lördag 14 juli 2018

Det är allvar nu!

Värmen dallrar i luften, 28,3 visar temperaturen tidig förmiddag. Det fina vädret som plötsligt blivit ofint har inte genererat några större försök till kritiskt tänkande i den allmänna debatten. Själv tycker jag att vi passerat gränsen för förskönande omskrivningar för länge sedan men den vedertagna normen om att alltid se till det positiva, hur verklighetsfrånvänt det än är, sitter hårt i medvetandet.

Sådana som jag, som skriver om och följer klimatförändringarna, stämplas som alarmist trots att den samlade vetenskapen i många år sagt samma sak. Klimatet är inte en fråga bland alla andra även om den oftast behandlas så i förbifarten, det handlar om något så fundamentalt som vår framtid på planeten jorden. Mot den bakgrunden förbleknar alla andra frågor som skatter, invandring, vård och skola. Enligt NASA har vi haft en global temperaturökning på 1,8 grader sedan år 1850. Vad krävs för att vi skall förstå? Mera bevis?

När man håller på med trädgård så blir man mer uppmärksam på vädret, precis som bönderna alltid varit och de senaste 10 åren har det skett tydliga förändringar som inte kan ha passerat obemärkt förbi. Larm om sjunkande grundvattennivåer kommer allt oftare, torrperioderna blir längre och börjar tidigare. Förändrade nederbördsmönster blir allt tydligare och låsta vädersystem där vädret är likadant vecka efter vecka upplever vi numera under alla årstider.
Under 20 år har vi byggt upp en stor trädgård som har gett oss många utmaningar men också mycket glädje. En sommarmorgon i juni 2017 innan torkan drabbade oss ifjol såg det ut såhär i den övre delen av trädgården, vackert grönt och frodigt. Det är bara en liten del av trädgården men den del jag sörjer mest över som nu håller på att bli förstörd. Koltrastarna hittar ingen föda i de torra markerna och ger sig på trädgården. Stubbarna hackas sönder tills bara flisor återstår, mossplanteringarna hackas upp om och om igen och stora hål grävs under växterna som hamnar med rötterna i luften. Detta är en konsekvens av torkan, fåglarna hittar inte mat.


Torvblock har varit funktionella i surjordsplanteringarna, jag tycker det är vackert med torvblock som så småningom blir övervuxna med mossa och ljung. De är också bra på att hålla fukten för växter som inte får torka ut. I maj såg det ut såhär, nu är torvblocken hackade till smulor på en del ställen och så torra så de faller isär, tyvärr går de inte att reparera.



Det känns som en evighet sedan den första grönskan tittade fram och så mycket har blivit torkans offer sedan dess, jag har knappt gått ut i trädgården sedan värmen fick övertaget annat än vattnat på kvällen med det vatten som jag vågar använda. Vi lever ju under ständig stress att brunnen skall sina.
I morse tog jag en sväng med kameran, det här är vad som mötte mig.


I veckan började bönderna prata om en nationell kris i Sverige, grödorna torkar bort och det finns inte mat till djuren. Man tvingas nödslakta men köerna är långa till slakt så djuren svälter. Människor ser sina livsverk gå under på bara några månader. Regeringen söker krisstöd från EU  men de svältande djurbesättningarna kan inte tugga sedlar för att bli mätta. Till hösten kommer den fulla vidden av torkans konsekvenser för spannmålsodlingen bli kända och vi kommer att få erfara att maten inte växer på COOP eller ICA. 

Vad krävs för att vi skall förstå vad vi utsätter Moder Jord för? De som är upptagna med att släcka alla uppflammande skogsbränder har säkert förstått, bönderna som riskerar mista allt har också förstått. Alla de som älskar naturen och dess innevånare har förstått men politiken skyr frågan som om den vore besmittad med något oberörbart. Det är alltid någon annans ansvar och så går det runt i vår globala värld, allt medan Moder Jord ryter till ännu hårdare.  Många som vill handla på ett hållbart sätt blir grundlurade av reklamens "greenwashing" Produkterna marknadsförs som hållbara men har målats gröna som ett försäljningsargument. Allt vi konsumerar har sitt ursprung i naturen och vad den förmår producera. Att leva på räntan är god ekonomisk hushållning men för varje år tär vi numera på naturens kapital.

