tisdag 21 augusti 2018

Bara grönt

Jag har kommit en bit på väg med min genomgång av trädgården, nu börjar det bli klart här uppe. Björkarna känner sig antagligen hotade av torkan i sommar och producerar otroliga mängder frö som singlar ner över trädgården  - och gror!
Samtliga gångar har  fått ett nytt lager med täckbark, lämpligt att fylla på ungefär vart tredje år.





Stubberiet har klarat sig hyfsat i sommar, största skadan skedde i våras när tjältorkan tog död på nästan alla Calluna vulgaris höstljung, några barrväxter har torkat, tyvärr.




Jag tänker inte ge upp med Calluna, här en återplantering i år, Calluna vulgaris `Skyline´ i mitt tycke en närmast perfekt planta i form och i färg.


Och sedan alla dessa funkior, de börjar bli många vid det här laget. Till min förvåning har de klarat torkan bra, däremot har en del som stått på en soligare plats fått bladen sönderbrända, vi hade knappt en mulen dag under flera månader. 

Hosta `Francee´
Hosta `Orange Marmalade´
Och så alla miniatyrer i Hostasläktet, det kommer ständigt nya från USA. Jag försöker samla miniatyrerna tillsammans, de är så små så de riskerar att försvinna bland större växter annars och det vore ju synd. Jag har två ställen där jag planterar samtliga miniatyrer, här är ett av dem.


Den största av dem alla Hosta `Empress Wu´ lite solbränd men stilig och grann.


I går flyttade jag på Rhododendron quinquefolium, den hade hamnat mellan andra rododendron som växer betydligt snabbare och kom inte alls till sin rätt. Det är en förtjusande liten lövfällande rododendron som bör stå mycket ljusare och gärna i framkant. Det variegerade gräset framför är Carex siderosticha  som inte blir större än såhär.


Och till sist, några Heuchera alunrot som  planterades i fjol.


tisdag 14 augusti 2018

Tillbaka till trädgården

Ute faller ett stilla regn, sådär svenskt lagom utan ytterligheter, det är andra gången på några dagar som vi får njuta av ett alldeles vanligt regn som inte ackompanjeras av åskans muller och fräsande blixtar.
Jag har knappt vistats i trädgården sedan den förfärliga värmen drabbade oss i början av maj. Jag har vattnat det lilla som jag vågat utan att riskera tömma brunnen men det har varit sorgligt att se hur torkan härjat, värre för varje dag. Jag gav upp, drog ner gardinerna och läste böcker istället. Kameran har knappt kommit till användning så bilderna i inlägget är inte dagsaktuella.



Jag är väldigt förtjust i gräs och har planterat mängder med gräs i trädgården. Detta är Arrhenaterum  elatius bulbosum `Variegatum´ vitbrokig pärlhavre i maj, en månad senare...


Sempervivum taklök klarar torkan men även den har fått väldigt ljusa blad i sommar


När värmen äntligen gav med sig och vi fick regn gav jag mig ut i trädgården igen. Förödelsen är stor förstås, dels av drygt tre månaders hetta men även av all utebliven skötsel under hela sommaren. Jag vet inte om jag hinner igenom hela trädgården innan vintern kommer men jag är tillbaka där jag trivs allra bäst, i min skogsträdgård.

Rhododendron `Golfer´
Rhododendron `Silbervelour´
Jag jobbar väldigt systematiskt och disciplinerat, börjar i ena ändan av trädgården och jobbar mig vidare , en bit i taget. Trädgården är stor och allt kräver någon form av omsorg men börjar jag hatta hit och dit så blir resultatet dåligt, jag får stålsätta mig och hålla mig till min plan. 

Mitt i all bedrövelse finns överraskningar. De flesta växter är mer eller mindre skadade men ett undantag är kryddbusken Calycanthus x raulstonii `Hartlage Wine´ som stått i gassande solsken hela sommaren. Inte ett sönderbränt blad på hela busken, bladen är vackert gröna och den började blomma i maj och har sedan dess oavbrutet producerat nya blommor och gör det fortfarande. Törs man säga att den är mycket odlingsvärd? Bilden är tagen i maj.



onsdag 8 augusti 2018

Moder Jord varnar, någon som lyssnar?

