I en annan del av trädgården

Nu har jag kommit nästan halvvägs i min genomgång av hela trädgården. Jag rensar alla jobbiga björkfrön som grott både i gångar och planteringar, klipper bort det som har dött och gör mitt bästa för att det återigen skall se trevligt ut.

Den här delen av trädgården är säkert 15 år gammal, allt var ju skog en gång när jag började gräva. Såhär ungefär såg det ut.

Nu ser det lite annorlunda ut och städar man bara bort det som torkat och är fult blir helhetsintrycket genast så mycket trevligare, grönt är det i alla fall.

De gröna bladen som syns närmast i bild är Darmera peltata sköldbräcka som nu kommer igen efter att den helt vissnat ner i somras. Blommar i maj innan bladen kommer.

Komposten är luftad och grävd så nästa år väntar fin och färdig kompostjord.

Dvärgkörsbäret Prunus incisa `Kojou - no - mai´ har fått sin höstfrisyr och alla torra grenar har jag tagit bort. Trädet har nog tagit stryk av torkan men kommer att klara sig, om än med lite gles krona. 

Inte mycket som orkat blomma denna torra sommar men knippgentianan Gentiana asclepiadea blommar för fullt just nu. Den har blivit ganska omfångsrik men delning av växter är inte prioriterat just nu, det får ske när det finns mera tid över.

Rhododendron med indumentum och tomentum på bladen

Rhododendron har så många uttryckssätt och sådana växter är alltid intressanta. Vackra gröna blad under vintern, tidig vår kommer en överdådig blomning, i storlek finns det mängder att välja mellan och så dessa buskar med en filtad över- och undersida. Indumentum som finns på bladens översida och tomentum som den beläggning kallas som ligger under bladen.

R. `Schneekissen´ en yakushimanum hybrid med ett långsamt och kompakt växtsätt.

R. `Hydon Velvet´ också en yakushimanum som korsats med den vackra R. `Bureavii´ och från vilken plantan fått det brunaktiga indumentet.

R. pachysantum som är en egen art,  är i mitt tycke, en av de finaste rododendron som finns. Också mycket långsamväxande som gör att den blir så kompakt och tät i växtsättet. Har aldrig fått några skador vare sig av vintern eller av sommartorkan.

En frösådd R. pachysantum som kommer från en trädgårdsvän. Indumentet kommer på årets nytillväxt medan de äldre bladen förblir gröna, syns tydligt här på bilden.

R. `Rusty Dane´ ( R. bureavii x R. pachysantum)   en mycket lyckad korsning. I naturen finns aldrig något som inte fyller en funktion, rododendron har inte utvecklat indumentum/tomentum för att bli beundrade av oss människor utan för att skydda sig mot vita flygare som är en besvärlig skadegörare på buskarna, insekterna kommer inte åt att tugga på de filtklädda bladen.

R. `Silverleaf´ ( R. degronianum ssp. yakushimanum x R. pachysantum) också en hybrid med förnämliga föräldrar och då blir resultatet därefter. Skadefri här i trädgården zon 2-3.

R. `Silbervelour´  är samma korsning som R. `Silberleaf´ men olika kloner. Det finns en tredje också som jag tror heter R. `Silver Viking´, det var i varje fall vad vi kom fram till för något år sedan när vi diskuterade dessa växter på våra bloggar. Utan tvekan är dessa tre mycket odlingsvärda buskar i vårt klimat.  Om det är någon som har "silverbuskarna" i odling vore det trevligt att få höra om erfarenheterna.

Ett försvarstal för skogen.

Kommer mina barnbarn någonsin att få vandra i en artrik och levande skog med en blandning av träd som naturligt hör hemma i denna del av världen? Med mossor, lavar och svampar och med fallna träd och stubbar som långsamt förmultnar och ger liv åt ännu fler varelser, som gör sin sista tjänst som näring åt den jord som gett dem livet en gång. Med fåglar som hittar boplatser, mat och skydd i en rik och varierande miljö med inslag av gamla ihåliga träd?  Med harar, rådjur och älgar som oväntat kan dyka upp och ge ett oförglömligt minne för en ung person som lever sitt liv i stadsmiljö.

Enligt WWF har uppskattningsvis hälften av jordens ursprungliga skogar försvunnit och det mesta har skett under de senaste 50 åren. Sverige, som gör sitt bästa för att ersätta skogen med virkesplantager har inte mycket att vara stolt över, t.ex. så redovisas intäkterna från försäljningen av hårt avverkade skogar som en pluspost i BNP.  Ett högt BNP motsvaras av ett högt välstånd i riket, naturen saknas i balansräkningen.