Det är välkänt att inget händer i politiken så länge vi inte kräver något. De som valts att ta ansvar kommer inte att göra det förrän kraven stiger från alla de som kommer att drabbas på ett mycket konkret sätt. Än finns mycket kol och olja kvar i marken och det kommer att utvinnas om ingen protesterar. Vi har makten att bestämma över vår konsumtion och vi har förhoppningsvis klokskapen  att skilja på vad vi behöver och vad vi vill ha. Dags att tänka långa tankar.

fredag 13 juli 2018

Djuren lider i torkan

Ett gästinlägg av min gode vän Olle Arvids som liksom jag värnar om naturens innevånare. Tänk även på fjärilar och andra insekter som har det svårt nu och lägg ut ett fat med friskt vatten i trädgården. Sätt gärna några småstenar i fatet så inte insekterna drunknar.


Efter flera veckor utan en droppe regn fick vi faktiskt ett par åskskurar här på Västkusten i måndags eftermiddag. Långt ifrån tillräckligt, och prognoserna visade förstås på fortsatt torka. När jag kom hem från jobbet bestämde jag mig för att ställa ut mina genomvåta skor på tork i solen nästa dag, men glömde det. De åkte ut på onsdagen i stället, och när jag skulle hämta in dem på eftermiddagen hoppade en stor groda upp ur den ena. Äntligen hade grodan hittat en lite fuktig håla att ta skydd i under dagen!

Många djur lider när det är så här varmt och torrt. Älgar och rådjur saknar svettkörtlar och är inte anpassade till hög värme. Redan vid 15 grader börjar älgarna få det jobbigt och söker sig till vatten och skugga. Växtligheten kan inte ta upp lika mycket kväve när det är torrt och varmt, och innehåller mindre näring än under ett svalt och fuktigt år. Det betyder att djuren blir sämre rustade för vintern eftersom de inte hittar föda av lika god kvalitet. På kvällarna ser jag ofta hur rådjuren går och betar i dikena mellan åkrarna och vid vägarna, där det ännu finns lite frisk växtlighet och i bästa fall lite rinnande vatten längst ner. Något att tänka på när ni kör bil under mornar och kvällar.

Rådjurskiden har en sämre överlevnad än normalt under ett sådant här år, vilket har både direkta och indirekta orsaker. De direkta är lätta att förstå. Får mamman dåligt med vatten och näring kan hon inte producera lika mycket mjölk åt de små, och när kiden själva ska börja äta fast föda hittar de inte de friska, gröna bladen som borde finnas. Då växer de inte så fort som de borde. De indirekta orsakerna kan ha att göra med tillgången på t ex smågnagare och daggmaskar. Smågnagare är normalt rävens huvudföda, och som allt annat beroende av vatten och frisk grönska. Under ett torrår är det knappast läge att massföröka sig, och då måste räven hitta andra bytesdjur. Daggmaskar är normalt grävlingens favoritmat, men var hittar man sådana när marken är stenhård och kruttorr? För både räv och grävling blir kiden alltmer intressanta. Alla måste ju försöka överleva så gott de kan.

I vintras fick jag för första gången intrycket av att det fanns fler bockar än getter på min rådjursmatplats. Även det kan faktiskt ha att göra med att vi har haft flera rejält torra somrar efter varandra. Kidens kön påverkas nämligen av getternas kondition, främst under brunsten i juli-augusti men även senare under hösten och vintern. Friska, välnärda rågetter får oftast getkid, medan svagare getter oftast får bockkid. Bockkiden är oftast kraftigare och har större chans att överleva i svåra tider. Detta kan också ses som en självreglering av rådjursstammen. En stam som till stor del består av bockar kan ju inte föröka sig lika snabbt som en där getterna är flest. Tillväxten blir lägre (även utan mänsklig inblandning) och då räcker knappa födoresurser längre åt var och en.

