onsdag 13 februari 2019

Fåglar i närbild

Snön smälter, termometern visar +6 grader och fåglarna tror det är vår. Det filas och det sjungs och det lockas i buskarna och i morse hörde jag kattugglan strax innan gryning. Februari brukar vara vår kallaste månad när vintern visar upp sin mest bistra uppsyn men fåglarna är glada, gott så.



Har aldrig tidigare sett så många gråsiskor Carduelis flammea i trakten som denna vinter. Stora flockar varje dag vid fågelmatningen, undrar vad det beror på?



Utan tvekan den vanligaste vinterfågeln i år, blåmes Cyanistes caeruleus, som trots sin litenhet tar  för sig och viker inte undan för större arter. Tuff och orädd letar den föda hela dagarna. Jag gissar, utan att veta att de flesta förmodligen är födda i någon av alla de holkar vi satt upp här.



Talgoxe Parus major är alltid en trevlig gäst vid fågelmatningen, mera försynt än sin släkting blåmesen och jag har en känsla av att den minskar i antal.



Torde vara talltita Poecile montanus som lätt kan förväxlas med entitan Poecile palustris men säker är jag inte. Så har vi också svartmesen som liknar dessa två men den har en vit fläck i nacken.




Nötväcka Sitta europea går inte att ta miste på. Häckar här i uppsatta holkar där den förminskar ingångshålet med lera, en riktigt duktig hantverkare. Enda fågeln som kan traska upp och ner för trädstammar med huvudet före.


Trädkrypare Certhia familiaris  som oftast ses när den snabbt jagar uppför trädstammar i jakt på insekter.


Domherre Pyrrhula pyrrhula bör ju helst avbildas sittande på en gren men det lyckades jag inte med. Två eller tre par, herrar med fruar besöker dagligen fågelmatningen.

TJOHEJ!

fredag 8 februari 2019

Is, vatten och en strömstare

Tröttnar visst aldrig på att fotografera vatten, dagens utflykt till Skjulsta




Speglingar i vatten



Vacker och högljudd är vattnets väg fram till sjön Mälaren




Samma motiv, olika inställningar på kameran

1/250 sek. f/8  ISO 200

1/20 sek. f/18 ISO 100
Strömstaren Cinclus cinclus tillbringar vintern i denna iskalla värld, när våren kommer flyttar den norrut för att fullgöra sin uppgift, att sätta bo.


onsdag 6 februari 2019

Mossor och lavar - skogens golv.

Att leta mossor och lavar  i naturen är ett sant nöje. De finns ju överallt men vill man hitta de allra minsta så krävs att man saktar ner på tempot, stannar och låter blicken svepa runt, långsamma rörelser i motsats till dagens invanda, snabba rytm.



Jag är inte duktig på namnen, krävs nog en halv livstid att lära sig men denna lav tror jag är en tuschlav Lasallia pustulata  som bildar märkliga formationer med blåslika bildningar på bålens översida. Vid fuktigt väder blir den grönskimrande.




Olika sorter av laven Peltigera filtlav, bättre än så kan jag inte identifiera den spännande laven som tar sig så många olika uttryck. Man hittar den ofta tillsammans med mossan som växer på stenarna och någon av dem kommer väl så småningom att vinna kampen om utrymmet.


Mossor är oftast gröna till skillnad från lavar,  de saknar rötter och tar upp näring och fukt ur luften. De är viktiga för att behålla markens fuktighet och förhindra uttorkning. Mossans undre delar bryts så småningom ner och ger näring till annan växtlighet. I mossmattor finns en armé av liv, småkryp som hoppstjärtar, kvalster och spindlar.


Olika mossor och lavar bildar vackra mönster på en sten.


Lav är egentligen en dubbelorganism, bestående av en alg och en svamp som lever i symbios med varandra.  De kan växa på alla möjliga underlag men de skadar inte träden de växer på. De saknar rötter och bevarar fukt dåligt, däremot är många av dem väldigt känsliga för luftföroreningar. Förekomsten av lavar är en luftindikator. Det röda som lyser på bägarlaven Cladonia är lavens fruktkroppar. Trots att den lyser så rött är den inte lätt att se, en riktig miniatyr.



