söndag 10 november 2019

Har naturen rättigheter?

En global rörelse sprider sig nu över världen som kräver att naturen ges rättigheter precis som FN en gång deklarerade mänskliga rättigheter. Konkret innebär det att naturen blir en juridisk person i domstol och att mänskliga intressen tvingas ta hänsyn till naturens intressen och behov.


Mänsklighetens historia kännetecknas av Homo sapiens som skapelsens mittpunkt och om naturen som en resurs att härska över och att använda för mänskliga behov. Den västerländska självbilden har sitt upphov i Skapelseberättelsen även om detta knappast längre existerar på en medveten nivå. Vi formar livsvillkoren för allt annat levande på vår planet, en dominans så total att blotta tanken skrämmer. Vi lever nog alla i någon form av vardagsförnekelse när vi lever och beter oss som om vi inte visste.


När livet präglades av fattigdom, umbäranden och förfärliga arbetsvillkor trodde dåtidens stora tänkare att överskottet av människors arbete och uppfinningar så småningom skulle resultera i ett överskott som skulle gagna människorna. Mindre tid till förvärvsarbete skulle omvandlas till mera tid för familjen, ökad bildning eller kanske naturupplevelser, en valfrihet att berika livet. Men mänskliga drömmar om ett bättre liv kanaliserades av marknadskrafter och idag är shopping ett stort fritidsintresse. Allt vi konsumerar har sitt ursprung i naturen och vår västerländska livsstil hotar planetens ekosystem som vi är beroende av för vår överlevnad. Även våra sopberg som vi lämnar efter oss skall hanteras av naturens krafter. Den enda produkt som är miljövänlig är den som aldrig köps.


Naturen har aldrig kunnat hävda sig gentemot mänskliga intressen eftersom den saknar en röst och endast uppfattas som en resurs för mänskligheten som är till för att användas. Är det rimligt att kräva rättvisa för andra varelser än människan?   Och vilka varelser kan då komma ifråga? De som vi uppfattar som gulliga, trevliga och ofarliga eller gäller en rättvisa även de som på något vis skrämmer oss eller inkräktar på våra liv?


Att betrakta naturen som ett objekt präglar starkt vår kultur och detta är nya tankar som i högsta grad är revolutionerande. De som förordar detta tankesätt menar att de juridiska rättigheterna inte är det viktigaste utan ett medel att förändra vår inställning till naturen och vår egen roll i världen.
Ursprungsbefolkning i olika delar av världen har aldrig anammat denna syn på naturen, inte våra samer i Norden heller. Det säger en hel del om hur den moderna människan har avskärmat sig från naturen, kunskapen om naturens betydelse för våra liv på jorden lämnar mycket övrigt att önska. Det är lätt att förstöra det vi inte förstår och värdera det vi förstår.


I mars 2017 fick floden Whanganui på Nya Zeeland status som juridisk person. Det var första gången i mänsklighetens historia. Sedan dess har bl.a delar av regnskogen i Colombia och några andra objekt i världen tilldelats denna rättighet.

Jag vet inte om denna sympatiska idé kan vara en väg och en motkraft till hur vi hittills behandlat allt levande på vår planet, vi är ju grenen vi sitter på och som blir allt svagare för varje år. Det är inte ett alternativ att fortsätta som förut, det finns hur mycket varningssignaler som helst att den vägen inte längre är framkomlig.

Ett svenskt nätverk för naturens rättigheter http://www.lodyn.se/naturens-rattigheter/

Vad tycker du? Har naturen rättigheter?

15 kommentarer:

  1. Thank you very much for this this thoughtful post, Gunilla. I am sure that for many people who read this, the very idea of granting legal status to nature is an entirely new concept. Yet given that we have failed the environment in every other way, and for the most part continue to do so, it is the only way forward. We no longer have the luxury of isolating ourselves from nature, and for all those who think that we are trying to go back to an age without the comforts we have come to enjoy, with freedom from brutish labour that has benefitted so many, this is an absolute fallacy, a scare tactic used by the far right. It was directed against Greta Thunberg when she visited North America. It is the voice of fear, the voice of people with blinders over their eyes, the voice of religious fanatics who believe that we are permitted to dominate nature. We can respect the environment and still live comfortable lives. The two are not irreconcilable and the sooner we afford nature the respect and the legal protection it deserves the better off we all all be. I suspect that people facing wildfires in Australia right now, and floods in England, will be willing to embrace a different relationship with nature - and very soon.

    SvaraRadera
  2. Hello, I am all for protecting everything nature related. We only have one earth and that earth depends on nature. Your post and photos are wonderful. Enjoy your day, have a great new week!

    SvaraRadera
  3. Hej Gunilla

    Naturen som en juridisk person, ja varför inte?
    argumenten mot detta kan vara att det som naturen berättar för oss, tolkas av oss människor.Och dessa tolkningar är mycket individuella och långt ifrån alltid samma, de är inte alltid identiska.
    I New Zeeland är det två personer från maorierna der förvaltar, och egentligen har, denna flods rättigheter.

    Diskussionen om hur vi agerar i naturen är viktig.
    Bra du tar upp det här!

