `Djupedal´ 

Oxalis `Sorte öje´

och här har jag missat vid fotograferingen så jag kan inte se namnskylten men den får komma med ändå

Jag vill passa på att varna för Oxalis corniculata krypoxalis, den med röda blad och gula blommor. Ser riktigt trevlig ut vid första påseende men ta inte in den i trädgården, den sprider sig hejdlöst via frön och är nästintill omöjlig att få bort om man väl tagit in den.

Nyanser i grönt

Skogsträdgården i augusti

Abies koreana `Icebreaker´

Pinus strobus `Torulosa´

Cryptomeria japonica `Rasen´ japansk ceder

Abies koreana `Prostrate beauty´ dvärgform

Dammen en kulen dag

En trädgårdsgång

Sittplats

Juniperus horizontalis `Pancake´

Calluna vulgaris `Skyline´

En annan trädgårdsgång