Ett skräpinlägg

Jag har för vana att gå en daglig promenad här i omgivningarna. Ibland i skogen, ibland på grusvägen som ringlar sig fram genom det glesbebygda samhället. Inte mycket trafik här på vägen och sällan som jag möter eller ser andra människor. Jag brukar alltid ha med mig en påse för att samla skräp som slängs ut genom bilfönstret när snabbmaten är uppäten och jag har nog rensat rent en sträcka på ca 8 km skulle jag tro.

Men bristen på insyn och mänsklig närvaro gör att det attraherar de miljömarodörer som av någon anledning tycker de har rätt att dumpa sitt avfall längs vägen och i skogskanterna, stora svarta sopsäckar fyllda med plast, metaller och mer eller mindre odefinierbart skräp.

Dagens skörd som jag hittade i ett dike där den svarta plastsäcken vittrat sönder, bl.a. en vindrutetorkare. Jag sorterar det på samma sätt som vi sorterar våra egna sopor och det som inte går att sortera får vi köra till kommunens återvinningsstation. Vi har nämligen en alldeles unik och mycket fin återvinningsstation i vår kommun där man även kan besöka Retuna återbruksgalleria. Dit kan man skänka allt som man inte själv vill ha kvar och saker som kan repareras och säljas igen. Det är vad som kallas för cirkulär ekonomi.

Retuna kan du läsa om här en stor satsning på miljö och återanvändning som gjordes för ett antal år sedan när vi hade en majoritet av politiker som tog miljöfrågorna på allvar. Idag drömmer man om och planerar för en flygplats i kommunen, inget är beständigt.

Vi har med hjälp av våra skatter och driftiga politiker skapat en avfallsstation för att ta hand om sopberget som vår konsumtion lämnar efter sig. Anläggningen är öppen sju dagar i veckan och mycket lättillgänglig på alla sätt. Så varför väljer en del att kasta sitt avfall i naturen?

Jag har inget svar på den frågan. Plasterna är ett elände, när de legat ett tag så bryts de sönder i små, små bitar, fortfarande synliga för ögat men så småningom återstår endast mikroplasterna som med vattnet tar sig ner till sjön Mälaren. Där hamnar de i fisken och så småningom hos oss människor eftersom vi befinner oss sist i näringskedjan tillsammans med de stora rovdjuren och rovfåglarna.

Häromdagen hittade jag en stor plastdunk som innehållit olja men den var fortfarande intakt och oljeresterna kvar i dunken. Sverige har ett gott rykte som ett rent land men det beror förstås på vad vi jämför med. Det som avhåller mig från att dumpa mitt skräp i naturen handlar om värderingar, väl internaliserade värderingar som styr mitt beteende. Jag äger kunskapen om att naturen inte längre klarar av att bryta ner våra sopberg, att det skadar allt levande som finns i vår natur och därmed slår tillbaka på oss själva. Alla som tar ansvar för sitt avfall delar mina värderingar men resten, de som tycker att en oljedunk kan slängas i skogen, hur tänker de och hur har de lyckats undgå all information och den kunskap som under många, många år varit den dominerande normen i samhället?

Odlad lax, en delikatess på julbordet?

En timme av din tid och du vill förmodligen inte äta odlad fisk mera. Fiskodlingar är numera vanliga överallt i världen och detta är ett reportage om den mat som vi aningslöst tillreder och njuter av. Vi har ofta ätit lax men inte sedan i höstas när ett avslöjande reportage om fiskodling fick stor uppmärksamhet i media. Till och med gamla Monsantos gifter har fått nya användningsområden.

          <

Frankrike sätter ner foten!

Franska parker, grönområden och skogar som ägs av staten eller kommuner skall bli giftfria genom ett beslut om förbud att använda bekämpningsmedel från och med 1 januari 2017. Privatpersoner får inte längre köpa bekämpningsmedel och vid nästa årsskifte inträder förbud mot användning av gifter i privata trädgårdar.

En hoppingivande nyhet och modigt av ett land att utmana den handfull globala bioteknikföretag som strävar efter kontroll av världens matproduktion och mångfalden av växter. Man skulle kunna tro att våra små trädgårdar inte är intressanta ur ekonomisk synvinkel men det är bara att kasta en blick på kemikaliehyllorna hos de stora växtkedjorna som verkar ha större utbud av kemikalier än av växter. Statistiken visar att 2015 inköptes i Sverige 491 ton av svampmedel, ogräsmedel, avskräckningsmedel samt insektsmedel, inte medräknat det som smugglades in på olaglig väg. Marknadsföringen är synnerligen aggressiv och kan utan överdrift beskyllas för greenwashing. I princip ingen skillnad på Pyretrum som marknadsförs som naturligt och utvinns ur blommor och den syntetiska varianten Pyretrin.

I Frankrike har det länge funnits en stark och framgångsrik opposition mot bioteknikföretag som Monsanto och GMO grödor. Fransmännen vill inte äta roundup ready föda dvs grödor som manipulerats till att tåla besprutning av glyfosat där ogräset dör men grödan överlever giftet för att sedan serveras som mat till människor och djur. Nu tar man första steget i och med detta förbud.

Bekämpningsmedel är gifter vars uppgift är att döda biologiskt liv. Allt drabbas för ännu har vi inget medel som dödar selektivt. Icke målorganismer (non targets) som pollinerare, fjärilar, blomflugor, nyckelpigor, fåglar och fladdermöss drabbas lika som allt annat levande. Inte alltid akut med en plötslig död utan med ett långvarigt lidande när livsviktiga funktioner slås ut. Insekticider baseras ofta på nervgifter och alla med ett nervsystem påverkas. Man tror att t.ex. bina som påverkats av nervgifter har svårt att hitta tillbaka till sina kupor, en av förklaringarna till den omfattande bidöden. Hur det är med fåglar och deras orienteringsförmåga vid flytt vet jag inte men ett skadat nervsystem är säkert ingen tillgång för en fågel. Att minskad biologisk mångfald leder till skadade och mera känsliga ekosystem är välkänt, ekosystemen som är grunden för allt liv, även människans.