I den kortsiktighetens kultur som numera kännetecknar vårt sätt att leva lanseras nu biobränsle som en lösning på klimatfrågan. Förnyelsebar energi skall öka och detta skall ske genom större uttag från skogen där många sektorer vill komma åt biobränslet och ingen verkar reflektera över vad detta innebär för den återstående skogen. Skogen skall inte bara leverera pappersråvaror och timmer utan också drivmedel till både bilar och flygtrafik. Som bekant är den bästa medicinen mot att bli lurad - kunskap.

http://www.natursidan.se/nyheter/centerpartiet-far-arets-greenwashpris-for-vilseledning-om-biobransle/

 I Sverige brukas nästan all skog, endast en liten, liten del är skyddad från skogsbruk. Metoderna är förödande för naturen och dess innevånare, kalhyggen, markberedning, utdikning och återplantering till monotona trädodlingar. De små skärmar av träd som ofta lämnas kvar brukar inte klara sig särskilt länge. De blir lätt offer för vindarna när de plötsligt står helt oskyddade och kan inte längre hjälpa varandra med utbyte av näringsämnen. I den öppna marken efter maskinernas framfart dyker pionjärväxterna snabbt upp, sly och hallonsnår ersätter det som en gång var skog.

Bild av en skövlad och död natur, den här synen möter oss överallt i Sverige numera. De stora och effektiva maskinerna har för en oöverskådlig framtid pressat jorden hårt på flera meters djup. Alla mossor och lavar som levde i skydd av trädkronornas skugga dör inklusive alla insekter och småkryp som lever i mossan. Småkrypen i jorden dör pga av maskinernas tyngd som pressar jorden hårt samman och gör den syrefri.  Här bygger inga fåglar längre sina bon och inga däggdjur söker skydd bland trädstammarna.

Har skogen inget annat värde för oss människor än att användas som energi? Jag är övertygad om att en naturskog har stor betydelse för många människor, den positiva inverkan som skogen ger i form av rekreation och naturupplevelser i en stressande tillvaro är omvittnat många gånger, för naturen och dess innevånare handlar det om liv eller död. Nästan 2000 arter skogslevande växt- och djurarter är rödlistade i Sverige på grund av det intensiva skogsbruket och naturskogar som omvandlats till artfattiga trädplanteringar. Minskad artrikedom är alltid mera utsatt för stormar, sjukdomar och andra påfrestningar. Den biologiska utarmningen drabbar både naturen och oss själva.

http://www.natursidan.se/nyheter/skogsforskare-forst-30-ar-efter-kalhygge-har-koldioxidutslappen-neutraliserats/

 De som nu marknadsför biobränsle för flygtrafiken glömmer att berätta om de stora utsläpp av växthusgaser som kalhuggning genererar. Under många år framöver kommer marken släppa ut mängder med växthusgaser, jorden är sargad och kan inte längre hålla kvar det kol som har bildats under många år. Det är nettoeffekten av utsläpp som räknas, att inte låtsas om detta är i allra högsta grad ohederligt.

Vi skall fortsätta att bruka skogen men inte missbruka den gåva naturen gett oss. Skogen bör respekteras för sitt egenvärde och inte enbart för de inkomster den kan generera.

Bara grönt

Jag har kommit en bit på väg med min genomgång av trädgården, nu börjar det bli klart här uppe. Björkarna känner sig antagligen hotade av torkan i sommar och producerar otroliga mängder frö som singlar ner över trädgården  - och gror!
Samtliga gångar har  fått ett nytt lager med täckbark, lämpligt att fylla på ungefär vart tredje år.

Stubberiet har klarat sig hyfsat i sommar, största skadan skedde i våras när tjältorkan tog död på nästan alla Calluna vulgaris höstljung, några barrväxter har torkat, tyvärr.

Jag tänker inte ge upp med Calluna, här en återplantering i år, Calluna vulgaris `Skyline´ i mitt tycke en närmast perfekt planta i form och i färg.

Och sedan alla dessa funkior, de börjar bli många vid det här laget. Till min förvåning har de klarat torkan bra, däremot har en del som stått på en soligare plats fått bladen sönderbrända, vi hade knappt en mulen dag under flera månader. 

Hosta `Francee´

Hosta `Orange Marmalade´

Och så alla miniatyrer i Hostasläktet, det kommer ständigt nya från USA. Jag försöker samla miniatyrerna tillsammans, de är så små så de riskerar att försvinna bland större växter annars och det vore ju synd. Jag har två ställen där jag planterar samtliga miniatyrer, här är ett av dem.

Den största av dem alla Hosta `Empress Wu´ lite solbränd men stilig och grann.

