onsdag 25 april 2018

Skador

Vintern i år har varit ovanligt mild, lägsta temperatur var några nätter med  -16 grader och det minns jag inte att jag någonsin upplevt tidigare. Någon gång under vintern brukar termometern falla neråt - 25 grader. Så det är inte vinterkylan som ställer till det för trädgården, däremot den farliga våren. Varma dagar med strålande sol och kalla nätter gör att tjälen inte släpper taget, det blir tjältorka.
Städsegröna växter vaknar till liv när solen värmer, de behöver vatten men det går inte i den frusna jorden och då får de skador eller dör.

Jag täckte det jag kunde men även de som fått ett skydd för solen blev skadade.

Jag kommer ihåg våren 2013 när så många växter, både i trädgårdar och i naturen torkade bort. I år var det värre ändå i trädgården, det här är inte roligt att skriva om.

Nästan hela min stora ljungsamling är borta, en del plantor som var riktiga rariteter och svåra om inte omöjliga att hitta igen. Det är höstljungen Calluna vulgaris som tagit mest stryk, varje planta av den är död. Vårljung Erica carnea verkar klara påfrestningarna något bättre men i år har haren härjat i trädgården och ätit upp alla delar av vårljungen som stuckit upp ovan snön. Det var under den kallaste tiden i vintras så plantorna frös. Det här är första gången som haren orsakat skador och vi har alltid haft hare här.

Såhär ser all vårljung ut, tyvärr är plantorna så förstörda så det är bara att ta bort.


All höstljung är död, helt brun och idag har jag börjat gräva bort dem. Har ca 15  plantor av den irländska ljungen också Daboecia cantabrica som också ser döda ut men de har jag klippt ner och det finns kanske en liten chans att de lever och orkar bryta nya skott - vi får se.




Överallt i skogen har blåbärsriset blivit brunt, även det som jag sparat i trädgården.


Barrväxterna blev också offer för tjältorkan, idag grävde jag upp Picea sitchensis `Silberzwerg´ en vacker dvärggran som jag haft i många år.


Ärtcypressen Chamaecyparis pisifera `Avenue´ fick också bli kompost och flera till..


Och så mina kära Rhododendron, några vildarter är döda andra har svåra skador, en del går kanske att rädda om jag lyckas klippa ner dem men det är inte säkert att svårt skadade plantor orkar bryta nya skott. Jag skall i alla fall göra ett försök, sorgligt är vad det är.



22 kommentarer:

  1. Hej Gunilla

    Detta låter som något när en liten katastrof, i somras hade du torkan och nu tjältorka...
    Och även på plantor som har fått skydd, inte bra nej!
    Är där inget ljus i mörkret - något som har klarat sig trots allt?
    Jag fruktar nu själv för mina större Rhododendron i Värmland...

    Din trädgård är helt unik, den är en inspiration för riktigt många! Jag är tacksam över att du inte mistar modet!

    Vi hoppas det bästa.

    SvaraRadera
  2. Ja, detta är såå hemskt. Vet precis hur det känns. Vårvintern 2013 orsakade enorma skador på Västkusten. I år har det gått något bättre här, men Callunan är nog död. Jag har också många, men jag har ännu inte orkat inventera förlusterna. Barrväxterna verkar ha klarat sig här, men thujorna t ex är det för tidigt att uttala sig om ännu. Men ge inte upp hoppet om dina rhododendron. 2013 repade sig i stort sett alla mina skadade efter nerklippning och flytt till superoptimala förhållanden (gammal komposthög i tallskog). Året efter ingen blomning, men år 3 var allting som vanligt.
    Vi håller tummarna.

    SvaraRadera
  3. Nej, vad tråkigt! Du har drabbats hårt när så mycket växter har
    skadats eller dött. Och speciellt om du haft rariteter du inte får tag på igen. Här har jag varit urled på mängden snö vi haft i vinter, men å andra sidan är jag tacksam nu, för den har skyddat växterna jättebra. Här har de klarat sig bättre än på många år.
    Hoppas ännu dina växter har liv som du klippt ner. Ha det bra!

