Vatten - vårt viktigaste livsmedel

Nu i veckan föll drygt 3 dm snö över landskapet, det andra riktigt ordentliga snöfall vi haft under hela vintersäsongen, det motsvarar ca 30 mm regn. Inte mycket men bättre än ingenting alls och våren skall inte infinna sig än här i våra nejder, det är trots allt bara februari.

Varmare och längre somrar, soligare höstar, snöfattiga vintrar och tidigare vårar låter som en dröm men det är snarare en mardröm. Det går ett stråk av torka längs ostkusten, inklusive Öland och Gotland upp till Norrlandskusten som ett resultat av de senaste årens knappa nederbörd. På Öland och Gotland saknas ett helt års nederbörd och vattenmagasinen är hårt ansträngda.

Grundvatten bildas under de kalla månaderna eftersom nederbörden under sommaren tas upp av växtligheten eller avdunstar. Enligt Statens Geologiska Undersökningar SGU väntas nya geografiska mönster när det gäller tillgången på grundvatten i spåren av klimatförändringar. Vi ser det redan nu, den ojämna fördelningen av nederbörd där vissa områden drabbas av översvämningar och skyfall och andra områden drabbas av förödande torka. Extrema nederbördsförhållanden som skadar den globala livsmedelsproduktionen i världen.

Vi här i Norden är bortskämda med ett överflöd av rent vatten, vi reflekterar överhuvudtaget inte över sparsamhet när det gäller vattenförbrukningen. Men den bistra sanningen är att när uttagen är större än tillförseln under lång tid kommer grundvattennivåerna att sjunka permanent, något som redan hänt vid Medelhavet och på många andra ställen i världen. Vi vet att endast 2,5% av planetens vatten utgör  sötvatten och övervägande delen av det är bundet i is, då är det inte svårt att förstå hur känslig vår tillgång till rent vatten faktiskt är. 

Bristen på rent vatten kommer att ställa stora och omvälvande krav på stadsplanering framöver. Färre hårdgjorda ytor i städerna så regn kan infiltrera marken, anläggning av dammar och våtmarker så att nederbörden når ner till grundvattnet vilket är en direkt motsats till den utdikning av naturmark som skett under decennier och som lämnat så mycket förstörd natur efter sig. 

Inte om, utan när vi står inför akut vattenbrist så är det våra trädgårdar som kommer att drabbas först tillsammans med poolanläggningar. Vatten till hushållen och till djuren på bondgårdar är prioriterade områden. Förbud att fylla poolen och bevattningsförbud i trädgårdar och på gräsmattor kommer att vara de första åtgärderna som myndigheterna beslutar om.

Det blir oerhört viktigt att hitta nya lösningar för att spara vatten och att ta tillvara all nederbörd. Jag har tänkt mycket på hur jag kan förse trädgården med nödvändigt vatten men idéerna flödar inte, jag har förstås vattentunnor som jag samlar vatten i men med tusentals växter i trädgården är och förblir det endast ett begränsat komplement. Goda idéer mottages gärna!

Grundvatten nivåer i februari 2017 - karta från SGU  Statens Geologiska Undersökningar

Inte vår men..

Adonis amurensis `Beni Nadeshiko´

..det börjar hända saker i trädgården. Nu har vi haft mulet väder två dygn med plusgrader även nattetid och det är önskeväder just nu. I morse föll det lite fukt men det orkade inte regna. Just nu är den mest kritiska tiden för städsegröna växter, stark sol och minusgrader på nätterna brukar innebära skador. Tjälen sitter hårt ännu men ett uppfriskande regn skulle göra gott, tyvärr har meteorologerna lovat snö i veckan.

Jag har nästan städat klart i trädgården, det mesta är nerklippt förutom några Clematis och  prydnadsgräsen som får stå kvar ännu ett tag. Gångarna städade från allt skräp som fallit under vintern, nu återstår bara att fylla på ny jord på alla planteringar och sedan gödsla när det börjar växa på riktigt. Guldadonis på bilden är först ut, varje år, men i år är det ovanligt tidigt. Jag vet inte hur den bär sig åt, den växer genom tjälen i marken. Bara ca 2 cm på ytan av jorden har tinat.

Hamamelis x intermedia `Diane´ hybridtrollhasseln är också tidig med sina blommor i år. Ännu är det bara några enstaka av de märkliga blommorna som slagit ut.

