tisdag 30 januari 2018

Massor av träd, en bäverdamm

Så blev det vinter igen, gårdagens blötsnö övergick till ren snö när temperaturen sjönk i natt. Dagen idag var strålande i ordets rätta bemärkelse, solen sken på mig och på träden - vackert!










Vi har bäver på Hagtorpet, de håller till i vattengraven som rinner nere på gärdet. I höstas fällde de några grova aspar som är deras favoritföda på vintern. Nu är barken helt bortgnagad och även stora grenar är avkapade. Släpspår i snön vittnar om att de varje natt är uppe och hämtar mat.

November
Någonstans här under vattnet har de sin vinterbostad. 




lördag 27 januari 2018

Vädret är växlande, mina bilder likaså

Förra helgen såg det ut så här, vackert vinterväder och grannen har nyss plogat upp vår väg.


Men i mitten av veckan steg temperaturen plötsligt upp till + 7,4 grader och snön försvann nästan över en natt. Växterna i trädgården blev plötsligt synliga igen, höstljungen Calluna vulgaris är en så tacksam växt, den bara reser sig upp igen när snötäcket försvinner.



Ännu sitter de dekorativa fröställningarna kvar på Clematis alpina 


Rhododendron `Wombat´ en krypande liten buske som blommar med röda klockor tidig vår


I det härliga vädret vi hade idag kunde jag inte låta bli att fotografera mossan också.







Den lilla bäcken som rinner ner från berget fick en ordentlig fart och ljudnivån ökade rejält när smältvattnet från snön fyllde på vattenmängden.

 Bäcken har blivit mitt lilla övningsobjekt för jag vill lära mig fotografera rörliga motiv som t.ex. rinnande vatten. Det är svårt och jag har tagit många bilder av vattnet, de flesta ganska misslyckade. Ett bekymmer är att det är väldigt mörkt här, bäcken är omgiven av tät skog och solljuset når inte in hit. Ökar jag ljuset i kameran så blir vattnet smutsbrunt istället. Men det är nog inte bara ljuset som brister, fotografen får nog fortsätta att träna på rinnande vatten tills det blir så där mjölkigt vackert.





onsdag 24 januari 2018

Grundvattennivåer januari 2018

Efter att ha genomlidit den värsta torkan någonsin under sommaren 2017 har jag gjort det till en vana att varje månad ta en titt på hur det står till med grundvattnet i landet.

Statens Geologiska Undersökning SGU  tillhandahåller en mycket god service genom en uppdatering varje månad över grundvattennivåerna i hela landet. Idag publicerades kartan över januari månad.

Små magasin är i huvudsak brunnar medan stora magasin främst avser sand- och grusåsar där många av landets kommuner hämtar sitt vatten ifrån.

Vi har haft en blöt höst och vinter, mycket regn har fallit men ändå har Östra Svealand fortfarande ett stort underskott på grundvatten, vi bor i det röda området. Det tar tid innan de stora magasinen fylls på trots den rikliga nederbörden. Jag hoppas att vi inte går in i våren 2018 med stora underskott för då är risken stor att vi åter igen tvingas uppleva extrem torka under sommaren.



Som jämförelse såg det ut så här i landet januari 2017, det ser onekligen bättre ut nu.


torsdag 18 januari 2018

Kortsiktighetens kultur

I går röstade EU parlamentet igenom ett ödesdigert beslut för naturen, förnyelsebar energi skall öka och det skall ske genom ett större uttag av biobränslen från skogen. Beslutet kommer att leda till ökad avskogning över hela världen, efterfrågan på biobränslen är stor och här vinner återigen ekonomin över det sunda, långsiktiga tänkandet. Dessutom baseras beslutet på ett allvarligt feltänk, biobränslen likställs med förnyelsebara källor som sol- och vindkraft trots att vedeldning avger mer koldioxid till atmosfären än fossila bränslen.



Denna gamla stubbe, övervuxen med mossa, lavar och svampar betingar numera ett ekonomiskt värde sedan EU igår slog fast att även stubbar är förnyelsebara källor och kan omvandlas till biobränsle. Det finns inget som är så levande som ett dött träd eller en gammal stubbe i vår natur. Denna stubbe innehåller massor av liv, förutom den växtlighet den härbärgerar lever miljoner småkryp av den i dess olika stadier. Till slut har den förmultnat till jord, trädets sista bidrag till det som skall fortsätta att gro och växa i myllan. Om man förstår detta blir man full av respekt, ja, till och med vördnad över hur naturen under miljoner år utmejslat förutsättningar för liv, för den biologiska mångfalden som sägs vara mänsklighetens viktigaste resurs.


Det som skett i Sverige de senaste 50 - 60 åren skiljer sig inte från de regnskogsavverkningar som pågår på andra håll i världen. Den dominerande metoden är kalhygge, ibland kallad "den svenska modellen" där man hugger ner naturskogar och återplanterar med växtförädlade träd. Vi ser dessa monokulturer överallt, granplanteringar där alla träd är lika gamla och i samma storlek. Marken som den ursprungliga skogen växte på är svårt sargad och ett kalhygge avger koldioxid till atmosfären under många år framöver eftersom det mesta kolet ligger bundet i marken. När naturskog ersätts av granplantering har man även radikalt förändrat förutsättningarna för biologisk mångfald.


