torsdag 29 augusti 2013

En tuktad natur

I augusti ifjol såg det ut såhär - naturen och skogen som den ser ut när den får vara orörd.


...och nu börjar det likna någonting. Den senaste rabatten blev klar idag och det blev en våtbädd för att skydda växterna mot trädrötter och med tanke på den enorma torka vi haft denna sommar. Nu står en hel stor rabatt redo för planteringar till våren - känns lyxigt värre.






onsdag 21 augusti 2013

Vår mossiga trädgård

Mossa är väl något som de flesta trädgårdsägare har en relation till - antingen avskyr man den eller så letar man mossiga stenar i skogen eller penslar trågen med filmjölk för att få fram den rätta mossiga ytan.

Jag odlar den. Man får välja sina strider i trädgårdslivet och vi bor i skogen där all sorts mossa brer ut sig på stenar och på mark. Istället för att föra krig mot den använder jag den på ställen där inget annat kan växa. Den är tacksam och kräver inte mycket, den vissnar och bleknar ibland under torka men så snart luftfuktigheten ökar skimrar den snabbt i vacker grönska.

Det finns många olika mossor i närmiljön  - bara att sätta på sig mossglasögonen för att upptäcka dem. När Sir Väs har lagt sig för vintervilan brukar jag gå på mossjakt i skogen. Gamla stubbar som är övervuxna med mossa är fint, likaså alla stenar och så småningom har man en åstadkommit mossträdgård.



Olika mossor med olika färger skapar fina mönster.



Blåmossa eller kuddmossa som den kallas brer sakta ut sig.



Lite ljung bland mossiga stenar klarar sig fint.



Invid den stora sälgen klarar inte mycket att växa - förutom mossa.
 

I skogen kan man hitta vad som helst att släpa hem...
 



tisdag 20 augusti 2013

Prydnadsgräsens paradtid är nu

Jag har alltid varit förtjust i prydnadsgräsen och det finns en del att välja på numera. De har sin paradtid på sensommaren och hösten när så mycket annat har gjort sitt för säsongen. Gröna och välformade står de där och rasslar i vinden. Här ett axplock av några gräs i trädgården.

Molinia arundinacea jättetåtel
Carex `The Beatles´ börjar få sin karakteristiska frisyr i augusti. Som de flesta Carexgräs sprider det sig med rotskott så det bör planteras så man kommer åt att tukta rotskotten ibland. Gör sig bäst som solitär med underlag av sten eller grus. I en blandad rabatt försvinner det lätt och trasslar in sig i andra växters rötter.

Carex `The Beatles´
Blåtåteln Molinia caerulea `Variegata´ hör till de mest tacksamma prydnadsgräsen att odla. Ett gräs som inte kräver mycket och återkommer troget varje år. Ingen spridningsrisk utan det håller samma fina form år från år.

Molinia caerulea `Variegata´ till höger om bänken

Till prydnadsgräsens primadonnor får väl Miscanthus gräsen räknas. Det finns numera många att välja på, det största av dem alla i vårt klimat är förmodligen Miscanthus sinensis `Giganteus´ som aldrig hinner blomma här i norr men det behövs inga blommor på denna ståtliga gigant. Tyvärr fick detta gräs en rejäl smäll av hagelskuren på försommaren så de nedersta bladen skadades och blev bruna.

Miscanthus sinensis `Giganteus´
Det grönbladiga Hakonechloa macra med sitt speciella växtsätt tränger sig upp ur sprickan mellan stenarna.

Hakonechloa macra hakonegräs

lördag 17 augusti 2013

Trädrötter i trädgården - hur gör ni?

Vår absolut värsta fiende i trädgården är trädrötter. Vi har testat det mesta för att på något sätt begränsa deras framfart men med dåligt resultat.

I början trodde jag att markduk kunde hjälpa och satte ut markduk överallt under stora planteringar. Helt bortkastat arbete för det är ingen match för trädens rötter att genomborra markduken. Ångrar så att vi satte markduk för det blir bekymmer förr eller senare, förmodligen för att kretsloppet är brutet och växterna når inte ner till den djupare fukten. Även maskar och alla småkryp som sköter nedbrytningen blir förmodligen kvar där och hittar inte frostfritt djup när tjälen kommer. Upphöjda bäddar är heller ingen lösning, snabbt växer trädens rötter uppåt i bäddarna där ny, fin och fuktig jord finns. Pallkragar invaderas snabbt om det finns träd på lagom avstånd, likaså komposter.

Rötterna delar sig i oändlighet och ligger i lager på lager. Här är det mesta uppgrävt och bortrensat men några grova rötter återstår. Vi sågar, klipper och hugger tills allt är borta med vetskapen om att  invasionen startar igen så fort ny jord är på plats.

Såhär ser rötterna ut som invaderar rabatterna, inte alltid lätt att avgöra vilket trädet är. Dethär grävde jag upp i går i en plantering som var endast  1 år gammal. En Hosta som planterades i våras utvecklades inte som den skulle och jag kollade jorden. Mycket riktigt, det gick knappt att få ned fingrarna, allt var genomvävt av de vita sugrötterna som kommer först och sedan de mera vedartade rötterna. En knapp dm under ytan var jorden lika torr som dammtussar och det är meningslöst att vattna, man bara vattnar träden. Inga träd i omedelbar närhet så svårt att avgöra vem som är inkräktaren. Jag grävde upp Hostan och rensade ca en halv kvm från rötter det blev nästan en hel murarhink full.