" Vi har släppt loss 100 000 kemikalier utan att ha en aning om hur de påverkar oss. Vi äter mediciner och livsmedelstillsatser och vi sprutar bekämpningsmedel på vår mat. Vi har väldigt liten kunskap om de långsiktiga effekterna på oss själva av den cocktail av kemikalier vi sprider och ännu mindre vet vi hur den påverkar vår livsmiljö."

Gunnar Rundgren författare till Trädgården jorden.

Overshoot day 8 augusti 2016

Ute dånar vindarna för andra dygnet i följd, nyheterna rapporterar om katastrofala skyfall med dödsoffer i Makedonien och i andra delar av världen brer torkan ut sig. Klimatexperter intervjuas och säger att man inte vet om just denna storm eller denna översvämning har med klimatförändringar att göra men däremot ser man att frekvensen med extremväder ökar. Planeten mår illa.

I går inträffade Overshoot day, den dag då vi förbrukat alla resurser som planeten producerat för innevarande år. Konsumtionen ökar men resurserna är slut och från och med idag lever vi på förskottsuttag från naturen.

Vind och solkraft ökar sin andel av vår energiförbrukning men trots det har vi aldrig använt så mycket fossila bränslen som idag. Produkterna vi konsumerar tillverkas med allt mindre energi och råvara men varuflödet ökar och våra ekologiska fotavtryck blir allt större.

I mikrofonen dånar Trumps stämma "kol är ren energi" och det borras och sprängs så jordskorpan liknar en schweizerost i jakten på fulolja och naturgas.

Det finns inte längre några dolda, oförstörda platser på vår planet. Varje lite del av av planeten har påverkats, artutrotningen har aldrig varit större än idag. Den biologiska mångfalden är mänsklighetens viktigaste resurs och idag listar forskningen att mer än 9000 växtarter och 10.000 djurarter är hotade. Utan det lilla biets ekosystemtjänster skulle vi faktiskt svälta ihjäl.

Ingen tjänar på en död planet, en sanning som inte går att ifrågasätta men ändå fortsätter vår överkonsumtion att accelerera medan Moder jord ryter till med allt högre röst och vår gemensamma skuld till planeten växer för varje år som går, budgeten är med råge överskriden.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fakta om Overshoot Day  (från WWFs hemsida)

Bakom Overshoot Day står organisationen Global Footprint Network med säte i Kalifornien och som samarbetar med WWF. Varje år beräknar forskarna konsumtionens belastning på naturen. Under större delen av historien har naturens resurser använts för att bygga städer och vägar, odla mat och absorbera koldioxid i en takt som rymts inom jordens budget. I början av 1960-talet användes cirka tvåtredjedelar av resurserna och länderna hade ekologiska reserver. Men i mitten av 1970-talet bröts en kritisk gräns. 1987 inträffade Overshoot Day 24 december och 2012 var det den 11 augusti.

Overshoot Day genom åren:

1987 – 24 december
1990 – 13 oktober
1995  – 7 oktober
2000 –  25 september 
2005  – 29 augusti
2007  – 19 augusti
2008 – 20 augusti
2009 – 24 augusti
2010 – 14 augusti
2011  – 11 augusti
2012 – 11 augusti
2013 – 10 augusti
2014 – 10 augusti
2015 – 9 augusti

Lysande!

Under fyra dygn den senaste helgen har Moder Jord visat sina muskler. Orkanvindar och storm har slagit ut delar av vår infrastruktur och ännu i morse saknade 500 hushåll i Sörmland elektricitet. På västkusten har vindarna orsakat översvämningar med stora materiella skador som följd. Vi klarade oss bra trots det höga tonläget, fyra timmars elavbrott men temperaturen skenade, + 10 grader i december.

I Paris pågår det ödesmättade klimatmötet COP 21.  Alla vill visa att de kommer med något bidrag som kan stoppa den globala uppvärmningen som enligt prognoserna visar att vi går mot det varmaste året hittills sedan mätningarna startade. Även vår energiminister vill bidra och och menar att nu tar Sverige täten för en ny internationell klimatutmaning för miljövänlig belysning,  han lanserar ett byte av lampor till energisnål LED belysning! Målet är att minska utsläppen genom att få ut tio miljarder energieffektiva lampor på världens marknader, bakom lampkampanjen står Sverige och tolv andra länder.

Gott så men LED belysning är ingen nyhet, EU håller på att fasa ut glödlampan och de flesta hushåll och förmodligen också offentliga byggnader har idag övergett de gamla glödlamporna.

Med all säkerhet vet energiministern att tillverkningen av LED belysning inte är miljövänlig. Att tillverka LED lampor kräver förbrukning av sällsynta jordartsmetaller. De är inte speciellt sällsynta egentligen, finns spridda i jordens alla bergarter men sällan som huvudkomponent i mineral, låga halter orsakar alltid en stor mängd avfall. De är dyra att utvinna och förekommer ofta tillsammans med radioaktiva grundämnen. Gruvdriften åstadkommer en förstörd natur, enorma avfallshögar och en mark, förorenad av tungmetaller. Efterfrågan ökar på sällsynta jordartsmetaller, för närvarande står Kina för 95% av produktionen.

Säkert är också energiministern bekant med rekyleffekten eller Jevons paradox som det också brukar kallas.

Klimatvänliga produkter saluförs ofta som att vi sparar pengar men vad gör vi med dessa sparade pengar?  Glödlampor byts till energisnålare  och billigare alternativ och marknadsförs som en win - win situation men kanske tycker vi att vi förtjänar att slösa lite extra med belysningen eftersom energiåtgången är lägre och lamporna kan vara tända längre.

Bilarna blir allt bränslesnålare, vi använder etanol, el eller biogas och ökar vårt bilåkande utan dåligt samvete.

