söndag 11 november 2018

Alla dessa Hostor.. (Del 1)

Jag har svårt att tänka mig någon mer användbar växt i trädgården än Hosta speciellt om man gillar gröna växter - och det gör jag. I storlek kan man hitta allt från miniatyrer på några cm höga plantor till den största av dem alla H. `Empress Wu´ som blir nästan 1, 5 m i vuxet tillstånd. Hosta föredrar lite skuggigare platser med god fuktighet men efter ett antal somrar med besvärande torka kan jag konstatera att de flesta klarat sig mycket bra. Några sorter har fått torra bladkanter men de är förhållandevis få. Nackdelen är att sniglar älskar dem samt att de flesta kräver delning med några års intervall, de växer sig stora men är förhållandevis lätta att dela. En fördel är också att de kan planteras i surjordsplanteringar bland Rhododendron men det går lika bra med alldeles vanlig matjord.



Hosta `Orange Marmalade´ är en vacker medelstor planta som passar bra på en lite mörkare plats, de ljusa bladen syns lång väg i en skuggig plantering.


Inte en perfekt bild men där borta mellan stenarna planterade jag H. fortunei var. Albopicta som jag delat flera gånger. Hålet var djupt men inte brett, åratal av organiskt nedfall hade bildat en fin jord i botten så det var bara att fyll på lite mer.


Här växte förut några höstljung som tjältorkan tog död på i våras. H. `Golden Tiara´ fick ersätta dem.


I stubberiet bland Rhododendron, ormbunkar, ljung och barrträd passar Hosta perfekt. De ljusa bladen längst bort i bilden tillhör H. `Remember Me´ som inte blir mer än några dm hög. En riktigt snygg Hosta med sina lysande vackra blad.



H.`Francee´ är en vanligt förekommande sort men absolut inget fel på den, gröna blad med ljusa kanter, alltid fräsch i uppsynen. Jag försöker alltid skapa asymmetri och här har jag planterat ett antal Francee direkt i marken tillsammans med en sten och några stubbar, fungerar utmärkt.


H. `Stiletto´ har, som framgår av namnet långa och spetsiga blad. Också planterad rakt ner i marken vid en gammal gren som jag hittade i skogen.


En av planteringarna med Hosta miniatyrer, de är så små så de kommer inte till sin rätt i blandade rabatter, de blir lätt övervuxna av större växter men samlade tillsammans får de visa upp sig i all sin prakt, jag är väldigt svag för dem.


H. `August Moon´ planterad mellan stenar där höstens låga solstrålar träffar den för en kort stund.

onsdag 7 november 2018

Living planet rapport 2018






Världsnaturfondens rapport, Living planet rapport 2018, publicerades för några veckor sedan och gav stora rubriker världen över. Bestånden av fåglar, däggdjur, amfibier, reptiler och fiskar har minskat med omkring 60 procent mellan åren 1970 - 2014. Våra vilda djur är hårt ansatta, sju av tio vilda ryggradsdjur riskerar att vara borta inom endast två år. Slutsatserna grundar sig på undersökningar av 16704 populationer  av 4005 arter. 90 procent av havsfåglarna har plast i magen, dessa små mikroplaster som är mindre än ett sandkorn men glittrar så vackert i olika färger. Och varje år fyller vi våra hav med ytterligare 8 miljoner ton plast, snart finns det mera plast i haven än det finns fisk.

Faktum är att vi snabbt närmar oss en gräns som inte får överskridas, de liv som utrotas är borta för alltid. Det finns ingenting som kan återställa en utrotad art som i framtiden endast kommer att finnas på bild. Vetenskapligt är frågan klart och tydligt avgjord och kan inte degraderas till och behandlas som ett specialintresse för en liten naturintresserad minoritet. Den biologiska mångfalden är människans och naturens viktigaste resurs, allt hänger samman i sinnrika mönster och näringskedjor där allt levande fyller en funktion, från minsta lilla småkryp till de stora rovdjuren.

Skiren Kvicken naturreservat
Hela världen kan inte göras till ett naturreservat men det motsatta är lika giltigt, vi kan inte fortsätta överutnyttja och förstöra mer än vad planeten förmår återskapa. Enkel matematik, vi bör leva på räntan och bevara kapitalet intakt. Överexploatering och avverkning av jordens skogar och förlust av livsmiljöer har drabbat 75 procent av alla arter negativt. Vår ohållbara konsumtion är motorn som driver på denna utveckling och där ligger Sverige i den översta toppen, vår svenska konsumtion kräver 4,2 planeter. Vi är numera en stor värld på en liten planet säger professor Johan Rockström. 


Vi har tillräckligt med kunskap idag, vi behöver inte fler rapporter om vad kalhyggen förorsakar för allt levande, vi vet vad monokulturer innebär för den biologiska mångfalden. Vi vet att man inte bör kasta plast i naturen men vi saknar politiskt agerande och här och där, med tanke på bilden, brister även det enskilda  ansvaret.

fredag 2 november 2018

Magnolia

Det skrivs väldigt lite om Magnolia på våra trädgårdsbloggar, skälet vet jag inte men tanken slår mig att man kanske tror att Magnolia är svår att odla? 

