fredag 27 mars 2015

Jorden vi ärvde - himlajord eller produktionsfaktor?

Min kunskap om hur vår mat produceras var obefintlig när jag år 2008 köpte boken Svart jord, författare Gunnar Lindstedt. Jag har aldrig varit intresserad av matlagning men däremot av djurhållning och miljöaspekter som hänger intimt samman med hur vi producerar vår mot i världen. Boken var en väckarklocka, en träff mitt i solarplexus i min aningslösa värld.

Svart jord har fokus på det oljeberoende, industrialiserade  jordbruket och vad som kommer att hända när vi inte längre har tillgång till billig energi. Författaren besöker bönder i olika delar av världen och granskar de multinationella livsmedelsföretagen som driver en utveckling som inte är hållbar. Den storskaliga djurhållningen orsakar ett ofantligt lidande för djuren men maten blir billig, så billig att vi kan slänga massor av mat utan att känna samvetskval. Det är alltid någon annan som betalar det verkliga priset men  naturens och djurens kostnader finns inte redovisade i bokslutet.

Gunnar Rundgren f.d. bonde och en av grundarna till KRAV varumärket är också djupt engagerad i vår globala matproduktion. Hans blogg  "Trädgården Jorden - det civiliserade Eden" finns på min blogglista för den som är intresserad av att läsa analyser och slutsatser om matproduktionen som inte följer huvudfåran i den offentliga diskussionen.

Vi prenumererar på ATL lantbrukets affärstidning, vi har aldrig varit bönder, och där kan man följa diskussioner och debatter om framförallt vår svenska matproduktion. Det klagas ständigt på jordbrukets lönsamhet vilket säkert är rätt och riktigt men lösningarna och kraven som presenteras är skrämmande. Tongivande åsikter handlar om att vi inte längre har råd med ett lantbruk med  etisk djurhållning och omsorg om miljön. Beteskravet för kor anses fördyrande och måste bort. Vi bör närma oss övriga världen för att konkurrera på lika villkor vilket förmodligen skulle innebära utarmade jordar, högre antibiotikaanvändning i förebyggande syfte, fixerade suggor, djurfoder av GMO soja, mera bekämpningsmedel och ökat kväve läckage till våra vatten och sjöar. Ett nytt frihandelsavtal mellan USA och EU är på gång där det enligt kritikerna skulle ge de stora bioteknikföretagen rätt att kräva skadestånd för utebliven vinst av enskilda länder om de vägrar införa t.ex. GMO teknik.

För ett tag sedan hade Gunnar Rundgren ett inlägg på ATL´s insändarsida som  förbigicks med tystnad. Finns att läsa här på hans blogg.

I dagarna har hans nya bok Global eating disorder getts ut, tyvärr ännu bara på engelska men löftet är att den även skall utges på svenska. Med anledning av den nya boken intervjuas författaren i en tretton minuter lång intervju, här lyssna gärna på vad han har att säga. Inslaget kommer förmodligen inte att ligga kvar så länge.

Gunnar Rundgrens tes är att vi inte längre har råd med den billiga maten, ständiga krav på ökad rationalisering och effektivisering och dyra investeringar i fossilberoende maskiner leder tvärtom till att lantbrukare slås ut, ekosystemen skadas och den biologiska mångfalden minskar.

Precis som Gunnar Lindstedt drar slutsatsen i sin bok Svart jord att det industrialiserade och storskaliga jordbruket inte har någon framtid menar också Gunnar Rundgren att utvecklingen går åt fel håll. Vi måste tänka om inför de avgörande förändringar vi står inför.

...och hur vill vi som konsumenter ha det?  ...och kan vi överhuvudtaget påverka den utveckling som sker? Är vi beredda att betala mer för mat som är producerad på ett hållbart sätt och inkluderar etisk djurhållning,  men som också kräver mer möda att hålla oss informerade om vad som håller på att ske med vår mat och vår relation till naturen?

Bregott fabriken är redan idag en illusion.

Inlägget är inte sponsrat!

onsdag 25 mars 2015

Våren vinner alltid...till slut.

Våren är som den alltid brukar vara, den hattar fram och tillbaka som om den inte riktigt kan bestämma sig för om vem som skall ha övertaget i mars månad, värmen eller kylan. I går värmde solen så skönt, idag endast några plusgrader men vi vet ju vem som vinner till slut, gott så.