Helleborus niger har blommat oavbrutet sedan senhösten. Ibland har den hukat under snön men så fort snön försvinner slår flera blommor ut - inget vårtecken men en mycket märklig växt.

En okänd julros som inte alltid klarar vintern, blir det en hård köldknäpp så fryser den ner. Den återkommer alltid men hinner inte blomma. I år hoppas jag den klarar sig om mildvädret står sig.

Euonymus planipes  körsbärsbenved är tidig med sina knoppar, en väldigt trevlig växt under hela säsongen, från bladutspringet tills de röda frukterna som liknar små hattar kommer på hösten.

Rhododendron `Web´s Bee´ en korsning mellan R. yakushimanum och R. proteoides, båda arterna är populära vid hybridisering av Rhododendron. Jag får erkänna att jag inte vet om denna märkliga uppenbarelse är blom- eller bladknopp, lustig ser den ut oavsett vad det är.

R. `Elizabeth Lockhart´ en williamsianum hybrid som är odlingsvärd, ganska långsamväxande med kompakt växtsätt.  När de nya bladen kommer på våren är de skarpt mörkröda - tjusigt skådespel!

R. calophytum - paraplyrododendron skall bli en gigant när den är vuxen. Tyvärr tror jag inte den någonsin blir det här eftersom den är på gränsen för sin härdighet. En del vintrar har den tagit riktigt stryk och släpper sina blad på våren men bladknopparna har överlevt och den kommer igen. Om den hårda kylan håller sig borta för i år så kanske den klarar sig i år med de gamla bladen i behåll. Den har, enligt min mening, ett av de vackraste bladutspring i rododendronvärlden. 

Med fokus på barr

Jag tränar på att bli en bättre fotograf  och testar några nya inställningar på kameran. Det var kallt ute i trädgården och några vårtecken är svårt att hitta men de trogna, städsegröna barrväxterna står ju bara där och väntar. Visserligen är det inte heller deras snyggaste uppenbarelse just nu men de duger gott att träna på. Vid första anblicken ser de flesta ganska likadana ut vid den här tiden på året men tittar man genom kameraögat så är de alla mycket speciella och unika individer.

Pseudotsuga menziesii en dvärgform av Douglasgran

Pinus nigra `Nana´ dvärgform av svarttall

Chamaecyparis nootkantensis `Green Arrow´ nutkacypress

Pinus baksiana `Schneverdingen´ dvärgform av baksianatall - här har fåglarna kladdat ner tallen

Pinus strobus `Torulosa´ weymouthtall

Picea abies `Zillertal´ dvärgform av gran

Picea abies `Waldbrunn´ dvärgform av gran

Cryptomeria japonica `Jindai´ japansk ceder

Abies veitchii `Rumburk´ dvärgform av Fujigran - här blev bakgrunden inte bra.

Sidensvansar på besök

Sedan några dagar tillbaka har vi besök av en stor flock sidensvansar, omkring 80 individer räknade jag till. De brukar anlända vid den här tiden på året men så stor flock har jag aldrig sett förut.

Sidensvansen häckar enbart i norra delen av landet, i barrskogarna från norra Värmland och norrut.

Den lever på insekter under sommaren för att under vintern leva på frukter och bär. Den dieten är inte särskilt vanligt förekommande vintertid så jakten på mat är säkert inte lätt för fågeln.

Favoritfödan vintertid är rönnbär. Här torkade rönnbären bort under den långvariga sensommartorkan och förmodligen har det även hänt något liknande längre norrut för det är födosök som driver flockarna söderut på vintern. Det här är är vad som fått flocken att stanna till just här, det gamla äppelträdet som dignade av frukt i somras och hållit kvar massor av sina äpplen. Frukten har frusit och tinat många gånger om och när den faller till marken hörs det ett plask och det stänker om äpplet vida omkring. När matbrist råder i naturen duger även ruttna äpplen.

Bra skyddsfärg har naturen bjudit på!

  

Följ med mig på en vinterpromenad på Hagtorpet

Idag skiner solen och termometern visar på några plusgrader, svag vind och det är skönt i luften. Naturen är frusen och färgerna  är återhållsamma, bara barrträden är gröna.

Hagtorpet är en jordbruksfastighet men vi kan ingenting om jordbruk så marken är utarrenderad till en bonde som odlar ekologiskt, en mycket bra lösning för oss och för landskapet som hålls öppet. På våren körs här ut mängder av gödsel som köttdjuren producerat under vintern - hållbart jordbruk.

