Luciamorgon

En av de vackraste tolkningarna av Luciasången på svenska står Tomas Di Leva för. Ingen jag lyssnar på i vanliga fall men just denna hyllning till jungfrun från Syracusa som han framför med stor inlevelse är så oerhört vacker, tyvärr inte live. Luta dig tillbaka, njut av den sköna sången eller sjung med.

        

            

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Kom i din vita skrud, huld med din maning.
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Stjärnor som leda oss, vägen att finna,
bli dina klara bloss, fagra prästinna.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Saker har förändrats

             Äntligen föll Jerikos murar med en dånande trumpetstöt som hördes över hela världen, Svenska Akademien tog steget in i modern tid och gav årets Nobelpris i litteratur till en fantastisk poet - Bob Dylan.

Kulturetablissemanget rynkar på näsan och säger att Nobelpriset har "trumpifierats" 

I min bokhylla finns en bok av Tomas Tranströmer medan musiksamlingen innehåller det mesta av vad Bob Dylan gett ut. Mottagaren verkar inte hetsa upp sig, han kanske rycker på axlarna "I couldn´t care less"

             

13 december 2014

Luciamorgon, ett vitt täcke på marken efter snöfallet i natt. Den utlovade stormen Alexander tog en annan riktning och det är vindstilla i luften.

  
  

Dags för Thomas Di Leva att sjunga om Lucia från Syracusa.

HA EN SKÖN TREDJE ADVENT

Ralph McTell - Streets Of London (Live)

Låten skrevs för 45 år sedan av Ralph Mc Tell och är värd att lyssna på idag när en av våra heligaste tabun - att inte sparka på den som ligger - håller på att krackelera.

Have you seen the old man
In the closed-down market
Kicking up the paper,
with his worn out shoes?
In his eyes you see no pride
Hand held loosely at his side
Yesterday's paper telling yesterday's news

Chorus: So how can you tell me you're lonely,
And say for you that the sun don't shine?
Let me take you by the hand and lead you through the streets of London
Show you something to make you change your mind

Have you seen the old girl
Who walks the streets of London
Dirt in her hair and her clothes in rags?
She's no time for talking,
She just keeps right on walking
Carrying her home in two carrier bags.

Chorus

In the all night cafe
At a quarter past eleven,
Same old man sitting there on his own
Looking at the world
Over the rim of his teacup,
Each tea lasts an hour
And he wanders home alone

Chorus

Have you seen the old man
Outside the Seaman's Mission
Memory fading with the medal ribbons that he wears
In our winter city,
The rain cries a little pity
For one more forgotten hero
And a world that doesn't care

Va, Pensiero

Helgerån eller alldeles underbart vackert, välj själv.  Zucchero tolkar de hebreiska fångarnas kör ur Verdis opera `Nabucco´

 

How great thou art

Vill man lyssna till vacker och mäktig musik finns en hel del att hämta bland våra folkkära psalmer. Jag brukar alltid lyssna till denhär när julen närmar sig, ingen julsång men oerhört stämningsfull.

Ingen kan väl förbli oberörd när "the king" med sin vibrerande stämma sjunger ut i "How great thou art" 

Kanske platsar dethär in under kategorin onödigt vetande men psalmen är faktiskt ursprungligen svensk "O store Gud" är titeln på svenska. Musiken är en svensk folkmelodi och texten skrevs av Carl Broberg ( 1859 - 1940 ) och publicerades första gången i Mönsterås tidning år1886.

I Storbritannien röstades denna vackra psalm fram som den populäraste psalmen ett år. Många artister har under åren sjungit in den, det finns några att välja på och jag väljer Elvis.

Himlajord

Att välja en enda favorit av Evert Taubes stora produktion låter sig inte göras, favoriterna kan också växla när man upptäcker nya fyndigheter i berättelserna, när man verkligen hör vad han säger.. De till synes enkla historierna är i själva verket inte alls enkla utan vartenda ord och varje stavelse i texterna är noga värderat och utvalt  Historierna som kunde skrivas i novellform på många sidor text lyckas Taube framföra och nedteckna i sina visor, en enkelhet som inte har något med lathet att göra utan med genialitet.

Himlajorden hör till favoriterna men jag lyssnade många gånger innan jag hörde...

Berättelsen om John Löfgren som emigrerade till Australien och numera kallar sig Loffgren, är historien om en som förlorar allt men där naturen för hans livsverk vidare. Här berättar Löfgren om de naturens gåvor som han kallar för lössjord och som faller från ovan över den magra jorden och får den att blomstra.

Emigranten Löfgren misslyckades med sin livsuppgift och  vann varken ära eller rikedom men blev ändå en hjälte i Taubes text "för apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld i urskogen i Queensland och kvittad är hans skuld".

Himlajord

Text och musik: Evert Taube, 1957

Den jorden som du trampar hos mig på Crimson Creek,
den kommer ifrån himmelen och den har gjort mig rik,
den duggade så sakta i många tusen år,
det är en himlajord, min vän, den jorden där du står.
De säger att den kommer från öknen västerpå,
men ifrån himlen föll den, det kan du lita på.
Och oceanens vindar bar regnet till vår bukt,
och jorden drack och grönskade och satte blom och frukt.

Till denna himlajorden kom jag som timmerman,
i Falkenberg jag föddes, John Löfgren var mitt namn.
Nu kallar jag mig Loffgren och odlar apelsin.
Trehundra kor jag äger nu, sex hästar, åtta svin.
Så talte farmar Löfgren, jag svarade som så,
att lantbruk var det yrke som jag minst förstod mig på.
Men att jag hört på Pampas ett yttrande ibland
om jorden där att den kom dit med storm från Incas land.

”Den kallas lössjord”, sa jag, ”den kommer som ett damm
ett stoft från heta öknar som vindarna bär fram.”
”Om saken ter sig sådan i vetenskapens ljus,
så är det dock en himlajord du ser ifrån mitt hus.”
Det låg en vacker tanke i Löfgrens romantik,
en tro på nåd från ovan som gjorde honom rik.
Han slet där i sin djungel med halländsk energi,
och han odlade den himlajord som han nu sover i.

Hans rikedom var dock ringa, det har man insett nu,
hans egendom tog banken, en kviga fick hans fru.
Men apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld
i urskogen i Queensland, och kvittad är hans skuld.
Själv går jag i Ligurien på Medelhavets strand,
det blåser från Sahara och rymden står i brand.
Jag tänker på John Löfgren, min vän vid öknens rand.
Det faller jord, jungfrulig jord, från himlen i min hand.