lördag 7 september 2019

Kanadagåsen i närbild

Härom dagen åkte vi ut till Sundbyholm, ett naturreservat vid Mälarens strand. Det är många år sedan jag varit där och jag blev verkligen positivt överraskad. Allt var otroligt välskött, de gamla, knotiga furorna stod som ståtliga monument längs trevliga stigar och cykelvägar, vassen hålls borta från stränderna och där fanns många grillplatser med färdig ved som kommunen tillhandahåller. Men nu var de mänskliga badgästerna borta och stranden intagen av en annan typ av gäster.


Det var kanadagässen som lockade, jag vill lära mig fotografera fåglar och att sätta sig i skogen någonstans och hoppas att något spännande dyker upp efter några timmar känns inte meningsfullt när jag fortfarande är så osäker med kameran Jag vet att dessa fåglar rent generellt inte är så önskade, det som finns mycket av i vår natur värderas sällan särskilt högt.


Men att sätta sig ner i lugn och ro några timmar, betraktande det skådespel som sker i närbild är så fascinerande. Varför står de på ett ben när två ben borde ge bättre balans? Har ingen aning men någon fördel är det i viloläge, annars skulle de helt enkelt inte uppföra sig så.

Framförallt ville jag lära fotografera fåglarnas rörelser utan att allt blir suddigt. Fåglar sitter sällan stilla och allt handlar om inställningar på kameran. Korta slutartider är hemligheten och då fryser man även vattendropparna som stänker




Så här, sittande på stranden och iaktta fåglarnas beteenden, ljuden, flaxandet med vingarna och dykningarna i vattnet var i sig en underhållning som borde ha betingat ett inträde men det bästa är ofta alldeles gratis.




Kameran har funktionen serietagning och då är det bara att chansa, hålla in knappen och låta det smattra i hopp om att någon bild blir acceptabel.







Inte en vattendroppe får fäste på fjädrarna vilket gör det möjligt till dessa uppvisningar, även i kallt vatten. Ståtliga fåglar men tyvärr är deras status låg i människornas värld.


torsdag 5 september 2019

Insekternas planet - om småkrypen vi inte kan leva utan


Har du någon gång funderat över alla dessa insekter som vi lever tillsammans med och som möjliggör vårt mänskliga liv på jorden?  De flesta är helt okända för oss förutom de som  framställs som plågoris i media eller de som vi uppfattar som gulliga och ofarliga. Humlor och bin är söta, de hör till ovanligheterna att de sticks eller bits, inte heller tuggar de på våra växter i trädgården men andra småkryp är oss likgiltiga i den mån de inte framkallar både rädsla och äckel. 


Anne Sverdrup - Thygesson är professor i bevarandebiologi vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet och är författare till denna fascinerande och viktiga bok som utkom nu i sommar. Hon skriver käckt och humoristiskt om den värld som är okänd för många men med en underton av allvar om vad människans utbredning och vårt förhållningssätt till naturen innebär för insekterna och deras livsmiljöer. Storskaligt jordbruk, monokulturer som dominerar vårt skogsbruk, klimatförändringar och den höga användningen av gifter i naturen gör livet svårt och ibland omöjligt för insekterna att överleva. Vårt sätt att leva och vår syn på naturens innevånare som härstammar från Skapelseberättelsen riskerar att underminera vår egen existens.


Utan nedbrytning av näringsämnen blir det inga växter, alla dessa småkryp som lever i jorden och är närmast helt okända för oss eftersom de inte syns får ringa uppmärksamhet och de är ändå grundläggande för livet på jorden. Renhållningsarbetare som bryter ner organiskt avfall och tillverkar den tunna hinna av matjord som håller oss vid liv och gör att vi inte drunknar i allt avfall förtjänar en annan uppmärksamhet och varsamhet än vad de får idag. Utan insekter blir vår värld en ännu större soptipp.