Magnolia fanns redan på dinosauriernas tid och långt innan det fanns bin och man tror att magnoliorna då pollinerades av skalbaggar. Man kan väl  anta att en sådan växt klarar en hel del.  Det som förstås sätter gränser är vårt nordiska klimat men numera finns en hel del hybrider där man använt poppelmagnolia M. accuminata för att få öka härdigheten. Poppelmagnolian härstammar från Nordamerika och kan i sin naturliga miljö bli ett träd på 20m högt.

Magnolia växer naturligt i lövskogars undervegetation som ger skydd mot kraftiga vindar och brännande sol. Växtplatsen bör vara väldränerad men får aldrig torka ut. Att gräva en grop i gräsmattans kompakta jord och plantera en Magnolia kommer inte att lyckas, gropen förvandlas snabbt till ett vattenhål under hösten och kväver Magnolians rötter. Rötterna som är mycket ytliga kräver en syrerik och luftig jordblandning, jag använder torv och Rhododendronjord som jag fyller på varje år. Att sätta täckbark eller markduk under en Magnolia är inte att rekommendera, det blir för kompakt och syrefattigt.


Magnolia `Susan´ (M. liliiflora `Nigra´ x M. stellata `Rosea´) är både vanlig och lättodlad. Kallas för flickmagnolia, det finns ett helt gäng magnoliahybrider med flicknamn. Den blir en buske och inget träd, blommar här i maj efter att bladen slagit ut vilket gör att blommorna oftast klarar sig från tidig vårfrost. En mycket bra nybörjarmagnolia. 


Magnolia `Goldstar´ ( M. accuminata x M. Stellata) och här är den tåliga poppelmagnolian inblandad för att öka härdigheten. Tyvärr har jag dåligt med bilder på blommande Magnolia, mina gamla bilder är kvar i den förra datorn och under sommarens hetta i år blev det sparsamt med fotograferingen.
Nåväl, detta är höstskruden, `Goldstar´ är numera att ganska stort träd som blommar med svagt gula blommor ganska sent på våren. Relativt snabbväxande och har aldrig drabbats av vinterskador.


Tyvärr endast bild på höstfärgen av denna magnifika Magnolia men jag vill ändå ta den med för den är lite speciell. Magnolia x wieseneri `Swede Made´ är något så ovanligt som en svensk magnoliahybrid, framtagen av Stefan Mattson på Göteborgs Botan. Det är en korsning mellan praktmagnolia och den härdiga junimagnolian från Japan, framtagen för att passa svenska förhållanden. Den är starkväxande med väldigt stora och vackra blad. Den har ännu inte blommat här men blommorna är stora, vita och doftande med vackra röda ståndare.  Om man vill pröva en Magnolia  så är `Swede Made´ ett gott val, härdigheten anges till zon 1-3 (4)




Trädet på bilden är en paraplymagnolia M. tripetala som är en egen art. Jag ville ha något exotiskt med stora blad som skulle ge lite höjd åt planteringen, jag blev inte besviken. Den planterades våren 2014 och var då inte större än att den fick plats i bilen. Den är riktigt läcker, bladen är lika långa som min underarm och den behöver ett stöd för när det blåser hårt tar det i med kraft i de enorma bladen. Den har klarat sig fint här men platsen är djupgrävd och fylld med fuktig torv, den får inte torka ut.

Magnolia tripetala i höstens färger.
 


söndag 28 oktober 2018

En varm, lång höst närmar sig sitt slut

Sista helgen i oktober och den första riktiga frosten gör entré


Det är som kallast på morgonen innan solens strålar värmer upp den kyliga luften 


Rhododendron `Satan´ en lövfällande Rhododendron i höstdräkt och klädd i vårens högtidsklädsel. Nästan ett halvt år har passerat mellan bilderna.


Den gamla hästkastanjen har gjort sig av med sin enorma bladmassa


Nu är tid att försäkra sig om artens överlevnad, björnmossans sporkapsel tittar upp men än har den mössan på, inte riktigt redo att släppa loss sporerna.


Växtligheten har känt sig hotad av den varma sommaren, fortfarande regnar björkfrön över oss och granarna har bildat mängder med kottar.


Larix decidua `Little Boggle´ europeisk lärk har inget klorofyll kvar i barren. Snart släpper de taget och bildar en tät barrmatta under trädet.


Tistlarnas fjunförsedda frön tar sig långt med vindens hjälp


Hybridfjällsippan Dryas suendermannii bildar en dekorativ fröställning på hösten


Ensam kvar..


onsdag 24 oktober 2018

Dags att omvärdera vår syn på vatten?

Under större delen av mitt liv har jag tagit tillgången till rent vatten för given, de kommunala vattenkranarna har alltid levererat vårt viktigaste livsmedel, rent vatten. Numera boende på landet med egen brunn har insikten drabbat mig om hur livsviktig vattentillgången är och hur klimatförändringarna kommer påverka tillgången till rent vatten i framtiden.


