söndag 28 februari 2016

Våren - en kritisk tid i trädgården

Vårvintern är nog den mest riskabla tid för trädgårdens städsegröna växter. Jag har inte glömt mars 2013 när vårsolen strålade från en klarblå himmel dag efter dag med höga dagstemperaturer och mycket kalla nätter. Det var extremt, många fick sina trädgårdar förstörda och även i naturen såg man massor med barrträd som dött.

Det som drabbar växterna är tjältorka. Värmen från solen får växterna att vakna till liv och avdunstningen från blad och barr ökar, växterna vill fylla på vattenförrådet men ur den tjälfrusna marken går det inte att få upp någon fukt och växterna torkar bort. Ibland kan man läsa om det "goda rådet" att vattna med varmt vatten, enligt min mening förvärrar det problemet, det blöta blir is.


Picea glauca `Alberta Globe´ en klotformad vitgran blev ett av offren. Det syns tydligt på plantan vilken del som legat i solen. Det knepiga är att skadorna inte syns förrän tjälen släppt sitt grepp och plantorna börjat växa, då rasar det döda barr av växterna. Många Rhododendron fick också skador men det gick att klippa bort och de återhämtade sig. Ljungen fick svåra skador, speciellt höstljung Calluna vulgaris.

Nu börjar det vara oroväckande likartat som våren för 3 år sedan. De kalla nätterna gör att tjälen inte tinar alls och det tunna snötäcket vi haft denna vinter har inte hejdat tjälen från att tränga djupt ner i jorden. Ett veckolångt lågtryck med mulet väder och ingen frost nattetid är vad jag önskar just nu men prognosen framöver visar på liknande väder.

En ny `Alberta Globe´ inköptes och de senaste vårarna har varit skonsamma ut växtsynpunkt.


Nu har jag täckt den lilla granen med skuggväv och kan bara hoppas att det fungerar.  Vi har gjort vad vi kan, försökt skugga växterna med juteväv på skärmar. Långt ifrån alla har fått skydd, det är omöjligt i en stor trädgård och många växter är alldeles för stora. Så länge det är vindstilla sitter skärmarna kvar men om vinden tar fart så får vi flygande drakar i trädgården.


lördag 27 februari 2016

Skogen som var


Som ett monument över mänsklig dumhet står det kapade trädet ensamt kvar i det som alldeles nyss var naturskog. Naturskogen med all dess rikedom av växt- och djurliv är numera sällsynt i vårt land,  små sårbara öar i ett hav av virkesplantager och monokultur är det som återstår. Endast 4 - 5% av naturskogen är långsiktigt skyddad.



Skogen ägdes av farbror Åke, en gammal ungkarl som bodde ensam kvar i sitt lilla röda hus. Innan dess förvaltades och ägdes skogen av hans föräldrar och kanske även av tidigare generationer, skogen var gammal och hade aldrig utsatts för modernt skogsbruk. Folket i bygden suckade över "misskötta" skogen för här hade inga maskiner lämnat sår efter sig, farbror Åke gick med sin motorsåg och röjde och jag är övertygad om att han ibland böjde sig ner och såg alla växter och djur som bidrog till artrikedomen i hans skog. Entreprenörerna i sina stora maskiner ser inte livet på marken.



När farbror Åke dog såldes skogen i fjol av Allmänna arvsfonden till en investerare som snabbt ville omsätta skogen till kapital. Naturskogen med sina täta mossmattor och artrikedom förvandlades inom några veckor till ett kalhygge som kommer att avge kol till atmosfären under de 20 - 30 närmsta åren. Fåglarna får hitta nya boplatser. Svamparna som levt i symbios med trädens rötter dör liksom allt annat som varit beroende av det förunderliga samspel som sker i vår natur. Den minskade biologiska mångfalden på kalhyggen som detta gör att skyddet mot sjukdomar, skadedjur, stormar och nederbörd minskar, en svårt sargad natur kan inte försvara sig.

Det kommer snart att grönska igen, sly och hallonsnår tar över där det nyss växte mossor, lavar och gammelskog. Det kommer förstås att återplanteras, med besprutade gran- och tallplantor, en monokultur kommer att växa fram där växtförädlade barrplantor står som tennsoldater i raka led i exakt samma storlek, år efter år. Enfalden ersätter mångfalden.



En smal skärm av träd har lämnats kvar, gissar att grannens mark tar sin början här. Vinterns första storm fällde naturligtvis träden som plötsligt stod utan skydd och hade anpassat sig till till de förutsättningar som plötsligt inte fanns kvar. Jag hoppas de får bli kvar som en ynka liten kompensation, det finns miljoner liv i ett dött träd. 


Av väggmossan och stensötan kommer inget att finnas kvar när trädens skyddande tak är borta. Alla småkryp som lever i dessa ekosystem dör också bort och artutrotningen accelererar med modernt kalhyggesbruk. Den nedhuggna skogen som tidigare utgjorde en kolsänka blir nu ett ovälkommet utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Nedhuggen skog kan inte längre hålla kvar kolet i marken. De virkesplantager som kommer att ersätta naturskogen lever inte längre än 60 - 80 år innan de ånyo avverkas, vårt skogsbruk är inte hållbart och naturen får aldrig en chans till återhämtning.