" Det är ju otroligt orättvist att insekterna får så mycket skit för det lilla obehag vi har av dem samtidigt som de får så lite uppskattning för allt de gör för oss"

Ja, kan bara instämma med författaren. Varje år sprider vi stora mängder med kemikalier för att döda oönskade insekter i jordbruket och i våra trädgårdar, små granplantor som planteras efter slutavverkning i skogen är hårt besprutade redan innan de fått sina rötter i jorden. Är det människans oförmåga att tänka långa tankar eller har vi fjärmat oss så långt från naturen att vi inte längre förstår  vilken död och förödelse dessa kemikalier förorsakar? Det handlar om vår inställning till naturen och vår syn på oss själva, en del av naturen eller naturens härskare så som det framställs i Skapelseberättelsen. Själv tillhör jag den kategorin som hävdar allas rätt till liv, oavsett nyttan för mänskligheten.


Boken är översatt till 23 språk och har rönt uppmärksamhet i världen. I Sverige var författaren en av sommarpratarna i det populära radioprogrammet Sommar i P1 och fick förhoppningsvis ett ökat intresse för att nå ut med sitt budskap. Som brukligt är efter säsongens Sommarprat röstar man om de mest populära sommarpratarna och föga förvånande tog en influencer som lever på att göra reklam för smink och annat krafs en av topplaceringarna. Intresset för insekterna kan inte konkurrera med den senaste modefärgen på läppstiftet.

En av sommarens viktigaste böcker, läs den och förundras!

lördag 31 augusti 2019

Augusti tackar för sig

Greta har seglat över Atlanten och jag hoppas att människorna där borta tar väl hand om tösen med flätorna, hon har ett viktigt budskap till mänskligheten, till dig och till mig.
Här i den lilla världen börjar sommaren lida mot sitt slut men värmen håller sig kvar. Röd rudbeckia Echinacea purpurea  som jag har alldeles för många av, börjar åldras men efterträds av den gulblommande Rudbeckia fulgida sullivanti strålrudbeckia som inte alls tycks attrahera varken fjärilar eller andra små flygande insekter.


Humlorna, dessa flitiga små varelser börjar bli utslitna efter en lång och intensiv arbetsperiod utan veckovila. Varje dag hittar jag döda eller döende humlor som väljer en blomma att sluta sitt liv på, vackert och vemodigt.


Några gammafly Autographa gamma har gästat trädgården de senaste dagarna. En fjäril som flyger både natt och dag, namnet har den fått från den grekiska bokstaven gamma efter det vita märket som syns på vingarna.


Premiär för eldsnabbvinge Thecla betulae idag, vanligtvis håller den till i trädkronor men kan ibland landa i en trädgård för ett blombesök. Lyckades aldrig få den med utfällda vingar så riktigt säker är jag inte på arten.


En slända som tog en vilopaus på en utblommad daglilja, fantastiska flygare som stannar mitt i färden för att sedan blixtsnabbt accelerera, finns säkert något namn för denna suveräna flygkonst. Jag har ingen som helst kunskap om artbestämning när det gäller sländor men det finns ju de som kan. Robert som har en fantastisk blogg med närbilder på insekter som knappt syns med blotta ögat och hans kunskap om de små liven är imponerande. En fascinerande blogg, rekommenderar ett besök.

http://utgangspunktnykarleby.blogspot.com/



Jag matar inte fåglarna under sommaren, hela naturen är full av varierande kost och så mycket bättre än den ensidiga mat vi erbjuder under vintern. Men jag kunde inte låta bli att locka fram dem för att få några bilder.  Blåmesen som på engelska heter blue tit , ett mycket mer passande namn förresten, vet jag att min vän David där borta i Canada är väldigt förtjust i så här kommer några bilder till dig. Lite för skarpt solsken idag men uppsynen är det inget fel på.

För den fågelintresserade är Davids blogg en guldgruva.
https://travelswithbirds.blogspot.com/



onsdag 28 augusti 2019

Amiralen i närbild

Tack och lov för Echinacea purpurea den röda solhatten som attraherar fjärilar och insekter. Som vanligt har så mycket torkat bort här men solhatten har hittills klarat sig relativt bra även om den nu sjunger på sista versen.

Det har varit osedvanligt mycket av amiralfjäil nu på sensommaren, något i naturen har förmodligen gynnat denna vackra och ståtliga fjäril så jag har roat mig med att sitta bland blommorna och iaktta vad som händer bland alla små flygare som konkurrerar om maten.



Fjärilarnas vingar är känsliga och på sensommaren är slitna vingar en realitet för många


Jag har suttit bland fjärilar och humlor i många timmar, i första hand för att jag vill lära mig fotografera dem men samtidigt har jag fått ta del av en bit av deras liv och beteende. De verkar ha vant sig vid min närvaro och efter ett tag reagerar de inte alls utan kommer riktigt nära.