Våren kräver en del arbetsinsatser av  trädgårdsägaren, det gamla och vissnade skall bort för att ersättas av något nytt och fräscht. Jag är nog pedant när det gäller vårarbetet i trädgården av den enkla anledningen att det lönar sig, gör man det ordentligt så har man igen det under hela växtsäsongen. Gångarna skall städas ordentligt efter allt skräp som fallit ner under vintern, perenner skall klippas, växterna få sin näring och så fyller jag på ny jord i samtliga planteringar. Fjolårets löv får ligga kvar och bli mat åt alla små kryp och det blir snabbt snyggt och prydligt. Ett och annat ogräs som visar sig är lätt att dra upp ur den fuktiga jorden.

Ser ödsligt och tomt ut men om en månad är här fullt av liv, hur fantastiskt är inte det?


Det är länge sedan den här trädgården fick något tillskott av lökväxter. Det är vackert med alla tidigblommande lökar men jag är väldigt kluven till all denna blast som ligger kvar halva sommaren. Jag planterar väldigt glest då jag vill att alla växter ska synas och inte växa in i varandra och då blir lökblasten synlig länge, länge...

Men några gamla trotjänare återkommer troget och visst är dom vackra?

Iris reticulata `Harmony´
Iris reticulata `Katharine Hodgkin´


Vi gör tusentals val varje dag utan att vi egentligen tänker på det. Idag läste jag ett genomtänkt och välformulerat blogginlägg, som andas en kärlek till den natur som omger oss alla och hur vi kan göra våra val till något som gagnar allt det levande som ger oss så mycket glädje, tänkvärt!

Läs gärna vad Anette på bloggen Rost och rädisor har att säga.

lördag 21 mars 2015

Roundup får rubriker igen!

Besprutning av grödor
I de flesta medier i dag kan man läsa en artikel om Roundup och en ny studie från FNs cancerforskningsinstitut där man drar slutsatsen att Roundup kan orsaka cancer. Institutet meddelar att man hittat begränsade bevis från studier i USA, Sverige och Kanada att bekämpningsmedlet är cancerogent.

Här kan du läsa artikeln. Inga åtgärder kommer att vidtas utan ansvaret överlämnas till nationella regeringar som får bedöma hur de vill hantera frågan. Inget nytt alltså - detta passiva förhållningssätt är något som karaktäriserar allt som har med Roundup att göra, rent historiskt har det förekommit många larmrapporter om världens mest använda ogräsbekämpningsmedel. Jag föredrar att använda ordet bekämpningsmedel i stället för ordet växtskydd som ger positiva associationer och hamnar under det som brukar benämnas för "greenwashing"

Under åren har det kommit många rapporter om Roundups skadliga effekter på miljö och människors hälsa. Argentina är hårt drabbat men även på närmare håll finns dokumentation om glyfosat i ytvatten och grundvatten. Danmark var tidigt ute med larm men även från Sverige finns rapporter om glyfosat i vattenprover och där varje fynd av bekämpningsmedel i dricksvatten naturligtvis är alarmerande. När miljögifterna når grundvattnet sprids de över stora områden.

Monsanto har kategoriskt avfärdat alla larmsignaler med att  Roundup är biologiskt nedbrytbart och inte medför några som helst negativa hälsoeffekter, vare sig på natur eller människor. Men om det nu är med sanningen överensstämmande är det en biologisk omöjlighet att hitta glyfosat och restprodukten AMPA i jord eller vatten.

Det är inte enkelt att definiera miljögifter, många förekommer naturligt i vår miljö och bryts aldrig ner, dit hör tungmetallerna. Koppar t.ex. är livsnödvändigt för många organismer, även för människan men i mycket små doser. Kadmium och bly t.ex. tillhör de essentiella tungmetallerna och där man idag inte vet vilken funktion de fyller, mycket giftiga. Ibland kan man läsa påståenden om att det som är naturligt i vår miljö inte är skadligt men det är en felaktig slutsats, det handlar om koncentrationer. Tyvärr används detta ibland även som argument i marknadsföringen. Miljögifter är sällan akut dödande men de som är fettlösliga och transporteras vidare i näringskedjan kan så småningom leda till stora och skadliga koncentrationer hos toppkonsumenterna, dvs de stora rovdjuren och människan som befinner sig i sista ledet.

Cocktaileffekten, när ämnen reagerar med varandra finns liten kunskap om idag. Det säger sig självt, det finns 100.000 industriellt framtagna kemikalier i vårt samhälle idag, och att vi någonsin skall få någon heltäckande kunskap vad detta innebär för vår natur och för oss själva och med vetskapen om att det ständigt tillförs nya kemikalier så känns det onekligen något uppgivet. DDT känner vi alla till men hur många vet att DDTs nedbrytningsprodukter DDD och DDE är giftigare än själva modersubstansen? Så kan det naturligtvis förhålla sig med många till synes beskedliga kemikalier.