Sommaren 2018 har varit skrämmande på många sätt, värmerekorden som avlöser varandra, torkan och vattenbristen, böndernas förlorade skördar och nödslakt av boskap samt den största branden i modern tid i vårt land. Träden brinner som fnöske i värmen och en bidragande orsak är den oansvariga kalhyggestekniken som dominerar skogsbruket i vårt land. Produktionsskog kallas det när man totalavverkar skog och återplanterar monokulturer av gran. Granarna står som tennsoldater i raka led och alla är exakt lika stora och i denna utarmade och sargade natur finns inget kvar som kan kallas skog. Granen brinner bra.

Kebnekaises sydtopp är inte lägre Sveriges högsta topp. Sydtoppen som är en glaciär har de senaste 20 åren tappat ca 1meter i höjd varje år men i sommar har den smält hela 4 meter och nordtoppen, som består av berg, är nu Sveriges högsta punkt.

I södra Finland fick en lantbrukare se sin rybsskörd på 18 hektar uppäten under två dygn av fjärilen gammafly. Svärmen var så stor att den förmörkade solen, det blev mörkt trots att det var mitt på dagen. Fjärilen finns normalt inte hos oss och klarar inte övervintring, den hade transporterats med varma vindar söderifrån. Vi lär få erfara vad värmen kan göra med vår matproduktion i ett varmare klimat.

Bild NASA

 1augusti inföll Overshoot Day i år, en dag tidigare än ifjol. Det betyder att vi förbrukat alla förnyelsebara resurser som planeten Jorden har genererat detta år, räntan är slut, nu knaprar vi på kapitalet. Vår syn på naturen som en oändlig resurs, till för att utnyttjas för vår livsstil och konsumtion, är problematisk därför att vår nuvarande konsumtion inte ryms inom de planetära gränserna.

Det gör ont, förfärligt ont att se träden släppa sina gula, döda löv för att säkra överlevnaden redan i maj, än värre är det jag inte kan se men som jag vet att sker. Djuren och insekterna som inte klarar den onaturliga hettan och febrilt letar efter vatten, vatten som inte finns. Fiskarna som dör i sjöarna av syrebrist, fåglarna som inte hittar mask i de sönderbrända gräsytorna. Och sjukhusavdelningar som inte kan utföra operationer därför att varken instrument eller rum kan hållas sterila. Hettan drabbar allt levande och om detta inte är en kris så har jag inte förstått ordets innebörd.

Illusionen om vår goda beredskap har bokstavligen gått upp i rök. Vi har blivit varnade, om och om igen att detta kommer att ske om vi inte kan minska våra skadliga utsläpp av växthusgaser. Vår förbränning av fossila bränslen, vår överkonsumtion och avskogningen är det som gör att halterna av koldioxid och andra växthusgaser ökar i atmosfären. Det som nu sker och har skett i världen denna sommar stämmer kusligt väl med vad vetenskapen och forskningen har sagt att vi kan förvänta oss av framtiden. IPCC FN´s klimatpanel har regelbundet sedan de bildades år 1988 utvärderat vetenskapliga studier, observationer och forskningsresultat. Forskare från hela världen deltar i arbetet utan ekonomisk kompensation. Ingen kan säga att vi inte visste.

Men vi lever sannerligen i en märklig tid när kreti och pleti anser sig kunna förneka och utmana vetenskapen och dess slutsatser. Inte all vetenskap förstås, jag har inte sett någon som saknar kompetens ge sig på cancerforskningen t.ex. men annars tycks det vara fritt fram för flosklerna om klimatet att vidarebefordras till nästa mottagare.  Har de som sprider lögnerna något ansvar? Ser personerna som oblygt underminerar forskningsresultaten inte längre än sin egen livstid? Klimathotsförnekelse är ett förakt för vår natur och för själva människolivet.
Mycket har fallit i glömska från min egen studietid men något jag lärde mig och haft med mig genom hela livet är att vara källkritisk och söka svar hos tillförlitliga källor. Vetenskap är ett sätt att förstå världen och bygger på en systematisk utveckling av kunskap. Vetenskapen har inte alla svaren men det är det bästa vi har att sätta vår tilltro till.

Koldioxid är livets gas och allt växer så mycket bättre med ökad koldioxidhalt i atmosfären, slagord som upprepas i oändlighet av klimathotsskeptiker och utsläppslobbyister. Inget kan vara mera osant. Visst, att bespruta växthusgrödor med koldioxid har en mycket snabb effekt men det handlar om dagar och högst någon vecka, med sedan avtar tillväxthastigheten. Proteinnivåerna i koldioxidberikade växter sjunker snabbt och spårämnen som järn, zink och selen minskar. Experiment har även konstaterat att insekter föredrar sojabönor som odlats med förhöjda halter av koldioxid.  Och dessutom krävs förstås bevattning och vatten är en bristvara i varmare klimat.

