Frösådder av lackpion och svavelpion

Jag brukar inte syssla med frösådder, tålamodet har jag nog men pillrandet med små fröplantor när de skall omskolas tycker jag är knepigt, känner mig som en marodör när de små liven bara går av.

Men undantag finns förstås, frön som är stora som ärter och mera lätthanterliga, växter som gror utomhus och inte blir långa och skrangliga av ljusbrist, de passar mig bättre.

I den här enkla kallbänken frodas nu frösådder svavelpioner och lackpioner. Kallbänken har maken byggt av två pallkragar med ett öppningsbart lock av plast. Fylls med sand som håller fukten bra, ett litet drivhus i miniatyr.

Fröplantorna är nu tre år, det första året syns ingenting i krukorna då bildas endast rötter. Det andra året kommer tre blad på plantan och sedan händer inget mer  och nu i år är plantorna redo att lämna sin skyddade miljö.

Paeonia mlokosewitschii svavelpionen anses av många som den kanske främsta pionen av alla, en vildart som härstammar från Kaukasus. Den bjuds sällan ut till försäljning eftersom priset blir högt, den blommar först efter 5 - 6 år och skötseln för den långa tiden inkluderas i priset. Svavelpionen är inte pålitlig i färgen och kan blomma med allt från rosaröda blommor till svagt gula. Alla önskar sig den klargula färgen men det finns ingen garanti. Mina frösådder kommer från min egen gula svavelpion och jag fick lära mig att det ökar chanserna till gula blommor av mina danska bloggvänner men någon garanti är det inte.

Svavelpionen genomgår många skepnader under odlingssäsongen, just nu ser den ut såhär.

Här börjar den visa sina enkla, vackra blommor i slutet av maj.

En bit in i juni börjar den vara överblommad

Men det är inte slut med blomningen, hösten bjuder även på grannlåt i form av frökapslar.

Paeonia obovata lackpion är också en egen art som härstammar från Asien. I vilt tillstånd lever den i skogsmiljöer och kan därför planteras på lite skuggigare platser. En vacker, enkel röd blomma som står på stadiga stjälkar och inte behöver stöd, något jag uppskattar.

För tre år sedan kom ett paket med frön och en utvecklad planta av lackpion från snälla Helen i Piteå med bloggen  http://helenstrdgrd.blogspot.se/

Helen är superduktig på frösådder och delar generöst med sig av både plantor och kunskap. Den lilla plantan som fanns i paketet tillbringade första vintern i kallbänken men i fjol planterade jag ut den och just nu ser den ut såhär.  

    Stort tack Helen för gåvan och inspirationen, utan dig hade det inte funnits några fröplantor alls.

Skogsträdgårdens gångar

I större delen av trädgården har jag lagt gångar av kullersten men här uppe i skogsträdgården passar det bättre med mjuk täckbark. Stenar håller för evigt, täckbark förmultnar och måste fyllas på med viss regelbundenhet. Idag har jag lagt ut 25 säckar täckbark på gångarna,  ett trevligt arbete för det blir så fint på en gång.

Knoppar som brister

Efter nattens snöfall klarnar det nu upp och det betyder att vi går mot flera nätter här framöver där prognosen visar på  minusgrader.

De tidiga Magnoliorna som blommar på bar kvist lever alltid farligt den här tiden, Magnolia `Wada´s memory´ är på väg att släppa sin vinterpäls.

Magnolia `Merril´ är full med blomknoppar men står lite mera utsatt för vindar och det syns, har inte kommit lika långt som M. `Wada´s memory´

Ullungrönnen, som fått högre status i form av en egen art öppnade sina blad i går. Rönnen heter numera Sorbus ulleungensis.

Det vackra japanska gaffelolvonet Viburnum furcatum har öppnat sina blad och är på väg att börja blomma, bara att hoppas på det bästa de kommande nätterna.

Drömmen om den arbetsfria trädgården...

...tycks ha ett evigt liv och underblåses av trendnissar, reklammakare och okunniga journalister.

Just nu pågår årets trädgårdsmässa i Stockholm och temat är "Tillbaka till naturen" och med anledning av den pågående mässan förärades vår tidning med ett tvåsidigt reportage.

" Årets största trend kommer att älskas av dig som vill låta trädgården sköta sig själv - men du som gillar ordning och reda kanske får allergiska utslag"

Så följer en rad intervjuer om hur man skapar en skogsliknande trädgård genom att låta skräpet ligga kvar helt enkelt, det skall vara mossbeklätt och vildvuxet med omkullvälta trädstammar som får ligga kvar och förmultna på plats. Trädstammar är användbara men det kräver en viss arbetsinsats...

