Stenkul!

Ända sedan de första åren med trädgård har jag fascinerats av sten - natursten. Blicken letar alltid efter vackra stenar och trots att vi har hur mycket sten som helst i marken har vi hämtat hit massor av spännande, användbara stenar.

Att sätta sten på tidigare outnyttjad mark där naturen fått råda och där ogräs, sly och trädrötter invaderat jorden ger verkligen en omedelbar behovstillfredsställelse, skillnaden blir stor för varje sten som hittar sin plats.

Tidpunkten var förstås inte den bästa, marken var torr och svårgrävd och det blev svettigt värre i den gassande solen men det blev en liten bit varje dag.

Stenhögen bara växte allteftersom  vi grävde oss fram och trots att vi byggde en stenmur mot naturen fanns inte användning för all sten. Några växter planterades för att mjuka upp och här fick jag ett bra tips av Ulrika på visningsträdgården Hällans trädgårdsblogg.

En Cotoneaster radicans `Eichholz´  skall få krypa över stenmuren för att mjuka upp det hårda intrycket av mycket sten. Den går bra att klippa och frisera som man önskar, det gröna är inte tänkt att bli heltäckande. Rätt växt på rätt plats, ett av trädgårdens viktigaste budord och det här är ingen plats för mer känsliga växter. I mitt trädgårdssinne lever alltid den utopiska visionen om att ha en trädgård  som har något att bjuda på under årets 365 dagar, alltså blev det städsegrönt med tydlig form, en Taxus baccata `David´ samt en liten klottuja Thuja occidentalis `Danica´. En liten murklocka som borde klara sig här får bidra med färg Campanula portenschlagiana.

 Planteringen till höger kunde utvidgas och där finns plats för en bergspion som måste flyttas i höst.

Några krukor får bidra med lite grönska. Den otroligt vackra ljungen är Calluna vulgaris `Skyline´ som jag hittade bland Plantagens höstljung. Den är perenn men inte säkert alls att den överlever i kruka så jag skall ta några sticklingar i höst för att säkra fortlevnaden.

Och när gången möter en annan gång är projektet klart.

..."dom är ju så sköna"...

Gentiana asclepiadea knippgentiana

Platycodon grandiflorus `Hakone white´ praktklocka

Anemonopsis macrophylla porslinsanemon

Påfågelöga

Silversträckad pärlemorfjäril med trasig vinge

Nässelfjäril

Sinocalycalycanthus - exotiska kryddbuskar

För tre eller fyra år sedan köpte jag en spännande nykomling Sinocalycalycanthus `Hartledge wine´ som även går under det botaniska namnet Calycanthus x raulstonii. Busken är en hybrid mellan amerikansk och kinesisk kryddbuske.

Eftersom den var nyintroducerad i landet så fanns inga tillförlitliga uppgifter på härdighet så det var utan tvekan en chansning, lite zonknäckeri är spännande ibland. Den placerades invid en stor sten för att något mildra temperaturväxlingar.

Busken klarade sin första vinter alldeles utmärkt och den växte med sådan fart så i fjol våras var jag tvungen att flytta den då den växt ur sin växtplats. Inga bekymmer vid flytten heller, den fortsatte att växa och blommade ymnigt på sommaren.

Den blommar första gången i juni och nu är den full med knoppar och blommor igen. Blommorna är exotiska, liknar stora magnoliablommor och den har en lång blomningstid.  En riktigt trevlig buske som klarar sig bra här i zon 2 -3 i vanlig trädgårdsjord. 

Om nu skall säga något negativt om den så är det att den har ett ganska spretigt växtsätt, precis som många andra buskar, så den behöver ett relativt stort utrymme för att komma till sin rätt.

Juniblomning

Knopparna är också magnolialiknande, skulle kunna vara en knopp på Magnolia `Genie´

I våras köpte jag även den vitblommande Sinocalycalycanthus `Venus´ som också bjuder på en riktigt läcker blomning. Ganska omgående efter planteringen satte den knoppar men det var precis under en torrperiod i våras så knopparna torkade bort, kanske slarvade jag med bevattningen för den nyplanterade busken. Men precis som hos `Hartledge wine´  kom det en ny blomning i slutet av juli men bara en blomma. Strongt i alla fall för att vara en nyplanterad buske. Blomman har lite skönhetsfel, troligen jord som stänkt upp vid de kraftiga regn som vi då hade.