    Ha en trevlig ny vecka

    SvaraRadera
  4. Hej Gunilla
    Ja naturen burde have rettigheder, ellers går det galt for moder jord, men hvordan bliver rettighederne forvaltet? Selvom vi er mange, der gør, hvad vi kan er det desværre ikke nok.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hei Gunilla!
    Ja, naturen bør bli sett på som en juridisk person. Det vil gi den beste beskyttelse mot oss selv. Jeg tror, jeg vet at det må komme et lovverk som forbyr overgrep. Men det er en stor fare for at vi nærmer oss en grense hvor tida har gått fra oss.
    Klem Anne

    SvaraRadera
  6. Hej Gunilla!

    Ja, sånn bør det absolutt bli. Naturen bør få egne juridiske rettigheter. Den må beskyttes mot oss mennesker, for vi har ikke kunnskap og klokskap nok til å forvalte naturen.

    Klem!

    SvaraRadera
  7. Ja, selvfølgelig har naturen rettigheder, men spørgsmålet er om vi er i stand til at fortolke dem. Det giver vist ikke megen tryghed at udsætte naturen for retssager og jurister, når en smule respekt fra vores side burde være det naturlige alternativ.
    - Men tak for indlægget!

    Hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
  8. Jag har läst om detta tidigare men inte så bra sammanfattat som i ditt inlägg Gunilla. Tack för det och tack för länkarna. Jag som älskar och värnar naturen vill svara ja på frågan att naturen ska ha rättigheter. Jag läste om floden Whanganui och kompromissen, att inte ge tillbaka rättigheterna till ursprungsbefolkningen utan till floden själv. Att först och främst se vad floden behöver. Men ... som också Karsten skriver, det naturen berättar för oss tolkas av oss människor och tolkningarna kan bli individuella. Så frågan är komplex. Men bara att diskussionen kommit upp känns positivt.
    När jag tittar på din översta bild så känner jag hur liten jag är i naturen. Dessa mäktiga, vackra träd. Och så vänder jag blicken nedåt och ser den lilla världen, den som lever vid mina fötter.

    Denna härliga natur. Just nu är det ett fantastiskt vackert ljus ute, solen försöker ta sig igenom dimmolnen och lätta snöflingor faller.

    Tack för ditt intressanta inlägg och ha en skön kommande vecka!
    Kram Anita

    SvaraRadera
  9. Varför inte - ge naturen en chans att hämta sig från människors missbruk! Men varför inte ge djuren rättigheter också!! Det är ju otroligt viktigt att vi värnar om dom. Nu äter jag faktiskt gärna både fläsk, kött, fisk och kyckling, men med åren blir det mer och mer sällan fast nån vegetarian lär jag aldrig bli. Men man måste ju kunna ge även ge djur som ska slaktas en dräglig tillvaro innan vi äter dom!!
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
  10. Naturen bør have rettigheder og bør kunne stille krav. Men har vi mennesker evner og vilje til at administrere disse krav? Vi må alle stå sammen i en gos sags tjeneste.

    Hilsen Elna

    SvaraRadera
  11. Hei Gunilla, kiitos tästä tärkeästä kirjoituksesta - ja kauniista kuvista!
    Olisipa se ihana maailma, jossa eläimillä ja luonnolla olisi oikeuksia.
    Ehkä juridisesti ongelmallista, mutta tämä keskustelu on tosiaan tärkeää, koska se voi herätellä ihmisiä ajattelemaan asiaa uudella tavalla ja toimimaan luonnon hyväksi.
    Halauksia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. P.S. Haluaisin lähettää sinulle kutsun lukea blogiani, koska teen siitä pian "yksityisen" (kunhan saan kutsuttua kaikki tärkeätlukijat :)).
      Voit lähettää sähköpostia osoitteeseen sara(dot)villaemilia(at)gmail(dot)com. Halaus!

      Radera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. Intressant och sympatisk vinkling som kanske skulle kunna få upp ögonen på många och inte minst leda till nyttig debatt. Lättare att se en flod som förstås är en livsnerv i sitt område som en juridisk person än ett naturområde i allmänhet. På nåt sätt måste statusen höjas för allt levande i vår omgivning så alla sätt måste ju vara bra. På denna nivån gäller det ju att påverka politiker och kommersiella krafter.
    Sen gäller förstås för var och en att som vanligt gräva där man står och jobba på sitt medvetande och att leva resurssnålt. Många bäckar små!

    SvaraRadera
  14. Hei Gunilla. Dette var et veldig aktuelt og godt skrevet innlegg i en debatt som fortsatt dessverre bare er det, en debatt. Jeg gjør som folk flest, det vi kan i vår hverdag, men jeg kjenner meg ofte deprimert og maktesløs når jeg leser aviser og ser nyheter. Jeg blir nesten syk av det, fordi det er så vanskelig å fatte at ikke alle ønsker å gjøre noe med en gang! Det er også den vonde følelsen som kommer snikende, at det alt er for seint.. Nei! Vi må være positive og glad for nå har ungdommene, som skal arve verden, sagt nok er nok! Ellers alt godt til deg!

    SvaraRadera