How great thou art

Vill man lyssna till vacker och mäktig musik finns en hel del att hämta bland våra folkkära psalmer. Jag brukar alltid lyssna till denhär när julen närmar sig, ingen julsång men oerhört stämningsfull.

Ingen kan väl förbli oberörd när "the king" med sin vibrerande stämma sjunger ut i "How great thou art" 

Kanske platsar dethär in under kategorin onödigt vetande men psalmen är faktiskt ursprungligen svensk "O store Gud" är titeln på svenska. Musiken är en svensk folkmelodi och texten skrevs av Carl Broberg ( 1859 - 1940 ) och publicerades första gången i Mönsterås tidning år1886.

I Storbritannien röstades denna vackra psalm fram som den populäraste psalmen ett år. Många artister har under åren sjungit in den, det finns några att välja på och jag väljer Elvis.

Himlajord

Att välja en enda favorit av Evert Taubes stora produktion låter sig inte göras, favoriterna kan också växla när man upptäcker nya fyndigheter i berättelserna, när man verkligen hör vad han säger.. De till synes enkla historierna är i själva verket inte alls enkla utan vartenda ord och varje stavelse i texterna är noga värderat och utvalt  Historierna som kunde skrivas i novellform på många sidor text lyckas Taube framföra och nedteckna i sina visor, en enkelhet som inte har något med lathet att göra utan med genialitet.

Himlajorden hör till favoriterna men jag lyssnade många gånger innan jag hörde...

Berättelsen om John Löfgren som emigrerade till Australien och numera kallar sig Loffgren, är historien om en som förlorar allt men där naturen för hans livsverk vidare. Här berättar Löfgren om de naturens gåvor som han kallar för lössjord och som faller från ovan över den magra jorden och får den att blomstra.

Emigranten Löfgren misslyckades med sin livsuppgift och  vann varken ära eller rikedom men blev ändå en hjälte i Taubes text "för apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld i urskogen i Queensland och kvittad är hans skuld".

Himlajord

Text och musik: Evert Taube, 1957

Den jorden som du trampar hos mig på Crimson Creek,
den kommer ifrån himmelen och den har gjort mig rik,
den duggade så sakta i många tusen år,
det är en himlajord, min vän, den jorden där du står.
De säger att den kommer från öknen västerpå,
men ifrån himlen föll den, det kan du lita på.
Och oceanens vindar bar regnet till vår bukt,
och jorden drack och grönskade och satte blom och frukt.

Till denna himlajorden kom jag som timmerman,
i Falkenberg jag föddes, John Löfgren var mitt namn.
Nu kallar jag mig Loffgren och odlar apelsin.
Trehundra kor jag äger nu, sex hästar, åtta svin.
Så talte farmar Löfgren, jag svarade som så,
att lantbruk var det yrke som jag minst förstod mig på.
Men att jag hört på Pampas ett yttrande ibland
om jorden där att den kom dit med storm från Incas land.

”Den kallas lössjord”, sa jag, ”den kommer som ett damm
ett stoft från heta öknar som vindarna bär fram.”
”Om saken ter sig sådan i vetenskapens ljus,
så är det dock en himlajord du ser ifrån mitt hus.”
Det låg en vacker tanke i Löfgrens romantik,
en tro på nåd från ovan som gjorde honom rik.
Han slet där i sin djungel med halländsk energi,
och han odlade den himlajord som han nu sover i.

Hans rikedom var dock ringa, det har man insett nu,
hans egendom tog banken, en kviga fick hans fru.
Men apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld
i urskogen i Queensland, och kvittad är hans skuld.
Själv går jag i Ligurien på Medelhavets strand,
det blåser från Sahara och rymden står i brand.
Jag tänker på John Löfgren, min vän vid öknens rand.
Det faller jord, jungfrulig jord, från himlen i min hand.

Luciadagen 2013

Nattens vindar har mojnat, termometern visar på plus 1,5 grader, gräsmattorna är gröna och Tomas Di Leva sjunger Luciasången så ögonen tåras.

Om hunden själv fick bestämma...

...och hade klokskap nog att värdera riskerna med att ge sig in i vargrevir eller områden som invaderats av vildsvin skulle den avstå.

Nu är det inte så utan det är ägarens suveräna bedömning om hunden kan släppas lös eller inte.