Hållbart betyder att vi nyttjar något utan att förbruka.

Vi har haft lätt att engagera oss i regnskogen och den skövling som sker där men när det gäller vårt största ekosystem - skogen - tycks vi vara relativt okunniga om vad som sker i vår närmiljö, om våra egna utrotningshotade arter, en sorglig och kanske ödesdiger konsekvens av det moderna kalhyggesbruket.

Vad är egentligen skog?

" Vi kallar ju inte ett stort vattenfyllt dagbrott för sjö, inte heller betraktar vi ett grustag som en liten öken. För att något skall kunna betraktas som sjö kräver vi att där skall finnas vass, näckrosor, abborrar, fåglar och bävrar. På samma sätt förstår vi också att öknen endast på ytan framstår som en fattig trakt, att här finns en hel mosaik av livsformer som tillsammans med sanden utgör den ekologiska nischen i öknen. Så inte med skogen.
Det ekosystem som är vårt i särklass största är vi förvånande okunniga om. En svensk monokultur bestående av gran betraktas som en skog, trots att den många gånger faktiskt är långt artfattigare än den naturliga öknen."

Johannes Söderqvist i antologin " Att slakta en guldkalv"

lördag 20 februari 2016

Mossan i vår trädgård

De flesta trädgårdsägare har någon form av relation till mossa - vän eller fiende? Jag gissar på det senare, enligt Kemikalieinspektionen ökade försäljningen av ogräsmedel, främst mossmedel, till hushållen med 63 ton från 541 ton till 604 ton år 2014.

Själv planterar jag och odlar mossa, allt det här är arrangerat en gång, stensötan har hittat dit själv.


Corylopsis spicata skenhassel planterad mellan mossiga stenar


Daboetica cantabrica `Arielle´ irländsk ljung finner sig väl till rätta bland mossan.


September i mossträdgården



En matta av mossa är ett ekosystem i miniatyr, mossan härbärgerar massor av liv. I mosstäcket lever bakterier, svampar, alger, hoppstjärtar, spindlar och allehanda småkryp som hittar sitt hem där. Uppemot 100.000 individer /kvadratmeter kan finnas i den skyddande mossan.
Mossan tar sin näring och vatten från luften och vid torrperioder kan den se lidande ut men piggar oftast på sig vid regn och ökad luftfuktighet.
Mossor har fotosyntes och tar upp koldioxid från atmosfären, eftersom deras nedbrytning är långsam är de viktiga kolsänkor. När våra skogar huggs ner enligt den moderna metoden kalhyggesteknik går mycket liv till spillo, mossorna som tidigare haft ett skuggande tak av trädkronor torkar bort och mossans innevånare dör, maskinernas fotspår mosar sönder det mesta, sår som aldrig läker.  Det som tidigare fungerat som kolsänka blir nu ett kraftigt tillskott av växthusgasen koldioxid till atmosfären, det mesta av kolet som fanns bundet i marken blir ett ovälkommet bidrag till planetens uppvärmning.

tisdag 16 februari 2016

Pulsatilla - vårens vackra sippor

När backsipporna blommar i april - då är det vår!  Så fort tjälen släpper och temperaturen stiger så börjar de grönska, fjolårsbladen bör klippas när man ser de nya skotten komma.

I vilt tillstånd växer de på öppna kalkrika marker och det ger en vägledning om hur de vill växa i våra trädgårdar, soligt, väldränerat och öppet. I Sverige är samtliga backsippor fridlysta.

Efter blomningen bildar de vackra fröställningar som håller sig länge, fröna är försedda med hullingar och kan med vindens hjälp förflytta sig långt från växtplatsen. Odlar man backsippor i trädgården dyker det upp lite frösådder här och där, vill man ta vara på sådderna bör man göra det omgående innan de växer till sig. Backsipporna har en kraftig pålrot och det är svårt att gräva upp dem när de väl etablerat sig, de brukar inte överleva den behandlingen.

Hittar man frösådder får man kalla dem Pulsatilla vulgaris sp.

Här den vanliga Pulsatilla vulgaris som också växer vilt i naturen, köpt från plantskola


Den sköna Pulsatilla vulgaris `Röde klokke´ .



Nipsippan Pulsatilla patens brukar blomma först av alla.


Pulsatilla halleri ssp. slavica



Pulsatilla vulgaris `Papageno´ finns i olika färger, `Papageno´ har mer flikiga blad.


Backsippans vackra fröställning


fredag 12 februari 2016

Spännande Rhododendron ur Dane serien

Våren 2014 gjorde jag en beställning från Baumschule Hachmann på fyra Rhododendron och drygt tjugo olika ljungsorter, samtliga Rhododendron tillhörande Dane gruppen, framtagna av den välkända danska rododendronspecialisten Svend Hansen.

