Rapport från en februari trädgård

Nu får jag väl sluta vänta på vintern för den kom aldrig, i stället har vi fått meteorologisk vår så det blev ingen vinter i år. Jag stänger härmed dörren till vintern.

Jag började vårarbetet i trädgården redan i januari och det gick alldeles utmärkt för vi har ingen tjäle i marken. Har kommit en bra bit på väg med både städning och gödsling, samma procedur som senaste år och alla andra år men med en viss skillnad, nästan två månader tidigare än normalt.

Växterna reagerar på värmen, förstås och det börjar blomma lite här och där men inte bara växter, idag fladdrade två nässelfjärilar förbi. Har svårt att glädja mig över fladdrande fjärilar i februari, de kommer inte att överleva och i natt får vi nog lite frost igen, känns i luften.

Crocus sieberi `Firefly´ en grekisk krokus som grönskade redan i januari men det har gått långsamt tills knopparna kom, trots allt är det för kyligt ännu för en grekisk krokus.

Jag minns inte att våririsen Iris reticulata `Katharine Hodgkin´ någonsin varit så fin som i år och framförallt är blomningstiden lång. Vanligen blommar den över på några dagar.

Blåsipporna börjar visa sig bland fjolårsbladen, vem skall pollinera dem i år månntro?

Vintergäck Eranthis hyemalis `Flore Pleno´ blommar förstås och frösår sig generöst - förstås.

Tellman kaprifolen Lonicera x tellmanniana , bladsprickning för några veckor sedan. En sann optimist och än så länge har det fungerat trots minusgrader ibland på nätterna.

Avslutar med några bilder på den vackra Pinus x schwerinii `Wiethorst´ ( P. strobus x P. wallichiana)
Köpte tre exemplar av den vackra tallen för några år sedan. De fick börja sina liv här i trädgården under ganska påfrestande och torra somrar, ingen bra början innan rotsystemen hunnit växa till sig. Men alla tre har klarat sig fint och nu litar jag på att de överlever framöver också. De långa glänsande barren har de nog ärvt efter Pinus strobus, en ypperlig barrväxt.

En första gång för allt

Inte sedan mätningarna startade för 141 år sedan har vi haft en så varm global januarimånad enligt NOAA. De tio varmaste januarimånaderna någonsin har ägt rum sedan år 2002.

I början av februari registrerades ett nytt värmerekord på Antarktis med 20,75 grader C. Förra rekordet på 19,8 grader som uppmättes i januari 1982 slås med nästan en hel grad. Gamla rekord krossas på löpande band och det handlar inte om någon enstaka decimal vilket brukar vara det vanliga utan här sker det med stora marginaler. De stora glaciärernas smälthastighet har tredubblats under det förra årtiondet vilket är särskilt problematiskt eftersom det är smältande landis som påverkar höjningen av våra hav.

Bilden är från februari 2019 som inte var särskilt snörik men med snö som krävde plogning ett antal gånger, dock en varm vinter med lägsta temperatur - 16,4 C. grader. Annars är vi vana med att temperaturen åtminstone under några nätter sjunker under minus 20 graders sträcket.

I går kväll visade termometern + 11, 6 C.grader när stormen Dennis tagit fart över landskapet. Nytt värmerekord även för mig i februari och fortsätter detta väder så kommer jag att få uppleva mitt livs första snöfria vinter. Vi vet att snittemperaturen under senaste istiden var 3 - 5 grader kallare än nu och då var hela Skandinavien täckt av kilometerhög is. Enstaka grader gör stor skillnad när det handlar om klimat.

Iris reticulata `Katharine Hodgkin´ våriris tittade upp ur rabatten redan i januari men har hållits tillbaka av några enstaka frostnätter samt brist på sol men nu börjar hon blomma, normalt sker det i mitten av mars här. Sker inga drastiska förändringar under resten av månaden blir det vår utan att vi haft vinter.

Det går dåligt med de nödvändiga minskningarna av våra utsläpp av växthusgaser, ingen verkar ha en helhetssyn och enstaka framgångar äts snabbt upp av vår ständigt ökande konsumtion. Det hjälper inte att sopsortera om vi samtidigt inte ändrar våra konsumtionsmönster. Den mest miljövänliga produkten är den som aldrig tillverkas.

Hur skall vi tänka när det gäller våra trädgårdars framtid? Vi kommer aldrig att få tillbaka det människovänliga klimat som rådde under 1900-talet - ett klimat som hela vår civilisation är anpassad till, det gäller också hela vår natur och allt som lever i naturen. Atmosfären blir inte bara varmare, den blir också fuktigare. Vattenånga som också är en växthusgas ökar i luften och förstärker växthuseffekten och kommer att så göra långt efter att vi människor slutat påverka klimatet. Risken för farliga och skadliga skyfall ökar för fukten som samlas i atmosfären faller ner förr eller senare samtidigt som avdunstningen ökar i värmen och det blir torrare i marken i samband med torrt väder. Vi kan nog anta att vädret blir mer extremt och oförutsägbart.

Varmare klimat innebär nya utmaningar. Granbarkborrens framfart under fjolåret orsakade skador på närmare 7 miljoner kubikmeter skog i mellersta och södra Sverige. Det motsvarar nära 3 miljarder kr, en fördubbling jämfört med året innan enligt Skogsstyrelsen.

De fem senaste somrarna har torkan härjat i trädgården och många växter har gått förlorade. Nu har det regnat under lång tid och grundvattennivåerna har stabiliserat sig men vad som sker när våren kommer är omöjligt att veta, inget är ju som det brukar vara och som trädgårdsvän är det svårt att luta sig tillbaka på gamla lärdomar. Värmen kommer att gynna en del men orsaka problem för andra. Vårt kyliga klimat vintertid har räddat oss från många skadegörare och främmande invasiva växter. Allt hänger ihop i naturen, det är nog det enda vi kan vara säkra på.

Ingen vill betala för att hejda uppvärmningen men klimatförändringar kostar och ju längre tid vi misslyckas med att hejda våra utsläpp, desto dyrare blir det i slutändan.