De första veckorna i maj 2016

Jag som inte sysslar med frön får nöja mig med att botanisera bland fjolårets bilder just nu. Maj månad är den vackraste tiden i vår trädgård, allt är fräscht och grönt innan torkan kommer och perennerna nästan tävlar med varandra om vem som är vackrast - en skön tid.

Här kommer en liten bildkavalkad från de första två veckorna i maj.

Jeffersonia dubia blå presidentsippa blommar tidig vår, tål ej torka.

Pulsatilla vulgaris `Röde klokke´ får representera det stora Pulsatilla släktet

Trillium cuneatum stort paddtreblad en perenn för woodlandmiljö

Sanguinaria canadensis `Multiplex´ blodört - kräver surjord

Glaucidium palmatum lunddocka  en av vårens skönheter

Den vita varianten Glaucidium plamatum `Album´

Hundtandsliljor finns många varianter av, alla är odlingsvärda, här  Erythronium californicum `White Beauty´

Primula x auricula en okänd namnsort bland de många trädgårdsauriklerna.

Gentiana angustifolia nr 9321 en smalbladig alpgentiana

Hylomecon japonica skogsvallmo vissnar så småningom ner efter blomningen

Trillium grandiflorum `Flore Pleno´ stort treblad

och den här är jag väldigt svag för Cassiope muirhead  kantljung en surjordsväxt som måste få ljus på själva plantan för att blomma, rötterna vill ha det svalt och fuktigt.

Darmera peltata sköldbräcka som blommar före de stora rabarberliknande bladen kommer

Odlingsvärda Rhododendron - `Flautando´

Denna hybrid Rhododendron `Flautando´ ( R. brachycarpum ssp. fauriei x R. Goldsworth Oange) togs fram av den stora tyska plantskolan Baumschule Hachmann  på 80-talet, själv har jag köpt den som en mycket liten planta av Bengt Carlsson på Klöva Naturträdgård.

Jag visste inget om `Flautando´ och den lilla plantan förde en relativt anonym tillvaro under de första åren men i fjol började den bekänna färg och jag såg den plötsligt med andra ögon. Bladen är mörkt gröna och glänsande, så mycket att man faktiskt lägger märke till dem, grenarna är vackert röda.

Den beskrivs som långsamväxande men det kan jag inte riktigt hålla med om. I Rhododendrons värld är långsamväxande en fördel eftersom det gör plantorna kompakta och täta. Här kan man se att det är lite glest mellan bladen och att den visar tendenser till att bli något spretig, den har inte växt färdigt så det återstår att se hur den utvecklas framöver.

Den saknar indument men i stället är nytillväxten vackert bronsfärgad. Den beskrivs som härdig till - 22 grader men här har den varit utsatt för lägre temperaturer och inte drabbats av skador. Den har inte blommat ännu men uppges vara senblommande vilket absolut är en fördel eftersom de flesta Rhododendron blommar tidigt.. Trots avsaknaden av indument tycker jag att `Flautando´ är odlingsvärd, den är ytterligare ett fint exempel på variationsrikedomen inom släktet Rhododendron. 

Insnöade

I morse när jag vaknade hade omgivningen förändrats radikalt, nattens snöfall på ungefär 3 dm hade lagt sig över naturen, bilarna liksom allt annat var täckta av snödrivor.

Vägen ner till huset var inte framkomlig. Vanligtvis brukar det fungera fint med plogningen härute men efter det kraftiga snöfallet i natt så var inte vår lilla väg prioriterad vilket jag har stor förståelse för. 

Jag plumsade ut till fågelmatningen och trots att jag bar stövlar så sjönk skaftet under snödjupet. Det är stora svängningar i väderleken, på nyårsafton hade vi värmerekord + 10,2 grader och nästa morgon visade termometern -9,8 grader, en variation på 20 grader under ett dygn mitt i vintern.

Trädgården dignade under snön så för att rädda buskar och träd,  jag vet sedan förut hur lätt det är att få fläkskador, blev det en räddningsaktion med borsten. En del av barrträden böjde sig som en u - sväng mot marken.

  Rhododendron har vikit ihop sina blad så de ser ut som cigarrer för att minska avdunstningen

Vi har varit förutseende nog att sätta galler som stöd för små barrträd till vintern, de klarar inte stora snömängder utan att knäckas.

Vid lunchtid kom plogen och vi fick kontakt med yttervärlden igen. Nu lovar SMHI att vi skall drabbas av en riktigt hård kyla de närmsta dygnen, ända ner till -25 grader enligt prognosen och det är mycket för oss även här i Sörmland. Det är väl bara att tacka för snön som bäddar in trädgården och skyddar växterna mot den värsta kylan men en del av de städsegröna växterna som sticker upp över snön kommer att få det svårt, lite beroende av hur länge kylan håller i sig och vad som hände med dem under värmen för några dagar sedan.
Dessutom ligger grundvattennivåerna långt under det normala i hela Sörmland och det enda som kan avhjälpa det är ett rejält snötäcke i vinter. 

Miljöåret 2016

            

Forskare är av tradition inte speciellt intresserade av debatter eller diskussioner med allmänheten. De informerar politiken och de makthavare som berörs och anser sig därmed ha fullgjort sitt uppdrag.

Ett undantag är professor Johan Rockström som här sammanfattar året 2016, med nytt globalt värmerekord och den oro som finns att den planet som varit människans bästa vän under de senaste 10.000 åren under epoken Holocen nu riskerar att övergå i en ny epok Antropocen.  Vi har behandlat vår planet och dess natur på ett respektlöst och nonchalant sätt där skadade ekosystem förlorar sin buffrande förmåga och planeten riskerar att bli vår fiende.