Jag är ingen van näthandlare, en helt ny erfarenhet för mig. Kontakterna med plantskolan fungerade utmärkt men det brast på andra håll. Jag fick information från Hachmann när paketet lämnade plantskolan men sedan tog turen slut. Efter en vecka började jag leta efter paketet och det tog mig en hel dag innan jag hittade mina växter, liggande på ett utlämningsställe för paket här i kommunen.  Inget meddelande om att paketet anlänt och där skulle växterna blivit liggande om jag inte själv börjat forska efter dem, en tråkig erfarenhet.

Ljungen hade börjat växa i mörkret med långa, ljusa skott och samtliga Rhododendron var rejält tilltufsade efter att ha legat hopklämda så länge, lite skadade blad men annars avlöpte det hela väl. Rhododendron är, jag säger det igen, tuffa växter som klarar inte allt, men mycket.

Rhododendron `Sticky Dane´ ( syn. R. roxieanum ssp. globigeranum) är en selektion av vildarten och det syns tydligt på de smala, lite stickiga bladen att R. roxieanum är inblandad. 
Mycket vacker tillväxt i början av juni.


R. `Rusty Dane´ en primärhybrid ( art x art) mellan R. bureavii och R. pachysantum, båda föräldrarna kan nog anses som bland de finaste som släktet kan uppbringa.  Bilderna från våren 2015 visar hur nytillväxten ändrar färg och blir rostigt bruna så småningom.


R. `Blue Dane´ ( R. campanulatum var. aeroginosum) också en selektion av vildarten med vackert rundade blad med en skiftning mot blått, syns tyvärr inte på bilden.


R. `Wolly Dane´ en selektion av den vackra vildarten R. taliense. Precis som de övriga tre är detta också en särdeles kompakt och tätväxande buske, härdigheten hos samtliga dessa Rhododendron är god, plantskolan uppger lägsta temperaturer från - 21 grader till - 24 grader. Nu är det inte enbart temperaturen som spelar roll vid vinterhärdigheten men ger ändå en liten fingervisning. Kan tillägga att jag inte haft några vinterskador alls på dessa buskar.



måndag 8 februari 2016

Stenmuren borta - stenhögen kvar

Här bakom den blommande gula buskpionen döljer sig en stenmur som jag byggde för mer än tio år sedan. Marken är så fylld av sten så jag letar alltid efter något användningsområde för all sten vi gräver upp. Muren har fyllt sin funktion under alla år men för två år sedan märkte jag att det blev tjälskador, den rörde på sig när tjälen släppte.

Jag plockade ner ungefär halva muren för två år sedan och byggde upp den igen - det blev förstås inte bra, det är grunden som rör sig och påverkar hela muren trots att den har bra stöd av de stora stenarna på bägge sidor av muren.


Det var rätt tid att göra det nu så länge tjälen låg kvar i marken eftersom jag var tvungen att kliva i planteringarna. Jag hade inte bestämt om den skulle byggas upp på nytt när jag började plocka ner den men nu har jag bestämt mig, det blir ingen ny mur. Buskpionen började växa ur sin plats men nu blir det mera utrymme och plats för en utökad plantering.

Några stora stenar är kvar som jag överlåter till maken att lyfta bort. Jag ser att jag har gjort ett ganska bra underarbete när jag byggde muren en gång. Ett djupgrävt dike som fylldes med sand för att dämpa tjälskador men med tiden har organiskt material som samlats mellan stenarna bildat jord och då får tjälen kraft igen att flytta stenarna.



..och muren blev en stenhög..


torsdag 4 februari 2016

Blommande buskar

Förutom alla Rhododendron har jag inte så många blommande buskar i trädgården.

Många buskar kräver ordentligt med utrymme men framförallt behöver de regelbunden beskärning för att inte bli för yviga och spretiga och jag besitter inte den ädla konsten, är alltför feg med sekatören och så tycker jag det är särdeles svårt att bestämma formen - borde gå en beskärningskurs...

Men några finns det som jag gillar, bl.a. Fothergilla major stor häxal. En surjordsväxt som lämpar sig väl i samplantering med t.ex. Rhododendron. Förutom vacker blomning i maj får den också vackra höstfärger på bladen.



Enkianthus campanulatus klockbuske översållas med vackra små klockor under försommaren.



Den här lite speciella busken som ger ett exotiskt intryck är relativt ny i trädgården, mitt minne säger att den planterades för fyra? år sedan. Den är kraftigväxande, kan nå en höjd på 2m så efter första året fick jag flytta på den då den växte ur sin plats. Calycanthus x raulstonii `Hartledge wine´ ( syn. Sinocalycanthus) är en korsning mellan amerikansk och kinesisk kryddbuske, lång blomning under försommaren.


R. `Persil´ och R. `Satan´, lövfällande Rhododendron är en effektfull kombination när de blommar på försommaren. `Persil´ slår ut några dagar före `Satan´ men de hinner ändå få en blomningstid tillsammans - doften sprider sig i hela trädgården.



R. `Persil´ i närbild med den karakteristiska gula fläcken i blomman.