Roundup är världens mest använda bekämpningsmedel, i jordbruket och i våra trädgårdar. Marknadsföringen är intensiv och eventuella nackdelar nämns förstås aldrig, det får intresserade leta fram själva. Här handlar det om ekonomi, ofantliga förmögenheter som investeras i att erövra makten över världens matproduktion. Glyfosat användningen ökar när GMO grödor vinner marknadsandelar runt om i världen. Roundup ready, ett varumärke av utsädesgrödor som saluförs av Monsanto innebär att grödorna är resistenta mot bekämpningsmedlet Roundup. Man besprutar grödorna med Roundup men endast ogräset dör, tvärtemot vad marknadsföringen påstår så ökar användningen av bekämpningsmedlet med glyfosat toleranta grödor. Idag finns ett stort utbud av Roundup ready produkter, soja, sockerbetor, majs...och utvecklingen kommer att fortsätta med nya produkter. Utsädet tillhandahålls av Monsanto liksom kemikalien som krävs för odling, monokulturen breder ut sig. Naturen slår tillbaka med resistens och skapar monsterogräs som kräver ännu starkare gifter men den informationen får man förstås leta efter. Glyfosat har dessutom en systemisk verkan vilket betyder att ämnet finns i varje cell av växten, från rot till blomma. Det går inte att skölja bort.

Jag kan för lite om jordbruk för att våga uttala mig om ifall det alls är möjligt att producera vår mat utan kemikalier - hemska tanke! Bönderna lever på sitt odlande och även om vi har en liten subventionerad andel av ekologisk odling så talar tyvärr siffrorna om att vi konsumenter väljer billig mat i första hand. Men vi som odlar i våra trädgårdar, behöver vi verkligen alla dessa kemikalier som finns på hyllorna? Vi är inte ekonomiskt beroende av våra trädgårdar även om det någon gång kan vara försvarbart att ta till gifter i väldigt speciella fall. De stora trädgårdskedjorna har enorma lager av kemikalier, strategiskt utplacerade och jag brukar kika i kundvagnarna när jag står i kassakön, det är minst sagt deprimerande .För visst kan vi väl alla som älskar trädgård skriva under på att naturen inte behöver belastas med ytterligare miljöförstörande kemikalier?

Roundup kommer inte att förbjudas, det är alltför viktiga ekonomiska intressen som står på spel men vi som konsumenter kan välja bort produkten, både av hälsomässiga skäl och omsorg om vår natur men lika mycket av värderingsmässiga orsaker. Varje gång vi köper den där sprayflaskan stödjer vi även företag som Monsanto.

torsdag 19 mars 2015

Besegrad!

När vi tog bort en jättestor björk som plågat växterna med sina rötter så uppstod förstås nya platser att erövra. Stenrikt är ordet, stenar överallt både på ytan och under marken men en spännande miljö som skulle kunna bli något utöver det vanliga. Här finns också en rejäl nivåskillnad till övrig trädgård, man ser ner på hela trädgården när man står häruppe.


En gulblommande kinesisk buskpion Paeonia suffruticosa `Hinun´ som blivit något för stor där den växer tänkte jag flytta hit upp. Den har fyllda blommor som blir så tunga så det är omöjligt att se dem i ögonen, här uppe får man ögonkontakt. Någon  pelarformad Prunus med vacker vårblomning skulle också göra sig bra här mellan stenarna. Så var det tänkt....

Vi plockade bort alla stenar som gick att rubba och grävde bort stora tuvor med ogräs, det är väldigt djupt här i sprickorna, men så tog det stopp.


Vi brukar vara ganska envisa när det gäller att få bort stenar som ligger fel men här fick vi nog erkänna oss besegrade. Stenarna är lösa, vi har grävt bort jorden som täckte dem men de sitter inkilade så tätt i varandra att det är omöjligt att rubba dem. Det går inte heller att fästa ett rep runt för att vinscha upp dem och tyvärr så täcker de nästan hela botten. 
Vi fyllde ändå upp sprickorna med jord, åtta skottkärror jord fick plats här men vad som kan växa i den här miljön vet jag faktiskt inte just nu, man får inte alltid det man önskar i en stenträdgård.

Annars kommer våren kommer med myrsteg, soliga dagar och vindstilla men minusgrader varje natt håller växtligheten tillbaka. Våra tranor som bor på gärdena här nere anlände igår, fjärilar och humlor har vaknat alldeles för tidigt och hittar ingen mat, den viktiga sälgen har inga blommor ännu.