Klimatet har alltid förändrats är en annan floskel som flitigt används av skeptikerna. För att ytterligare förstärka påståendet berättas gärna historien om när Karl X Gustav tillsammans med sin arme tågade över isen till Danmark under lilla istiden 1658. Eller så kanske vi få höra om hur vindruvor odlades på Grönland.
Sant är att klimatet alltid förändrats men det är första gången som uppvärmningen på planeten drivs av växthusgaser. Forskningen vet inte allt men tillräckligt mycket om vad som orsakat nedkylning och uppvärmning tidigare i vår historia. Under istiden när Skandinavien var täckt av is var medeltemperaturen endast 3 - 5 grader kallare, nu rör vi oss i en annan riktning med en global temperatur som redan ökar med drygt 1grad. Det behövs alltså inte stora variationer i temperatur innan återkopplingsmekanismerna påskyndar förändringarna.  Jordaxelns lutning och bana gjorde att Skandinavien hamnade under is för hundratusen år sedan.
Stora vulkanutbrott har alltid haft en nedkylande effekt på vår planet, stoftet kan ligga kvar i flera år.
Värmeperioderna orsakades av av hög solaktivitet och sådant är numera mätbart. Genom bl.a. trädens ringar, isborrkärnor och havsbottnar kan man numera hitta förklaringar till tidigare klimatförändringar. Detta som vi nu upplever är första gången som växthusgaser och människan är den bakomliggande orsaken.

Om någon är intresserad att fördjupa sig i historiska klimatförändringar kan jag rekommendera boken Klimatet och människan under 12000 år, författare Fredrik Charpentier Ljungqvist.



     Grattis om du orkat läsa ända hit, ha en bra dag i skuggan!

lördag 14 juli 2018

Det är allvar nu!

Värmen dallrar i luften, 28,3 visar temperaturen tidig förmiddag. Det fina vädret som plötsligt blivit ofint har inte genererat några större försök till kritiskt tänkande i den allmänna debatten. Själv tycker jag att vi passerat gränsen för förskönande omskrivningar för länge sedan men den vedertagna normen om att alltid se till det positiva, hur verklighetsfrånvänt det än är, sitter hårt i medvetandet.

Sådana som jag, som skriver om och följer klimatförändringarna, stämplas som alarmist trots att den samlade vetenskapen i många år sagt samma sak. Klimatet är inte en fråga bland alla andra även om den oftast behandlas så i förbifarten, det handlar om något så fundamentalt som vår framtid på planeten jorden. Mot den bakgrunden förbleknar alla andra frågor som skatter, invandring, vård och skola. Enligt NASA har vi haft en global temperaturökning på 1,8 grader sedan år 1850. Vad krävs för att vi skall förstå? Mera bevis?

När man håller på med trädgård så blir man mer uppmärksam på vädret, precis som bönderna alltid varit och de senaste 10 åren har det skett tydliga förändringar som inte kan ha passerat obemärkt förbi. Larm om sjunkande grundvattennivåer kommer allt oftare, torrperioderna blir längre och börjar tidigare. Förändrade nederbördsmönster blir allt tydligare och låsta vädersystem där vädret är likadant vecka efter vecka upplever vi numera under alla årstider.
Under 20 år har vi byggt upp en stor trädgård som har gett oss många utmaningar men också mycket glädje. En sommarmorgon i juni 2017 innan torkan drabbade oss ifjol såg det ut såhär i den övre delen av trädgården, vackert grönt och frodigt. Det är bara en liten del av trädgården men den del jag sörjer mest över som nu håller på att bli förstörd. Koltrastarna hittar ingen föda i de torra markerna och ger sig på trädgården. Stubbarna hackas sönder tills bara flisor återstår, mossplanteringarna hackas upp om och om igen och stora hål grävs under växterna som hamnar med rötterna i luften. Detta är en konsekvens av torkan, fåglarna hittar inte mat.


Torvblock har varit funktionella i surjordsplanteringarna, jag tycker det är vackert med torvblock som så småningom blir övervuxna med mossa och ljung. De är också bra på att hålla fukten för växter som inte får torka ut. I maj såg det ut såhär, nu är torvblocken hackade till smulor på en del ställen och så torra så de faller isär, tyvärr går de inte att reparera.