Våra vinster kunde kanske tas ut i minskad arbetstid och skulle då bli en verklig vinst både för miljön och oss själva men alla undersökningar om det som benämns som rekyleffekten visar att vi istället ökar vårt konsumtionsutrymme.

Och ännu har ingen makthavare på klimatmötet vågat ställa sig upp och rakryggat säga det som de flesta vet, vår överkonsumtion omvandlar våra naturresurser till sopor i allt snabbare takt, begränsade naturresurser som vi låtsas är oändliga.

Adonis vernalis våradonis i april 2015 

 

Norge tar upp kampen mot invasiva växter!

Kanadensiskt gullris i Eskilstuna

Nu sätter Norge ner foten och tar till lagstiftning för att hejda invasiva växters spridning i den norska naturen. Från och med januari 2016 blir det förbjudet att importera, sälja och plantera ut 31 olika växter i Norge. De kallas pöbelväxter och finns listade  som de mest skadliga och riskfyllda arterna för den norska naturen. Handelsträdgårdar har även ålagts att informera om växter de säljer som kan spridas och skada den biologiska mångfalden. Årskostnaden hittills för bekämpande av främmande arter beräknas kosta det norska samhället 1,4 - 3,9 miljarder kronor. Utöver pöbelväxterna finns en lista på växter som trädgårdsbranschen måste ansöka om för att hantera.

Några av de växter som fr. o m. nyåret blir förbjudna att sälja och importera till Norge;

* vresros

* lupin

* kanadensiskt gullris

* silverarv

* jätteloka

* parkslide och dess hybrider

* jättebalsamin

Den biologiska mångfalden är människans viktigaste resurs, när främmande arter brer ut sig och skadar den genetiska mångfalden kan det få oanade konsekvenser.  Nyckelarter har stor betydelse för ett ekosystems funktion, om en nyckelart försvinner kan hela ekosystem gå förlorade för alltid.

Norge har förstått det man uppenbarligen inte förstått i Sverige, att vårda och värna den inhemska naturen. Ju längre man dröjer desto dyrare blir det och man måste agera för invasionen pågår ständigt och förvärras för varje år.

Clematis vitalba

Många länder med ett mera tillåtande klimat har länge kämpat mot importerade trädgårdsväxter som rymt från trädgårdarna och hotar att ta över och förstöra den inhemska naturen. Den här förfärliga bilden kommer från Nya Zeeland och visar hur Clematis vitalba invaderat skogen och tar död på de endemiska träden. När träden stryps av clematisen och avlider dör också alla djur och insekter som är beroende av träden. 

Clematis vitalba kallas för Old man´s beard och är en importerad trädgårdsväxt. Här odlar vi den under namnen `Paul Farges´ och/ eller  `Summersnow´ antagligen hybrider av arten.           

Vårt nordliga grannland Finland tycks också ha en helt annan framförhållning än Sverige vad gäller invasiva växter.. Där har man förstått att invasiva trädgårdsrymlingar tar livsutrymme från våra egna arter och kan förändra särdragen i naturen. Arter som sprids av människan bidrar inte till naturlig mångfald utan gör naturen ensidigare och fattigare. Man har tagit beslut om att främmande arter måste bekämpas systematiskt för att inte riskera att den inhemska floran och faunan skadas och/eller övergår till något annat.  Vresrosor som invaderat kusterna bekämpas både av myndigheter och frivilliga för att förhindra att skärgårdsängar och sandstränder förvandlas till mattor av vresrosor.

Här i kommunen har jättebalsaminen invaderat stränderna kring Eskilstuna ån och det kanadensiska gullriset täcker enorma ytor i utkanterna. En del bostadsområden är nerlusade med lupiner som tränger undan all annan växtlighet. 

"De är ju så fina" sägs det om många invasiva arter men det är inte utseendet som är bekymret utan deras dominanta beteende. Själv har jag svårt att tycka lupiner är fina sedan jag sett bilder från deras framfart på Islands känsliga natur för att inte tala om våra vägrenar som är så viktiga, den sista bastionen för naturens ängsblommor  - och föda till insekterna.  

Jorden vi ärvde - himlajord eller produktionsfaktor?

Min kunskap om hur vår mat produceras var obefintlig när jag år 2008 köpte boken Svart jord, författare Gunnar Lindstedt. Jag har aldrig varit intresserad av matlagning men däremot av djurhållning och miljöaspekter som hänger intimt samman med hur vi producerar vår mot i världen. Boken var en väckarklocka, en träff mitt i solarplexus i min aningslösa värld.

Svart jord har fokus på det oljeberoende, industrialiserade  jordbruket och vad som kommer att hända när vi inte längre har tillgång till billig energi. Författaren besöker bönder i olika delar av världen och granskar de multinationella livsmedelsföretagen som driver en utveckling som inte är hållbar. Den storskaliga djurhållningen orsakar ett ofantligt lidande för djuren men maten blir billig, så billig att vi kan slänga massor av mat utan att känna samvetskval. Det är alltid någon annan som betalar det verkliga priset men  naturens och djurens kostnader finns inte redovisade i bokslutet.

Gunnar Rundgren f.d. bonde och en av grundarna till KRAV varumärket är också djupt engagerad i vår globala matproduktion. Hans blogg  "Trädgården Jorden - det civiliserade Eden" finns på min blogglista för den som är intresserad av att läsa analyser och slutsatser om matproduktionen som inte följer huvudfåran i den offentliga diskussionen.

