torsdag 29 december 2016

Odlingsvärda Rhododendron - Rhododendron `Golfer´

Jag fortsätter mitt skrivande om Rhododendron med att presentera några arter och hybrider som jag är speciellt förtjust i. Jag har nog skrivit om R. `Golfer´ ( R. degranianum ssp. yakushimanum x R. pseudochrysantum) förut men den är utan tvekan värd en repris.

Den är extremt långsamväxande och på grund av det blir den aldrig gles och spretig utan behåller sin vackra och kompakta form. Härdigheten är god, här i zon 2 - 3 har den aldrig fått vinterskador och borde gå bra även i zon 3. Den har aldrig blommat hos mig men det är inget jag saknar för den har något av det vackraste tomentum på ovansidan av bladen. Ett silverfärgat ludd som kommer med vårens tillväxt och som plantan behåller ända in på hösten. Såväl tomentum, på ovansidan av bladen samt indumentum på bladens undersida gör dessa växter särskilt attraktiva i odling.
I naturen existerar inget som inte fyller en funktion för växterna och det gäller även för Rhododendrons filtade blad. Vita flygare, en insekt som gillar Rhododendron men den angriper inte  arter/hybrider med indumenterade blad, det är alltså ett skydd som buskarna utvecklat och som vi trädgårdsägare uppfattar som en skönhetsupplevelse.

Försommar i trädgården, R. `Golfer´ graciös och elegant med de vackra silverfärgade bladen.


Goda grannar Chamaecyparis obtusa `Aurora´ och Rhododendron roxieanum - en vildart





R. `Golfer´ i slutet av augusti


tisdag 27 december 2016

Trädens hemliga liv

Denna fascinerande bok, skriven av en tysk skogvaktare, tar oss in i en värld som jag inte ens visste existerade. Insikten om hur lite jag vet av vad som förkommer i naturen drabbar mig med en kraft som inte känns alltigenom angenäm.

Språket är oerhört vackert, jag har aldrig läst någon författare som beskriver naturen och trädens liv med ett så lyriskt språk. Trots språket är detta inte animism, ett besjälande av träd utan boken bygger på författarens egna erfarenheter och slutsatser, kombinerat med senaste forskning.

Utan tvekan har författaren ett lovvärt uppsåt, ju mer vi kan identifiera oss med något desto mera måna blir vi om att bevara det. Det omvända gäller också, ju mer vi fjärmar oss från naturen desto ovarsammare blir vår framfart.

Vi får veta varför det ligger i ekens intresse för fortplantning att inte producera ekollon varje år utan snarare enorma mängder vart tredje eller vart fjärde år. Vi får följa trädens kamp om det livgivande solljuset och hur de delar med sig av sockerlösning till grannar som inte lyckats lika väl med fotosyntesen. Vi får lyssna till klagande träd som gärna vill bli av med klättrande växter kring stam och krona.

Att friska träd inte är försvarslösa mot tuggande och bitande insekter har jag vetat men verkligen inte hur det hela går till. Träd som blir angripna kan från insekternas spott avgöra vilken insekten är och utifrån det producera en doft som lockar till sig fiender till angriparna. Slutsats - träden klarar sina försvar på det för naturen bästa sättet och vi bör hålla oss borta med sprutflaskan.

Allt i naturen hänger samman och är beroende av varandra, en matsked frisk skogsjord innehåller miljarder liv som arbetar oförtrutet för att bryta ned allt avfall till ny mull. Detta gäller inte i monokulturer med virkesproduktion.  I och med att träden faller på kalhyggen drabbas också jorden av massdöd. Hundra år är en kort tid i ett träds liv, träd är långsamma varelser och på virkesplantager blir träden aldrig så gamla och naturen får inte den tid den behöver för att återhämta sig.

Vi får veta vilken strategi aspen utvecklat för att växa sig så stor och hur hackspetten tar hjälp av naturen för att hacka sig en bohåla i ett friskt asp träd och varför rödbladiga träd sällan blir gamla i naturen. Boken är en riktig skattkista för den som är intresserad av ny kunskap om träd och om natur.

