Stubberiet håller stilen - även i februari!

Calluna vulgaris `Seestern´

Pinus strobus `Minitwist´

Översiktsbilder

Mossan i vår trädgård

De flesta trädgårdsägare har någon form av relation till mossa - vän eller fiende? Jag gissar på det senare, enligt Kemikalieinspektionen ökade försäljningen av ogräsmedel, främst mossmedel, till hushållen med 63 ton från 541 ton till 604 ton år 2014.

Själv planterar jag och odlar mossa, allt det här är arrangerat en gång, stensötan har hittat dit själv.

Corylopsis spicata skenhassel planterad mellan mossiga stenar

Daboetica cantabrica `Arielle´ irländsk ljung finner sig väl till rätta bland mossan.

September i mossträdgården

En matta av mossa är ett ekosystem i miniatyr, mossan härbärgerar massor av liv. I mosstäcket lever bakterier, svampar, alger, hoppstjärtar, spindlar och allehanda småkryp som hittar sitt hem där. Uppemot 100.000 individer /kvadratmeter kan finnas i den skyddande mossan.

Mossan tar sin näring och vatten från luften och vid torrperioder kan den se lidande ut men piggar oftast på sig vid regn och ökad luftfuktighet.

Mossor har fotosyntes och tar upp koldioxid från atmosfären, eftersom deras nedbrytning är långsam är de viktiga kolsänkor. När våra skogar huggs ner enligt den moderna metoden kalhyggesteknik går mycket liv till spillo, mossorna som tidigare haft ett skuggande tak av trädkronor torkar bort och mossans innevånare dör, maskinernas fotspår mosar sönder det mesta, sår som aldrig läker.  Det som tidigare fungerat som kolsänka blir nu ett kraftigt tillskott av växthusgasen koldioxid till atmosfären, det mesta av kolet som fanns bundet i marken blir ett ovälkommet bidrag till planetens uppvärmning.

Pulsatilla - vårens vackra sippor

När backsipporna blommar i april - då är det vår!  Så fort tjälen släpper och temperaturen stiger så börjar de grönska, fjolårsbladen bör klippas när man ser de nya skotten komma.

I vilt tillstånd växer de på öppna kalkrika marker och det ger en vägledning om hur de vill växa i våra trädgårdar, soligt, väldränerat och öppet. I Sverige är samtliga backsippor fridlysta.

Efter blomningen bildar de vackra fröställningar som håller sig länge, fröna är försedda med hullingar och kan med vindens hjälp förflytta sig långt från växtplatsen. Odlar man backsippor i trädgården dyker det upp lite frösådder här och där, vill man ta vara på sådderna bör man göra det omgående innan de växer till sig. Backsipporna har en kraftig pålrot och det är svårt att gräva upp dem när de väl etablerat sig, de brukar inte överleva den behandlingen.

Hittar man frösådder får man kalla dem Pulsatilla vulgaris sp.

Här den vanliga Pulsatilla vulgaris som också växer vilt i naturen, köpt från plantskola

Den sköna Pulsatilla vulgaris `Röde klokke´ .

Nipsippan Pulsatilla patens brukar blomma först av alla.

Pulsatilla halleri ssp. slavica

Pulsatilla vulgaris `Papageno´ finns i olika färger, `Papageno´ har mer flikiga blad.

Backsippans vackra fröställning

Spännande Rhododendron ur Dane serien

Våren 2014 gjorde jag en beställning från Baumschule Hachmann på fyra Rhododendron och drygt tjugo olika ljungsorter, samtliga Rhododendron tillhörande Dane gruppen, framtagna av den välkända danska rododendronspecialisten Svend Hansen.

Jag är ingen van näthandlare, en helt ny erfarenhet för mig. Kontakterna med plantskolan fungerade utmärkt men det brast på andra håll. Jag fick information från Hachmann när paketet lämnade plantskolan men sedan tog turen slut. Efter en vecka började jag leta efter paketet och det tog mig en hel dag innan jag hittade mina växter, liggande på ett utlämningsställe för paket här i kommunen.  Inget meddelande om att paketet anlänt och där skulle växterna blivit liggande om jag inte själv börjat forska efter dem, en tråkig erfarenhet.

Ljungen hade börjat växa i mörkret med långa, ljusa skott och samtliga Rhododendron var rejält tilltufsade efter att ha legat hopklämda så länge, lite skadade blad men annars avlöpte det hela väl. Rhododendron är, jag säger det igen, tuffa växter som klarar inte allt, men mycket.

Rhododendron `Sticky Dane´ ( syn. R. roxieanum ssp. globigeranum) är en selektion av vildarten och det syns tydligt på de smala, lite stickiga bladen att R. roxieanum är inblandad. 

Mycket vacker tillväxt i början av juni.