Vi prenumererar på ATL lantbrukets affärstidning, vi har aldrig varit bönder, och där kan man följa diskussioner och debatter om framförallt vår svenska matproduktion. Det klagas ständigt på jordbrukets lönsamhet vilket säkert är rätt och riktigt men lösningarna och kraven som presenteras är skrämmande. Tongivande åsikter handlar om att vi inte längre har råd med ett lantbruk med  etisk djurhållning och omsorg om miljön. Beteskravet för kor anses fördyrande och måste bort. Vi bör närma oss övriga världen för att konkurrera på lika villkor vilket förmodligen skulle innebära utarmade jordar, högre antibiotikaanvändning i förebyggande syfte, fixerade suggor, djurfoder av GMO soja, mera bekämpningsmedel och ökat kväve läckage till våra vatten och sjöar. Ett nytt frihandelsavtal mellan USA och EU är på gång där det enligt kritikerna skulle ge de stora bioteknikföretagen rätt att kräva skadestånd för utebliven vinst av enskilda länder om de vägrar införa t.ex. GMO teknik.

För ett tag sedan hade Gunnar Rundgren ett inlägg på ATL´s insändarsida som  förbigicks med tystnad. Finns att läsa här på hans blogg.

I dagarna har hans nya bok Global eating disorder getts ut, tyvärr ännu bara på engelska men löftet är att den även skall utges på svenska. Med anledning av den nya boken intervjuas författaren i en tretton minuter lång intervju, här lyssna gärna på vad han har att säga. Inslaget kommer förmodligen inte att ligga kvar så länge.

Gunnar Rundgrens tes är att vi inte längre har råd med den billiga maten, ständiga krav på ökad rationalisering och effektivisering och dyra investeringar i fossilberoende maskiner leder tvärtom till att lantbrukare slås ut, ekosystemen skadas och den biologiska mångfalden minskar.

Precis som Gunnar Lindstedt drar slutsatsen i sin bok Svart jord att det industrialiserade och storskaliga jordbruket inte har någon framtid menar också Gunnar Rundgren att utvecklingen går åt fel håll. Vi måste tänka om inför de avgörande förändringar vi står inför.

...och hur vill vi som konsumenter ha det?  ...och kan vi överhuvudtaget påverka den utveckling som sker? Är vi beredda att betala mer för mat som är producerad på ett hållbart sätt och inkluderar etisk djurhållning,  men som också kräver mer möda att hålla oss informerade om vad som håller på att ske med vår mat och vår relation till naturen?

Bregott fabriken är redan idag en illusion.

Inlägget är inte sponsrat!

Roundup får rubriker igen!

Besprutning av grödor

I de flesta medier i dag kan man läsa en artikel om Roundup och en ny studie från FNs cancerforskningsinstitut där man drar slutsatsen att Roundup kan orsaka cancer. Institutet meddelar att man hittat begränsade bevis från studier i USA, Sverige och Kanada att bekämpningsmedlet är cancerogent.

Här kan du läsa artikeln. Inga åtgärder kommer att vidtas utan ansvaret överlämnas till nationella regeringar som får bedöma hur de vill hantera frågan. Inget nytt alltså - detta passiva förhållningssätt är något som karaktäriserar allt som har med Roundup att göra, rent historiskt har det förekommit många larmrapporter om världens mest använda ogräsbekämpningsmedel. Jag föredrar att använda ordet bekämpningsmedel i stället för ordet växtskydd som ger positiva associationer och hamnar under det som brukar benämnas för "greenwashing"

Under åren har det kommit många rapporter om Roundups skadliga effekter på miljö och människors hälsa. Argentina är hårt drabbat men även på närmare håll finns dokumentation om glyfosat i ytvatten och grundvatten. Danmark var tidigt ute med larm men även från Sverige finns rapporter om glyfosat i vattenprover och där varje fynd av bekämpningsmedel i dricksvatten naturligtvis är alarmerande. När miljögifterna når grundvattnet sprids de över stora områden.

Monsanto har kategoriskt avfärdat alla larmsignaler med att  Roundup är biologiskt nedbrytbart och inte medför några som helst negativa hälsoeffekter, vare sig på natur eller människor. Men om det nu är med sanningen överensstämmande är det en biologisk omöjlighet att hitta glyfosat och restprodukten AMPA i jord eller vatten.

Det är inte enkelt att definiera miljögifter, många förekommer naturligt i vår miljö och bryts aldrig ner, dit hör tungmetallerna. Koppar t.ex. är livsnödvändigt för många organismer, även för människan men i mycket små doser. Kadmium och bly t.ex. tillhör de essentiella tungmetallerna och där man idag inte vet vilken funktion de fyller, mycket giftiga. Ibland kan man läsa påståenden om att det som är naturligt i vår miljö inte är skadligt men det är en felaktig slutsats, det handlar om koncentrationer. Tyvärr används detta ibland även som argument i marknadsföringen. Miljögifter är sällan akut dödande men de som är fettlösliga och transporteras vidare i näringskedjan kan så småningom leda till stora och skadliga koncentrationer hos toppkonsumenterna, dvs de stora rovdjuren och människan som befinner sig i sista ledet.

Cocktaileffekten, när ämnen reagerar med varandra finns liten kunskap om idag. Det säger sig självt, det finns 100.000 industriellt framtagna kemikalier i vårt samhälle idag, och att vi någonsin skall få någon heltäckande kunskap vad detta innebär för vår natur och för oss själva och med vetskapen om att det ständigt tillförs nya kemikalier så känns det onekligen något uppgivet. DDT känner vi alla till men hur många vet att DDTs nedbrytningsprodukter DDD och DDE är giftigare än själva modersubstansen? Så kan det naturligtvis förhålla sig med många till synes beskedliga kemikalier.

Roundup är världens mest använda bekämpningsmedel, i jordbruket och i våra trädgårdar. Marknadsföringen är intensiv och eventuella nackdelar nämns förstås aldrig, det får intresserade leta fram själva. Här handlar det om ekonomi, ofantliga förmögenheter som investeras i att erövra makten över världens matproduktion. Glyfosat användningen ökar när GMO grödor vinner marknadsandelar runt om i världen. Roundup ready, ett varumärke av utsädesgrödor som saluförs av Monsanto innebär att grödorna är resistenta mot bekämpningsmedlet Roundup. Man besprutar grödorna med Roundup men endast ogräset dör, tvärtemot vad marknadsföringen påstår så ökar användningen av bekämpningsmedlet med glyfosat toleranta grödor. Idag finns ett stort utbud av Roundup ready produkter, soja, sockerbetor, majs...och utvecklingen kommer att fortsätta med nya produkter. Utsädet tillhandahålls av Monsanto liksom kemikalien som krävs för odling, monokulturen breder ut sig. Naturen slår tillbaka med resistens och skapar monsterogräs som kräver ännu starkare gifter men den informationen får man förstås leta efter. Glyfosat har dessutom en systemisk verkan vilket betyder att ämnet finns i varje cell av växten, från rot till blomma. Det går inte att skölja bort.