Endast 3 % av jordens vatten är sötvatten och av det är ca 2% is som är bundet i glaciärer, återstår en ynka liten procent sötvatten för människor, växter och djur att dela på. Det är den mängd vatten som håller oss vid liv, som gör det möjligt att producera våra livsmedel och som gör att våra trädgårdar vaknar till liv och grönskar varje vår.

Kan vi lita på den kommunala vattenförsörjningen i framtiden? På många håll är vattenledningarna gamla och underdimensionerade och byggdes långt innan någon hört talas om klimatförändringar. Under torkan i somras uppstod stora kapacitetsproblem. I ytterområdena sjönk trycket i ledningarna och ur duschen kom endast droppar med vatten. Många kommuner tvingades inför ett bevattningsförbud.

Kommunerna hämtar sitt vatten antingen från sjöar och älvar, vatten som måste renas eller från grundvatten som är en  opålitlig resurs i tider av torka. Avsaltning av sjövatten som pågår på en del håll är inte en hållbar lösning, processen kräver stora mängder energi som ökar våra utsläpp och blir en ond cirkel. Ett problem kan inte lösas genom att man gör mer av samma sak som en gång orsakade problemet.



Bilderna tog jag i september, det är dammarna som reglerar vattenståndet mellan de stora sjöarna Hjälmaren och Mälaren och det är härifrån kommunen hämtar sitt dricksvatten. Normalt forsar stora mängder vatten här mot bakgrunden av ett öronbedövande dån, en ljudnivå som omöjliggör en normal konversation.  Små rännilar av vatten kan man se och växtligheten har vuxit sig stor så jag  antar att det varit torrt här under en längre tid. Vattnet rinner vidare ut i Eskilstuna å på sin väg mot Mälaren.


En bild från Eskilstuna ån som rinner genom centrum. Här syns tydligt det låga vattenståndet, fontänernas konstruktion skall inte synas över vattenytan. Bilden från oktober.


Längre ner längs ån finns ett vattenkraftverk, vattnet driver turbinerna som genererar miljövänlig energi. Här brukar det forsa fram vatten och luften vara fuktig och dimmig av det framrusande vattnet. Nu är det tyst och stilla, inga turbiner igång och botten med stenar och sjögräs utgör en nästan spöklik syn. På stenarna sitter sjöfåglar och letar mat i det grunda vattnet.

SGU grundvattennivå för ett år sedan, oktober 2017

SGU grundvattennivå oktober 2018

söndag 21 oktober 2018

Trädgårdsmyter, vad är sant egentligen?

När vintern närmar sig finns att läsa allehanda tips och råd om hur man skyddar växterna inför den kommande kylan, alla råd är dessvärre inte goda. Rådet om att linda in krukor i bubbelplast eller annat material är dessvärre rent felaktigt och fyller ingen funktion.

Man kan jämföra med hur vi människor klär oss när luften blir kallare. Ju kyligare luft desto fler lager med kläder drar vi på oss, en päls är ett skönt plagg i vinterkyla. Men varifrån kommer värmen? En päls som hänger i garderoben alstrar ingen värme, den är precis lika sval som omgivande temperatur.
Svaret är vår kroppsvärme, kläderna hindrar en snabb avkylning genom att de håller kvar kroppsvärmen längre än om vi inte skulle ha några kläder alls. Det är kroppsvärmen som fungerar som en intern värmekälla.

En kruka inlindad i olika material och som saknar en intern värmekälla håller exakt samma temperatur som omgivningen.

 
Snötäcket lägger sig som en värmande filt över trädgården och ja, snötäcket skyddar. Snön i sig innehåller inte heller någon värme men det gör däremot jorden. Enorma mängder värme finns bundet i marken och varm luft  strålar alltid uppåt. Snötäcket håller kvar värmen längre, samma princip som med våra kläder.


På samma sätt fungerar det när man krattar löv över rabatterna. Löven hindrar till viss mån värmestrålningen från marken och gör att värmeförlusten går långsammare men det är fortfarande jordvärmen som fungerar som intern värmekälla. Så har man en kruka och isolerar även underifrån så har man utestängt den enda värmekällan som finns. Har man inget bra förvaringsutrymme är det bästa för krukväxten att gräva ner den i jorden och hoppas att tjälen inte blir för djup. Då kan växten tillgodogöra sig den jordvärme som strålar uppåt.


När solljuset blir allt starkare i mars kan det finnas skäl för täckning av vintergröna växter, inte för kylans skull utan för värmen. Snö och is reflekterar bort värme från jordytan men de städsegröna växterna såsom barrträd och Rhododendron binder värmen i de gröna växtdelarna, uppvärmningen signalerar till växterna att börja vegetera. Växterna försöker ta upp vatten men den frusna marken ger inte ifrån sig någon vätska och då inträffar det som kallas tjältorka. Att skydda städsegröna växter under vårvintern är en god investering.

Bilderna är gamla, än har vi inte fått snö.