söndag 31 augusti 2014

Augustiträdgård

Augustisolen skapar mörka skuggor i trädgården och för varje dag som går blir skuggorna djupare


..och djupare...


...och djupare


lördag 30 augusti 2014

Så mycket bättre...

Ibland kan det vara trevligt att låta någon växt mjuka upp bland stengångarna men om man inte håller efter blir det förr eller senare tvärtom, lite stenar bland växtligheten. I går bestämde jag mig för att tukta krypkotulan Cotula squalida som som höll på att täcka hela gången.


Det blev några hinkar med uppgrävd kotula, en radikal minskning där jag endast lämnade kvar en liten del vid kanten av stenen, det som växer ovanpå stenen är krypflox. Det är tålamodsprövande att pillra bort rötterna mellan stenarna och det kommer säkert att dyka upp ett eller annat skott som jag inte fått bort.
.
Till vänster om stigen, bland stenarna, har jag en gång planterat in murrevan Cymballaria pallida. En söt, till synes blygsam, liten, krypande växt som blommar med små, vackra lilafärgade blommor. Men skenet bedrar, murrevan är aggressivare än det värsta ogräs och nästan omöjlig att få bort om den hunnit sprida sig. Den har tunna, vita rötter som går av så fort som man tar i dem och de går djupt trots växtens dvärglika utseende. Nu har jag grävt bort och sållat jorden från alla rötter jag kunde hitta och som tur var  hade den inte hunnit infiltrera omgivande växters rotsystem. Det kommer antagligen att titta upp nya skott så småningom men förhoppningsvis har jag försvagat den och nu gäller det att vara envisare än murrevan. Varje lite skott som visar sig skall tas bort på en gång.

VARNING FÖR MURREVA!

Lite trevligare blev det när grönskan reducerades och kanske något utrymme för plantering av någon annan växt med ett mer beskedligt uttryckssätt så småningom.



torsdag 28 augusti 2014

2 x Hakonechloa macra

Hakonegräset tillhör definitivt favoriterna i trädgården. Det är lättodlat när det väl etablerat sig och verkar inte ha problem med torkan trots råden man kan läsa att det vill växa fuktigt.

Det har ett speciellt växtsätt, det böjer sig enbart åt ett håll och växer inte trattformat som de flesta andra gräs. Det kan man använda sig av om man hittar en plats i trädgården där hakonegräsets växtform kan framhävas. Gräset är en solospelare och dess karaktäristiska egenskaper försvinner lätt i blandade rabatter.

Här hittade jag en springa mellan två stora stenar, inte bred men djup och det räcker för gräset som böjer sig vackert över stenen och rör sig vid minsta vindpust.


Det finns några gulbladiga former också av det vackra gräset, här namnsorten `Aureola´


onsdag 27 augusti 2014

Cornus sanguinea `Compressa´

Buskplanteringar i trädgården kan ibland vara lite vanskliga. Många buskar är snabbväxande och med tiden kan de bli ganska spretiga och sträcker sina långa spröt över både gångar och annan växtlighet.

Men den här lilla busken äger inga problematiska anlag, den är bara så oerhört vacker. Skogskornell heter den och jag misstänker att det är en dvärgform för den växer riktigt långsamt vilket jag uppskattar. Den är väldigt kompakt i sitt växtsätt och grenarna strävar rakt upp mot skyn.

Planterades för 3 - 4 år sedan på en solig och väldränerad plats. De två senaste somrarna har vi genomlidit långa och påfrestande torrperioder men `Compressa´ är oberörd av torkan vilket naturligtvis är ännu en fördel. Med sina vackert mörkgröna, lite krusiga blad är busken en prydnad  i varje trädgård.

 

söndag 24 augusti 2014

När barrotat blir krukodlat och konsumenten blir lurad

Det lilla, döende trädet på bilden är en Stewartia pseudocamellia, en japansk skenkamelia som i mitt tycke är en av de vackraste träd man kan ha i trädgården.


Vi har underarten Stewartia pesudocamellia var. koreana sedan tidigare men under de ca 5 år som den funnits i trädgården har den utvecklats dåligt, med all säkerhet är det rotkonkurrens från andra träd som stör den.

I fjol våras åkte vi till Zetas för att köpa en skenkamelia. Vi var tidigt ute bara för att försäkra oss om att hitta ett fint exemplar tidigt på säsongen.

