Det här med bilder och sånt

En ny dag, den första på det nya året. På ett sätt känns det gott att vi nått så här långt men jag har ingen önskan om att allt skall gå fort. Jag är ingen ungdom längre och för varje år som går  läggs 365 dygn till min ålder så varför gå omkring och önska att allt skall gå så mycket snabbare? Dagen idag kommer aldrig tillbaka och det är väl bra det för nyårsdagen 2018 är regnig och mörk, termometern visar på 2,9 grader.

Jag har fått en ny hobby. Det började med att jag var så trött på min fotografering, allt såg ungefär likadant ut år efter år. Jag klickade på autofokus, stod på samma ställe i trädgården, samma vinkel, samma ljus och följaktligen blir bilderna likadana. Jag har en mental barriär när det gäller ny teknik, har svårt att lära mig den, förstår inte logiken bakom. Men det var bara att välja, sätta igång eller stagnera. I bloggvärlden finns så många duktiga fotografer och jag fick en riktig knuff framåt och inspiration finns att hämta från alla välkomponerade bilder på olika bloggar.

Att ta bilder i motljus ger en speciell effekt, här en Rhododendron med mosskuddarna som bakgrund. Bilden är inte perfekt men bättre än vad jag normalt åstadkommer.

Barrväxter är relativt lätta att fånga, bra övningsobjekt för man måste tillåta sig att lyckas också, att vara snäll mot sig själv för att hålla intresset levande.

Så gav jag mig på att ställa in fokus manuellt, man kan reglera på kameran var man vill att fokus skall ligga på bilden.  Här valde jag ett större fokus men mitt på bilden, det blev inte så bra, nej. Bilden är hyfsad men den lilla grenen som sticker upp mitt på bilden blev suddig. Men trots felet så upplever jag att det generellt blir bättre bilder med manuell inställning, kanske en illusion. Jag har inte riktigt den kunskapen ännu att recensera bilderna.

Men till och med en så alldaglig växt som vanligt blåbärsris kan bli lite spännande med olika ljus och inställningar.

Den ovälkomna ormbunken örnbräken, som är ett riktigt ogräs där den får fäste är värd en egen bild när solen träffar de vissnade bladen.

Att ge sig in i miniatyrernas värld bland mossor och lavar är alltid en utmaning. Man måste ner på marken för att komma tillräckligt nära. Även bakgrunden är enormt viktig, den får inte vara störande och påträngande, ett större fokus ger bättre bilder eller färre delar av fotot som blir suddiga.

Den sista bilden är inte bra, skärpan är dålig och hamnade på ena sidan. Till sist några mossiga bilder av stubbar som jag släpat med mig från skogen och som nu är helt övervuxna av mossor och lavar.

 

Den här får väl också komma med, en lövfällande Rhododendron med gröna bladknoppar och som inger hopp och drömmar om den kommande våren.

HA EN TREVLIG FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET!

Gott Nytt År - utan smällar!

Bild Olle Arvids

Ett tänkvärt gästinlägg på bloggen från min vän Olle

Snart är det nyår, och massor av raketer kommer att skjutas upp omkring tolvslaget – och på alltför många håll under hela dagen eller flera dagar. Det är konstigt att fyrverkerier fortfarande är tillåtna för privatpersoner, med tanke på vilken skada de kan göra och hur skrämmande många upplever dem. Både människor och djur.

Jag tänker ofta mest på de vilda djuren, inte minst rådjuren som jag brukar mata under vinterhalvåret. De brukar ofta glömmas bort i sådana här sammanhang, men jag lider djupt med dem när smällandet drar igång på nyårsnatten. Även om jag bor ”mitt i urskogen” (tycker folk) ligger det en del hus och gårdar häromkring, och överallt ska det förstås skjutas raketer. Det måste vara ett helvete för de vilda djuren att inte ha någonstans att ta vägen när det smäller lika mycket från alla håll. När vilda djur flyr i panik kan de hamna var som helst, även på trafikerade vägar eller blanka eller svaga isar. För några år sedan berättade en vän om att två vettskrämda älgar hade rusat över vägen framför hennes bil när hon körde hem från sitt nyårsfirande. Hur många fåglar som dör av chocken när det smäller nära deras sovplatser i träden lär vi aldrig få veta.

Lantbrukets djur har det också jobbigt. Mina vänner på en hästgård i närheten tar alltid in sina hästar i stallet tidigt på nyårsaftons kväll, och sätter på radion för att effekten av smällarna utanför ska bli mindre. Tyvärr har inte alla vett på att göra det, och alltför ofta läser man om kor, hästar eller får som har skadat sig så svårt att de måste avlivas efter att ha flytt från raketsmällar på nyårsnatten.