Brännmossa Ceratodon purpureus hittas på torra platser som här där den växer på en grushög. Bör fotograferas i solljus, då lyser den som små eldar.



Den gulfärgade laven gissar jag är vägglav Xantoria som kan växa på träd, plank, murar och klippor, en riktig överlevare alltså. Däremot är den känslig för luftföroreningar men gynnas av kväve.


Inte vitmossa utan någon av de sex arter renlav Cladina som växer i vårt land. En av renlavens arter är fönsterlav Cladina stellaris som så felaktigt säljs som vitmossa till juldekorationer och kransar. Det är tillåtet att plocka små mängder av lavar och mossor med markägarens tillåtelse men det är inte tillåtet att skövla och lämna stora sår i naturen som det blir om man plockar till försäljning. Både mossor och lavar är synnerligen långsamväxande vilket bör uppmana till försiktighet.

 

söndag 3 februari 2019

Äntligen!

Inatt förvandlades omgivningen till helvit, inte som det varit hela vintern hittills med endast ett tunt lager snö och lite rimfrost från och till utan nu blev det vinter på riktigt.


Det måste ha snöat hela natten och det fortsatte hela förmiddagen. Vi var insnöade fram till strax före lunch när grannen kom med sin traktor och gjorde vår väg framkomlig igen.


De gamla syrenbuskarna böjer sig under snötyngden


och trädgården fick ett välbehövligt snötäcke för nu skall det bli kallt, på riktigt.


Det medför en del jobb förstås, det tog oss åtskilliga timmar att skotta fram bilarna och få bort all snö framför huset så det blir framkomligt men det är bara nyttigt för vintertrötta muskler.

Vackert på gärdet med orörd, gnistrande vit snö.


 Dagliga besök får vi av den ståtliga större hackspetten, både damer och herrar. Sommaren i all ära men vad vore Norden utan en riktig vinter? Grå, fuktig, mörk och trist förstås.





onsdag 30 januari 2019

Naturliga variationer?

Jag minns så väl när vi i december 1998 flyttade till Hagtorpet, snön vräkte ner och det hade inte varit möjligt att ta sig fram om inte grannen, några kilometer bort, tagit fram sin traktor och plogat upp vägen åt oss. Jo, det är så man gör på landet, hjälper varandra i vissheten om att ensam inte är stark. Livet på landsbygden tvingar människor att vara observanta och förberedda på naturens nycker och ha en beredskap för det, vi drabbades ofta under de första åren av många elavbrott, en del avbrott under längre tid som ställde allt på sin spets, vatten och värme är svårt att leva utan.

Två decennier är inte en lång tid och minnet är opålitligt men jag började skriva en s.k. tioårsdagbok när vi flyttade hit med dagens temperatur, snömängd på vintern, sommarens nederbörd, när olika växter blommade i trädgården och flyttfåglarnas ankomst. När jag tittar i min dagbok hittar jag inte en enda notering om vattenbrist eller långvarig torka - något väsentligt har förändrats under denna korta tid.

"Denial is not a river in Egypt" citatet är hämtat från Al Gore´s bok En obekväm sanning där den svenska utgåvan publicerades 2007, det var min första kontakt och min första känslomässiga upplevelse med det som sedermera kom att kallas växthuseffekten, hur vår livsstil påverkar livet på planeten. Jag hade inga problem att ta till mig det som Al Gore med skärpa redogjorde för, det var fullt logiskt och lika självklar var slutsatsen att nu måste vi hjälpas åt att rädda vår natur, ändra vår livsstil och upphöra med vår överkonsumtion av planetens resurser som orsakar en uppvärmning med katastrofala följder. Kolet och oljan som består av döda växter och djur och lagrats i miljoner år djupt nere i jordskorpan måste stanna där och vårt habegär måste begränsas till det utrymme som planeten tillhandahåller åt oss varje år, att leva på räntan och inte kapitalet, en god ekonomisk hushållning.