Ändå så framförs ofta argumentet att fler vargar måste skjutas därför att de dödar hundar. Jag vill absolut inte bagatellisera hundägarens stora sorg över att ha förlorat sin bäste vän men problemet får inte heller överdrivas. Sanningen är att ett  inte oansenligt antal hundar skadas  av jägarna själva . Trafiken, när hundarna släpps lösa, är den ofrånkomligt största riskfaktorn.

Försäkringsbolaget Agria som försäkrar nästan hälften av alla hundar i Sverige brukar varje år vara hyggliga och redovisa en statistik över skadade/dödade hundar.

Såhär ser det ut, notera vildsvinens ökande andel.

Siffrorna avser alla hundraser, inte enbart hundar av jakthundsras	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012
Trafikskadad/dödad	626	571	612	607	638	643	628
Skottskadad/dödad	11	14	7	7	15	9	20
Dödad/skadad av tåg	64	51	55	51	51	38	50
Dödad/skadad av varg	17	25	17	23	16	14	6
Dödad/skadad av lo		1	4	7	3		3
Dödad/skadad av björn	2		2	3	1		1
Dödad/skadad av vildsvin	4	5	11	28	93	82	138
Dödad skadad av vilt/vilda djur	8	17	19	26	55	68	98
Senast uppdaterad 2013-06-18

Rovdjurspropositionen antagen

Med stora krafter följer ett stort ansvar eller som Bamse uttryckte det  "Den som är stark måste vara snäll"

Idag efter lunch röstades Centerpartiets rovdjursproposition, med hjälp av Sverigedemokraterna, igenom.  De som har makten att genomföra denna slakt på våra rovdjur har inte lyssnat på vetenskapen eller de intresseföreningar som varnar för följderna av detta beslut.

Nu skall både vargstammen och björnstammen halveras, järv och lodjur skall kraftigt decimeras och kungsörnen anses vara livskraftig med endast 150 häckande par från nuvarande 600 häckningar per år. Beslut om skyddsjakt på varg har anmärkningsvärt ofta verkställts på fredagar och då blir det i realiteten omöjligt för den som vill överklaga beslutet att använda sin rätt till överklagande eftersom beslutet redan är verkställt. Under några månader i höst sköts ett flertal vargar efter beslut om skyddsjakt, en del föräldrar vars valpar nu går en plågsam vinter till mötes.

Sverige har under många år varit ett föredöme i naturvårdsfrågor i hela världen och haft en stor pondus när det gäller synen på utrotningshotade djur i andra delar av världen. Nu får vi nog ställa oss i skamvrån och låta bli att ha synpunkter på andra länders hantering av sin fauna, det pratas redan om "the swedish model"

Är det värt denna degradering för att tillfredsställa några särintressen och kanske få de röster som krävs för fortsatt regerande?

En del företag kommer säkert att etableras i rovdjurstäta områden där man säljer platser i jaktlaget till utländska turister som gärna hänger ett lodjurskinn på väggen eller varför inte fjäderpennor av den ståtliga kungsörnen.

Behöver väl knappast säga det men jag tycker förfärligt illa om dessa fotografier av stolta jägare som låter sig fotograferas med breda leenden bredvid sina blodiga byten. När jag var liten drömde jag om att få se ett kort  där Jösse Hare, med bössan i hand, jagar den försvarslösa jägaren. I min barnsliga naivitet var tanken att den som en gång fått uppleva skräcken och rädslan i att bli jagad  aldrig skulle utsätta något levande väsen för detta igen.

I min gamla blogg skrev jag för snart ett år sedan om vargen och vargens betydelse för den biologiska mångfalden - jag kopierar in den igen som en påminnelse om hur allt hänger samman i vår underbara natur.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Historien om Yellowstone