Jag kan för lite om jordbruk för att våga uttala mig om ifall det alls är möjligt att producera vår mat utan kemikalier - hemska tanke! Bönderna lever på sitt odlande och även om vi har en liten subventionerad andel av ekologisk odling så talar tyvärr siffrorna om att vi konsumenter väljer billig mat i första hand. Men vi som odlar i våra trädgårdar, behöver vi verkligen alla dessa kemikalier som finns på hyllorna? Vi är inte ekonomiskt beroende av våra trädgårdar även om det någon gång kan vara försvarbart att ta till gifter i väldigt speciella fall. De stora trädgårdskedjorna har enorma lager av kemikalier, strategiskt utplacerade och jag brukar kika i kundvagnarna när jag står i kassakön, det är minst sagt deprimerande .För visst kan vi väl alla som älskar trädgård skriva under på att naturen inte behöver belastas med ytterligare miljöförstörande kemikalier?

Roundup kommer inte att förbjudas, det är alltför viktiga ekonomiska intressen som står på spel men vi som konsumenter kan välja bort produkten, både av hälsomässiga skäl och omsorg om vår natur men lika mycket av värderingsmässiga orsaker. Varje gång vi köper den där sprayflaskan stödjer vi även företag som Monsanto.

PCB och tungmetaller hittade i trädgårdsjord

Veckans stora nyhet från trädgårdsvärlden var uppgiften om att man hittat miljögiftet PCB samt kadmium, koppar och zink i  plastförpackad trädgårdsjord.

Jag förstår inte varför denna nyhet väckte sådan uppmärksamhet i medierna. Lever vi i någon fantasivärld där vi tror att allt är så noga kontrollerat och analyserat att det inte förekommer hälsovådliga och skadliga ämnen i vår närhet?

En nitisk miljöinspektör i en kommun fick för sig att analysera innehållet i trädgårdsjorden från tio olika producenter. I några säckar hittades förhöjda halter av PCB samt tungmetallerna kadmium, koppar och zink.

PCB förbjöds för mer än trettio år sedan på grund av dess giftighet för människor och natur samt att den är en svårnedbrytbar kemisk produkt. Det innebär att våra marker och vattendrag innehåller detta miljögift, det försvinner inte från vår natur och dessutom läcker det fortfarande ut PCB från byggnationer där det användes en gång i tiden. PCB och DDT var de miljögifter som en gång höll på att utrota havsörnen från vår natur. Gifterna bryts inte ner utan anrikas i hela näringskedjan där de stora rovdjuren tillsammans med människan är toppredatorer. Ett ämne definieras inte som miljögift om det inte kan upptas av växter och djur.

Tungmetaller är grundämnen och försvinner aldrig. Dessutom tillförs tungmetaller ständigt till vår natur genom förbränning av fossila bränslen, trafikutsläpp, konstgödsel, sopförbränning och gödsling med slam på våra åkrar.  Metallerna sprids också med vinddrift och via våra vattendrag. I Sverige ställs numera hårda krav och reningstekniken har kraftigt minskat utsläppen från fabrikers skorstenar och avlopp men utländska utsläpp i form av kadmium och kvicksilver som kommer från kolförbränningen i Mellaneuropa kan vi inte göra något åt. Vår egen gruvhantering t.ex. orsakar läckage av metaller.

Träd tar upp tungmetaller när de växer men när vi eldar vår ved släpper vi ut metallerna i naturen igen.

Plastinpackad trädgårdsjord innehåller till största delen torv. Eftersom miljögifter och tungmetaller förr eller senare hamnar i våra vattendrag är det naturligtvis så att även torvmossar innehåller föroreningar. Har man inte kontrollerat råvaran så är risken stor att vår trädgårdsjord innehåller en koncentration av miljögifter och tungmetaller som inte är önskvärd.

Det finns ingen möjlighet att kontrollera alla produkter som säljs. Man hittar bara det man aktivt letar efter och lägg därtill cocktaileffekten när kemikalier reagerar med varandra så är det lätt att inse att kontroller inte är möjliga. Följaktligen får man lita på producenters egenkontroll och i dethär fallet har det uppenbarligen inte fungerat.

Vår jord och åkermark innehåller numera så mycket miljöskadliga ämnen så det finns inget som heter ekologisk jord, den existerar helt enkelt inte. Däremot finns det jord som är godkänd för ekologisk odling och den är garanterat inte gödslad med konstgödsel eller slam.

Vår älskade knöl

I tidningen ATL Lantbrukets affärstidning nr.4 finns en stort uppslagen artikel med rubriken "Glyfosat i utsädet förstörde skörden"

Potatisodlare fick hela säsongens skörd förstörd genom att utsädet delvis inte grodde och att kvaliteten på potatisen var så dålig så den blev osäljbar.

Vid klagomål som framfördes till företaget som sålt utsädet gjordes en analys som visade att både moder- och dotterknölar innehöll glyfosat. Ingen vet idag hur bekämpningsmedlet har hamnat i potatisodlingen och någon ersättning, mer än kostnaden för utsädet går inte att få. Glyfosat är ett bekämpningsmedel mot ogräs och den verksamma substansen i bl.a. Roundup.