En dam ur släktet Rosa vid namn `Flammentanz´

Mina kunskaper om rosor lika med noll, trots det växer två! företrädare av detta eminenta släkte i trädgården sedan drygt 10 år tillbaka. En av dem är `Flammentanz´ vanligare än Volvo i Sverige. Vad jag minns så köptes den av två skäl, frisk och härdig.

I somras såg den förfärlig ut med kala grenar och en minimal blomning högst uppe, jag vet att det beror på min egen bristande omvårdnad. Jag har bara klippt och putsat bort döda grenar och jag har en svag aning om att rosor måste förnyas. Jag bestämde att ta bort den men nu har jag ångrat mig.

Den växer på en stabil portal som har ett estetiskt värde därför att den ger höjd till den annars ganska platta marken just här. Såhär såg det ut år 2015.

På andra sidan portalen växer en vacker pipranka Aristolochia macrophylla.

Sommaren 2016 såg den så anskrämlig ut med långa kala grenar och med ett fåtal blommor högst uppe där den möter piprankan, då bestämde jag mig för att gräva upp den nästa vår.

 

 Jag vet att det finns många roskännare som läser här och kanske kan hjälpa mig att ge rosen en ny chans och därför behöver jag lite goda råd om det inte är för sent förstås.

Kan jag klippa ner den helt och hoppas på en ny och frodig tillväxt? När skall jag i så fall ta till sekatören?  Utebliven blomning under några år gör inget utan jag vill ha en frodig och tät ros som matchar piprankan på andra sidan.

 

Odlingsvärda Rhododendron - Rhododendron `Golfer´

Jag fortsätter mitt skrivande om Rhododendron med att presentera några arter och hybrider som jag är speciellt förtjust i. Jag har nog skrivit om R. `Golfer´ ( R. degranianum ssp. yakushimanum x R. pseudochrysantum) förut men den är utan tvekan värd en repris.

Den är extremt långsamväxande och på grund av det blir den aldrig gles och spretig utan behåller sin vackra och kompakta form. Härdigheten är god, här i zon 2 - 3 har den aldrig fått vinterskador och borde gå bra även i zon 3. Den har aldrig blommat hos mig men det är inget jag saknar för den har något av det vackraste tomentum på ovansidan av bladen. Ett silverfärgat ludd som kommer med vårens tillväxt och som plantan behåller ända in på hösten. Såväl tomentum, på ovansidan av bladen samt indumentum på bladens undersida gör dessa växter särskilt attraktiva i odling.
I naturen existerar inget som inte fyller en funktion för växterna och det gäller även för Rhododendrons filtade blad. Vita flygare, en insekt som gillar Rhododendron men den angriper inte  arter/hybrider med indumenterade blad, det är alltså ett skydd som buskarna utvecklat och som vi trädgårdsägare uppfattar som en skönhetsupplevelse.

Försommar i trädgården, R. `Golfer´ graciös och elegant med de vackra silverfärgade bladen.

Goda grannar Chamaecyparis obtusa `Aurora´ och Rhododendron roxieanum - en vildart

R. `Golfer´ i slutet av augusti

Trädens hemliga liv

Denna fascinerande bok, skriven av en tysk skogvaktare, tar oss in i en värld som jag inte ens visste existerade. Insikten om hur lite jag vet av vad som förkommer i naturen drabbar mig med en kraft som inte känns alltigenom angenäm.

Språket är oerhört vackert, jag har aldrig läst någon författare som beskriver naturen och trädens liv med ett så lyriskt språk. Trots språket är detta inte animism, ett besjälande av träd utan boken bygger på författarens egna erfarenheter och slutsatser, kombinerat med senaste forskning.

Utan tvekan har författaren ett lovvärt uppsåt, ju mer vi kan identifiera oss med något desto mera måna blir vi om att bevara det. Det omvända gäller också, ju mer vi fjärmar oss från naturen desto ovarsammare blir vår framfart.

Vi får veta varför det ligger i ekens intresse för fortplantning att inte producera ekollon varje år utan snarare enorma mängder vart tredje eller vart fjärde år. Vi får följa trädens kamp om det livgivande solljuset och hur de delar med sig av sockerlösning till grannar som inte lyckats lika väl med fotosyntesen. Vi får lyssna till klagande träd som gärna vill bli av med klättrande växter kring stam och krona.

Att friska träd inte är försvarslösa mot tuggande och bitande insekter har jag vetat men verkligen inte hur det hela går till. Träd som blir angripna kan från insekternas spott avgöra vilken insekten är och utifrån det producera en doft som lockar till sig fiender till angriparna. Slutsats - träden klarar sina försvar på det för naturen bästa sättet och vi bör hålla oss borta med sprutflaskan.

Allt i naturen hänger samman och är beroende av varandra, en matsked frisk skogsjord innehåller miljarder liv som arbetar oförtrutet för att bryta ned allt avfall till ny mull. Detta gäller inte i monokulturer med virkesproduktion.  I och med att träden faller på kalhyggen drabbas också jorden av massdöd. Hundra år är en kort tid i ett träds liv, träd är långsamma varelser och på virkesplantager blir träden aldrig så gamla och naturen får inte den tid den behöver för att återhämta sig.

Vi får veta vilken strategi aspen utvecklat för att växa sig så stor och hur hackspetten tar hjälp av naturen för att hacka sig en bohåla i ett friskt asp träd och varför rödbladiga träd sällan blir gamla i naturen. Boken är en riktig skattkista för den som är intresserad av ny kunskap om träd och om natur.

Jag är en storkonsument av böcker men mycket sällan träffar jag på en bok som ger en sådan läsupplevelse. För mig blev den "Årets bok 2016"