Bild NASA
Men världen är inte som min granne på landet som hela sitt liv levt efter devisen att vi människor måste hjälpas åt. De som inte vill hjälpas åt och inte har dåligt samvete över att vår generation är de som förbrukat mer resurser än vad planeten genererar började sprida lögner eller som det nu brukar heta, blev faktaresistenta. Man förnekar sanningen om att vår historiska rikedom bygger på förstörelsen av andras och vår egen miljö, att vi lämnar efter oss en värld till våra barn och barnbarn som de aldrig varit delaktiga i, ännu mindre kunnat påverka.

En av de sju dödssynderna är girighet.

Att människor som investerat hela sitt liv i fossilindustrin förnekar klimatförändringarna är logiskt, det kan jag förstå även om det är en ohederlighet som inte förtjänar respekt men alla andra?  Inom klimatvetenskapen råder konsensus, 99,94 % av klimatforskarna  är överens om att den globala uppvärmningen orsakas av människan.

Men tyvärr lever vi en värld där även vetenskapen ifrågasätts av vem som helst. Om min åsikt strider mot vetenskapliga resultat är det min åsikt som gäller.

I Brasilien byggs motorvägar genom Amazonas, i Antarktis smälter isarna sex gånger snabbare än vad man tidigare trott på grund av det varmare vattnet som strömmar in under isen. Australien upplever just nu sin värsta värmebölja med temperaturer som närmar sig 50 grader. Miljontals fiskar dör i överhettade sjöar, en tredjedel av en art fladdermöss har dött av värmen och 90 döda vildhästar hittades vid ett uttorkat vattenhål, naturliga variationer? 

https://svenska.yle.fi/artikel/2019/01/24/hettan-orsakar-massdod-bland-vilda-djur-i-australien-bland-annat-fladdermoss-och

Elon Musk i all ära men han kan inte uppfinna ny is vare sig på Antarktis eller Arktis och kan inte påverka den pågående massutrotningen i djurvärlden. Det som är utrotat är borta för alltid och inga tekniska uppfinningar kan någonsin ändra på det.

Visst, vi kan börja spraya våra torkade gräsmattor med grön sprayfärg som man gör i USA och fortsätta låtsas som om det enbart är naturliga variationer, det ser ju grönt ut. Men arten Homo sapiens den tänkande människan tycks ha lättare att stå ut med tanken på vår egen undergång än att acceptera ett annat sätt att leva?

måndag 28 januari 2019

"Ormbunken rister sin ringlande topp..


..slår upp sina gröna små vingar"  så diktade han, vissångaren och poeten Evert Taube när han 1943 hälsade sommaren välkommen i den vackra texten som fick namnet `Vals på Ängön´. Hans kärlek till naturen går igen i allt han skrivit och just denna visa måste ha nedtecknats i månaden maj för det är just då som ormbunken slår upp sina gröna, små vingar.

I Norden har vi alltid hyllat maj månad för det är då "som det som varit dött" väcks till liv och överöser oss med en generös grönska som blir en sådan kontrast mot vinterns snötäckta mark.  





Det är i maj månad som liten Oxalis vecklar ut sina blad och sköna blommor





och Gentiana acaulis lyser klarblått i planteringen.


Allium giganteum har sin höjdpunkt i maj


och lärkträdens barr Larix skimrar i ljus vårgrönska


Den botaniska tulpanen Tulipa turkestanica blommar nästan hela månaden

 
och pionerna vecklar ut sina blommor, inga långblommare men vi förlåter dem så gärna

Paeonia tenuifolia
Paeonia x suffruticosa `Hinun´

Paeonia obovata

Paeonia mlokoswitschii
Och till sist, Anemone blanda balkansippan som sprider sig sakta i trädgården.