Det känns som en evighet sedan den första grönskan tittade fram och så mycket har blivit torkans offer sedan dess, jag har knappt gått ut i trädgården sedan värmen fick övertaget annat än vattnat på kvällen med det vatten som jag vågar använda. Vi lever ju under ständig stress att brunnen skall sina.
I morse tog jag en sväng med kameran, det här är vad som mötte mig.


I veckan började bönderna prata om en nationell kris i Sverige, grödorna torkar bort och det finns inte mat till djuren. Man tvingas nödslakta men köerna är långa till slakt så djuren svälter. Människor ser sina livsverk gå under på bara några månader. Regeringen söker krisstöd från EU  men de svältande djurbesättningarna kan inte tugga sedlar för att bli mätta. Till hösten kommer den fulla vidden av torkans konsekvenser för spannmålsodlingen bli kända och vi kommer att få erfara att maten inte växer på COOP eller ICA. 

Vad krävs för att vi skall förstå vad vi utsätter Moder Jord för? De som är upptagna med att släcka alla uppflammande skogsbränder har säkert förstått, bönderna som riskerar mista allt har också förstått. Alla de som älskar naturen och dess innevånare har förstått men politiken skyr frågan som om den vore besmittad med något oberörbart. Det är alltid någon annans ansvar och så går det runt i vår globala värld, allt medan Moder Jord ryter till ännu hårdare.  Många som vill handla på ett hållbart sätt blir grundlurade av reklamens "greenwashing" Produkterna marknadsförs som hållbara men har målats gröna som ett försäljningsargument. Allt vi konsumerar har sitt ursprung i naturen och vad den förmår producera. Att leva på räntan är god ekonomisk hushållning men för varje år tär vi numera på naturens kapital.

Det är välkänt att inget händer i politiken så länge vi inte kräver något. De som valts att ta ansvar kommer inte att göra det förrän kraven stiger från alla de som kommer att drabbas på ett mycket konkret sätt. Än finns mycket kol och olja kvar i marken och det kommer att utvinnas om ingen protesterar. Vi har makten att bestämma över vår konsumtion och vi har förhoppningsvis klokskapen  att skilja på vad vi behöver och vad vi vill ha. Dags att tänka långa tankar.

fredag 13 juli 2018

Djuren lider i torkan

Ett gästinlägg av min gode vän Olle Arvids som liksom jag värnar om naturens innevånare. Tänk även på fjärilar och andra insekter som har det svårt nu och lägg ut ett fat med friskt vatten i trädgården. Sätt gärna några småstenar i fatet så inte insekterna drunknar.


Efter flera veckor utan en droppe regn fick vi faktiskt ett par åskskurar här på Västkusten i måndags eftermiddag. Långt ifrån tillräckligt, och prognoserna visade förstås på fortsatt torka. När jag kom hem från jobbet bestämde jag mig för att ställa ut mina genomvåta skor på tork i solen nästa dag, men glömde det. De åkte ut på onsdagen i stället, och när jag skulle hämta in dem på eftermiddagen hoppade en stor groda upp ur den ena. Äntligen hade grodan hittat en lite fuktig håla att ta skydd i under dagen!

Många djur lider när det är så här varmt och torrt. Älgar och rådjur saknar svettkörtlar och är inte anpassade till hög värme. Redan vid 15 grader börjar älgarna få det jobbigt och söker sig till vatten och skugga. Växtligheten kan inte ta upp lika mycket kväve när det är torrt och varmt, och innehåller mindre näring än under ett svalt och fuktigt år. Det betyder att djuren blir sämre rustade för vintern eftersom de inte hittar föda av lika god kvalitet. På kvällarna ser jag ofta hur rådjuren går och betar i dikena mellan åkrarna och vid vägarna, där det ännu finns lite frisk växtlighet och i bästa fall lite rinnande vatten längst ner. Något att tänka på när ni kör bil under mornar och kvällar.