Men några tappra växter visar upp sig, först ut bland sipporna är Hepatica transsylvanica, ungersk blåsippa.


.....och den här solstrålen Adonis amurensis `Beni Nadeshiko´ guldadonis räds inte kylan.


fredag 13 mars 2015

Värme och kyla kämpar om herraväldet!

Vackra soliga dagar med mars månads kalla nätter men visst är våren på gång. I tisdags, den 10 mars såg jag bofinken vid fågelmaten, den tidigaste notering jag har om bofinkens ankomst. Tjälen har släppt taget om torvpartierna och det är jag så glad för, våren är den känsligaste tiden för de städsegröna växterna.

Nickmossan Pohlia nutans lyser fint i marssolen, den växer i torvblocken.


Svavelpionen Paeonia mlokosewitschii är snabbt uppe med sina röda skott


Grekisk krokus Crocus sieberi `Firefly´ vinner krokustävlingen - varje år


Julrosen Helleborus `Blue lady´ väntar bara på lite högre temperatur för sin blomning


Men den vita julrosen Helleborus niger har blommat sedan december månad



Inga synliga vinterskador här annat än den japanska lönnen Acer shirasawanum som alltid fryser ner en aning i de skott som ränner i väg lite väl mycket på hösten. Ingen större fara, det är bara att klippa ner när den börjar blada ut.


söndag 8 mars 2015

Calluna vulgaris höstljung får vårfrisyr.

Nu är det dags att frisera höstljungen, Calluna vulgaris. Ljungen håller oftast kvar sina blommor under vintern och är fortfarande riktigt vacker men för att plantorna skall hålla sig täta och fina är det nödvändigt att klippa ner dem. På bilden syns hur de redan börjat växa med gröna skott i topparna efter blomningen. Så småningom faller blommorna av och kvisten blir helt kal där blommorna suttit och där bildas inga nya barr.

Man får inte klippa för långt ner, det bör finnas lite grönt kvar innanför där man man klipper för att grenen skall växa vidare.

Ljung är väldigt tacksamt att odla, vill ha surjord uppblandad med sand eller grus och föredrar soliga växtplatser. Behöver inte mycket näring för att klara sig och tolererar torka väl. I naturen lever de ofta på eländiga platser där nästan inget annat överlever.

När jag började plantera ljung i trädgården satte jag plantorna lite här och där i blandade planteringar. Det blev inte så lyckat, ljungen är liten och dess anspråkslösa uppsyn gör att den inte  kan hävda sig särskilt väl bland blommande, färggranna perenner. Numera planterar jag ljung i grupper och tillsammans med t.ex. små barrväxter som med sin grönska  inte konkurrerar med ljungen. Men man behöver inte alls sakna färg i ljungplanteringar, det finns numera gula, rödaktiga, gråa och olika nyanser av grönt på ljungens vackra barr. Utbudet av ljung är dessvärre inte särskilt stort ännu i handeln, förutom den ljung då som säljs på höstarna förstås och som sätts i krukor som dekoration på trappan men den köper jag aldrig, en del är väl inte ens perenner.  Dålig efterfrågan är kanske anledningen till det begränsade utbudet, ljungen är en oupptäckt trädgårdsväxt, men det finns en del plantskolor som tillhandahåller namnsorter av ljung t.ex.  Zetas i Stockholm och Burgers växtgård i Köping. Själv beställde jag ljung från Hachmann Tyskland i samband med en Rhododendronbeställning i fjol, där finns hur mycket som helst att välja på.

Nerklippta Calluna vulgaris `Seestern´


Ljungplantering i skogsträdgården, blåbärsriset som fanns där behöll jag.


torsdag 5 mars 2015

Hamamelis x intermedia `Diane´ hybridtrollhassel

Trollhasseln är en spektakulär buske som blommar på bar kvist innan vintern riktigt tackat för sig.  Det finns några olika hybrider i handeln med både gula och orangefärgade blommor, `Diane´ har röda blommor och bör vara härdig till åtminstone zon 3.

Blommorna störs inte av frostnätter, blomningen kan stanna upp ett tag om det blir riktigt kallt men knopparna fortsätter att slå ut när det blir varmare i luften.

Jag planterade den här busken för 6 år sedan och i år är det första gången som den blommar med mer än några enstaka blommor. Den har inte nått sin fulla potential ännu men är definitivt på gång.  Den står i en ganska stor rabatt med lite olika växter och jag har märkt att något varit fel, växterna orkar inte riktigt utvecklas. De första åren gick det bra men sedan stannade tillväxten av och de plantor som skulle blomma gjorde det inte.  Ingen växt har dött men något var ändå riktigt fel.