Trädet skulle planteras i den nygjorda surjordsrabatten i vårt woodland. Vi köper alltid krukodlat som kostar lite mera men då vet man att rötterna är intakta när de fått växa i krukan. Alternativet är barrotade plantor men de har oftast vuxit i stora fält och grävs upp med rotbeskärning när de skall levereras till plantskolorna.

När vi lyfte det lilla trädet ut krukan såg vi genast att rötterna var kraftigt beskurna. Vi hade köpt och betalat för ett krukodlat träd men fått ett barrotat och skadat exemplar i stället. Det var inte första gången detta hände. Vi har förlorat barrväxter tidigare av samma skäl och brukar ha som vana att alltid lyfta upp växten ur krukan för att kontrollera att rotsystemet är friskt och oskadat. Men den här gången glömdes kontrollen bort, tyvärr, och vi planterade trädet och hoppades på det bästa.

Det syntes redan i fjol att trädet inte hade den växtkraft som det borde ha haft och nu i sommar blev det tydligt. Några blad orkade skenkamelian producera i våras men nu tappar den sina blad och  kvistarna dör, en efter en.

Vi borde åkt tillbaka med växten men resan är lång och kostar väl snart lika mycket som trädet. Jag tror nu inte att det är plantskolan som fuskar utan någonstans i producentledet har någon tryckt ner en barrotad växt i en kruka och lurat till sig lite slantar men att kontrollera kvaliteten på växterna är väl ett ansvar som åvilar plantskolan.

Ta alltid för vana att kontrollera barrväxter, träd och buskar genom att lyfta växten ur krukan före köp!

fredag 22 augusti 2014

Olika nyanser av grönt..

...bildar stomme i trädgården och jag tycker det ger ett vackert och harmoniskt intryck. Speciellt den här tiden på säsongen när så mycket blommande växter har gjort sitt för i år och  inget mer finns att visa upp för den som söker något vackert att fästa blicken på. Jag har väl aldrig varit någon stor beundrare av djungelträdgård där växterna får kämpa för sin överlevnad och där den starkaste så småningom konkurrerar ut de svagare men det är lätt gjort om man inte tänker efter före.

Några bilder från idag från de delar av trädgården som stått emot den långvariga torkan i sommar.







onsdag 20 augusti 2014

Mina fördomar kom på skam

På försommaren orsakade de luftledningar som går till vårt hus en brand i skogen när en stor asp blåste över ledningarna och det uppstod gnistbildningar. Den torra skogsmarken antändes av gnistorna. Det var andra gången detta hände.

Vi ligger sist på linjen och när Vattenfall tidigare grävde ner jordledningar i området vägrade man åtgärda de sista hundratal metrarna luftledningar som går genom skogen till huset. Dessa ledningar har sedan dess inneburit en ständig källa till oro, inte minst under torra somrar som den vi nyss genomlevt.

Jag kontaktade Vattenfall och gjorde en anmälan efter branden men ärligt talat hade jag inga större förhoppningar om att detta stora energibolag skulle bry sig om vår oro. Vi bor avskilt från större vägar och kommunikationer och vårt lilla hushåll genererar ingen förtjänst till det stora bolaget.

Men strax innan semestern ringde en trevlig person från bolaget och berättade att han gjort ett projekt på arbetet och att det skulle påbörjas i augusti.

Och nu är dom här med sina väldiga maskiner. Tyvärr gick det av olika anledningar inte att gräva den kortaste vägen över gärdena så nu får de gräva längs den lilla vägen som går ner till huset. Massor av stora stenbumlingar i marken men maskinen lyfter stenarna hur enkelt som helst. Tyvärr måste de gräva över hela tomten men det får vi tåla när vi får trygghet istället.

Så ett stort tack Vattenfall för att ni tar en kostnad som ni aldrig kommer att få igen.



måndag 18 augusti 2014

Adjö Miscanthus

Så äntligen tog vi tag i det invasiva Miscanthus gräset. Det syns på bilden upp i det högra hörnet.

Jag planterade det för ca 10 - 12 år sedan och det saknar namnsort. I många år växte det lugnt och fint i rundeln där jag planterat det. Vackert har det alltid varit med sitt lite bollformade växtsätt.

Som så ofta är fallet med invasiva växter kan de under många år se alldeles harmlösa ut men där under jorden förbereder sig rötterna på den invasion som är på gång. Så...för några år sedan började gräset att växa ut i gången och varnade för vad som skulle komma. Då borde det ha tagits bort förstås men så ofta när man anar att det blir besvärligt är det enklast just då att skjuta det på framtiden.