Rådjurskiden har en sämre överlevnad än normalt under ett sådant här år, vilket har både direkta och indirekta orsaker. De direkta är lätta att förstå. Får mamman dåligt med vatten och näring kan hon inte producera lika mycket mjölk åt de små, och när kiden själva ska börja äta fast föda hittar de inte de friska, gröna bladen som borde finnas. Då växer de inte så fort som de borde. De indirekta orsakerna kan ha att göra med tillgången på t ex smågnagare och daggmaskar. Smågnagare är normalt rävens huvudföda, och som allt annat beroende av vatten och frisk grönska. Under ett torrår är det knappast läge att massföröka sig, och då måste räven hitta andra bytesdjur. Daggmaskar är normalt grävlingens favoritmat, men var hittar man sådana när marken är stenhård och kruttorr? För både räv och grävling blir kiden alltmer intressanta. Alla måste ju försöka överleva så gott de kan.

I vintras fick jag för första gången intrycket av att det fanns fler bockar än getter på min rådjursmatplats. Även det kan faktiskt ha att göra med att vi har haft flera rejält torra somrar efter varandra. Kidens kön påverkas nämligen av getternas kondition, främst under brunsten i juli-augusti men även senare under hösten och vintern. Friska, välnärda rågetter får oftast getkid, medan svagare getter oftast får bockkid. Bockkiden är oftast kraftigare och har större chans att överleva i svåra tider. Detta kan också ses som en självreglering av rådjursstammen. En stam som till stor del består av bockar kan ju inte föröka sig lika snabbt som en där getterna är flest. Tillväxten blir lägre (även utan mänsklig inblandning) och då räcker knappa födoresurser längre åt var och en.

Vad kan man då göra för att hjälpa djuren när det är varmt och torrt? Ni som bor med skogar och fält inpå er kan gärna ställa ut några vattenspannar åt djuren. Det ska vara spannar utan handtag, för skulle ett rådjur få handtaget om halsen kan det gå illa. Glöm inte att byta vatten varje kväll, så att det håller sig friskt. Små stillastående vattensamlingar (till exempel trädgårdsdammar) med dåligt vatten kan faktiskt bli dödsfällor för djur som desperat måste ha något att dricka. Spannar med friskt vatten kan rädda liv!
Olle Arvids

tisdag 12 juni 2018

Sex veckor utan regn

Det sista regnet som föll för sex veckor sedan var på 5mm, sedan dess har solen strålat oavbrutet från en molnfri himmel och med vårtemperaturer som vi aldrig upplevt tidigare.

Jag har haft ett blogguppehåll i väntan på regnet, betydligt trevligare att läsa om prunkande försommarträdgårdar än om vissna och torkade växter men nu är det som det är, växterna torkar bort.


Det här är backtimjan, den torktåligaste växt som jag känner till. Den skall blomma nu och och vara översållad med humlor, bin och andra insekter som lockas av blommornas doft. Normalt brukar det vara ett surr utan dess like när timjan blommar.

I slutet av maj började björkarna fälla sina löv, även rönnens blad faller till marken. De gamla fruktträden som finns kvar här släpper alla fruktämnen för att skydda sig mot torkan. Idag såg jag att vårt stora manschuriska valnötsträd Juglans mandschurica börjar ge upp, bladen torkar.


Cypripedium `Ulla Silkens´ såg ut såhär när blommorna slog ut, likaså Magnolia sieboldii vars blommor  var bruna och torkade när de visade sig.


Det går snabbt nu, varje dag kollapsar växter medan en del fortfarande kämpar på, visserligen förkrympta och märkliga uppenbarelser men de lever fortfarande. Såg att nytillväxten som nu kommer på alla Rhododendron har vissnat på de största buskarna, detta är något nytt för mig och jag vet inte vad det kommer att innebära i förlängningen. Det är så torrt i torvrabatterna så jorden är som damm när man rör vid den.

Vad värre är att vår inhemska matproduktion riskerar att torka bort. Nu vädjar Sverige till EU om att få ta vall från marker som ligger i träda och som inte får skördas utan tillstånd från EU. Bönderna häromkring har redan tagit första skörden med vall, tidigare än normalt eftersom allt riskerar att torka bort. För andra året i rad befarar bönderna att de måste nödslakta sina djur eftersom det inte kommer att finnas mat över vintern till djuren och det som finns hamnar på en prisnivå som inte är rimlig i något sammanhang, brister leder som bekant alltid till högre pris.

Vårsådden av spannmål är illa ute här i trakterna, det ser inte ut som om det grott överhuvudtaget utan det gröna som syns är bara ogräs.  Vi kommer att märka av torkan på matpriserna i höst, vår självförsörjningsgrad av livsmedel sjunker och vi måste importera mera, problemet är tyvärr att hela världens kornbod, Ryssland också drabbats av torka.

lördag 26 maj 2018

Dags att kapitulera?