R. `Rusty Dane´ en primärhybrid ( art x art) mellan R. bureavii och R. pachysantum, båda föräldrarna kan nog anses som bland de finaste som släktet kan uppbringa.  Bilderna från våren 2015 visar hur nytillväxten ändrar färg och blir rostigt bruna så småningom.

R. `Blue Dane´ ( R. campanulatum var. aeroginosum) också en selektion av vildarten med vackert rundade blad med en skiftning mot blått, syns tyvärr inte på bilden.

R. `Wolly Dane´ en selektion av den vackra vildarten R. taliense. Precis som de övriga tre är detta också en särdeles kompakt och tätväxande buske, härdigheten hos samtliga dessa Rhododendron är god, plantskolan uppger lägsta temperaturer från - 21 grader till - 24 grader. Nu är det inte enbart temperaturen som spelar roll vid vinterhärdigheten men ger ändå en liten fingervisning. Kan tillägga att jag inte haft några vinterskador alls på dessa buskar.

Stenmuren borta - stenhögen kvar

Här bakom den blommande gula buskpionen döljer sig en stenmur som jag byggde för mer än tio år sedan. Marken är så fylld av sten så jag letar alltid efter något användningsområde för all sten vi gräver upp. Muren har fyllt sin funktion under alla år men för två år sedan märkte jag att det blev tjälskador, den rörde på sig när tjälen släppte.

Jag plockade ner ungefär halva muren för två år sedan och byggde upp den igen - det blev förstås inte bra, det är grunden som rör sig och påverkar hela muren trots att den har bra stöd av de stora stenarna på bägge sidor av muren.

Det var rätt tid att göra det nu så länge tjälen låg kvar i marken eftersom jag var tvungen att kliva i planteringarna. Jag hade inte bestämt om den skulle byggas upp på nytt när jag började plocka ner den men nu har jag bestämt mig, det blir ingen ny mur. Buskpionen började växa ur sin plats men nu blir det mera utrymme och plats för en utökad plantering.

Några stora stenar är kvar som jag överlåter till maken att lyfta bort. Jag ser att jag har gjort ett ganska bra underarbete när jag byggde muren en gång. Ett djupgrävt dike som fylldes med sand för att dämpa tjälskador men med tiden har organiskt material som samlats mellan stenarna bildat jord och då får tjälen kraft igen att flytta stenarna.

..och muren blev en stenhög..

Blommande buskar

Förutom alla Rhododendron har jag inte så många blommande buskar i trädgården.

Många buskar kräver ordentligt med utrymme men framförallt behöver de regelbunden beskärning för att inte bli för yviga och spretiga och jag besitter inte den ädla konsten, är alltför feg med sekatören och så tycker jag det är särdeles svårt att bestämma formen - borde gå en beskärningskurs...

Men några finns det som jag gillar, bl.a. Fothergilla major stor häxal. En surjordsväxt som lämpar sig väl i samplantering med t.ex. Rhododendron. Förutom vacker blomning i maj får den också vackra höstfärger på bladen.

Enkianthus campanulatus klockbuske översållas med vackra små klockor under försommaren.

Den här lite speciella busken som ger ett exotiskt intryck är relativt ny i trädgården, mitt minne säger att den planterades för fyra? år sedan. Den är kraftigväxande, kan nå en höjd på 2m så efter första året fick jag flytta på den då den växte ur sin plats. Calycanthus x raulstonii `Hartledge wine´ ( syn. Sinocalycanthus) är en korsning mellan amerikansk och kinesisk kryddbuske, lång blomning under försommaren.

R. `Persil´ och R. `Satan´, lövfällande Rhododendron är en effektfull kombination när de blommar på försommaren. `Persil´ slår ut några dagar före `Satan´ men de hinner ändå få en blomningstid tillsammans - doften sprider sig i hela trädgården.

R. `Persil´ i närbild med den karakteristiska gula fläcken i blomman.

Rhododendron `Kermesina Rose´

R `Kermesina Rose´ är en japansk azalea med en fantastisk blomning, här blommar den i början av juni,  ett vackert blickfång när den lilla busken blir helt översållad av de tvåfärgade blommorna.

En hybrid av okänt ursprung, delvis lövfällande under vintern. Kompakt och fin i växtsättet, växer mera på bredden än på höjden.

Den kan odlas i full sol men även i halvskugga vilket inte påverkar blomningen.

`One of the toughest of the twotoned azaleas, excellent for U.K. and Northern Europe" Kenneth Cox i boken "Rhododendrons and Azaleas"

Jag var en aning osäker på härdigheten när jag planterade den så den fick en plats invid en stor sten. Stenar lagrar som bekant värme och dämpar något de kraftiga temperaturskillnader som kan uppstå mellan dag och natt under den nordiska våren. Busken verkar dock klara våra vintrar och vårar galant, inga vinterskador.

Det finns en helvit variant också, har aldrig sett den i verkligheten men skulle utan tvekan köpa den om dök upp någonstans.