Jag är en storkonsument av böcker men mycket sällan träffar jag på en bok som ger en sådan läsupplevelse. För mig blev den "Årets bok 2016"

onsdag 21 december 2016

Julhälsning

      

                  
             

En riktigt God Jul till er alla önskar tomten på Hagtorpet

 
      

måndag 19 december 2016

Rhododendron - förberedelser innan plantering

Marken här har inte tillräckligt lågt pH värde så för att odla surjordsväxter krävs att vi byter ut lerjorden mot en jordblandning som är bättre lämpad för dessa växter.  Är marken basisk drabbas näringsupptagningsförmågan hos växterna, de kan inte ta upp näringen trots att den finns tillgänglig. Rhododendron drabbas av kloros, det börjar med gulnande bladspetsar och så småningom blir hela bladet gult med tydliga, gröna bladnerver.

Att göra surjordsbäddarna så stora som möjligt är en framtida tillgång, det finns sådan variation av vackra och spännande växter som trivs i sur jord så det kan man aldrig få för mycket av. Jag får nog erkänna att surjordsväxter generellt tillhör favoriterna.

Det absolut tyngsta arbetet är att gräva och forsla bort den gamla jorden som är full med otrevliga ogräsrötter. Genom att vi gör ett ordentligt underarbete behöver jag inte ägna hela somrarna åt ogräsrensning, lite fröogräs dyker upp men inget som kräver några större arbetsinsatser.

Basen i surjorden är torven som bör vara grov, den är inte så hårt nedbruten. Det finns billig torv som används som stallströ och tas från de översta skikten i torvmossarna men den sjunker ihop väldigt snabbt och är inte att rekommendera.

Innan man börjar fylla planteringarna med torv måste den blötas, torven är vattenavstötande och går inte att plantera i om den inte är genomfuktad. När den väl är våt så håller den fukt bättre än något annat material. Vi använder stora baljor som fylls med vatten och torv och vänder och vänder på torven tills man ser att den tagit åt sig av vattnet.



Torven blandar vi sedan med kompostjord, barkmull, grovt grus eller kross samt välbrunnen naturgödsel, om man inte har det kan man blanda ner kogödsel på påse. Skogsförna och tallbarr ger både näring och mullhalt - utmärkt för Rhododendron. Överst brukar jag alltid använda Rhododendronjord till att plantera i. Gruset är till för dräneringen, Rhododendron vill ha fukt men inte blött. Dessutom tinar bäddarna bättre på våren vilket är viktigt för städsegröna växter. Allt bör blandas väl, inte skiktat mellan olika material.

Marken här är full av sten, både under och ovan jord. Vi gräver bort massor av sten men ibland får man acceptera sin överman, allt går inte att flytta med handkraft och då blir det kvar.


Två år senare ser det ut såhär. Tänk på att inte plantera för tätt, det växer fortare än man tror.


Vi använder ofta torvblock till kanterna, upphöjda bäddar är också bra för dräneringen och man får mera utrymme för mull. Torvblocken sågar vi i när de är torra och passar in dem med varandra så tätt det bara går, det får inte bli glipor och luftutrymmen där rötterna kan torka bort. Syftet är också att forma dem snyggt för att undvika att det blir alltför fyrkantigt och radat vilket lätt ger ett stelt intryck. 

Använder man torvblock innebär det vissa risker, koltrastarna är förtjusta i blocken och kan snabbt förstöra en hel kant om det vill sig illa. En annan sak man bör tänka på är om man har gräsmatta som gränsar intill torvblocken, då måste man skapa någon form av barriär för annars växer gräset in i torven, en stenläggning eller gruskant närmast kanten som hindrar gräset från att invadera.

Efter några år blir torvblocken helt gröna, övervuxna med mossa och ljung som gror i torven.


Man kan göra kanter av det man nu råkar ha tillgång till, en knotig trädstam passar utmärkt som variation. Den håller inte i evighet men länge..