Kullerstensgångar - snyggt, praktiskt och hållbart

Större delen av vår trädgård har gångar av kullersten utom den delen som vi kallar skogsträdgård där vi använt oss av täckbark på gångarna.

Här bakom vedlidret har vi inte gjort något på många år, påbörjat för snart tio år sedan och trädens rötter har börjat äta sig in i planteringarna. Inga träd i nära anslutning men rötterna expanderar i sitt sökande efter fukt. Att trädrötter skulle stanna vid trädkronans yttre kant är en myt som vi konstaterat många gånger.

Det tunga arbetet är grävningen, inte bara för att marken är full av sten utan för att den är invaderad av allehanda trädrötter. Här går också gränsen till naturen, gränser är alltid svåra och man måste hitta ett sätt att hindra växtligheten att ta över igen - helst ett snyggt sätt förstås.

Massor av sten ligger under jordytan, det mesta av stenarna är söndersprängda av frost och inget som lämpar sig i gångar. Det är svårt att hitta något att använda stenarna till så det blir alltför många stenhögar som bara ser skräpiga ut.

Kanten mot planteringen på vänster sida är slarvigt gjord, stenarna är bara ditsatta utan närmare eftertanke och nu har jag möjlighet att göra det lite snyggare. Jag försöker alltid undvika perfekt radade kanter, man får vrida och vända på stenarna, kanske låta någon sten sticka ut i gången eller hitta stenar som ger intryck av viss oregelbundenhet. Stora stenar blir alltid snyggare, små stenar ger lätt ett stelt intryck om de sätts på rad. Där gången skall gå gräver vi så djupt att inga ogräsrötter finns kvar och fyller med sand till önskad nivå. Sanden gör det lätt att arbeta med stenarna, jag passar in dem så tätt det går så att de låser sig med varandra, då sitter de så stadigt att inte ens tjälen förmår rubba dem. Kullerstenar har oftast en platt sida som vänds uppåt, helt runda eller äggformade stenar är oanvändbara i gångar. Vid gränsen mot naturen valde vi att bygga en stenmur, kanske inte det allra snyggaste men det mest praktiska. Här har vi bara skalat av markytan några dm, markduk under för att hindra gräset att växa in igen och sand ovanpå markduken. Så får vi användning för all sten som inte passar någon annanstans. Det ger ett väldigt "stenigt" intryck, något måste till för att mjuka upp det hela.

Det är svårt att planera innan man har grävt klart och sett vad som döljer sig under ytan. Den här platta stenen dök upp, den är för stor att flytta och kraftigt lutande, problemlösning och göra det bästa av situationen. Utmaningar som gör det hela extra roligt.

Kanten till vänster är omgjord och gången börjar ta form, regn kommer att skölja och pressa ner sanden mellan kullerstenarna så att de framträder bättre. Nivåskillnader kan man lätt reglera med sanden, antingen framhäva eller låta dem plana ut om man så vill.

En etapp avklarad men långt ifrån klart. Den här typen av arbete brukar vi vanligtvis göra under hösten när luften är sval och mera angenäm för tungt arbete, nu är det nästan för varmt.

Möte

En liten kille i blåa foppatofflor tittar förundrat på surret och fladdret vid farmors rudbeckior och lärde sig sitt första fjärilsnamn - påfågelöga.

Solen gör skillnad..

..för nu fladdrar det runt rudbeckiorna. Artrikedomen är inte stor, tyvärr, endast amiralfjäril och påfågelöga visar sig i mängder men inte en endaste nässelfjäril eller pärlemorfjäril.

När rudbeckiorna blommar...

...brukar det bli köbildning av fjärilar, i år är det nästan tomt.

Blommande höstflox är attraktiv för insekter men det är tyst och stilla även där