Att hundar och katter lider är välkänt, men inte mindre allvarligt för det. De flesta hund- och kattklubbar, djurskyddsföreningar m fl kan ge råd om vad som är lämpligt att göra för dem. Man bör till exempel rasta hunden i god tid innan smällandet börjar, dra för gardinerna och sätta på musik, leka med hunden för att göra den uppmärksam på annat osv. Inte gulla och tycka synd om hunden, för då förstärker man intrycket att smällandet är farligt.

Det är inte bara djur som lider av smällandet. Många människor är också skotträdda, och för flyktingar från krigshärjade länder kan hemska minnen väckas till liv. För att inte tala om vad som kan hända när ”leksakerna” hanteras oförsiktigt. Snart skriver tidningarna åter om bränder, ögonskador osv. Dessutom sprids väldiga mängder av tungmetaller rakt ut i luft och vatten med fyrverkerierna.

Till min glädje kommer flera kommuner att ställa in sina fyrverkerier i år, och i stället bjuda på en lasershow. Ett utmärkt initiativ som fler borde följa efter! Tysta (eller åtminstone ”knallfria”) och miljövänliga alternativ finns säkert, som kan ge en minst lika häftig upplevelse som ett fyrverkeri. Och som inga två- eller fyrbenta vänner behöver vara rädda för. Fram för mer sådant!

Gott Nytt År allihop!

Hur definieras våren?

Innan julhelgen hade ett stabilt snötäcke lagt sig över nejden, inte några stora mängder men tillräckligt för att lysa upp denna mörka årstid.

Några dagar med gråväder och dimma åtföljdes av en dag med strålande sol och några minusgrader, den fuktiga luften frös till is på träd och buskar, glittret var bedövande vackert i solskenet.

När julen närmade sig steg temperaturen och på julafton visade termometern + 7,5 grader och gråvädret var tillbaka med nederbörd som föll som regn, hela helgen har det regnat och inte ens under nattens timmar visade termometern på minus. Det var varmare än det brukar vara under tidig vår så om det inte varit för bristen på ljus så kunde det ha varit vår.

Enligt SMHI är det svårt att hitta en meteorologisk definition på vår, det finns ingen vedertagen internationell standard. Våren är en process och det är omöjligt att säga att våren anlände ett bestämt datum men man gör ändå ett försök och säger  att den meteorologiska definitionen av vår är att dygnsmedeltemperaturen skall vara stigande och över noll grader men under 10 plusgrader.

Om dygnstemperaturen är över 0 grader men under 10 grader är det ett dygn med vårtemperatur. Om värmen håller i sig under en hel vecka betyder det att våren anlände det första av dessa dygn. Men, det finns ytterligare ett villkor, våren kan inte anlända innan den 15 februari vilket är den tid då temperaturen i genomsnitt är som lägst i södra Sverige. 

Om det inte varit för datumgränsen skulle våren ha anlänt till Hagtorpet innan jul för vi har fortfarande plusgrader dygnet runt. 

Trots svårigheterna att definiera vårens ankomst gör SMHI ändå ett försök att sätta ett datum när våren normalt brukar anlända till vårt långa land;

* Kiruna 1 maj

* Östersund 11 april

* Stockholm 16 mars

* Malmö 22 februari

 Våren under de senaste 150 åren 

Vårens (mars - maj) medeltemperatur beräknad för 35 stationer spridda över Sverige. Röda staplar visar högre och blå lägre temperaturer än medelvärdet för perioden 1961 - 1990. Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp ungefär motsvarande tio-åriga medelvärden.

Källa; SMHI  

Julhälsning

En riktigt God Jul till er alla

Osorterade tankar inför jul

Det är inte bara Bing Crosby som drömmer om en vit jul, sedan isarna smälte bort och gjorde vår Nord beboelig har det varit så, snön hör vintern och julen till. Den mörka årstiden får ljus av vit snö men det viktiga är att så har det varit i tusentals år. Det som är bekant är också tryggt för oss människor, något vi känner igen, något förutsägbart och något vi vet hur vi skall förhålla oss till.

Så är det för naturen också, för växterna som anpassat sig till vårt vinterklimat och som utvecklat sinnrika överlevnadsstrategier som evolutionen mejslat fram. Så även för djuren som lever i vår natur där förutsägbarheten är en fråga om liv eller död. Det gäller allt levande, insekter, däggdjur, fåglar och inte minst alla de djur som sover sin vintersömn just nu, en tillvaro som går på sparlåga och förbrukar ett minimum av energi. Plötslig värme gör att de riskerar vakna ur sin vinterdvala, för rörelse krävs energi men i ett vintrigt Norden finns ingen mat och en plötslig värme kan innebära en plågsam död.