Yellowstone nationalpark i USA är ett av de största, intakta ekosystemen som finns kvar på vår planet. År 1978 sattes nationalparken upp på Unescos världsarvslista. Området är till ytan ungefär lika stort som Sörmland.
I alla tider har rovdjur och betesdjur utvecklats sida vid sida. Överallt i alla ekosystem kan man se denna samutveckling.
Men människans syn på de stora rovdjuren var i början på 1900-talet väldigt negativ och man saknade kunskap om predatorernas betydelse.
Vargen utrotades 1926 i Yellowstone och det fick konsekvenser. Olika djurpopulationer förökade sig kraftigt t.ex. prärievargen ökade dramatiskt.
Stora hjorthordar betade ostört träd och buskar och vegetationen fick aldrig en chans att växa till sig. Runt vattendragen eroderade marken eftersom växtligheten betades av.
Någon gång i mitten av 1990-talet ökade den ekologiska kunskapen, man började ana vargens betydelse för ekosystemet och den återinfördes i nationalparken.
Betesdjuren minskade och träd och buskar kunde växa till sig och erbjöd skydd till småfåglarna som nu återvände till Yellowstone.
Bävrarna återvände till vattendragen för nu fanns sälg och asp att bygga dammar av och som gav föda. Bäverdammarna drog till sig grodor och vattenlevande djur och sjöfåglar.
Stränderna som numera kantas av lövträd som skuggar vattendragen gynnar laxen att gå upp i älvarna för att leka.
Prärievargen decimerades vilket gav nya livsmöjligheter för antiloperna.
Betesdjurens vaksamhet ökade vilket resulterade i ökad rörlighet som i sin tur gagnade växtligheten som fick tid att återhämta sig.
Allt hänger ihop i vår komplexa natur och är beroende av varandra för att upprätthålla en nödvändig balans - så också i våra trädgårdar.

Biologisk mångfald kontra mänsklig enfald - igen

Rävunge som sällskap i trädgården hösten 2011

I fredagens ATL - lantbrukets affärstidning, kan man läsa en notis från Hallands horisont.

ATL berättar om bonden som tvingas lägga ner sitt jordbruk pga gässinvasion. De stora mängder gäss som parkerade på hans åkrar glufsade i sig allt foder som han odlade för sina köttdjur, till slut gick det inte längre och han tvingades lägga ner sin produktion när gässpopulationen fullkomligt exploderade.
Slutsatsen var att det var länsstyrelsens fel som inte tillät avskjutning av gässen i tid.

Men - sedan berättar jordbrukaren att de första gässen dök upp på hans ägor redan på 70 - talet men de blev aldrig något problem förrän räven försvann. Varför räven försvann förtäljer inte historien men detta är åter igen ett belysande exempel på vikten av biologisk mångfald i vår natur. När någon art tvingas tillbaka gynnar det alltid en annan art som tillåts bli alltför dominant och istället för  en tillgång blir arten en skadegörare, alltför ofta rubbas den biologiska balansen genom mänsklig påverkan. Om vi inte lär oss att arbeta på naturens villkor kommer vi alltid att förbli förlorare - naturen har all tid i världen och arbetar 24 timmar i dygnet vilket vi människor aldrig kommer att göra.

Nu är inte ATL känt för sina briljanta analyser eller konsekvenstänkande utan man vill ständigt uppfattas som stående på barrikaderna för lantbruket gentemot allt som kan uppfattas som hotfullt mot det storskaliga, industrialiserade jordbruket och följaktligen blev det inte minsta lilla antydan om den biologiska mångfaldens betydelse för planeten, för oss människor, för vår natur och för jordbruket.
 

--------------------------------------------------------------------------------------

Heja Norge och Lars Berger som mot alla odds tog hem segern i skidskyttesprinten i Hochfilzen, Österrike.Grattis även till Ole Einar som knep bronset!

Prydnadsgräs - trädgårdens dansörer

Carex caryophyllea `The Beatles´

Jag har alltid gillat prydnadsgräs sedan den dagen jag klev in hos Håkan och Birgitta på Lindbro trädgård. De var tidigt ute med många olika prydnadsgräs och med en känsla för vad man kan åstadkomma med dessa mångsidiga växter.

Prydnadsgräs är generellt väldigt tåliga växter som sällan angrips av sjukdomar och många av dem är vackra året om.

Denhär skuggstarren kommer ursprungligen från Lindbro trädgård. Den är lättodlad även om man kan läsa sig till att den kräver viss skugga och fuktighet klarar den sig utmärkt även i sol.

Den lämpar sig inte riktigt i blandade rabatter för som de flesta Carex gräs är den spridningsvillig men som solitär i t.ex. en grusplantering kommer den verkligen till sin rätt. På sensommaren böljar de långa, smala bladen i vinden - effektfullt! Ibland behåller den sin grönska över vintern och då kan man bara låta den vara, har den vissnat ner så går det utmärkt att klippa ner den på våren, det kommer nya gröna blad ganska omgående.

Men, den slår rotskott så vill man inte att den utvidgar sig alltför mycket bör man begränsa tillväxten på något sätt, gräset på bilden här  håller sig på plats genom markduk under diabasen.  Annars får man ta till kniven och skära bort de rotskott som kommer under säsongen.

Här har jag inget stopp så jag skär bort oönskade rotskott på våren.