Vad kan man då göra för att hjälpa djuren när det är varmt och torrt? Ni som bor med skogar och fält inpå er kan gärna ställa ut några vattenspannar åt djuren. Det ska vara spannar utan handtag, för skulle ett rådjur få handtaget om halsen kan det gå illa. Glöm inte att byta vatten varje kväll, så att det håller sig friskt. Små stillastående vattensamlingar (till exempel trädgårdsdammar) med dåligt vatten kan faktiskt bli dödsfällor för djur som desperat måste ha något att dricka. Spannar med friskt vatten kan rädda liv!
Olle Arvids

tisdag 12 juni 2018

Sex veckor utan regn

Det sista regnet som föll för sex veckor sedan var på 5mm, sedan dess har solen strålat oavbrutet från en molnfri himmel och med vårtemperaturer som vi aldrig upplevt tidigare.

Jag har haft ett blogguppehåll i väntan på regnet, betydligt trevligare att läsa om prunkande försommarträdgårdar än om vissna och torkade växter men nu är det som det är, växterna torkar bort.


Det här är backtimjan, den torktåligaste växt som jag känner till. Den skall blomma nu och och vara översållad med humlor, bin och andra insekter som lockas av blommornas doft. Normalt brukar det vara ett surr utan dess like när timjan blommar.

I slutet av maj började björkarna fälla sina löv, även rönnens blad faller till marken. De gamla fruktträden som finns kvar här släpper alla fruktämnen för att skydda sig mot torkan. Idag såg jag att vårt stora manschuriska valnötsträd Juglans mandschurica börjar ge upp, bladen torkar.


Cypripedium `Ulla Silkens´ såg ut såhär när blommorna slog ut, likaså Magnolia sieboldii vars blommor  var bruna och torkade när de visade sig.


Det går snabbt nu, varje dag kollapsar växter medan en del fortfarande kämpar på, visserligen förkrympta och märkliga uppenbarelser men de lever fortfarande. Såg att nytillväxten som nu kommer på alla Rhododendron har vissnat på de största buskarna, detta är något nytt för mig och jag vet inte vad det kommer att innebära i förlängningen. Det är så torrt i torvrabatterna så jorden är som damm när man rör vid den.

Vad värre är att vår inhemska matproduktion riskerar att torka bort. Nu vädjar Sverige till EU om att få ta vall från marker som ligger i träda och som inte får skördas utan tillstånd från EU. Bönderna häromkring har redan tagit första skörden med vall, tidigare än normalt eftersom allt riskerar att torka bort. För andra året i rad befarar bönderna att de måste nödslakta sina djur eftersom det inte kommer att finnas mat över vintern till djuren och det som finns hamnar på en prisnivå som inte är rimlig i något sammanhang, brister leder som bekant alltid till högre pris.

Vårsådden av spannmål är illa ute här i trakterna, det ser inte ut som om det grott överhuvudtaget utan det gröna som syns är bara ogräs.  Vi kommer att märka av torkan på matpriserna i höst, vår självförsörjningsgrad av livsmedel sjunker och vi måste importera mera, problemet är tyvärr att hela världens kornbod, Ryssland också drabbats av torka.

lördag 26 maj 2018

Dags att kapitulera?

Det är en första gång för allt, värmen denna maj månad överträffar allt jag tidigare upplevt. Jag har slutat följa väderrapporterna för så länge jag ändå har ett litet hopp om att regnet kommer orkar jag kämpa ett dygn till med bevattningen.

Men jag vet att trädgården inte klarar sig med det lilla vatten jag kan ge den, det är bara en nödlösning i väntan på nederbörd. Det är emotionellt påfrestande att varje morgon bestämma vilka växter som skall få lite vatten idag och vilka som skall bli utan. Oron för att brunnen inte längre orkar leverera vatten är ständigt närvarande.


Alla trädgårdsägare vet att varje år inträffar motgångar av alla de slag, det ingår liksom i konceptet och jag vet hur jag tacklat besvikelserna varje gång - "det blir bättre nästa år".

Förutsättningarna för en positiv attityd är förstås att man verkligen tror på den, att det blir bättre nästa år. Det är väl där som det börjar brista för mig, att jag börjar inse att jag kämpar mot något som jag inte kan besegra - torkan. Om jag måste överge trädgården är det även dags att flytta härifrån, ett stort beslut eftersom jag naturligtvis älskar den här platsen och allt vad den representerar, naturen, friheten, flyttfåglars ankomst och trädgården som vaknar till liv varje vår. Att stå bredvid och se trädgården återgå till den natur den en gång var är inget jag vill bevittna.