Det anmärkningsvärda i denna trista historia är att utsädet var av certifieringsgrad A, kontrollerat och godkänt av Jordbruksverket utan anmärkning. Då visar det sig att det statskontrollerade utsädet endast omfattar storlek, mekaniska skador, skorv, rötor och virusangrepp. Jordbruksverket testar aldrig utsädet för glyfosatförekomst eller rester av andra ogräsmedel.

Det är, enligt Jordbruksverket, upp till köparen att ställa krav på det utsäde man köper. Ett argument som faller platt till marken  - det är omöjligt för enskilda köpare att ha kunskap om vilka gifter som kan förekomma i grödorna samt naturligtvis en fördyrande effekt som ingen som jobbar på en konkurrerande marknad vill ha som påslag på sin produkt.

Potatisen är vår största basföda, vi äter årligen massor av potatis. Tyvärr är den också den gröda som besprutas allra mest. I konventionell potatisodling så besprutas potatisen i snitt 7,5 ggr under säsongen. Värstingarna är Bintje och King Edward som besprutas ungefär var sjunde dag enligt Naturskyddsföreningen. Odlingarna besprutas i förebyggande syfte oavsett om skador finns och det sprutas mot ogräs, insekter, bladmögel och för att blasten skall vissna ner vid rätt tidpunkt. Medlen som används är direkt skadliga för vattenlevande organismer, för bin och andra pollinerande insekter. Hur det står till med hälsorisker för människor finns förstås inte beskrivet utan det får vi gissa oss till.

Sanningen om alla bekämpningsmedel som i allt ökande mängder tillförs vår natur och hur det på sikt påverkar allt levande finns inget svar på idag. Vi lever i en tro att här i Sverige är vi skyddade från mer eller mindre farliga substanser för vår miljölagstiftning är den bästa i världen. I verkligheten ersätts utfasade kemikalier av ständigt nya produkter som har stora likheter med de som nyss förbjudits. Det sker alltid en ekonomisk avvägning när man godkänner nya produkter och miljöskador har svårt att hävda sig mot ekonomiska fördelar.

Det man kallar cocktaileffekt - dvs när olika kemiska ämnen samverkar och bildar något nytt är i realiteten omöjlig att kontrollera. Kombinationerna är oändliga och att identifiera hälsorisker på djur och människor låter sig inte göras, kostnaderna skulle bli orimliga och man hittar bara det man specifikt söker efter vid kontroller, allt annat förblir okänt. 

Ingen reklam - tack!

December torde vara månaden när kostnaderna för reklamutläggen slutligen skall håvas in.

I år beräknas de totala reklamkostnaderna uppgå till 60 miljarder kronor så det gäller för oss konsumenter att prestera och bidra till ökad tillväxt.

Vart vi än tittar så är reklamen där - bilderna  - överallt - och de vill oss något. Skvalmusiken som terroriserar oss i affärer och köpcentrum vill få oss i julstämning för numera betyder julstämning att vi skall konsumera ännu lite till.

Reklamens budskap är genialt och bygger på att skapa en känsla av ständig otillfredsställelse hos konsumenterna eller att vi vinner något på att köpa just den produkten..

Att konsumera produkter som vi inte behöver handlar om positionering där ingen blir vinnare. Kan liknas vid stadioneffekten där någon ställer sig upp för att se bättre varvid resten av publiken gör likadant.

Ingen vill känna sig hopplöst ute genom att gå i utsvängda jeans som var inne i fjol eller gå miste om fina presenter om man inte prenumererar på en trädgårdstidning där man - helt gratis - erhåller en planteringsspade och kultivator till trädgården, låt vara att de böjer sig i en märklig form så fort de skall göra sin tjänst i jorden.

Hur simpla och urusla produkterna än är kostar de naturresurser, inte bara i tillverkning utan även när de kasseras för det är naturen  i sista hand som skall ta hand om avfallet. Den allt snabbare genomströmningen av varor i samhället gör att våra ekosystem, som bryter ner och och assimilerar stora delar av samhällets avfallsprodukter, riskerar att skadas.

Vi kan inte undgå reklamen, hur desperata vi än blir över de fördummande köpbudskap som sköljer över oss. Inte ens SVT är numera reklamfritt, tittar man på vintersporten, vilket jag gör, sponsras programmen av olika företag vilket är tillåtet eftersom det inte är reklam - sic!

Lite patetiskt sätter vi upp en trevlig liten lapp på våra postlådor med en artig begäran om att slippa reklam vilket minskar mängden papper något men reklammakarna hittar alltid nya vägar, instucket i morgontidningen 

är det omöjligt för den snälle brevbäraren att avslöja reklamen.

Om toaletter och rent vatten

Inte utan att jag rynkade på näsan häromdagen när jag läste att 19 november numera är Världstoalettdagen, därtill utlyst av FN.

Nu har det väl ändå gått överstyr med alla dessa dagar, allt från kanelbullar till toalettstolar, inflation som brukar betyda att saker och ting minskar i värde.

....tills jag började läsa...

Det är Svenskt vatten - en branschorganisation för vattentjänstföretag i Sverige som passar på att vädja till allmänheten om att värna om vårt rena dricksvatten. 2, 5 miljarder människor i världen saknar tillgång till toaletter och enligt UNICEF saknar 780 miljoner människor rent vatten vilket resulterar i att tusentals barn under 5 år dör varje år därför att det inte finns rent vatten.

I våra toaletter slängs numera allt möjligt i den fromma förhoppningen kanske att det som  inte syns upphör att finnas. Enligt Svenskt vatten slängs 7000 ton sopor varje år i våra toaletter, därtill kommer alla kemikalier som spolas ner och förorenar allas vårt grundvatten. Så slänger vi 1kg våtservetter per person och år i våra toaletter, tamponger, tops, kondomer, mobiltelefoner, smycken och leksaker och säkert en och annan guldfisk som inte längre är önskvärd och går en plågsam död till mötes.

Jag ändrar uppfattning - Världstoalettdagen behövs ända tills varenda individ har lärt sig att toalett och sopkorg har olika användningsområden.