Nu gör vi såhär igen en gång, gräver ner byggplast runt kanterna men inte i botten. Av erfarenhet vet jag att det hejdar rötternas framfart ett tag , kanske några år, men sedan är det likadant igen. Det sägs ibland att sugrötter endast finns i trädkronornas ytterkanter men jag är tveksam till det påståendet. Rötter dyker upp så snart det finns jord med näring och fukt och sugrötter fortsätter ständigt att söka nya områden för att tillgodose trädets behov.

Jag är verkligen inte förtjust i plast i naturen men de våtbäddar vi gjort är de enda som inte angripits av trädrötter.

En trädgård utan träd kan jag inte ens föreställa mig. Träden här fyller många viktiga funktioner och skapar trädgårdens karaktär, de ger nödvändig skugga och skyddar mot vindarna. Jag vill egentligen inte ta bort ett endaste träd men i höst skall vi ta hit en arborist som får ta bort några stora jättar.

Överallt i trädgårdar ser jag planterade träd men även träd som tillhör vår natur. Hur gör alla andra för att klara av trädens konkurrens?  Hur gör ni?


torsdag 15 augusti 2013

Sensommarblommande Clematis

En gång i tiden var jag väldigt förtjust i Clematis men förtjusningen var inte ömsesidig. I vår trädgårdsförening gjorde vi en gång en stor sambeställning av  Clematis från Estland men inte många av de ca 30 - talet plantor jag planterade finns kvar i trädgården.

De som har överlevt har nog dessvärre drabbats av det som kallas för vissnesjukan som egentligen är en svampsjukdom som drabbar rothalsen på växten. Den dör inte men rankor vissnar ner, verkar enbart drabba de storblommiga Clematis. Det går snabbt, man ser det på morgonen och innan kvällen så är hela rankan med knoppar och allt nervissnat. Bladen blir bruna efter några dagar. Symptomen börjar visa sig i juli månad och återkommer varje år. Nu har jag tröttnat och skall gräva upp växterna i höst.

Men några tacksamma Clematis blommar i sensommarträdgården.

Troligen en Jackmannii hybrid som inte brytt sig om torkan.


 En av de estniska plantorna som blivit fin i år - Valge daam - den vita damen.


Okänd Clematis, möjligen en integrifolia. Den klättrar inte själv.

En Jackmanni hybrid som inte har de bästa förutsättningar men troget klättrar upp i den gamla äppelmadamen.


onsdag 14 augusti 2013

Bit för bit blir helhet så småningom

En bit på väg igen, den lilla rabatten närmast kameran är nu klar. Vattenfrågan löste vi genom att köpa några stora baljor som vi blötte torven i . Det sparar vatten och när det inte krävs så stora mängder torv så är dethär ett bra sätt.
 Alltid finns behov av omplaceringar när nya rabatter är klara. Hit flyttade jag den vackra lilla Rh. proteoides som med tiden fått en alltför undanskymd plats, den bör stå i skyltfönstret. Även Rh. forrestii var. repens är nu planterad samt en Hosta `Whirlwind´som nästan torkat bort på sin förra plats. Nu får denna del stå till våren.


Det blir en bit i taget...


Stora stenar på fel ställe, inget ovanligt.
En bit kvar tills det uppstår kontakt...


tisdag 13 augusti 2013

Om ljungen måste jag berätta...

Jag är ingen rutinerad ljungodlare ännu, har bara hållit på med växterna i tre, fyra år men har blivit förälskad i denna förtjusande och användbara växt. I början placerade jag växterna lite här och där i trädgården men ljungens anspråkslösa uppsyn gjorde att de inte kom till sin rätt. Nu har jag börjat samla dem i rabatter längst upp i trädgården som gränsar till den omgivande skogen. Tillsammans och med mossbevuxna stenar som jag lagt dit kommer de mer till sin rätt.

Ljung är anspråkslösa växter men under denna vårvinter, som skadade så många städsegröna växter fick ljungen också rejäla skador och blev brun men de flesta återhämtar sig även om formen kan vara något skadad.

Ljungen behöver inte mycket näring och växer i jord med lägre pH värde. Jag blandar torv och barkmull med grus och sand för dräneringens skull, även lite kompostjord blir bra i planteringarna och inte alltför djup skugga. Den tål mycket soliga placeringar.

Vill man ha lite extra blomsterfägring på våren passar olika Primulor bra tillsammans med ljungen och små barrväxter i kombination med ljungplanteringar är riktiga skönhetsupplevelser.

Ljung gör sig också bra i grusplanteringar där underlaget framhäver växterna på ett särdeles fint sätt.

Det finns både vårblommande ljung Carnea och höstblommande Calluna ljung. För att plantorna skall hålla sig buskiga och fina klipper man ner dem efter blomningen. Annars fortsätter de att växa där blommorna suttit och det blir tomt på blad på en del av stjälken.

Bladen som mera liknar barr finns i många olika färger som lyser upp även när plantan inte blommar. Tyvärr är det fortfarande svårt att hitta bra och varierande utbud av ljung. Växtmarknader eller privata trädgårdar där man för länge sedan upptäckt denna förtjusande växt är ett sätt att införskaffa plantor. Den enda plantskola jag hittat som har ett varierat utbud på ljung är Zetas i Stockholm, i övrigt är det tunt.

Behöver jag säga att den blåfärgade ljungen som säljs överallt är en styggelse och kommer inte in i vår trädgård i alla fall.

I sammanhanget kan jag inte låta bli att även nämna Cassiope, kantljung. Blommar med klockliknande blommor som påminner om lingonblommor. Tyvärr har jag ännu inte lyckats få mina Cassiope att gå i blom men växterna är vackra och täta och fyller sin funktion även utan blommor.

Thuja occidentalis `Teddy´ en minituja
Erica carnea `Altadena´