Hoppet om att det blir bättre måste få leva för att ha kraft att kämpa vidare men det ser dystert ut, 17 av de 18 varmaste åren sedan mätningarna började har inträffat sedan 2001. Koldioxidnivåerna i luften är de högsta på 650.00 år.

Allt enligt NASA som är en trovärdig källa.

Att rent vatten kan bli en bristvara i Sverige är en chockartad upplevelse och det kommer att ta tid innan den medvetenheten sjunker in och påverkar vårt beteende. Prydnadsträdgårdar kommer inte att ligga högt på listan över vem som får ta del av en begränsad vattentillgång, nyttoträdgårdar som producerar mat spelar säkert i en annan division.

Det ärevördiga SOM institutet som årligen genomför sina omfattande undersökningar om svenskarnas attityder till olika frågor publicerade nyligen årets undersökning och konstaterar att 61% av medborgarna är mycket oroade över klimatförändringar och miljöförstöring. Det är en anmärkningsvärt  hög siffra som borde mana till eftertanke, följt av handling och beslut hos de som är valda att representera oss.

I höst är det val i vårt land och lika anmärkningsvärt är det att både klimat- och miljöfrågor lyser med sin frånvaro i debatterna. Klimatet är vår stora ödesfråga och överskuggar allt annat. Om klimatet havererar blir alla andra frågor närmast obetydliga i sammanhanget. Forskningen brukar prata om en "tipping point" vilket ungefär betyder att det inte sker en långsam försämring utan att vi nått ett läge där något drastiskt händer och det uppstår ett nytt tillstånd som inte lägre går att reparera. Ungefär som när regnskogen övergår till stäpplandskap och aldrig mera kan bli en regnskog. Skador av klimatförändringar kommer att medföra oerhörda kostnader för våra samhällen.

Skogen skall bli vår räddning sägs det från politiskt håll, det gröna guldet skall skapa arbetstillfällen, bidra till ekonomisk tillväxt och lösa fossilberoendet. Jag vet förstås inte om de själva tror på det eller medvetet ljuger men det svenska skogsbruket är en sorglig historia och kan inte rädda oss från klimatförändringar. Den kalhyggesteknik som hittills dominerat lämnar bara död och förintelse i sina spår. Skogen har förbrukats i stället för brukats och ersatts med en monokultur av granar. En totalavverkning av skog ger enorma koldioxidutsläpp eftersom naturen inte längre kan hålla kvar kol i en sargad jord. Allt dör, lavar, mossor som inte längre får skydd av trädens kronor, maskar, insekter, mikroorganismer dör och kan inte överleva i den packade jorden som blir resultatet efter de stora maskinerna. I de planterade granrabatterna trivs inget liv annat än granbarksborren.

Klimatfrågorna kräver ett samordnat handlande från politiska ledare, företagsledare, forskare och det civila samhället. Ingenstans ser jag något av detta, någon som är modig nog att ställa sig upp och leverera sanningar, i stället får vi ta del av fåniga jippon som elcyklar och flygskatt.

tisdag 22 maj 2018

Lång het sommar...

..fanns det en film som hette för länge sedan. Ungefär så känns det att årets sommar blir, både lång och het. Jag har inte orkat vare sig blogga eller kommentera, all tid har gått åt till trädgården och akututryckningar för att vattna slokande plantor, har knappt tagit några bilder. Något uppgivet känns det onekligen. Fjolårets sommar med den förfärliga torkan som vi drabbades av är i färskt minne. Vi köpte vatten för 44.000 kr i fjol, annars hade det inte funnits mycket kvar.



Det är mycket pengar och inget som man kan ta som vana. Jag intalade mig att det var en engångsföreteelse och att det blir bättre nästa år. Fast.. egentligen vet jag bättre. Jag har under många år följt vad vetenskapen säger om klimatförändringar och har man trädgård följer man vädrets makter noga, precis som bönderna gör. De senaste 10 åren har vårt lokala väder förändrats drastiskt och jag råkar nu bo i den delen av Sverige där torkan slår hårt.