Greenwashing

Begreppet greenwashing myntades i Storbritannien under 1980 - talet när vissa hotellkedjor började göra reklam för sin verksamhet som miljövänlig genom att vädja till gästerna att återanvända handdukarna.

Greenwashing betyder ungefär att något målas eller tvättas grönt för att ge en illusion av att produkten är miljövänlig.

Idag kryllar det av ord som hållbar, miljövänlig, klimatneutral och liknande vid marknadsföring av produkter för att dra fördel av ett växande miljöintresse. Ofta kan vi läsa vaga påståenden som att "vi värnar miljön" utan att det närmare definieras på vilket sätt just denna produkt skulle vara mer miljövänlig än någon annan. Att vara "miljövänlig" har blivit ett säljbudskap utan att produkten i realiteten blivit annorlunda. Bara ordet "eko" används i alla möjliga sammanhang.

Allt detta innebär greenwashing där man använder miljöargument i sin marknadsföring för att dra nytta  av människors önskan att göra goda val, kan med fog kallas för  vilseledande marknadsföring.

Det är inte lätt att vara konsument idag, vill jag köpa en tub tandkräm finns det 57 olika tuber på hyllan, likadant med shampoflaskorna som många är designade utanpå plastflaskan för att ge en illusion av ett miljövänligt val. Vem har tid att läsa och även förstå vad de olika produkterna innehåller?

Riktigt illa tycker jag om äggreklamen där man hävdar att äggen kommer från frigående höns vilket för tankarna  till välmående höns som går och sprätter och pickar utomhus. Inget kan vara mera fel, frigående höns är instängda i stora laduliknande byggnader och får aldrig vistas utomhus. Det är tillåtet med nio höns per kvadratmeter i denna dammiga och osunda miljö. Det är storskalig produktion och som alltid är det djuren som får betala för billig produkt i konsumentledet.

Vill man köpa ägg från höns som inte tvingats till att plågas varje minut under sin korta livstid kan man välja ekologiska och Kravmärkta ägg som garanterar att djuren får vistas ute under vår, sommar och höst eller ännu bättre, om man i sin närhet råkar ha någon som till husbehov har några höns och kan sälja av sitt överskott.

Frigående höns inomhus

 

Myror

Myror finns överallt i vår natur och globalt anses de utgöra omkring 15% -  20%  av totala biomassan av landlevande djur. I Norden förekommer omkring 80 olika arter av myror. Vissa år är riktiga myrår för att sedan stabiliseras på en mer normal nivå.

Myror likväl som andra kryp fyller en funktion i vår natur, annars skulle de inte finnas, de är bl.a. rovdjur och konsumerar en del av insekterna som vi inte vill skall bli för dominanta i våra trädgårdar.

Jag blir upprörd när jag läser på ett trädgårdsforum där en person klagar över hur dyrt det blir att strö ut Myrr över hela gräsmattan varje gång den klipps och en tragik i sig är att vi människor har färdats så långt från naturen att vi inte längre förstår de grundläggande sambanden som till syvende och sist också handlar om oss själva. Utan natur kan vi inte överleva men det omvända gäller inte.

Ingen kan ha undgått att höra om den globala bi- och humledöden. Forskningen verkar numera överens om att en starkt bidragande orsak till att pollinerarna minskar så kraftigt är bekämpningsmedel vars verksamma ämne tillhör gruppen neonikotinoider. Myrr är ett sådant gift som innehåller imidakloprid och är ett systemiskt bekämpningsmedel som tas upp av hela växten, även av pollen.

Man kan inte utrota myror hur mycket gift man än sprider omkring sig. Jag är helt införstådd med att myrbon kan vara väldigt irriterande i trädgården och ibland hamnar de helt klart på fel ställen. Får man in myror i huset är det självklart nödvändigt med sanering för de hör inte hemma i våra hus men i gräsmattan kan de knappast förorsaka skador som motiverar giftspridning av ett så giftigt preparat som Myrr är.

Hela naturen är just nu mycket känslig eftersom den är en enda stor barnkammare. Fåglarna har ungar och går i skytteltrafik här på grönytorna och letar mat till skrikande och pipande småglin som skall bilda nästa generation. Döda och av Myrr pudrade insekter är ingen föda för små fågelungar. Det finns inget gift som dödar enbart det oönskade utan allt som råkar träffas går nog samma öde tillmötes.

Och blommorna som bjuder fjärilar, bin och humlor på nektar är spetsade med dödligt gift.

Våra pollinerare behöver hjälp

För några år sedan kom de första rapporterna om att bekämpningsmedel kan vara en av orsakerna bakom den omfattande bi- och humledöden i världen. De stora biokemiföretagen mobiliserade direkt och ifrågasatte riktigheten i forskningsuppgifterna.

"Greed is good" sa Gordon Gecko, gestaltad av Michael Douglas, i sitt berömda tal i filmen Wall Street. Talet har sedan dess symboliserat vårt sätt att leva, konsumera och producera varor i allt snabbare takt. Kortsiktigt tänkande i avsaknad av långa tankar....

Den biologiska mångfalden är människans viktigaste resurs och utan den artrikedom som möjliggör och upprätthåller naturens ekosystemtjänster kan vi inte överleva på vår planet.

"Under de senaste femtio åren har förlusten av biologisk mångfald ökat dramatiskt och artutdöendet har idag nått en hastighet som är 100 till 1000 gånger högre än vad som anses vara naturligt. Situationen har försämrats i sådan utsträckning att vi nu bara har två tredjedelar så många vilda djur som vi hade för 40 år sedan. Och de vilda djurens artrikedom - antalet individer per art - har också sjunkit med 40 procent under samma period"

citat ur boken Vår tid på jorden - författare Johan Rockström och Mattias Klum

Våra pollinerare står för mer än en tredjedel av den globala matproduktionen. Utan pollinerare drabbas vi omgående av svältkatastrofer. I Kina är många områden utdöda på pollinerare så där tvingas man numera pollinera fruktträden med handkraft. I USA har man liknande problem som man löst genom att på stora långtradare forsla runt pollinerare till grödorna. "Money talks" sa mannen i TV inslaget, ägare till bikuporna som bussades runt - allt till bakgrundsljudet av miljoner surrande insekter som utförde sina tjänster för att vi skall få mat. I fjol såldes och exporterades ett antal svenska humlor till Storbritannien som också lider brist på pollinatörer.

