Solen gör skillnad..

..för nu fladdrar det runt rudbeckiorna. Artrikedomen är inte stor, tyvärr, endast amiralfjäril och påfågelöga visar sig i mängder men inte en endaste nässelfjäril eller pärlemorfjäril.

När rudbeckiorna blommar...

...brukar det bli köbildning av fjärilar, i år är det nästan tomt.

Blommande höstflox är attraktiv för insekter men det är tyst och stilla även där

...och plötsligt är det augusti..

I dammen öppnar sig näckrosornas knoppar när de träffas av solstrålarna.

  

En odlad prästkrage, okänd namnsort från en gammal trädgård, har aldrig varit så fin som i år. De höga stjälkarna med sitt mörkgröna bladverk och stora blommor står stadigt och trotsar både vind och regn.

Grönlilja Zigadenus elegans är ingen växt som skriker på uppmärksamhet men så vacker i sin anspråkslösa framtoning.

De stadiga spirorna på Ligularia przewalskii spirstånds lyser fint i morgonsolen, en fuktälskande perenn som har mått utmärkt av sommarens rikliga regn.

Även Miscanthus x giganteus har gillat vädret, den får problem vid torka och visar det genom att bladverket börjar torka nerifrån.  I år är den grön, fin och elegant men svår att fotografera.

Knippgentiana Gentiana asclepiadea blommar mitt i högsommaren, lättodlad i vanlig trädgårdsjord.

Oxalis depressa soloxalis inte alls invasiv som många av släktingarna kan vara.

Thalictrum kiushianum dvärgruta en liten långblommande skönhet som jag odlar i fuktig torvjord.

Mossiga bilder

Den regniga sommaren gillas av mossan, mossplanteringarna har aldrig varit så vackra som nu. Mellan regnskurarna lyckades jag ta några bilder, utan solljus blir det mörkt men mossan lyser desto mer.

Blåmossan Leucobryum glaucum har återhämtat sig efter fjolårets torka

Skenhasseln Corylopsis spicata trivs också i regnet.

Okänd hosta med vackert bladverk lyser i kapp med gulbarrig höstljung och mossa

Mossbeklädda stenar i bakgrunden, där har jag inte varit inblandad

..och gången upp till den högst belägna sittplatsen

Den enkla konsten att göra surjordsbäddar

Härom veckan när jag stod i en kassakö hos en plantskola kom en man med en vacker Rhododendron i handen som han ville köpa. "Har du rododendronjord" frågade expediten, nej blev svaret. "Då bör du köpa en påse att plantera i" sa tjejen i kassan. "Köp två" sa jag vilket han gjorde. Jag såg framför mig hur det grävdes en liten grop i gräsmattan som fylldes med en påse rododendronjord och där förväntades den vackra plantan växa och frodas. Tyvärr är det ofta sådan råd som ges, på sikt gör väl en påse mer eller mindre ingen skillnad, plantans rotsystem kommer att leta sig ut i den omgivande marken med högre pH värde och växten kommer att drabbas av kloros. Surjordsväxter som planteras i jord med för högt pH värde kan inte tillgodogöra sig näringen även om den finns tillgänglig. De får bristsjukdomar och försvagas, svaga plantor blir lättare offer för insekts- och svampangrepp. Dyra växter och billig jord är ingen bra strategi, det slutar alltid med besvikelse och med fula och taniga plantor som ger växten ett dåligt rykte.

Vi gör nästan enbart surjordsplanteringar numera. Inte enbart för att vi är förtjusta i Rhododendron utan för att det finns så mycket vackra växter som trivs i den miljön. Alla barrväxter kan planteras i surjord och massor med vårblommande små skönheter, även alla hostor går bra i surjord och så magnolior förstås.

Man kan självklart göra på olika sätt men vi gräver ut ordentligt och fraktar bort den gamla jorden för att få till ett rejält djup och att allt rotogräs är borta så man slipper det eviga arbetet med ogräsrensning. Sen börjar det tyngsta arbete, att fylla upp allt med nya blandningar. Som basmaterial använder vi Hasselfors grova torv, den som syns på bilden. ( inlägget är inte sponsrat) Den är förhållandevis dyr om man jämför med andra blandningar och det beror på att den grova torven hämtas på djupare lager och inte är lika hårt nerbruten som torv från ytligare skikt. Strö som används till hästar är alltför nedbruten och blir lätt en riktigt geggig massa och planteringen sjunker snabbt ihop.