    SvaraRadera
  4. Hej Gunilla
    Hvor er det trist at høre, og triste billeder, jeg føler virkelig med dig. Det er ikke altid nemt med vejret og vores haveinteresse.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Usch vad tråkigt! Du som har så många fina växter som betyder så mycket för dig. Hoppas verkligen att åtminstone några av de nerklippta har liv och kan komma igen. Jag minns vårvintern 2013 som en tid då närmare hälften av Sveriges rådjur svalt ihjäl efter att blåbärsriset frös bort över stora områden. Hoppas att alla matplatser norröver fortfarande är igång och att ingen får för sig att djuren klarar sig bara för att snön är borta. Blåbärsris är en mycket viktig föda för dem innan markerna grönskar, så om det fryser bort är det skarpt läge igen. Säkert finns det mycket annat i naturen som också är beroende av det vintergröna riset. Här på Västkusten tycker jag att det ser ganska normalt ut i markerna, bortsett från att våren är sen. Jag håller tummarna för att så mycket som möjligt ska klara sig även längre norrut, både i naturen och i trädgårdarna.

    Olle

    SvaraRadera
  6. Hej Gunilla!
    Dette var sørgelig lesning! Så trist med alle dine flotte lyng og barvekster. Det skal ikke være lett å være hageeier!
    Vi får mange utfordringer pga. klima og forskjellige vintre. I fjor var det barfrost her og alle mine over 50 Helleborus orientalis døde og veldig mange roser.
    I år tror jeg omtrent alle planter har overlevd pga. snødekket, men det som er av skader i år kommer av snøen likevel. Jeg har aldri sett så mange skader på trær og busker. Flere busker er knekt tvers av.

    Jeg håper at det er noen som har klart seg hos deg!

    Stor trøsteklem!

    SvaraRadera
  7. Hello Gunilla:
    You must be heartbroken at this degree of damage in your garden. The winter can be cruel indeed and if spring is not benign disaster strikes. Most native plants are well adjusted to handle the ups and downs of local weather, but with the climate changing so much these days, they dkn’t have time to adapt. I weep with you. With my best wishes, David

    SvaraRadera
  8. Vilken förödelse! Både din unika ljungsamling och dina magiska rhododendron drabbade! Så himla sorgligt.
    Vi har ju haft likadan vinter här vad jag vet men alla våra surjordsväxter har klarat sig, förstår inte varför. Har inte täckt några plantor och i höstas hann jag inte ens lägga löv kring dem pga busig valp.
    Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt. En kram till tröst kan jag i alla fall ge!
    Laila

    SvaraRadera
  9. Gunilla, jag blir så ledsen när jag läser om alla dina förluster. Att alla dina höstljung, flera av dom oersättliga, gått förlorade. Och att vårljungen som klarade sig fick ätskador istället. Jag hoppas innerligt att den irländska ljungen tar sig. När det gäller blåbärsriset har jag sett samma sak till min stora förtvivlan. Men ge inte upp med dina rhododendron. År 2013 var det flera av mina som dog helt medan andra hade lite liv i sig. Dom klippte jag ner och dom har kommit tillbaka. Dom har också klarat den här våren hyfsat bra. Ett par grenar ser lite torra ut men dom ska jag klippa ner. Hos mig var det nog täckningen som var räddningen, så synd att den inte hjälpte hos dig. Jag lider verkligen med dig och skickar en stor tröstekram.

    /Anita

    SvaraRadera
  10. Hej Gunilla!
    Så tråkigt att så många växter har dött och blivit skadade. Din ljung som var så fin. Man önskar att det skulle gå att reparera. Hittar ovanligt mycket har och rådjursspillning i trädgården i år. Det mesta ligger under snötäcke på vintern, så det är ingen fara, däremot har mina nya alunrot smakat gott, men de går att ersätta.
    Ha det bra /Marika

    SvaraRadera
  11. Ditt inlägg skärpte min blick för tillståndet även utanför odlingarna här! Brukar ha full koll på hunden men idag under morgonsvängen spanade jag in blåbär och ljung - och mycket riktigt, stora skador! Förstår ännu mindre hur våra woodlands har klarat sig!
    Kram

    SvaraRadera
  12. Ups da! Ser ikke så bra ut. Her har rhododendron fått hatd medfart av barflosten denne vinteren.
    Håper noe av det du har kommer seg igjen.

    :-)

    SvaraRadera
  13. Hei Gunilla. Ja strålende sol, kalde netter og dyp tele gjør skade. Her er det ikke så ille som "den vinteren" Men noen rododendron, barvekster, sukulenter og små stauder er det nok bare å spa opp. Slik er dessverre hagelivet, så det er bare å prøve å glede seg over det som lever:-)/Eirin

    SvaraRadera
  14. Men så sorgligt med alla dina vackra och ovanliga ljungplantor. Jag lider med dig./Gunilla

    SvaraRadera
  15. Det var trist læsning. Der er jo faktorer, som vi haveejere ikke er herrer over. Heldigvis er det mit indtryk, at haveejere har gåpåmod og altid er parate til at tage kampen op. Jeg håber, du får hullerne fyldt ud med nye planter.