Nu är sitationen så allvarlig  att ett förslag om ett tvåårigt användningsstopp av växtskyddsmedel ur gruppen neonikotinoider är på väg för beslut i EU-kommissionen.

Neonikotinoider började dyka upp under 90 - talet och används flitigt som växtskyddsmedel inom jordbruket men även i amatörträdgårdar. Det finns i princip två sorters växtskyddsmedel, kontaktverkande och systemiska. Neonikotinoider är systemiska preparat som tas upp via växternas rötter och sprids till växtens alla ovanjordiska delar, även pollen. Medlet tas upp via matsmältningsorganen hos insekter som äter på behandlade växter. Myrr och Provado är exempel på bekämpningsmedel där det verksamma ämnet imidakloprid tillhör gruppen neonikotinoider.

Jordbrukarna protesterar högljutt mot förbudet och de multinationella kemiföretagen mobiliserar igen - här handlar det om ofantligt mycket pengar. Vi har nog, bildlikt talat, målat in oss i ett hörn om vi inte längre kan producera mat utan farliga bekämpningsmedel - effekterna är långt ifrån klargjorda ännu och kunskapen om alla kemikalier som sprids i vår natur, inte minst cocktaileffekten, är mycket bristfällig.

Kemiföretagen är på väg att få den största makten av alla i världen, nämligen makt över matproduktionen.

Dethär är ingen enkel fråga - jordbrukarnas argument är att produktionen flyttas till andra länder där acceptansen är större och kanske även okunnigheten. Vad har vi då att vinna? Men problemet med den argumentationen är att alla tycker att någon annan bör göra något, det gäller förövrigt de flesta frågor inom klimat och miljö. Någon annans ansvar...och så går det runt...

Trädgårdarnas sammantagna yta i landet är inte oväsentlig i sammanhanget  även om det kan kännas meningslöst att avstå från gifter när bonden i närheten sprutar för fullt. Vi är inte ekonomiskt beorende av våra trädgårdar, till skillnad från jordbrukarna, och borde kunna avstå dödliga gifter och erbjuda våra insekter, fåglar och alla andra djur en giftfri miljö att vistas i.

Ett litet bibatteri för solitärbin är lätt att sätta upp på lämplig plats i trädgården, går enkelt att fixa till själv om man inte vill köpa. Solitärbin är hårt utsatta och tackar inte nej till lite support. De har inget samhälle att försvara och därmed har naturen inte försett dem med några giftiga gaddar. Här i rören lägger biet sitt ägg och tillsammans med pollen som föda till larven. Sedan muras hålet igen tills biet är redo för omvärlden.

Lite fuktiga platser är bra, blommor naturligtvis men framförallt, ta inte bort alla sälgar. De blommar först av alla och är helt livsnödvändiga för yrvakna insekter.  

Alla djur behövs i naturen eftersom allt finns i ett sammanhang där alla är beroende av varandra. Okej, inte mördarsnigeln för den är artfrämmande i vår natur och saknar därför naturliga fiender. Tar man bort det som vi brukar kalla för skadeinsekter minskar även nyttodjuren eftersom det uppstår matbrist och då har vi skapat en obalans som på sikt kan ställa till det i våra trädgårdar. 

Humlan använder förresten gamla, övergivna sorkgångar och sorkbon för sitt boende så hur illa vi än tycker om sorkar och deras framfart så har även de en viktig funktion att fylla i ett ekosystem.

Skräpplockarveckan

Den 22 april drar den nationella skräpplockarveckan igång, det är stiftelsen "Håll Sverige rent" som håller i kampanjen och försöker engagera kommuner, näringsliv, organisationer och privatpersoner att städa upp det som någon har förorenat med sitt skräp, för så är det - någon annan får ta ansvaret.

När jag går här på vår lilla grusväg mitt i naturen så finns en hel del som inte hör hemma där - artfrämmande kunde man kanske kalla det. Ölburkar, godispapper, plaster, snabbmatsförpackningar och fimpar som någon helt sonika har slängt ut genom bilfönstret.

Hur tänker dom?  ..och vem har de tänkt skall vara städgumma/städgubbe?

Skräp som hamnar i naturen sprider kemikalier och skadar och förfular miljön. Vi har en utomordentlig service här i kommunen dit vi kan föra vårt avfall. Anläggningen är öppen även helger och under kvällstid men ändå händer det alldeles för ofta att folk tippar gamla däck, möbler, kylskåp och metaller vid vägen. Det kostar inget att lämna sitt avfall till återvinningen men trots det hamnar en del här i skogen i Råby Rekarne.

Mycket skräp hamnar i våra vattendrag där det skadar fåglar och marina däggdjur. Plasterna bryts inte ner och äts av plankton som fiskarna i sin tur äter och därmed har skräpet kommit in i näringskedjan och drabbar oss människor som tillsammans med de stora rovdjuren är toppkonsumenter.

Naturen är i särklass den bästa avfallshanteraren - bygga upp och bryta ner - det eviga kretsloppet. Men alltför många slänger sådant som naturen inte förmår hantera och det kommer att finna sin väg tillbaka till oss på mindre angenäma sätt.

Vi lever idag i ett konsumtionssamhälle med evig tillväxt som mål - en omöjlighet i sig. Planetens ekosystem förmår inte återskapa våra uttag i den takt som vi förbrukar naturens resurser - allt vi använder kommer från vår natur och tillväxten är det som skapas i mellanrummet mellan naturresurserna och avfallshögarna.