Gräs och annat grönt

Jag gillar prydnadsgräs, många av gräsen har en speciell, distinkt form och deras grönska har en dämpande effekt i trädgården. Har under åren planterat många vackra gräs men de stora gräsens paradtid kommer lite senare på säsongen, de behöver lite längre tid att växa till sig.

Hakonegräset Haconechloa macra `Aureum´ har ett speciellt växtsätt som man kan använda sig av. Det vänder sig gärna mot ljuset och då får man fram den här effekten.

Carex caryophyllea `The Beatles´ skuggstarr gör skäl för sitt namn. Tuvbildande med långa, smala blad som vänder sig efter vinden, en riktig kalufs som behöver en ordentlig frisering på våren. Bäst kommer det till sin rätt som solitär på grusigt underlag. Starrgräs expanderar mer än gärna och detta gräs bildar rotsystem som en tjock, ogenomtränglig filt. Behöver en rotspärr eller så får man vara flitig med att skära in det. Går det in i andra växters rotsystem blir det besvärligt.

 Vackra dvärgbarrväxter finns det gott om, här är en av dem Abies koreana `Icebreaker´ en koreagran ympad på stam. Den har skruvade barr som är silvriga på undersidan, behöver sol för att det silvriga skall framträda, annars blir den mera grön.

Ett annat gräs som funnits länge i trädgården är Arrhenatherum elatius bulbosum `Variegatum´ vitbrokig pärlhavre. Ett lättodlat och vackert gräs som inte sprider sig. Återkommer troget på sin plats varje år, lätt att dela om man så önskar. Här framför blommande saxifragor i kvällssol.

Taklökstavlorna blommar, lite tråkigt för den blommande rosetten dör efter blomningen och då får man pilla ner en ny taklök som ersättare.

En blommande växt skall väl få vara med i inlägget, det är den förtjusande lilla Rhodohypoxis baurii rosenblund som blommar i sina krukor hela sommaren. Den är inte härdig här så den bör tas in när frosten kommer. Bara att ställa krukorna svalt och frostfritt under vintern, den vissnar ner och behöver inget vatten under viloperioden. I mars tar jag fram dem i rumstemperatur och flyttar ut dem när frostrisken är över.

Nu är det klippt!

Jag har aldrig varit duktig på beskärning och alldeles för feg för att klippa och putsa det nödvändiga på träd, buskar och städsegröna växter. Men våra trädgårdsvänner, Gunnar och Wivianne har ingjutit lite mod i mig och jag har sett hur vackert det blir när man beskär på rätt sätt och vid rätt tidpunkt.
Stamma upp träd brukar jag göra men ibland krävs det lite mera.

De senaste veckorna har sekatören fått arbeta ordentligt, silverpäronträdet som jag bar på någon sorts illusion om att det får växa som det vill har nu fått en rejäl beskärning så nu kan man passera under det igen.

Den lilla vintergröna busken Iberis sempervirens vinteriberis har jag försiktigt putsat på tidigare men nu klippte jag in den ordentligt. Den hade blivit för stor och höll inte avståndet till andra växter, dessutom blir den både tätare och vackrare efter beskärning. En fin liten växt förövrigt, lämplig för väldränerat stenparti.

Linnéa borealis

Barndomsminnen....vid vår sommarstuga vid kusten i finländska Österbotten växte linnéan på öppna platser men skuggad av granskogen. Den som en gång böjt knä och stoppat näsan i en blommande linnéa glömmer aldrig den milda mandelblomsdoften som stiger upp från den lilla, städsegröna busken. Jo, den räknas faktiskt som en dvärgbuske, tillhör familjen kaprifolväxter.

Ett spontaninköp i våras när jag såg den vid Linuddens plantskola. Den är inte alldeles enkel att etablera i en konstgjord miljö , den har ganska speciella krav på växtplats men nu råkade jag ha precis en sådan plats där den lilla linnéan kanske kunde trivas. Surjord som aldrig får torka ut och ett strilande, milt solljus genom trädkronornas skyddande tak, stubbar som den kan klättra på.

Platsen är något för solig men med denna molniga sommar ser det ut som om den lilla linnéan trivs och brer ut sig. Den storbladiga Magnolia `Swede made´ som är planterad intill kommer att så småningom skänka tillräcklig skugga med sina stora blad.

Mossan skimrar..

..när kvällssolen sänker sig över trädgården. 

Guckosko Cypripedium

Cypripedium x reginae `Ulla Silkens´

I oktober 2009 anordnade föreningen Trädgårdsamatörerna i Eskilstuna en föreläsning om orkidéer. Föredragshållare var Svante Malmgren från Lidaforsgården, troligen vårt lands främste kännare av dessa exotiska växter.

Här kan man läsa om arbetet med att föröka orkidéer artificiellt.