    Hilsen Elna

    SvaraRadera
  16. Men så himla tråkigt. Vi har inte så många skador i år. Vårljungen, den vi har, har klarat sig och bara en rhododendron ser ut att vara skadad. Sen har vi en barrväxt som vi måste såga bort helt, den har torkat helt. Det är vad jag kan se nu. Ha det fint. Carita

    SvaraRadera
  17. Hej Gunilla!
    Så sorglig läsning! Kommer så väl ihåg 2013 då mina ljung "kilade vidare". Har inte riktigt haft lust att skaffa nya...
    Om jag skulle göra det skulle det bli i sandodlingar. Där släpper tjälen på ett annat sätt än i torvblandad jord. Dessutom torkar de aldrig ut vid torka...
    Jag känner verkligen med dig Gunilla. Det är en kamp att vara trädgårdist. Du verkar ha drabbats i år värre än 2013. Ditt dilemma blev den snustorra sommaren då dina torkkänsliga växter blev knäckta av frosttorka. Hur tänker du nu? Du kommer, förmodar jag, att skaffa nytt - men vad?
    Tröstkram! /Anja

    SvaraRadera
  18. Hej Anja!

    Tack för din omtanke. Just nu försöker jag bara röja upp, dvs gräver upp allt som är dött. Jag har sparat den här delen av trädgården till allra sist i vårstädningen. När jag såg vad som var på gång kunde jag inte ens förmå mig att gå hit överhuvudtaget. Det tog mig några veckor bara att förbereda mig rent mentalt med att ta itu med eländet.

    Mina favoriter i trädgårdssamanhang är ju dessa städsegröna växter, Rhododendron, barr och ljung och allt är uppbyggt och planerat för just de växterna i den här delen av trädgården. Jag vill förstås återställa men samtidigt är det som nu händer väldigt känslomässigt påfrestande. I fjol våras fick vi väldigt sen nattfrost och då strök också en hel del växter med. Jag är väldigt förtjust i japanska lönnar men de har jag slutgiltigt gett upp, kanske har jag planerat ett femtontal av de vackra lönnarna, ingen överlever någon längre tid och jag har äntligen accepterat det.

    Just nu vet jag inte, det får nog mogna fram om jag vågar och vill göra ett nytt försök.

    Kram till dig Anja!

    SvaraRadera
  19. Men stackare, så fruktansvärt! Jag vet hur det kändes förra året då en massa växter dog här beroende på en kall, solig, torr och blåsig vår. Och konstigt nog är det nästan alltid dom där man är extra förtjust i!?
    Vi har normalt ingen tjäle och vintern i år var visserligen ovanligt lång för oss, men vi hade inte någon sträng kyla direkt. Så det mesta verkar ha klarat sig - utom två av mina stora bambu! Det är blåsten som har tagit dom. Jag har ett par mer skyddat på baksidan och dom har klarat sig bra, men en svartstammig och en gulstammig i "långrabatten" verkar vara helt döda. Nu får dom stå kvar ett tag helt orörda, sen skär jag ner dom och håller tummarna. Men det är lätt att misströsta och ge upp när sånt här händer.
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
  20. Trist med alt du har mistet :-(( Eneste jeg kan se som har forsvunnet her i vinter er sanguinaria canadensis multiplex. Men den er jo ikke uerstattelig heldigvis. Her er det barfrosten, gjerne kombinert med regnvær som gjør mest skade. Håper at lyng og rhododendron tar seg opp igjen! Ønsker deg ellers en fin heøg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tråkigt att du har förlorat så mycket. Förstår att det är trist. Vi har inte alls lika mycket skador i år som 2013.
      //Helene

      Radera
  21. Åh, nej va trist! Vi har förlorat en liten Thuja en ros och åtminstone ett par små Rhododendron. Jag är också tveksam till om förra årets nyinskaffade kryddbuske har klarat sig. Även några andra buskar ser tveksamma ut, men jag håller tummarna för att de vaknar till liv.

    Kombinationen torra somrar och tjältorka på våren är inte lätt. Våra vintergröna växter lever nog under nästan ständig stress. Samtidigt är det ju de som gör våra trädgårdar till vad de är och det är svårt att låta bli växter man tycker så mycket om.

    Kram Nora

    SvaraRadera