Det är en första gång för allt, värmen denna maj månad överträffar allt jag tidigare upplevt. Jag har slutat följa väderrapporterna för så länge jag ändå har ett litet hopp om att regnet kommer orkar jag kämpa ett dygn till med bevattningen.

Men jag vet att trädgården inte klarar sig med det lilla vatten jag kan ge den, det är bara en nödlösning i väntan på nederbörd. Det är emotionellt påfrestande att varje morgon bestämma vilka växter som skall få lite vatten idag och vilka som skall bli utan. Oron för att brunnen inte längre orkar leverera vatten är ständigt närvarande.


Alla trädgårdsägare vet att varje år inträffar motgångar av alla de slag, det ingår liksom i konceptet och jag vet hur jag tacklat besvikelserna varje gång - "det blir bättre nästa år".

Förutsättningarna för en positiv attityd är förstås att man verkligen tror på den, att det blir bättre nästa år. Det är väl där som det börjar brista för mig, att jag börjar inse att jag kämpar mot något som jag inte kan besegra - torkan. Om jag måste överge trädgården är det även dags att flytta härifrån, ett stort beslut eftersom jag naturligtvis älskar den här platsen och allt vad den representerar, naturen, friheten, flyttfåglars ankomst och trädgården som vaknar till liv varje vår. Att stå bredvid och se trädgården återgå till den natur den en gång var är inget jag vill bevittna.

Hoppet om att det blir bättre måste få leva för att ha kraft att kämpa vidare men det ser dystert ut, 17 av de 18 varmaste åren sedan mätningarna började har inträffat sedan 2001. Koldioxidnivåerna i luften är de högsta på 650.00 år.

Allt enligt NASA som är en trovärdig källa.

Att rent vatten kan bli en bristvara i Sverige är en chockartad upplevelse och det kommer att ta tid innan den medvetenheten sjunker in och påverkar vårt beteende. Prydnadsträdgårdar kommer inte att ligga högt på listan över vem som får ta del av en begränsad vattentillgång, nyttoträdgårdar som producerar mat spelar säkert i en annan division.

Det ärevördiga SOM institutet som årligen genomför sina omfattande undersökningar om svenskarnas attityder till olika frågor publicerade nyligen årets undersökning och konstaterar att 61% av medborgarna är mycket oroade över klimatförändringar och miljöförstöring. Det är en anmärkningsvärt  hög siffra som borde mana till eftertanke, följt av handling och beslut hos de som är valda att representera oss.

I höst är det val i vårt land och lika anmärkningsvärt är det att både klimat- och miljöfrågor lyser med sin frånvaro i debatterna. Klimatet är vår stora ödesfråga och överskuggar allt annat. Om klimatet havererar blir alla andra frågor närmast obetydliga i sammanhanget. Forskningen brukar prata om en "tipping point" vilket ungefär betyder att det inte sker en långsam försämring utan att vi nått ett läge där något drastiskt händer och det uppstår ett nytt tillstånd som inte lägre går att reparera. Ungefär som när regnskogen övergår till stäpplandskap och aldrig mera kan bli en regnskog. Skador av klimatförändringar kommer att medföra oerhörda kostnader för våra samhällen.

Skogen skall bli vår räddning sägs det från politiskt håll, det gröna guldet skall skapa arbetstillfällen, bidra till ekonomisk tillväxt och lösa fossilberoendet. Jag vet förstås inte om de själva tror på det eller medvetet ljuger men det svenska skogsbruket är en sorglig historia och kan inte rädda oss från klimatförändringar. Den kalhyggesteknik som hittills dominerat lämnar bara död och förintelse i sina spår. Skogen har förbrukats i stället för brukats och ersatts med en monokultur av granar. En totalavverkning av skog ger enorma koldioxidutsläpp eftersom naturen inte längre kan hålla kvar kol i en sargad jord. Allt dör, lavar, mossor som inte längre får skydd av trädens kronor, maskar, insekter, mikroorganismer dör och kan inte överleva i den packade jorden som blir resultatet efter de stora maskinerna. I de planterade granrabatterna trivs inget liv annat än granbarksborren.

Klimatfrågorna kräver ett samordnat handlande från politiska ledare, företagsledare, forskare och det civila samhället. Ingenstans ser jag något av detta, någon som är modig nog att ställa sig upp och leverera sanningar, i stället får vi ta del av fåniga jippon som elcyklar och flygskatt.