Marken här har inte tillräckligt lågt pH värde så för att odla surjordsväxter krävs att vi byter ut lerjorden mot en jordblandning som är bättre lämpad för dessa växter. Är marken basisk drabbas näringsupptagningsförmågan hos växterna, de kan inte ta upp näringen trots att den finns tillgänglig. Rhododendron drabbas av kloros, det börjar med gulnande bladspetsar och så småningom blir hela bladet gult med tydliga, gröna bladnerver.
Att göra surjordsbäddarna så stora som möjligt är en framtida tillgång, det finns sådan variation av vackra och spännande växter som trivs i sur jord så det kan man aldrig få för mycket av. Jag får nog erkänna att surjordsväxter generellt tillhör favoriterna.
Det absolut tyngsta arbetet är att gräva och forsla bort den gamla jorden som är full med otrevliga ogräsrötter. Genom att vi gör ett ordentligt underarbete behöver jag inte ägna hela somrarna åt ogräsrensning, lite fröogräs dyker upp men inget som kräver några större arbetsinsatser.
Basen i surjorden är torven som bör vara grov, den är inte så hårt nedbruten. Det finns billig torv som används som stallströ och tas från de översta skikten i torvmossarna men den sjunker ihop väldigt snabbt och är inte att rekommendera.
Innan man börjar fylla planteringarna med torv
måste den blötas, torven är vattenavstötande och går inte att plantera i om den inte är genomfuktad. När den väl är våt så håller den fukt bättre än något annat material. Vi använder stora baljor som fylls med vatten och torv och vänder och vänder på torven tills man ser att den tagit åt sig av vattnet.
Torven blandar vi sedan med kompostjord, barkmull, grovt grus eller kross samt välbrunnen naturgödsel, om man inte har det kan man blanda ner kogödsel på påse. Skogsförna och tallbarr ger både näring och mullhalt - utmärkt för Rhododendron. Överst brukar jag alltid använda Rhododendronjord till att plantera i. Gruset är till för dräneringen, Rhododendron vill ha fukt men inte blött. Dessutom tinar bäddarna bättre på våren vilket är viktigt för städsegröna växter. Allt bör blandas väl, inte skiktat mellan olika material.
Marken här är full av sten, både under och ovan jord. Vi gräver bort massor av sten men ibland får man acceptera sin överman, allt går inte att flytta med handkraft och då blir det kvar.
Två år senare ser det ut såhär. Tänk på att inte plantera för tätt, det växer fortare än man tror.
Vi använder ofta torvblock till kanterna, upphöjda bäddar är också bra för dräneringen och man får mera utrymme för mull. Torvblocken sågar vi i när de är torra och passar in dem med varandra så tätt det bara går, det får inte bli glipor och luftutrymmen där rötterna kan torka bort. Syftet är också att forma dem snyggt för att undvika att det blir alltför fyrkantigt och radat vilket lätt ger ett stelt intryck.
Använder man torvblock innebär det vissa risker, koltrastarna är förtjusta i blocken och kan snabbt förstöra en hel kant om det vill sig illa. En annan sak man bör tänka på är om man har gräsmatta som gränsar intill torvblocken, då måste man skapa någon form av barriär för annars växer gräset in i torven, en stenläggning eller gruskant närmast kanten som hindrar gräset från att invadera.
Efter några år blir torvblocken helt gröna, övervuxna med mossa och ljung som gror i torven.
Man kan göra kanter av det man nu råkar ha tillgång till, en knotig trädstam passar utmärkt som variation. Den håller inte i evighet men länge..
Att blanda stenar med torvblock gör kanten mera stabil samtidigt som stenarna bryter av lite från de stela blocken. Jag sätter en hel del tid på att plocka med stenarna fram och tillbaka för att det inte skall se radat ut - en smaksak.
Det är fullt möjligt att sätta dubbla rader av torvblock men då kan det vara klokt att sticka ner bambupinnar eller liknande i blocken för att det hela skall bli stabilt, det bildas ett tryck mot kanten när man fyller med jord. Här, till vänster i bild, är dubbla rader med torvblock som inte syns längre på grund av mossan.
Torvblock har mycket olika kvalitet, en del är så dåliga att de faller sönder när man hanterar dem och därmed oanvändbara. För några år sedan hittade vi en typ av block som är mindre och som håller ihop mycket bättre, lättsågade är de också. Importerade från Estland dessvärre men vi har använt dem på några ställen och jag tycker de är bättre än de stora blocken.
Rhododendron är inte särskilt näringskrävande men allt som växer behöver ändå näring i någon form. Jag använder aldrig konstgödsel utan gödslar på våren med ett organiskt gödselmedel specialanpassat för just Rhododendron. Jag vill inte ha snabbväxande plantor så jag brukar nöja mig med en gödsling per säsong. Viktigt är att aldrig gödsla städsegröna växter sent på säsongen för de behöver tid för invintring och skall inte stressas till att fortsätta att växa, det kan orsaka vinterskador.
Ja, såhär gör vi men det finns naturligtvis många andra fungerande sätt att plantera och odla Rhododendron.