Stenrundeln som jag en gång gjorde har alltid varit ful så nu försvinner även den. Maken har tålamod och orkar gräva djupt men som syns på bilden finns det rötter kvar. Nu vet jag inte hur livskraftiga de tunna rottrådarna är, växter med pålrötter brukar vara de besvärligaste för de behåller näringen länge i de tjocka rötterna.


Nu skall jag ta tisteljärnet och pillra bort de rötter jag kommer år mellan stenarna, sedan får gropen stå öppen till våren, kanske kylan kan bli en medhjälpare här.

Jag har många olika Miscanthus gräs i trädgården, alla välkända namnsorter och man behöver inte vara orolig för att plantera in dem i rabatterna, ingen av dem har visat liknande tendenser som just detta gräs.

söndag 17 augusti 2014

Ojämt falla ödets lotter

Om det nu existerar något som heter regnskugga så tycks Mälardalen definitivt befinna sig där. Under juli månad föll inget regn alls och den enda nederbörd vi fått i augusti var för någon vecka sedan när det lyckades regna 13 mm. Molnen hopar sig vid horisonten men när skyarna närmar sig tycks de upplösas i tomma intet.

Vi har tvingats prioritera delar av trädgården med det lilla vatten vi har och andra delar har helt enkelt fått torka bort. Nu har jag påbörjat en ordentlig genomgång av hela trädgården och gräver bort fula perenner som  obarmhärtigt hamnar på komposten. Lite lagom ilska är vad som behövs för vanligen är jag lite för omvårdande när det gäller växter.

Och nu ryker även mossan som under årens lopp vuxit sig över stenläggningarna. Jag brukar egentligen inte störas av mossa men allt började flyta ihop till en enda grön massa vilket inte blev snyggt till slut. När mossan är borta fyller jag på med ny sand som kommer att lägga sig fint bland kullerstenarna när väl regnet kommer, gångarna blir som nyanlagda.



torsdag 7 augusti 2014

När naturen ryter till på allvar..

...är vi människor små. Den rasande skogsbranden i Västmanland går inte att tänka bort, mellan 10.000 och 15.000 hektar skogsmark har blivit eldens offer. Elden har skördat människoliv, skogens innevånare har brunnit upp och de ekonomiska skadorna  som elden åsamkat kommer att bli gigantiska.

Nu börjar också kritiken sippra fram, vår civila försvarsberedskap visar sig ha stora brister och inte ens den gudomliga tekniken klarar av en krissituation som den här. När informationen är livsviktig för människor som tvingas lämna sina hem klarar inte vare sig kommunernas eller länsstyrelsens hemsida belastningen utan släcks ner.

Länge har den globala klimatforskningen och IPCC, FN´s klimatpanel, varnat för vad som kommer att ske om världen inte på allvar tar itu med våra utsläpp av växthusgaser. Stigande globala medeltemperaturer kommer att orsaka extremväder i form av kraftiga skyfall och översvämningar, extremtorka med ökad risk skogsbränder och förstörda skördar som driver upp matpriserna , ökande antal miljöflyktingar som inte längre kan försörja sig, höjda havsvattennivåer och kraftigare stormar och orkaner.

Klimat- och miljöfrågor har ingen prioritet i samhället idag - ekonomin är det allomfattande överordnade målet trots att alla vet att uttagen från våra ekosystem som förser samhällsekonomin med förnyelsebara resurser, på många håll är överutnyttjade. Ekosystem är sårbara för störningar och har de en gång uppnått det vad forskarna kallar för "tipping point" kan de inte längre återgå till ursprungsformen utan bildar något nytt. Ett bra exempel på detta är när t.ex. regnskogen pga skövling övergår i torra och artfattiga grässtäpper.

Det är ekosystemen som förser oss med allt vad vi behöver för livet på jorden men förmågan begränsas av planetens avgränsade utrymme, ekosystemen kan inte expandera.

Ekosystemen levererar samtliga naturresurser som omvandlas till varor och tjänster i samhällsekonomin, till största delen med hjälp av fossila bränslen.  Men de skall också ta hand om avfallet i form av utsläpp och alla avfallsprodukter som  den allt intensivare konsumtionen skapar.

Priset vi betalar för en ständigt ökande konsumtion kan bli högt.

Själv sitter jag i Sörmland, på ostkusten som inte fått regn sedan juni och där trädgården för andra året i följd torkar bort och funderar över om det alls är möjligt att i framtiden ha en trädgård som överlever sommaren?