I går flyttade jag på Rhododendron quinquefolium, den hade hamnat mellan andra rododendron som växer betydligt snabbare och kom inte alls till sin rätt. Det är en förtjusande liten lövfällande rododendron som bör stå mycket ljusare och gärna i framkant. Det variegerade gräset framför är Carex siderosticha  som inte blir större än såhär.

Och till sist, några Heuchera alunrot som  planterades i fjol.

Tillbaka till trädgården

Ute faller ett stilla regn, sådär svenskt lagom utan ytterligheter, det är andra gången på några dagar som vi får njuta av ett alldeles vanligt regn som inte ackompanjeras av åskans muller och fräsande blixtar.
Jag har knappt vistats i trädgården sedan den förfärliga värmen drabbade oss i början av maj. Jag har vattnat det lilla som jag vågat utan att riskera tömma brunnen men det har varit sorgligt att se hur torkan härjat, värre för varje dag. Jag gav upp, drog ner gardinerna och läste böcker istället. Kameran har knappt kommit till användning så bilderna i inlägget är inte dagsaktuella.

Jag är väldigt förtjust i gräs och har planterat mängder med gräs i trädgården. Detta är Arrhenaterum  elatius bulbosum `Variegatum´ vitbrokig pärlhavre i maj, en månad senare...

Sempervivum taklök klarar torkan men även den har fått väldigt ljusa blad i sommar

När värmen äntligen gav med sig och vi fick regn gav jag mig ut i trädgården igen. Förödelsen är stor förstås, dels av drygt tre månaders hetta men även av all utebliven skötsel under hela sommaren. Jag vet inte om jag hinner igenom hela trädgården innan vintern kommer men jag är tillbaka där jag trivs allra bäst, i min skogsträdgård.

Rhododendron `Golfer´

Rhododendron `Silbervelour´

Jag jobbar väldigt systematiskt och disciplinerat, börjar i ena ändan av trädgården och jobbar mig vidare , en bit i taget. Trädgården är stor och allt kräver någon form av omsorg men börjar jag hatta hit och dit så blir resultatet dåligt, jag får stålsätta mig och hålla mig till min plan. 

Mitt i all bedrövelse finns överraskningar. De flesta växter är mer eller mindre skadade men ett undantag är kryddbusken Calycanthus x raulstonii `Hartlage Wine´ som stått i gassande solsken hela sommaren. Inte ett sönderbränt blad på hela busken, bladen är vackert gröna och den började blomma i maj och har sedan dess oavbrutet producerat nya blommor och gör det fortfarande. Törs man säga att den är mycket odlingsvärd? Bilden är tagen i maj.

Moder Jord varnar, någon som lyssnar?

Sommaren 2018 har varit skrämmande på många sätt, värmerekorden som avlöser varandra, torkan och vattenbristen, böndernas förlorade skördar och nödslakt av boskap samt den största branden i modern tid i vårt land. Träden brinner som fnöske i värmen och en bidragande orsak är den oansvariga kalhyggestekniken som dominerar skogsbruket i vårt land. Produktionsskog kallas det när man totalavverkar skog och återplanterar monokulturer av gran. Granarna står som tennsoldater i raka led och alla är exakt lika stora och i denna utarmade och sargade natur finns inget kvar som kan kallas skog. Granen brinner bra.

Kebnekaises sydtopp är inte lägre Sveriges högsta topp. Sydtoppen som är en glaciär har de senaste 20 åren tappat ca 1meter i höjd varje år men i sommar har den smält hela 4 meter och nordtoppen, som består av berg, är nu Sveriges högsta punkt.

I södra Finland fick en lantbrukare se sin rybsskörd på 18 hektar uppäten under två dygn av fjärilen gammafly. Svärmen var så stor att den förmörkade solen, det blev mörkt trots att det var mitt på dagen. Fjärilen finns normalt inte hos oss och klarar inte övervintring, den hade transporterats med varma vindar söderifrån. Vi lär få erfara vad värmen kan göra med vår matproduktion i ett varmare klimat.

Bild NASA

 1augusti inföll Overshoot Day i år, en dag tidigare än ifjol. Det betyder att vi förbrukat alla förnyelsebara resurser som planeten Jorden har genererat detta år, räntan är slut, nu knaprar vi på kapitalet. Vår syn på naturen som en oändlig resurs, till för att utnyttjas för vår livsstil och konsumtion, är problematisk därför att vår nuvarande konsumtion inte ryms inom de planetära gränserna.