Trots att det är så länge sedan har jag fortfarande föreläsningen i starkt minne, några oerhört fascinerande timmar tillsammans med en färgstark och kunnig föreläsare. Vi var inte många åhörare i publiken vilket kanske beror på att många bär på fördomar om att odla orkidéer i  trädgårdarna, jag var en av dem. Jag kom hem med den lilla rotbiten av C. `Ulla Silkens´ som då var tre år. Hybriden är framtagen av framtagen av Svante Malmgren och är förmodligen den mest odlade guckoskon i svenska trädgårdar, uppkallad efter hans fru. Den anses vara härdig i hela landet, det är inte kylan som är fienden utan vinterblötan, väldränerat är vad som gäller om den skall trivas. Jag täcker plantan med tegelpannor, upphöjt med några stenar, inför vintern.

 

Det förekommer en omfattande illegal handel med orkidéer där giriga människor gräver upp fridlysta plantor och säljer vidare till skyhöga priser. Som konsument bör man vara uppmärksam på växters ursprung och inte stödja hänsynslösa profitörer som struntar i om växterna utrotas i sina naturliga miljöer. Vår eminente föreläsare var starkt engagerad i det arbetet, både nationellt och internationellt. Hans verksamhet med att föröka orkidéer i laboratorium är en del i det arbetet, att tillhandahålla och sprida legalt framtagna växter och göra dem tillgängliga till överkomliga priser i våra trädgårdar. Ökad tillgång motverkar illegal handel. Priserna kan förstås fortfarande upplevas som höga men det är omvårdnaden av plantan från frö till säljbar växt som kostar. 

Den lilla rotbiten jag kom hem med hösten 2009 blommade första gången i juni 2013 och har sedan dess troget återkommit varje år. Jag har fortfarande bara denna enda planta av guckosko, anledningen är inte ointresse utan snarare brist på lämplig växtplats. Det finns en outnyttjad yta i trädgården som skulle kunna passa, tänk att täcka ett ental kvadratmetrar med enbart orkidéer, en dröm god som någon! Svårare utmaningar har vi haft och drömmar tillhör i allra högsta grad trädgårdslivet.

Pipranka Aristolochia macrophylla

Piprankan är en grandios klättrare som med sin frodiga grönska fyller sin funktion i trädgården. Den klättrar på samma sätt som kaprifol och de vackra, hjärtformade bladen radas som tegelpannor ovanpå varandra under dess färd uppåt.

Den kräver att stadigt stöd för den blir både stor och tung så småningom. Den är oftast lite seg vid etableringen så det tar några år innan den börjar visa sin rätta potential. Här växer den i gassande sol men "goda råd" säger att den föredrar halvskugga. Namnet har den fått av de pipformade, något oansenliga blommorna som man får leta efter i bladverket för att se, den brungröna färgen gör att de är svåra att upptäcka. För mig, som gillar vackra bladväxter, är piprankan en favorit.

Kålask och solfjäderslönn

Så kom den då, värmen och solen som alla väntat på. För mig blir det för mycket, jag klarar inte av att vistas ute i värmen så det blir bevattning en stund tidig morgon och sen kväll när solen försvinner bakom trädtopparna. Vi har det torrt, gräset har blivit brunt och växterna slokar i värmen. Trots den kyliga och fuktiga våren och försommaren har vi inte fått speciellt mycket regn här, nästan två veckor sedan det kom en liten skur och i den här värmen räcker det inte alls till.

Trädet på bilden är den vackra kålasken Fraxinus exelsior `Crispa´ ett säreget litet träd med stor karaktär. Tyvärr upptäckte jag förra veckan att flera av de gröna skotten vissnat och dött.
Asskottsjuka är med stor sannolik orsak till att trädet kommer att avlida. Askskottssjukan är en svampinfektion som orsakas av sporsäckssvampen Hymenoscyphus albidus som sprids med vinden och som håller på att ta död på askarna i vårt land. Det är en snabb process som märks först på de döda toppskotten som vissnar när vatten- och näringstillförseln stryps.

Svampen kom från Baltikum och upptäcktes i Sverige så sent som 2001, sedan dess har många askar dött och det finns inget att göra. Så tyvärr, inga fler askar i trädgården.

Acer shirasawanum den 22 maj

Något av det vackraste bladutspring man kan hitta på våren finns hos den gulbladiga solfjäderslönnen. För en vecka sedan såg jag att något var fel och nu finns inget liv kvar, det gick snabbt.  Det här var vårt tredje försök med denna vackra lönn men de två tidigare är jag ganska övertygad om att det var vintern som var orsaken. Nu är det inte vintern som är boven och jag har ingen aning om vad som hänt. När träd farit illa säsongen innan av t.ex. torka eller skadats av kyla kan man se att det sker en viss lövsprickning följande vår. Det finns en liten mängd energi kvar hos trädet men vanligen torkar löven snabbt in och trädet dör.  Så var det inte här och lönnen har sett välmående och normal ut. Tyvärr är det vackra trädets saga all och jag har ingen aning om vad som förorsakat detta, just nu vill jag inte försöka en fjärde gång  men när besvikelsen lagt sig så kanske....