 Fjärilar slår gärna ihop vingarna när de äter, ett skydd mot eventuella fiender, de liknar ett visset löv.






Fjärilar saknar mun och suger nektar med en liten, tunn sugsnabel som ständigt är i rörelse när de genomsöker blomman. När den inte används rullas den ihop, snyggt och praktiskt. Här kan man verkligen säga att livet bokstavligen hänger på en skör tråd.



söndag 11 augusti 2019

Sensommar, i gränslandet mellan sommar och höst


"Där som sädesfälten böja sig för vinden och där mörkgrön granskog lyser bakom dem" sjöng Harry Brandelius, gemenligen kallad för "bräk Harry" av dem som inte gillade den typen av musik. Ett moget rågfält som bara väntar på maskinen som skall ta hand om årets skörd.

Sensommar är också fröproduktionens tid, växternas uppgift att garantera kommande generationers återväxt syns överallt, tistelns frösättning är både spektakulär och riklig. Att utveckla fröspridningen genom att förse de små fröna med fjun som vinden till sin natur villigt sprider måste anses som ett genialiskt drag och en stor konkurrensfördel för tisteln.



I människornas värld pågår den eviga debatten om huruvida vi har en pågående global klimatförändring eller inte, man kan tycka att klimathotsskeptikerna borde tappat luften men varje gång FN´s klimatpanel IPCC publicerar en ny rapport  flödar ny energi till debatten. Konspirationsteorierna om allt från hemliga sällskap som suktar efter ett globalt världsherravälde till ilskna medborgare som tror att politikerna uppfunnit klimatförändringarna för att kunna klämma medborgarna på mera skatt finns representerade i den upprörda debatten. Inte lätt att förstå trots att jag anstränger mig. På det personliga planet kan jag förstå att den information och kunskap som förmedlas kan utmana en livsstil som förbrukar våra gemensamma resurser och inte håller sig inom hållbarhetens gränser upplevs som ett personligt angrepp och inte ett klimatvetenskapligt faktum. Om konflikten står mellan fakta och egna värderingar så vinner värderingarna. Förnekelse är vårt vanligaste försvar.

Utan överdrifter och rent sakligt kan vi nog säga att det råder vetenskaplig konsensus om att människans förbrukning av den fossila energin orsakar en global uppvärmning som skadar vår planet, våra hav och sjöar, vårt djurliv och jordens växtlighet, allt det som vi är beroende av för att leva ett gott liv. Till skillnad från musiken som man är fri att tycka vad man vill om är detta ingen åsikt utan ett väl dokumenterat vetenskapligt faktum.

Tistelfjärilen Cynthia cardui bryr sig knappast om mänskliga bekymmer. De influgna fjärilarna från Afrika och medelhavsländerna som under försommaren lade ägg , gav oss sensommarens nya generation som nu flyger runt våra blommor i trädgården. Föga anar den att när hösten är här har livet nått sitt slut.




tisdag 30 juli 2019

Nu flyger amiralen!

Jag menar förstås fjärilen Vanessa atalanta som nu fladdrar runt Echinacea blommorna i trädgården.
Den är storvuxen, elegant och riktigt vacker, man kan inte ta miste på den.


Amiralen är en invandrare i Sverige där influgna fjärilar söderifrån lägger ägg och mot slutet av sommaren kläcks en ny generation. Det är antagligen de som nu gästar trädgården.


En begränsad återvandring söderut har ibland observerats under hösten men man vet inte om det sker mera regelbundet eller bara tillfälligt.


Amiralens larver lever på nässlor som är värdväxt för fjärilen så spara gärna något hörn i trädgården där nässlorna får växa och bidra till biologisk mångfald. Nässlor gillas av många fjärilar.


Amiralen klarar inte att övervintra i vårt klimat.



tisdag 23 juli 2019

Tid Tålamod och Tur

samt en hel del envishet krävs om man skall fånga insekterna på bild. Dåligt med fjärilar och bin så här kommer några flugor och blomflugor som det finns gott om just nu.





Blomflugorna har en något skönare uppsyn





Men skönast just nu är kryddbusken Sinocalycanthus x raulstonii `Hartlage Wine´