Runt hela Hagtorpet har vi satt upp ca 70 fågelholkar, här en starholk vid skogsbrynet. Stararna behöver öppna ytor för sitt födosök, tyvärr har vi noterat en drastisk minskning av staren under senare år.

En stor asp har gett upp i vinden och den skall ligga kvar. Under decennier kommer den att vara en källa till liv för massor av insekter och småkryp, det finns inget så levande som ett dött träd.

Genom Hagtorpet rinner några stora vattengravar genom landskapet på sin väg mot Mälaren, har vintern bjudit på mycket snö kan här bli översvämning under våren. Här finns också bäver som kan ställa till med rejäla översvämningar  när de bygger sina hyddor. Graven är ett viktigt vattenhål för djuren i naturen.

En mycket gammal stenbro leder över vattengraven, här passerar massor av djur varje natt. Just nu tycks det finnas mycket harar, någon enstaka räv syns spår av och så vår rådjursfamilj som går sina rutter varje natt. 

På andra sidan den plöjda åkern tar Hagtorpet slut och synen är inte vacker. I Sverige ses skogen främst som en virkesproduktion och överallt kan man se denna sorgliga syn som är resultatet av kalhyggestekniken. En svårt sargad natur där miljoner liv gått till spillo och där livsmiljöerna, för tusentals arter som är inbördes beroende av varandra, är förstörda för decennier framåt i tiden.

Den ståtliga eken står kvar, här gick jag dagligen när mina älskade hundar fanns i livet.

Ett välanvänd stig av djuren går upp här bland granarna, jag ser älgspår, räv, harar och rådjur men jag vill inte gå in där bland granarna. Risken att skrämma upp en flock vildsvin som ligger och trycker där under dagtid är påtaglig så jag avstår gärna.

Grisarnas bökande i marken syns överallt, med sina trynen bökar de upp den frusna marken i jakten på rötter. Kvickrotens rötter är en delikatess. 

Mitt i åkerlandskapet finns ett trädbevuxet område som vi kallar för holmen, där växer barrträd och lövträd. Sådana biotoper är oerhört viktiga för den biologiska mångfalden och där får naturen sköta sin egen förvaltning. Asparna tar för sig för de har utvecklat en egen strategi för att komma åt det livsviktiga ljuset som driver fotosyntesen där växter med ljusets hjälp omvandlar koldioxid och vatten till energi. Aspens blad hänger på en speciell sorts stjälkar som fladdrar i vinden. Fladdrandet gör att ljuset når både över- och undersidor av bladet och aspen bedriver fotosyntes med båda ytorna av bladet till skillnad från andra lövträd där undersidan används för andning. Så kan asparna alstra mer energi och växa snabbare än alla andra.

Trots vinter och kyla är myrorna i full färd med att reparera hålen i stacken. Stacken är som alltid vänd mot solen och på dagen blir det tillräckligt varmt för att myrsamhället skall vakna och sätta igång med den nödvändiga reparationen. Jag gissar att det är gröngölingen som varit i farten.

Och där ligger Hagtorpet, hemma igen efter en två timmar lång promenad.

Jag och min kamera...

Sony DSC-HX 3OO

...har kamperat ihop ett antal år nu men jag kan inte påstå att vi känner varandra speciellt väl. Ända sedan jag fick kameran har jag enbart använt mig av autofokus när jag tagit bilder i trädgården och jag har länge känt att jag vill utveckla fotograferandet och lära mig mera. Jag ser så många duktiga fotografer på olika trädgårdsbloggar som oavsett årstid hittar fantastiska motiv i sina trädgårdar.

Problemet för mig är att jag inte förstår det tekniska språket så att läsa manualer gör mig bara frustrerad. Att köpa en ny kamera skulle inte heller tillföra något om jag bara fortsätter att använda autofokus. Jag blev så inspirerad härom veckan när jag läste Karstens blogg  där han gör ett inlägg om vad man skall tänka på när man springer runt med kameran, han är själv en mycket duktig fotograf.

Idag gjorde jag ett försök att ta bilder utan autofokus, vädret var inte det bästa, mulet med enstaka genombrott av sol. Resultatet blev väl si sådär.

Jag skulle bli väldigt glad över lite feedback på bilderna och ni behöver inte vara snälla med någon överdriven hänsyn, vad kan göras bättre och vad bör jag tänka på ?