Maten vi äter, vem vinner och vem förlorar?

Funderar ni någon gång över varifrån maten vi dagligen konsumerar kommer ifrån, hur den har producerats innan den når våra butikshyllor? Jag måste ärligt erkänna att jag inte gjorde det innan jag 2008 läste Gunnar Lindstedts bok "Svart jord" Den handlar inte så mycket om den eviga konflikten mellan ekologiskt och traditionellt jordbruk men beskriver det storskaliga, industrialiserade och oljeberoende jordbruket i förhållande till det kretsloppsbaserade, ursprungliga sättet att odla vår mat.
Djuren och naturen är de som subventionerar vår billiga mat och boken orsakade en mindre jordbävning i min lugna och icke - vetande värld.

Att vår matproduktion är så beroende av fossila bränslen är naturligtvis oerhört känsligt, när oljan sinar från billiga källor kommer det direkt att påverka de globala matpriserna. För första gången nåddes jag också av insikten om vilken oerhörd makt det kan innebära för de som verkligen lyckas  förfoga över världens matproduktion.  Att kontrollera  allt från det lilla fröet, inklusive nödvändiga bekämpningsmedel, som skall leverera morgondagens mat till den färdiga produkten är den ultimata makten.

Det finns andra utmaningar för matförsörjningen, klimatförändringar, förlusten av biologisk mångfald och bristen på rent vatten. 2010 drabbades Ryssland av den värsta torkan på 130 år. Spannmålspriset steg med över 50% och det finns många som menar att den utlösande faktorn till den arabiska våren och det som sedan hände var just de skyhöga matpriserna. Hunger skapar konflikter, oro och flyktingströmmar.

Många tycks sätta sin tilltro till den tekniska utvecklingen. I dagarna har EU godkänt GMO utsäde, genmanipulerade grödor som är resistenta mot bekämpningsmedel. Växterna tål att besprutas med höga doser av bekämpningsmedel vilket gör det möjligt att bespruta stora odlingar från flygplan, storskaligt, rationellt och kostnadseffektivt. Men inget är sällan så bra som det verkar, ogräs och insekter utvecklar resistens och blir ånyo ett problem, bara så mycket svårare att lösa. Många länder är skeptiska till genmanipulerade grödor och här har EU inte vågat inte vågat gå så långt som att ta till tvingande bestämmelser, varje land får avgöra hur man ställer sig till GMO. Med tanke på att  tre av världens företagsjättar inom bioteknik  Monsanto, DuPont och Syngenta tillsammans äger hälften av världens fröbank får man väl ändå säga att detta är ett stort framsteg för de genmanipulerade grödorna. En detalj i sammanhanget, inte oviktig alls är att utsädet inte är fertilt. Bönder som alltid samlat utsäde i ladorna för att skydda sig mot missväxt och sjukdomar tvingas nu varje år att köpa nytt utsäde och tillhörande bekämpningsmedel.

Den billiga maten har förstås också sitt pris om än inte på prislappen i matvaruaffären, någon annan betalar. Naturen subventionerar den billiga maten, djurens behov underordnas i storskalig produktion men hur långt kan det gå på den inslagna vägen innan vi når vägs ände? ...och vad händer då?

Läs här vad  vad Gunnar Rundgren skriver på bloggen "Trädgården jorden - det civiliserade Eden"

Vilken rörande syn!

Inte utan att det blir fuktigt i ögonvrån....man måste ha ett hjärta av sten om man inte smälter inför den här synen.

I morse klafsade jag upp till matplatsen, det är moddigt och halt och jag var rädd att drutta på ända. Jag rörde mig varken smidigt eller tyst och var inte alls beredd på att det skulle ligga en liten matgäst vid utfodringen. Jag kan inte avgöra om det är den lilla råbocken som jag såg vid fågelmatningen häromdagen, jag blev bara helt ställd inför det oväntade.

Jag stod länge, länge och bara tittade och fantiserade över symboliken i det jag såg. Ingen kamera så jag smög försiktigt tillbaka och hämtade kameran och rådjuret ligger kvar. Rent tekniskt är bilden under all kritik, ljuset var dåligt och jag var rädd att klicket från kameran skulle skrämma bort matgästen.

Nu är det plusgrader i luften så idag skall jag riva lite morötter och hacka lite äpplen för att blanda med viltfodret, lite variation i kosten så här års borde vara nyttigt.

Den 31 januari är sista dagen för rådjursjakt, tyvärr är det på en lördag som gör att helglediga jägare kanske vill pröva sin lycka den sista dagen. Här på vår mark får ingen jaga så håller sig djuren här omkring så kommer de att klara sig.

Kanske kan maten bidra till att det inte blir några längre strövtåg just nu.

Tillägg;
här kan man se Olles vackra bilder på rådjur.

Trädgårdssäsongen 2014 ( 10 )

Juli månad kom med värmebölja och torka. Varken jag eller trädgården njöt av den brännande solen som envist brände på dag efter dag. Inget regn och har man som vi enbart  egen brunn vet man aldrig hur långt det räcker. Dammen måste fyllas på eftersom det dunstar så mycket vatten i värmen, i övrigt är det prioritering av enskilda växter som gäller. Jag gillar det inte alls, det blir något av en kamp för överlevnad i stället för att njuta av en prunkande trädgård.

Skogsträdgården som den numera får heta i stället för den engelska benämningen woodland, är min favoritmiljö men även här brände solen för länge och för mycket och orsakade brännskador på rododendron bladen, en del Primula bara vissnade ner men kommer säkert igen.

Den lilla grusplanteringen klarar sig hyfsat för här kommer solen först på eftermiddagen.