Över 80 procent av Sveriges skogar har huggits ned och ersatts med virkesåkrar. ( Källa; Mikael Karlson Konsten att hugga träd och ha skogen kvar) Den enda typ av skog som fortfarande har en gynnsam bevarandestatus är fjällbjörkskog där kalhyggen inte tillåtits. Med det nya beslutet som togs av EU igår kommer attackerna att komma även på de sista delarna av svensk skog. Halva Sveriges skogsareal är inte äldre än 25 år i snitt, en mycket kort tid för ett träd och för en natur att återhämta sig. En naturskog är full av liv, insekter, fåglar, däggdjur och även de som står högst i näringskedjan, våra rovdjur och rovfåglar. Alla har de en plats och en uppgift i ekosystemet och bidrar till den biologiska mångfalden, vi människor skulle nog kalla det för ett sinnrikt samarbete. Alla bidrar och allas bidrag behövs. Även det som sker under jorden har en stor betydelse för det som vi ser ovan jord. Svamparnas mycel finns överallt i jorden och är sammankopplade med trädens rötter, kallas att leva i symbios där båda är vinnare. Mycelet som är sammankopplat med trädens rötter levererar det som träden inte förmår, bryta ner berg, sand och grus till näring. Som tack får svamparna socker som träden producerar genom fotosyntesen. Under miljarder år har evolutionen skapat detta sinnrika system för överlevnad, ett system som brutalt avbryts vid ett kalhygge.


Den här sorgliga synen har vi nog alla sett, en högstubbe heter det. Vid kalhyggen är man skyldig att lämna några avkapade högstubbar, det kallas för "generell naturhänsyn" ett deprimerande monument över mänsklig dårskap. Tanken är att lämna lite livsutrymme kvar i den skändade marken och kanske kan en och annan solälskande insekt hitta livsbetingelser i den döda stubben men att kalla det för "generell naturhänsyn" är ett hån om något till all den död som kalhygget har åstadkommit.

Är detta ett pris vi vill fortsätta att betala? Det finns inget svar på den frågan, var och en måste själv ta ställning. Naturen med allt det liv som lever där är de som betalar för vår överkonsumtion och girighet, om man skall tala klartext. Ingen har  hitintills betalat räkningen för vad det kostar, den kommer förstås men belastar generationer efter oss - om vi har tur.

God litteratur i ämnet ; Konsten att hugga träd och ha skogen kvar förf. Mikael Karlsson


onsdag 10 januari 2018

En dag i januari månad

I går kväll sänkte sig en tjock dimma över nejden, det var värmegrader som någon gång under natten övergick till kyla.

På morgonen visade termometern - 6,5 grader, himlen var blå och solen steg upp bortom skogen, det blev en strålande dag, som gjord för en promenad i den vackra naturen.

Dimman åstadkommer små underverk när kylan får göra arbetet efteråt, hela naturen blir inbäddad i små iskristaller. På altanen hittade jag en frusen spindelväv, en optimistisk spindel som lagt sitt nät men det är dåligt med myggor och flugor vid denna tid på året så vad kan ha inspirerat detta bygge ? Eller är det en sista rest från sommaren som inte synts förrän nu?

Överallt hade den fuktiga dimman frusit till is, på marken, på trädens grenar och på fjolårsgräset.



Nere på gärdet gnistrade iskristallerna i solen så även hundlokan visade sig från sin bästa sida.


Ännu inget skyddande snötäcke i naturen men än finns massor av tid för snön, vi behöver den för den vattnar marken och tillför den nödvändiga påfyllnaden av grundvattennivåerna.
Härom dagen såg jag ormvråken här nere på gärdet, den har uppenbarligen bestämt sig för att inte flytta söderut i år. Den brukar anlända i mars, först av alla flyttfåglar.





Sparsamt med färger i naturen men ett fruset nypon lyste rött i solskenet


Bäcken som rinner ner från berget brukar alltid vara frusen på vintern. Det är på våren vid snösmältningen som vi hör porlandet från bäcken och vattnet som rinner ut i ett stort dike på sin färd mot Mälaren. Men nu porlar bäcken högljutt och djuren i naturen hittar vatten.



Inte så ofta vi ser vackra solnedgångar här men igår eftermiddag strax innan mörkret föll färgades himlen av solens sista strålar innan den försvann bakom skogen.

måndag 8 januari 2018

I miniatyrernas värld bland mossor och lavar

I Sverige finns drygt 1000 arter av mossa, mossorna är oftast gröna växter


Lavar är en dubbelorganism mellan svamp och alg och kan vara gråa, röda, svarta eller vita


Mossor sprider sig med sporer som produceras i sporhus

Mossa saknar rötter och tar upp vatten och näring direkt till cellerna från regn, dagg och dimma


Lavar tål inte luftföroreningar, lite olika känsliga beroende på art


Om lavar plötsligt försvinner på en plats kan det vara en signal om att miljön inte mår bra


 Mossor består av två generationer, den gröna som vi ser tydligt och den sporproducerande som växer ut från den gröna delen och består av sporhus


Om mossor och lavar skulle försvinna..


..skulle alla småkryp och svampar som lever i och av mossorna och lavarna också försvinna, både mossor och lavar är fulla med liv i olika former.


Även de i nästa led skulle försvinna och näringskedjan påverkas negativt


Jordarna skulle bli fattigare på humus


Om torvmossarna försvann skulle koldioxiden i atmosfären stiga drastiskt och i sin tur påverka klimatet. Mängder av kol finns bunden i torvmossarna och bör stanna där.


Vittringen av stenar och berg skulle avta och jorden bli näringsfattigare


Så även om man är liten till växten har man en stor betydelse för livet på jorden.