Glaucidium palmatum `Album´
Det blev ingen vår i år, efter den kyliga inledningen drabbades vi av hettan och solen som bränner från en molnfri himmel, varje dag. Det snabba omslaget i vädret orsakade en snösmältning i landets norra delar som man knappt upplevt tidigare, vatten som forsade över hus och infrastruktur och resulterade i stora skador. Klimatförändringar kostar och kommer att kosta långt mer än den futtiga miljöskatten på flyget, 80 kr påslag inom Europa. Vem bryr sig?

Fothergilla major stor häxal  

För varje Thailandsresenär minskar istäcket i Arktis med 5,5 kvm har någon räknat ut men vem tänker på hur viktig isen i Arktis är för vårt klimat när man är på väg till Thailand.

Rhododendron `Cunningham´s White´
Aldrig har jag upplevt en sådan blomning i trädgården, värmen får allt att explodera och många växter som skulle blomma i juni är nästan överblommade redan, naturen blir förvirrad.

Phlox stolonifera krypflox 
Vi är ännu bara i vårmånaden maj när marken skall vara fuktig och fin efter vintern, gräset börjar redan bli brunt. Inget som jag bryr mig om, det grönskar igen när regnet kommer men det är en signal om att något är allvarligt fel, bruna gräsmattor i maj är inte vanligt i vårt land.

Gentiana acaulis alpgentiana

Rubriker i tidningarna idag, skogsbränderna tar fart i det varma och torra vädret och många djur blir lågornas offer. En del fåglar ruvar fortfarande medans andra redan fått ungar, lågorna skonar ingen.


Kommunerna börjar införa bevattningsförbud. De som inte har stora sjöar som vattentäkter har fått problem. Folk vattnar sina trädgårdar i värmen och det räcker inte dricksvattnet till. Sen är det väl en och annan som tvättar bilen på garageuppfarten också även om det inte är tillåtet.


Jag vet att jag är lyckligt lottad ändå i jämförelse med människor i mera utsatta länder där torkan förstör alla möjligheter att kunna producera sin mat och tvingar människor att bli miljöflyktingar. Men jag känner en oerhörd frustration över att klimat- och miljöfrågor inte har större utrymme i människors medvetande. Den pågående artutrotningen är skrämmande men får inga stora rubriker, ändå är det naturen som försörjer mänskligheten.

Oxalis laciniata krusoxalis
 Bevattning är en nödlösning, det går aldrig att  rädda trädgården med den begränsade mängd vatten som vi har i brunnen. Det är bara regn som gäller om trädgården skall överleva.


Jag blir säkert på bättre humör om vi bara fick 5 dagars ihållande regn, trevlig kväll!

måndag 14 maj 2018

28,3 grader i skuggan..

...är inget väder för mig, ursäkta alla som älskar värmen men jag tycker det är synnerligen obehagligt där ute just nu. Det är i vilket fall som helst inget väder för tungt arbete i trädgården. Så får det bli lite tid över att blogga istället, något som tiden inte räckt till de senaste veckorna. Den intensiva värmen de senaste veckorna har gjort det torrt i markerna. Nu får vi vattna igen, i norra Sverige svämmar vattnet över alla bräddar. Hus och infrastruktur skadas av vattenmassorna som väller fram.

Några bilder från skogsträdgården som jag äntligen blivit klar med. Bilderna är drygt en vecka gamla så det har hänt en hel del sedan dess. Återstår att gräva upp några döda växter.




Soldanella pusilla x carpa `Spring Symphony´ blommar fortfarande i skuggan, liten och söt.


Tulipa tarda, en vanlig botanisk tulpan i våra trädgårdar, jag satte några nya lökar i höstas


De första hundtandsliljorna ur dens - canis gruppen är överblommade men de åtföljs av andra, lite senare hundtandsliljor, här Erythronium `Pagoda´ i kvällssolen. 


Här i omgivningarna har vitsipporna i naturen nästan blommat över, de vill gärna sprida sig inom trädgårdens domäner och kan lätt bli för många. Det finns ju massor av fina namnsorter också. Jag har planterat en hel del under åren men också förlorat stora bestånd när skålsvampen dykt upp, den lever på vitsippornas rötter. Anemone nemorosa `Blue eyes´ är återplanterad efter skålsvampens härjningar. Blomman är helvit när den slår ut men får så småningom ett helt blått öga. Den poserar gärna med ryggen mot kameran, inte helt fel då heller.