En av ingångarna till trädgården

..och några växtporträtt i juli

Thalictrum rochebrunianum skuggviolruta

Yucca filamentosa palmlilja

Rh. Golfer

Hakonechloa macra `Aureola´ gulbladigt hakonegräs

Hakonechloa macra grönbladigt hakonegräs

Hosta `Valley´s glacier´

Hosta `June´

Nu behöver naturens innevånare hjälp!

Än är vinternätterna långa och mörka, för fåglarna som valt att stanna hos oss och uthärda kylan och mörkret gäller det att hitta mat som kan ge energi och värme för att överleva ännu en natt. Även om vi märker att det blivit ljusare så är tiden för födosök fortfarande väldigt kort. Vid halv fyra taget, när det skymmer, har fåglarna redan uppsökt sitt natthärbärge. Under dygnets ljusa timmar gäller det att hitta så mycket mat som möjligt till minsta möjliga energianvändning.

Rådjuren begränsas inte av mörkret, när det ljusnade i mors syntes massor av spår omkring huset. Jag har varit bekymrad över att vi haft så få rådjur här under höst och vinter, inte alls som det brukar vara men den lilla råbocken som jag såg igår kan knappast ha trampat upp alla dessa spår. Glädjande!

Granngårdens viltfoder som Olle tipsade om är inköpt och utplacerat en bit från huset ner mot gärdet där det alltid brukar bli en stig i snön av rådjurens klövar. På båda sidor om stigen finns skog där man snabbt kan gömma sig om fara hotar. Det bör man tänka på även vid fågelmatning. Hur trevligt det än är för oss att ha fåglarna utanför fönstret är det definitivt inte fåglarnas behov.  Finns inga buskar eller träd i närheten blir småfåglarna lätt ett offer för sparvhöken. Gör en insats och hjälp våra vinterfåglar att klara vintern, inte bara de som är färggranna och "gulliga" - pilfinkens hunger är lika plågsam som domherrens.

Många trädgårdsägare svär högt över djurens framfart i trädgårdarna, odjur brukar de kallas. Inte för att de på något sätt hotar oss människor eller våra tamdjur utan enbart för att de försöker överleva en lång vinter där det är svårt att hålla kroppsvärmen i kylan utan tillräcklig föda. Jag har stor förståelse för att man blir ledsen över uppätna växter, det blir jag också, men det går att skydda trädgården och växterna genom att sätta upp ett diskret nät. Vi har hela trädgården skyddad med nät och det har fungerat under många år. På framsidan tar vi bort nätet när våren kommer, vi har aldrig haft inkräktare när det börjar finnas tillräckligt med mat i naturen.

Allox nät som skyddar trädgården

Så kom den då till slut, vintern!

Hagtorpet i vinterskrud

Kommunen bekostar ingen plogning så här långt från tätbebyggelse men vi har en vägförening här ute så plogningen sköts av vägföreningen. I stan är det alltid moddigt och besvärligt när det kommit snö men inte hos oss, här plogades det kl. 02.30 i natt.

Många små träd och buskar får lätt fläkskador av den tunga snön, här en Rhododendron som viker ner sig. För undvikande av skador är det borstning som gäller.

Trädgårdssäsongen 2014 ( 9 )

Ute blev det plötsligt vinter på riktigt, snön bara väller ner men i min dator är det sommar. Dags för juni månad i trädgården.

Digitalis purpurea - fingerborgsblomma är inte obekant för någon som gillar trädgård. Kan bli ett veritabelt ogräs om man låter den fröa av sig, den producerar miljoner frön. Trots det brukar jag låta några växa upp, mest för humlornas skull. Blommorna är som gjorda för den lilla humlans kropp. Men fingerborgsblomman kan bjuda på överraskningar ibland med en toppblomma som inte liknar de andra. Linné kallade detta för peloria, det är en mutation och inte en ny art som han först trodde. Huruvida detta är genetiskt betingat vet jag inte men missbildningen brukar dyka upp med några års mellanrum.

Lite översiktsbilder från trädgården i juni, ännu har inte torkan slagit till.

...och några blommande växter i juni

Sisyrinchium - gräslilja

Magnolia Liliiflora `Susan´

Cypripedium flavum x reginae `Ulla Silkens´ guckosko

Arisaema candidissimum - vit kobrakalla

Paeonia lactiflora `Jan van Leeuwen´ luktpion

Meconopsis bailey - blå bergsvallmo

Paeonia suffruticosa `Hinun´ buskpion

Calycanthus x raulstonii `Hartledge wine´ hybridkryddbuske

Cornus kousa `Schmetterling´ kinesisk blomsterkornell

Asphodelus albus afodill

Vem har gått här?

I natt har det fallit ett tunt lager nysnö. När vi ligger och snusar i sängen är det andra som är vakna.  Jag gick en liten sväng, det är alltid roligt att se vem som hälsat på. Ett enda rådjur hade krafsat fram lite fjolårsgräs, haren som varit här hela hösten och vintern tycks ha försvunnit. Jag ser inga spår längre och skalet från äppelhalvorna jag ger till fåglarna ligger kvar.

Vildsvinen hade gått över vägen strax ovanför huset, tydliga klövspår i snön. Men så såg jag ett spår som jag inte kände igen. Större än rävens men det som väckte min uppmärksamhet är själva gångstilen. Spåren kom ur skogen och följde den lilla vägen ner till huset för att sedan vända in i skogen igen strax bakom trädgården. Snölagret är tunt så avtrycken är otydliga. Under snön är det ren is, på en del ställen ser man att djuret halkat till så promenaden har kanske gått väldigt långsamt.

Såå, vem kan det här vara tro?