Att blanda stenar med torvblock gör kanten mera stabil samtidigt som stenarna bryter av lite från de stela blocken. Jag sätter en hel del tid på att plocka med stenarna fram och tillbaka för att det inte skall se radat ut - en smaksak.



 Det är fullt möjligt att sätta dubbla rader av torvblock men då kan det vara klokt att sticka ner bambupinnar eller liknande i blocken för att det hela skall bli stabilt, det bildas ett tryck mot kanten när man fyller med jord. Här, till vänster i bild, är dubbla rader med torvblock som inte syns längre på grund av mossan.


Torvblock har mycket olika kvalitet, en del är så dåliga att de faller sönder när man hanterar dem och därmed oanvändbara. För några år sedan hittade vi en typ av block som är mindre och som håller ihop mycket bättre, lättsågade är de också. Importerade från Estland dessvärre men vi har använt dem på några ställen och jag tycker de är bättre än de stora blocken.

 
Rhododendron är inte särskilt näringskrävande men allt som växer behöver ändå näring i någon form. Jag använder aldrig konstgödsel utan gödslar på våren med ett organiskt gödselmedel specialanpassat för just Rhododendron. Jag vill inte ha snabbväxande plantor så jag brukar nöja mig med en gödsling per säsong. Viktigt är att aldrig gödsla städsegröna växter sent på säsongen för de behöver tid för invintring och skall inte stressas till att fortsätta att växa, det kan orsaka vinterskador. 

Ja, såhär gör vi men det finns naturligtvis många andra fungerande sätt att plantera och odla Rhododendron.

torsdag 15 december 2016

Rhododendron i trädgården

         
           
            
Nu när trädgården sover för vintern tänkte jag passa på att skriva om min stora passion i trädgården - Rhododendron. Först lite allmänt om  denna växt och sedan följa upp med hur man odlar den samt odlingsvärda hybrider och arter i vår trädgård.

Om man jämför med vårt grannland Danmark är intresset för Rhododendron hos oss i Sverige mycket begränsat. Faktum är att Finland är större än Sverige i detta sammanhang, i Finland finns entusiaster som tagit fram många fina hybrider, speciellt anpassade för att kallare klimat. Här i Sverige finns självklart också en del entusiaster som gör sitt bästa för att sprida intresset för denna fantastiska växt, på min länklista finns två av dem och för att lära sig mera kan man naturligtvis gå med i Svenska Rhododendronsällskapet.

Jag vet inte vad som påverkar vad, den där olösliga frågan om hönan eller ägget, men utbudet i våra stora plantskolekedjor är så begränsat och undermåligt så man skäms. Samma fyra, fem hybrider varje år och ingen av dem är särskilt odlingsvärd i mina ögon. På våren säljs dessa hybrider ofta i full blom, framdrivna i rätt temperatur och utan tvekan manipulerade för att tvinga fram en onormal blomning, kommersiella plantor alltså. Rhododendron är inte svårodlade men kräver lite kunskap för att ägaren skall få ett optimalt utbyte av sin nyinköpta planta. Det räcker inte med "köp en säck Rhododendronjord också"! Den nyinköpta plantan hamnar alldeles för ofta i en liten uppgrävd grop i gräsmattan som fylls med en påse Rhododendronjord. Det slutar med besvikelse för ingen Rhododendron kan utvecklas optimalt i en sådan bristfällig miljö.

Att skaffa sig lite kunskap ökar alltid chanserna att lyckas, tyvärr finns nästan ingen litteratur på svenska.  Den enda läsning, om man vill hålla sig till svenska språket är den danske Rhododendronspecialisten Niels Skjöldbergs bok "Rhododendron" som är översatt till svenska. Dessvärre är den sedan länge slutsåld på förlaget men kan kanske vara värd att notera, begagnade böcker säljs överallt.  Här hittar du annars Niels Skjöldbergs blogg, en skattkista för Rhododendron intresserade.
Ett mycket välkänt namn i Rhododendronsammanhang är familjeföretaget Glendoick i Skottland, videon i början av inlägget är hämtad från Glendoick. Därifrån kommer också boken "Rhododendrons & Azaleas - A colour guide" skriven av Kenneth Cox och utgiven första gången 2005. I Rhododendrons värld händer ständigt nya saker så boken är inte den mest aktuella men där finns hur mycket som helst att hämta för den intresserade.