En bit från planteringarna stod ett flerstammigt träd och min gissning var att trädrötterna, trots nergrävt rotstopp, invaderat hela rabatten. På hösten för 1,5 år sedan tog vi bort trädet och nu blommar trollhasseln. I övre delen av planteringen växer tranbär Viburnum macrocarpum som blommade och satte bär i höstas, det är första gången sedan de planterades. Där växer också en klockbuske Enkianthus campanulatus som aldrig har blommat sedan den planterades så om den följer de andras exempel bör den blomma i år.

Jag vill inte ta bort några träd alls men det är bara att konstatera att många av våra trädgårdsväxter inte kan konkurrera med träden. Det hjälper inte hur mycket man än gödslar och vattnar, trädet tar först vad det behöver och det som blir kvar, om det blir något, får växterna klara sig på.




onsdag 4 mars 2015

Sparvhök


Bild från Wikipedia
Jag har alltid matat småfåglar sedan vi flyttade hit ut i skogen. Jag brukar börja med matningen på senhösten när det börjar bli riktigt kallt, inte allt för tidigt för naturen bjuder på mycket mat långt in på hösten. Däremot är våren mer fattig ur födosynpunkt, det finns inga bär och frukter och det krävs värme för att insekterna skall vakna till liv. Jag avslutar alltid matningen innan häckningstiden inleds, jag tror inte att det är särskilt nyttigt för fågelungar att bli matade med solrosfrön och talgbollar, där är naturens egen variationsrikedom överlägsen.

Vi har massor med småfåglar här och matplatserna försöker jag sätta på så skyddade ställen som möjligt, i eller under granar, bland gamla risiga syrener eller sälgbuskar. Men attraktiva matplatser som samlar småfåglar är också intressant för sparvhöken.

Det är främst ungfåglarna som flyttar söderut till vintern, äldre fåglar stannar kvar. Sparvhöken är vår vanligaste rovfågel och lever nästan uteslutande av småfåglar. Honan som är större än hanen kan ta både duvor, skator och trastar. Duvhöken behöver två till tre fåglar som föda varje dag så hundratusentals småfåglar blir sparvhöksmat varje år, den är en snabb och skicklig jägare. Även om man inte ser den så vet man att den är i närheten, det blir helt tomt vid matplatserna och så hör man småfåglarnas varningsrop. Efter ett tag vågar sig den modigaste mesen fram igen och följs snabbt av hela flocken och allt är som förut igen tills nästa varning ljuder. Ibland kan man hitta en hög med fjädrar där sparvhöken har tagit ett byte och känt sig trygg att äta på platsen men lika ofta fångar den en fågel i flykten och flyger i väg med bytet.

Idag blev jag vittne till hur den kan jaga, den flög rakt in i granen och skrämde upp alla fåglar som gömde sig där, satte sig i en buske och avvaktade. Jag har aldrig sett småfåglarna flyga med sådan fart, bara några meter ovanför marken. Jag gjorde som jag alltid gör när den är i farten, klappar och tjoar, den är lättskrämd så den flög i väg utan byte denna gång. Tre gånger har jag skrämt i väg den idag.

Många gånger har jag tvivlat på om jag gör rätt som lockar så många fåglar med mitt matande, fåglar som sedan blir byte för sparvhöken. Men den är också ett liv med rätt att leva och så här har naturen ordnat det - inget är någonsin enkelt.

tisdag 3 mars 2015

En sittplats i snön

I går var första dagen när det kändes som om våren tagit ett litet, litet steg framåt. Inte mer än ca fem plusgrader i luften men den iskalla blåsten som varit så ihärdig under några dygn hade äntligen gett med sig och det kändes riktigt skönt att vara i trädgården och påbörja vårarbetet. Några svanplogar passerade, ivrigt diskuterande och förstärkte intrycket av att nu är det verkligen dags för Kung Bore att vika hädan och ge plats för efterträdaren. Optimistiskt bad jag maken hämta något att sitta på.

I morse när jag vaknade var allt vitt, tung blötsnö har fallit hela dagen och det blev inte ens ljust mitt på dagen, bilderna ser ut som tagna i svartvitt. Jomen.... det är ju så här med den efterlängtade våren, den går inte riktigt att lita på men ändå, det här var inte snyggt gjort, vi är många som väntar!

Samma tid i fjol såg det ut såhär...