Det gör ont, förfärligt ont att se träden släppa sina gula, döda löv för att säkra överlevnaden redan i maj, än värre är det jag inte kan se men som jag vet att sker. Djuren och insekterna som inte klarar den onaturliga hettan och febrilt letar efter vatten, vatten som inte finns. Fiskarna som dör i sjöarna av syrebrist, fåglarna som inte hittar mask i de sönderbrända gräsytorna. Och sjukhusavdelningar som inte kan utföra operationer därför att varken instrument eller rum kan hållas sterila. Hettan drabbar allt levande och om detta inte är en kris så har jag inte förstått ordets innebörd.

Illusionen om vår goda beredskap har bokstavligen gått upp i rök. Vi har blivit varnade, om och om igen att detta kommer att ske om vi inte kan minska våra skadliga utsläpp av växthusgaser. Vår förbränning av fossila bränslen, vår överkonsumtion och avskogningen är det som gör att halterna av koldioxid och andra växthusgaser ökar i atmosfären. Det som nu sker och har skett i världen denna sommar stämmer kusligt väl med vad vetenskapen och forskningen har sagt att vi kan förvänta oss av framtiden. IPCC FN´s klimatpanel har regelbundet sedan de bildades år 1988 utvärderat vetenskapliga studier, observationer och forskningsresultat. Forskare från hela världen deltar i arbetet utan ekonomisk kompensation. Ingen kan säga att vi inte visste.

Men vi lever sannerligen i en märklig tid när kreti och pleti anser sig kunna förneka och utmana vetenskapen och dess slutsatser. Inte all vetenskap förstås, jag har inte sett någon som saknar kompetens ge sig på cancerforskningen t.ex. men annars tycks det vara fritt fram för flosklerna om klimatet att vidarebefordras till nästa mottagare.  Har de som sprider lögnerna något ansvar? Ser personerna som oblygt underminerar forskningsresultaten inte längre än sin egen livstid? Klimathotsförnekelse är ett förakt för vår natur och för själva människolivet.

Mycket har fallit i glömska från min egen studietid men något jag lärde mig och haft med mig genom hela livet är att vara källkritisk och söka svar hos tillförlitliga källor. Vetenskap är ett sätt att förstå världen och bygger på en systematisk utveckling av kunskap. Vetenskapen har inte alla svaren men det är det bästa vi har att sätta vår tilltro till.

Koldioxid är livets gas och allt växer så mycket bättre med ökad koldioxidhalt i atmosfären, slagord som upprepas i oändlighet av klimathotsskeptiker och utsläppslobbyister. Inget kan vara mera osant. Visst, att bespruta växthusgrödor med koldioxid har en mycket snabb effekt men det handlar om dagar och högst någon vecka, med sedan avtar tillväxthastigheten. Proteinnivåerna i koldioxidberikade växter sjunker snabbt och spårämnen som järn, zink och selen minskar. Experiment har även konstaterat att insekter föredrar sojabönor som odlats med förhöjda halter av koldioxid.  Och dessutom krävs förstås bevattning och vatten är en bristvara i varmare klimat.

Klimatet har alltid förändrats är en annan floskel som flitigt används av skeptikerna. För att ytterligare förstärka påståendet berättas gärna historien om när Karl X Gustav tillsammans med sin arme tågade över isen till Danmark under lilla istiden 1658. Eller så kanske vi få höra om hur vindruvor odlades på Grönland.
Sant är att klimatet alltid förändrats men det är första gången som uppvärmningen på planeten drivs av växthusgaser. Forskningen vet inte allt men tillräckligt mycket om vad som orsakat nedkylning och uppvärmning tidigare i vår historia. Under istiden när Skandinavien var täckt av is var medeltemperaturen endast 3 - 5 grader kallare, nu rör vi oss i en annan riktning med en global temperatur som redan ökar med drygt 1grad. Det behövs alltså inte stora variationer i temperatur innan återkopplingsmekanismerna påskyndar förändringarna.  Jordaxelns lutning och bana gjorde att Skandinavien hamnade under is för hundratusen år sedan.
Stora vulkanutbrott har alltid haft en nedkylande effekt på vår planet, stoftet kan ligga kvar i flera år.
Värmeperioderna orsakades av av hög solaktivitet och sådant är numera mätbart. Genom bl.a. trädens ringar, isborrkärnor och havsbottnar kan man numera hitta förklaringar till tidigare klimatförändringar. Detta som vi nu upplever är första gången som växthusgaser och människan är den bakomliggande orsaken.

Om någon är intresserad att fördjupa sig i historiska klimatförändringar kan jag rekommendera boken Klimatet och människan under 12000 år, författare Fredrik Charpentier Ljungqvist.

     Grattis om du orkat läsa ända hit, ha en bra dag i skuggan!