Slutligen - en mycket användbar bok om arter inom släktet Rhododendron " A pocket guide to Rhododendron species" som enbart beskriver vildarter. När man börjar odla Rhododendron är frågan om hybrid eller art inte speciellt viktig men när man väl tillhör kretsen av beundrare så blir den frågan alltmer aktuell, så blev det för mig i alla fall. Det finns över 1.000 vildarter i släktet, många är naturligtvis inte härdiga här men desto mer spännande blir det att försöka hitta och odla dessa unika arter som kan fungera på våra breddgrader. I boken finns alla de då kända arter beskrivna - varje plantjägares dröm är förstås att hitta en ny art och det händer ibland i Rhododendrons fantastiska värld.


Inlägget är inte sponsrat!

måndag 12 december 2016

Lucianatt

            

            
I det svenska bondesamhället ansågs lucianatten den 13 december vara årets längsta natt, kalenderreformen 1753 flyttade dock vintersolståndet till den 21 - 22 december.

Dagen idag har varit en strålande dag med nyfallen snö och en temperatur som föll under -10 grader.


Decembersolen är bara en kortvarig gäst och skymningen faller snabbt över Hagtorpet


Lampan tänds vid den gamla syrenbusken


och adventsljusstakarnas sken lyser upp fönstren


 

fredag 9 december 2016

Oväntat besök


Ingen målgrupp för Gevalia reklamen men nog hajade jag till när jag tittade ut genom fönstret och sju islänningar gick och betade några meter från huset, jag hade inte sett dem komma över gärdena.

Vår granne, som bor drygt 1km härifrån är ägaren och efter en timme var alla rymlingar hemma i stallet igen.

onsdag 7 december 2016

Knoppar

Jag har alltid fascinerats av växternas knoppar, inte enbart för att de signalerar om en förestående blomning utan också för deras egen skönhets skull. Här kommer lite bilder på vackra knoppar.

Magnoliornas knoppar börjar utvecklas innan sommaren är slut, täckta av den finaste päls skall de klara den långa och kalla vintern och när ljuset återvänder och temperaturen signalerar att nu är det dags för final ser det ut så här när Magnolia x loebneri `Merril´ tar språnget.


Magnolia `Genie´ ( M. soulangeana x M. lilliiflora `Nigra´) är en utmärkt hybrid att odla på lite kyligare breddgrader. Redan i augusti såg jag tydligt utvecklade blomknoppar på det lilla trädet. Här kan du läsa mera om den vackra Magnolian, beskrivet av hybridisören själv.


Pionernas knoppar är vackra, jag önskar alltid att vädret skall vara gynnsamt, det vill säga något svalare när knopparna börjar synas för då får man njuta av dem under flera dagar. Här en knopp på en frösådd svavelpion Paeonia mlokosewitschii.


Även barrväxternas nyutslagna knoppar är förtjusande innan de nya barren så småningom får samma färg som äldre barr och det inte längre går att urskilja nytillväxten, här en dvärgform av orientalisk gran  Picea orientalis `Barnes´  



 
Tidig vår reser sig backsippornas håriga knoppar snabbt ur den kalla jorden som om de tävlade med varann om vem som hinner först. Snarlika och nästan omöjliga att artbestämma innan själva blomman slår ut. Först ut brukar nipsippan Pulsatilla patens vara.


En växt som har allt man kan önska sig är det japanska gaffelolvonet Viburnum furcatum. Bladsprickningen tidig vår är en upplevelse att följa, knopparna med den efterföljande blomningen och till sist när den tar ett eldigt farväl på hösten.