En okänd Trillium, möjligen chloropetalum som bestämt sig för att återkomma regelbundet.


En vacker men snabbt överblommande perenn är lunddockan Glaucidium palmatum men bladen som liknar lönnens blad är dekorativa hela sommaren. Lunddockan härstammar från Japans skogar.


Darmera peltata sköldbräcka vars blommor kommer före de stora bladen, fuktig växtplats är ett krav. Blomman är ganska stor och kommer i toppen på en stängel.


Släktet Daphne är ett odlingsvärt släkte. Jag har försökt mig på att odla dessa små miniatyrbuskar men de har försvunnit efter ett antal år, jag hade nog inte gjort läxan tillräckligt väl men en har jag kvar förutom den vanliga Daphne mezereum och det är Daphne retusa, liten vintertibast. Den stod och stampade i flera år i en surjordsplantering innan jag insåg att den var helt felplanterad. Ny plats gjorde att den vaknade till och nu blommar den och växer för varje år.



Trots ett långt inlägg men Fritillaria meleagris kungsängsliljan måste få visa upp sig.


Och till sist luktpionen Paeonia lactiflora `Svarte Petter´ med sina mörka vackra blad i motljus. Pionen är helsvensk, framtagen av Hermann Krupke på Guldsmedsgården.


torsdag 3 maj 2018

Majblomning och grundvattennivå

Regndroppar faller som skön musik på taket, jag är tacksam för allt vatten vi får, jag kommer aldrig mer att klaga på nederbörd efter den hemska torkan vi hade i fjol.

Den första vårblomningen är över men det finns många efterföljare, nu kommer alla Primula, inte samtidigt men några i taget. Denna rikblommande viva har jag köpt på någon växtmarknad för länge sedan, har dessvärre inget namn på den. Jag får dela den med jämna mellanrum men det går så enkelt, bara ta någon liten rosett och plantera den på en ny plats.  Den lyser upp var än den hamnar och blir helt översållad med blommor som håller länge.


En annan liten viva Primula pruhoniciana `Schneekissen´ 


Jo, jag gillar vivorna i alla deras former, här kommer en till Primula marginata dvärgaurikel


En liten okänd Saxifraga, frösår sig gärna i grus och dyker upp här och där i trädgården. Den är så liten så frösådderna är aldrig något problem, den försvinner efter ett tag men då har den förökat sig och några nya små plantor dyker upp och tar över fortplantningen.


Viburnum furcatum japanskt gaffelolvon är en buske som har det mesta man kan önska sig. Jag har haft den i många år och den har uthärdat både sen kyla och en förfärlig torka. Den har tagit stryk flera gånger men kommer tillbaka nästa år, fin och fräsch. Blommorna som ligger i klasar är typiska olvonblommor som just nu börjar blomma. Bladutspringet kommer samtidigt och på hösten får den en utsökt röd färg på de vackra bladen. Jag odlar den tillsammans med Rhododendron.



 De första magnoliorna har slagit ut,  Magnolia salicifolia `Wada´s Memory´ med sina kritvita, lite sladdriga blommor som fladdrar vid minsta vindpust. Jag har två exemplar av denna lättodlade Magnolia. Den verkar klara det mesta men kommer det en frostknäpp när blommorna slagit ut blir de helt bruna. Inte varje år den klarar sig från frosten men i år har det hittills gått bra.



Om jag måste välja en enda tulpan så skulle jag välja vildtulpanen Tulipa turkestanica. Den är  så vacker i all sin återhållsamhet. Kanske ingen tulpan som ropar på omedelbar uppmärksamhet men just den blygsamma framtoningen är väldigt attraktiv i mina ögon. Den är dessutom trogen och återkommer varje år, trivs den breder den ut sig och det har jag ingenting emot.




 Avslutar med en uppdatering av grundvattennivåerna i landet i april. Statens geologiska undersökningar SGU bjuder på en god service varje månad med sina månadskartor.  Vi har ett bättre utgångsläge nu än i fjol våras och de små magasinen, i huvudsak våra enskilda brunnar är fyllda.  Men det går ett brett band över hela landet som visat att de stora vattenmagasinen fortfarande ligger under normal nivå.