"Skogsaktigt och back to nature" och så följer en redogörelse för hur man skapar ett "stumpery" det som jag själv envisas med att kalla stubberi. Med stockar och rotvältor och sten gör man planteringar med skogsväxter och så har man sin skogsträdgård...
Ingenting nämns om det krävande förarbetet för att få bort allt rotogräs som omgående skulle kväva alla nyplanteringar. Vi gjorde t.o.m. en ogräsfri zon utanför rådjursstängslet för att hindra växtligheten utanför att börja vandra in i stubberiet.

Trendiga trädgårdsmöbler visas upp i form av en bänk som byggts av "trädgårdens skräp" dvs några gamla trädstammar och pinnar, allt obehandlat. Den bänken blir nog en farlig sittplats mot slutet av sommaren. Maken har gjort en bänk av virke från skogen men den är lackad och slipad många gånger men ändå är det svårt att hålla fuktskadorna borta.

" Ser det lite skevt ut kan du alltid säga att du helt enkelt låtit naturen ha sin gång"

Hmmm...lite skevhet kan nog alla stå ut med men att låta naturen ha sin gång innebär att det som återstår inte längre kan kallas trädgård, naturen vinner alltid över våra odlade växter. På bilden ses både den odlade delen och hur det ser ut "när naturen får ha sin gång" dvs obearbetad natur.

Vi har slutat åka till trädgårdsmässan, en mässa är allt igenom kommersiell men det handlar mindre och mindre om trädgård. Jag är inte intresserad av designade trädgårdskläder, plastprylar och allehanda skräp som saluförs. Jag vill hitta växter som är svåra att få tillgång till men tyvärr så finns de inte på mässan heller. Många växter som saluförs har manipulerats till blomning i växthusmiljö för att locka till köp och har man inte tillgång till uppvärmt växthus så har de svårt att överleva i vårt aprilväder. Mässan brukar locka 60.000 besökare.

Tulpanernas tid

Jag har inte så mycket tulpaner men några trotjänare som återkommer varje år finns det, känns som trevligt återseende med gamla vänner varje år de dyker upp. Jag gillar de botaniska tulpanerna, de är inte några flashiga primadonnor men trogna och i mina ögon vackra i sin enkelhet.

Alltid först ut Tulipa corona

Den botaniska tulpanen  Tulipa turkestanica

Tulipa kaufmanniana `Ancilla´

TREVLIG HELG!

Pulsatilla - vackra sippa!

Nu börjar backsipporna visa upp sig, en av vårens många skönheter.

Pulsatilla patens nipsippa

Pulsatilla vulgaris `Papageno´ behöver lite mer av solsken och värme.

Pulsatilla vulgaris den vanliga backsippan

Den enda mask som inte passar in här är latmasken

I torsdags anlände äntligen staren, jag höll på att misströsta, så här sena har dom aldrig varit men nu är det fem stycken som går och pickar på gräsmattan och här finns gott om boplatser.

Ingen riktig vårvärme förutom några dagar så det går rätt långsamt framåt med våren. Mig gör det inte så mycket, jag har kommit igenom ungefär två tredjedelar av trädgården med mitt vårarbete så ännu återstår en hel del, det brukar ta ungefär två månader. I går startade vi upp dammen, alltid trevligt med det porlande ljudet från bäcken.

Det ser tomt och ödsligt ut ännu i planteringarna men det börjar grönska lite här och där.

Cardamine glanduligera ungersk tandrot har blommat någon vecka. En trevlig växt som långsamt brer ut sig men aldrig blir ogräsaktig

Aprilträdgård

Vilken fantastisk dag vi haft idag! Strålande sol, vindstilla och tvåsiffriga värmegrader. Fågelkören är som ljuv bakgrundsmusik, humlorna surrar och överallt fladdrar det av fjärilsvingar.

Hinner inte riktigt med just nu men det hör våren till. Sipporna blommar överallt och idag hittade jag denna guldadonis som börjat blomma Adonis amurensis  `Sandanzaki´ 

Saxifraga oppositifolia `Splendens´ purpurbräcka

I skogsträdgården har bänken, som min man snickrat, fått flytta ut.

Erica carnea vårljung blommar intensivt till glädje för alla insekter.

Stubberiet är färdigstädat så nu kan det börja växa. Rådjursnätet som syns på bilderna har vi haft i många år men de trådar som syns är eltrådar i fyra rader som vi satte upp i fjol för att skydda trädgården mot vildsvin. Det kryllar av vildsvin här numera, vi ser dem även dagtid och utanför elstängslet ser det ut som om vi kört med jordfräs på en del ställen. En bra investering, utan detta skydd skulle vi kanske inte ha så mycket trädgård kvar.