En tidig vårblommare är också Adonis vernalis våradonis. Här tycker jag nästan att knopparna är vackrare än själva blomman. Odlingsvärd är den i vilket fall som helst, troget återkommande där plantan blir något större för varje år utan att för den skull bre ut sig för mycket. Den har en lång blomningstid, producerar nya blomknoppar under hela våren så knoppar och blommor är samtida.



 Och till sist får väl också den bredbladiga pärlhyacinten Muscari latifolium visa upp sig med sina olikfärgade knoppar. Den förökar sig inte lika mycket som den vanliga pärlhyacinten som dyker upp överallt men viss förökning runt plantan sker varje år.


lördag 3 december 2016

Lunnefågeln kan inte protestera

Bild från Wikipedia
..och saknar röst och förmåga att berätta för världen vad som händer när planeten blir varmare och populationen hotas.

Fågeln med det säregna och något sorgsna utseendet har sina häckplatser i Nordatlanten både i Europa och i Nordamerika. Stora populationer finns i Storbritannien och på Island.
Den är hotad i naturen.

Den kan inte protestera utanför parlamenten, den kan inte skriva insändare i media, den kan inte vädja om ett fortsatt liv genom namninsamlingar, den kan bara fortsätta att försöka sitt bästa, att bevara sin art, trots att förutsättningarna förändras både snabbt och radikalt.

Lunnefåglar minskar drastiskt på sina häckningsplatser och forskare kopplar nedgången till klimatförändringar.  Mycket av värmen absorberas av havsvattnet som blir både surare och varmare. Många vattenlevande djur förflyttar sig längre norrut till svalare vatten - om de kan. Det gör t.ex. sillen som är en viktig föda för lunnefågeln. När ungarna kläcks finns det helt enkelt inte tillräcklig föda i havet för att mata växande små liv och ungarna svälter ihjäl när föräldrarna inte hittar mat.

Det allt varmare klimatet är inte det enda hotet mot fåglarnas överlevnad. Fiskodling i burar ökar snabbt och odlad fisk har nyss passerat vildfångad fisk i andel av vår kost. Utfiskningen av våra hav och sjöar samt fiskodlingen, som konkurrerar om samma näringsrika fisk till foder som lunnefåglarna lever av är andra hot som den lilla fågeln inte kan tävla med.

Lunnefågeln är inte unik i sin utsatthet när planeten blir varmare, detta gäller för många andra fågelarter, insekter och däggdjur som historiskt har varit en del av vår fauna och biologiska mångfald.

Läs om vad som händer i Norge

och på Island

fredag 2 december 2016

Rekordvärme på Arktis, 20 grader över normaltemperatur

Johan Rockström professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Centre kommenterar de chockerande uppgifterna.


            

fredag 25 november 2016

Inför advent 2016

Sylvias julvisa

Och nu är det jul i min älskade nord;
är det jul i vart hjärta också?
Och ljusen de brinna på rågade bord,
och barnen i väntan stå.
Där borta i taket, där hänger han än,
den bur som har fångat min trognaste vän.
Och sången har tystnat
i fängelseborg;
o vem har ett hjärta för sångarens sorg.


Jag bor i de eviga vårarnas land,
där de glödande druvorna gro.
Cypresserna dofta vid havets strand;
där har jag mitt ensliga bo.
Det flammande Etna, det gnistrar så skönt;
och luften är vårlig, och gräset är grönt.
Orangernas ånga
ur skogarna går,
och ljuv mandolinen om kärlek slår.


Cypresserna dofta. Det brusande hav
i silver mot stranden bryts;
vid foten av Etna, där är en grav,
vars sorg uti blommor byts.
Där slumrar en gäst från nordens dal;
och nu är det jul i hans fädernesal.
Vem sjunger din visa,
som fordom en gång?
Hör, Sylvia sjunger din hembygds sång!


Och stråla, du klaraste stjärna i skyn,
blicka ned på min älskade nord!
Och när du går bort under himmelens bryn,
välsigna min fädernejord!
I blommande vårar, på gyllene strand,
var finnes ett land som mitt fädernesland?
För dig vill jag sjunga
om kärlek och vår,
så länge din Sylvias hjärta slår.