Torven måste blötläggas, den är vattenavstötande så det tar tid innan man får den genomfuktad men det är en av fördelarna med torv, när den väl är blöt så håller den fukten bra. Med torven blandar vi grus eller kross för att bädden skall bli mera genomsläpplig, väldränerat med andra ord. Dessutom tinar torvbäddarna bättre på våren om där finns grusblandning i jorden, en fördel i vårt klimat. Kompostjord brukar ha ett neutralt pH värde men är utmärkt att blanda med då torven försurar, har man tillgång till välbrunnen naturgödsel fungerar det också. Rhododendronjord går förstås utmärkt, jag brukar sätta den på ytan och använda när jag planterar. Tallbarr är finfint att blanda med som jordförbättring, de förmultnar långsamt och avger näring när de bryts ner. Här faller det massor av barr från tallarna runt om som utgör ett naturligt kretslopp för surjordsbäddarna.

Däremot skall man inte täcka planteringarna med täckbark, i synnerhet om man odlar Rhododendron. pH värdet är säkert rätt men täckbarken är för grov och dåligt nedbruten, förbrukar mycket kväve och motverkar den fluffiga och syrerika miljö som många surjordsväxter föredrar, det blir alldeles för kompakt för växterna. Svampar är ett av naturens sätt att bryta ner organiskt material och kommer alltid där man satt täckbark, Rhododendron är känsliga för svampangrepp. Barkmull kan man kanske använda i mindre omfattning att blanda ner i jorden, den är mera nedbruten och inte lika kompakt som täckbark.

Vi kantar ofta planteringarna med torvblock, det är enkelt och det blir snyggt, dessutom ger torvblocken ytterligare några dm djup. Vi sågar alltid till blocken lite grann för att få till någon böjning så att det hela inte blir för fyrkantigt. Blocken sågas när de är torra och sätts på plats, vintern för sköta blötläggandet. När torvblocken väl är genomvåta fungerar de svalkande för växterna under varma perioder, de går däremot inte att sätta i gassande sol för då torkar de och spricker sönder. Efter några år kommer blocken att täckas av mossa och ljung.

När våren kommer ligger det lager av nedfallna barr och löv på rabatterna, jag låter det alltid ligga kvar och fyller på med ett lager torv eller rododendronjord, det som brukar kallas att mulcha. Det är egentligen en form av marktäckning där man täcker jorden med organiskt material. Maskar och andra nedbrytare tar hand om materialet och jorden blir luftig och genomtränglig och näringen mera tillgänglig. Någon form av specialgödsel för surjordsväxter brukar jag även strö ut på våren, aldrig efter midsommar då växterna behöver tiden efter midsommar för att invintra.

Några av trädgårdens surjordsplanteringar.

Skogen blev vår trädgård

När vi flyttade in på Hagtorpet julen  -98 fanns ingenting som man kunde kalla trädgård. Den senaste ägaren hade haft vildsvinsfarm där vildsvinen kunde ströva fritt inom ett inhägnat område, stängslet gick nästan fram till huset. Nedanför huset fanns ett litet område som var klippt, allt annat var igenvuxet.

Vi började klippa och röja allt sly som fått växa fritt och satte upp ett staket för att i någon mån markera var naturen börjar och tomten slutar. Vi skaffade fem baggar och inhägnade deras betesmark. Här hade de ett fint liv och höll växtligheten nere, i ladugården fick de tak över huvudet. Men baggar blir gamla och sjuka och en efter en fick de komma till baggarnas himmel med veterinärens hjälp, de två sista fick somna in tillsammans. Jag saknar dem...

När vi sitter på altanen är det här vad vi ser, öppna landskap. Vi klipper området utanför staketet en gång om året för att hålla det öppet.

På andra sidan, där vägen till huset går gick viltstängslet ända fram till vägen. Där hade naturen fått bestämma under årtionden och växtligheten bestod mest av asp, rönn och gran och örter som klarar av att leva i en sådan natur. Några gamla äppelmadamer som någon planterat för länge sedan hade lyckats överleva i skogen. Det var här som trädgården började en gång med några rabatter där jag sådde ringblommor vid vägkanten.

I dag ser framsidan av trädgården ut såhär, den är omgjord några gånger. Jag läste massor av glassig trädgårdslitteratur men saknade både erfarenhet och kunskap om hur växter beter sig och hur man planterar. Alla råd är inte goda...

En av ingångarna till trädgården

..och en annan ingång, de gamla äppelmadamerna finns fortfarande kvar, vackra i sitt åldrande.

Hosta miniatyrer

Hosta släktet är stort och det kommer ständigt nya varianter på denna användbara växt. Här i trädgården finns många hostor och det blir några nya varje säsong, absolut en av favoriterna i trädgården. Många blir stora, kanske alltför stora om det är ont om plats men man behöver inte avstå från hostor på grund av utrymmesbrist, då kan man välja miniatyrer som är precis lika vackra och variationsrika, bara några nummer mindre. Jag är lycklig nog att inte ha drabbats av spansk skogssnigel ännu, hostor är attraktiva för sniglar och tuggade hostor gör ingen människa glad.

I Mouse gruppen finns många trevliga hostor, alla miniatyrer.