Zacharias Topelius 24 december 1853.


Sylvias julvisa är en av de mest älskade julsångerna i Finland, den skrevs i diktform av skalden och sagoberättaren Zacharias Topelius och tonsattes av Karl Collan.

Topelius var en stor djurvän och dikten handlar om en liten fågel, troligen svarthätta ( Sylvia atricapilla) som på sin årliga flytt till varmare länder fångas vid passagen över Sicilien av hänsynslösa människor och får tillbringa sitt återstående liv i en bur. Texten berör och ögonen tåras när den lilla fågeln, genom Topelius ord, berättar om sin längtan efter frihet.


I helgen tänds stjärnan med de sju uddarna i alla hem och offentliga byggnader i den lilla staden Nykarleby vid Bottenvikens kust i Finland. Topelius, född 1818 på Kuddnäs gård i Nykarleby, skriver  i sin dagbok år 1885 att när stjärnan tänds inleds julen.

Nykarlebystjärnan visar vägen i vintermörkret, en kär symbol för alla Nykarlebybor och människor med anknytning till den lilla staden i norr. Stjärnan har alltid tillverkats av lokala hantverkare, aldrig industriellt. Traditionen har överlevt två världskrig och alla andra påfrestningar som drabbat staden vid kusten. Jag är född och uppvuxen i Nykarleby.

Jag önskar att alla människor i kväll kan tända ett ljus som symbol för det goda, för förnuft och klokhet i en orolig värld.

Vi behöver varandra.

TREVLIG ADVENT!

torsdag 24 november 2016

Mossan är min vän

Enligt Kemikalieinspektionen såldes år 2015 ogräsmedel omfattande 486 ton till de svenska hushållen, främst mossmedel. I många trädgårdar är mossan en fiende men här är den välkommen.

Tidig vår skimrar mossan i gult, bilden är tagen den 1 april i år.


Jag använder ofta torvblock runt surjordsplanteringar, efter några år är blocken täckta med mossa.


En del växter som kräver minimalt med jord går bra att plantera direkt i mossan på en sten, här en rosenbräcka Saxifraga arendsii gruppen.


Tidig vårblomning med mossbevuxna stenar som kuliss.


Kuddmossan eller blåmossa som är det korrekta namnet är har jag planterat in i trädgården.



Stensötan självsår sig gärna på mossbevuxna stenar.


En annan mossplantering med lite stubbar och stenar.


Efter regnet skimrar det om mossan.


Blommande irländsk ljung Daboecia cantabrica mellan mossiga stenar.


tisdag 15 november 2016

Taklök med det vetenskapliga namnet Sempervivum

Jag har alltid gillat taklök, den lilla växten som aldrig kommer att bli någon primadonna i trädgården men så trevlig och användbar i all sin enkelhet. Den är tålig som få, tar vatten när det bjuds och däremellan klarar den sig utmärkt. En växt som kommer bäst till sin rätt när den får växa utan inblandning av andra växter i ensamt majestät, då brer den gärna ut sig och bildar vackra mattor i olika färger. Lätt att dela, bara ta en liten bit och tryck ner den i jorden, den bildar snart rötter.

Det här är spindelvävstaklök  S. arachnoideum med små, tunna trådar fästa i bladspetsarna


Varhelst man kan hitta en liten springa mellan stenar och stubbar kan man sätta en liten lök som kommer att föröka sig så småningom bara det är väldränerat, för blött och löken ruttnar bort.


Ibland börjar de blomma, tyvärr, för löken dör när den har blommat och lämnar en vissen taklök efter sig men så småningom täcks utrymmet upp av nya lökar. Det här är taklökens sätt att skapa plats för föryngring.


Man kan göra mycket med taklök, tavlor till exempel


eller plantera i lerkrukor och gamla dräneringsrör



eller varför inte en egen plantering där de så småningom bildar täta mattor i olika färger och mönster



tätt, tätt tillsammans