Den amerikanska myndigheten NOAA National Oceanic and Atmospheric Administration berättar om permafrosten som tinar snabbare än någonsin och den arktiska isen som krymper. Forskarna menar att avsmältningen av Arktis istäcke bidrar till  mer extremväder och att klimatet blir mer instabilt. Arktis kylande effekt är viktig för vår planet, värms regionen upp blir klimatet mer instabilt.

Året som gått har inte varit framgångsrikt för vår planet och för det allt varmare klimatet. Den tvittrande presidenten på andra sidan Atlanten som inte erkänner att det är människan som genom sin livsstil orsakar den globala uppvärmningen är en olycka som drabbat vår värld. Unkna, konservativa krafter som anser människan vara skapelsens mittpunkt och att naturen enbart är en resurs för mänskligheten som vi kan plundra, utnyttja och härska över. 

Pågående klimatförändringar är inte en åsikt, forskningen är enig om att vi har en pågående klimatförändring, orsakat av människans koldioxidutsläpp som gör vår planet varmare.

Angreppen på klimatvetenskapen det senaste året har varit skrämmande, man brukar säga att endast troende påstår sig ha absolut kunskap medan vetenskapen drivs framåt av allt det vi inte vet. Vetenskapen är inte fullkomlig men det är det bästa vi har om vi vill söka kunskap att förhålla oss till.

Jag antar att julhandeln även i år slår nya rekord, det brukar vara så. Alla dessa miljoner eller mera troligt miljarder som spenderas på marknadsföringen innan jul har naturligtvis effekt. Black friday har nyss passerat och även om varningar gått ut om att fynden kanske inte är något fynd utan tvärtom så påverkar det inte beteendet. Det handlas som aldrig förr och vi människor verkar aldrig få nog, det är något magiskt över just ordet fynd där förnuftet försvinner fortare än sedlarna. Vi köper oavsett om vi behöver varan eller inte för det är känslan som styr, känslan av att ständigt vara missnöjd som exploateras och omvandlas till konsumtion av skickliga marknadsförare. 

Ett julklappstips såhär i sista minuten, Yuval Noah Harari författaren till Sapiens har kommit ut med en efterföljare Homo deus - en kort historik över morgondagen.

Innan snön..

...lägger sig finns mycket att upptäcka i naturen. Jag är nog lyckligt lottad som bara kan öppna dörren och kliva rakt ut i den omgivande naturen. Jo, jag har bott i lägenhet i stadsmiljö också och jag kommer ihåg hur ledsamt det var när man knappt la märke till årstidernas skiftningar. På helgerna gick jag långa promenader ut ur staden bara för att få se ängsblommorna slå ut om våren. Jag bor nog på den plats jag gillar allra mest, omgiven av åkrar , ängar, grusväg och skog.

Numera tar jag alltid kameran med mig på promenaderna och det ger en helt annan dimension till vandringen, jag letar detaljer i naturen, jag tar mig tid att stanna och titta efter motiv och plötsligt upptäcker jag så mycket mer än jag någonsin gjort tidigare.

Det här kan vara en slånlav  Evernia Prunestri med viss osäkerhet, lavar är svårbestämda för en amatör som jag, det finns många och de liknar varandra. Slånlav är en av de vanligaste lavarna i vårt land, den kan hittas på trädstammar, grenar men också på stenar och klippblock.

Det sägs att lavar är luftens kvalitetsmätare, de är mycket känsliga för luftföroreningar och berättar mycket om platsen de växer på. Just nu har vi mängder med lavar i träden runt huset vilket får tolkas som mycket positivt ur miljösynpunkt. Träden påverkas inte av lavarnas påväxt, de saknar rötter och skadar inte underlaget. Bland lavarna gömmer sig insekter som blir föda åt fåglarna. Nötväckan är en riktig specialist som kutar upp och ned för trädstammarna i jakten på mat.

Förmodligen blåslav Hypogymnia physopes för man kan se de rundade topparna som ser ut som små blåsor. Också väldigt vanlig i vår natur på träd och grenar men även på klippblock och stenar.

Någon sorts trattlav utan tvekan men jag vågar mig inte på att artbestämma den. Det finns många snarlika, just den här växte på en stor sten.

Gulvit renlav är min gissning, den är så anonym där den växer och svår att upptäcka med blotta ögat men med kamerans hjälp kan man se hur vacker den är.

Mager bägarlav förmodligen, de röda kanterna på toppen är antagligen specifika för just denna art. Den växte bland mossan på en stor sten, vänd mot ljuset.

Den här laven är helt okänd för mig, vackra färger från svart till grått och så fruktkropparna med en avvikande nästan röd ton. Den är så speciell i färgerna och formen så den borde gå att identifiera men tyvärr har jag inte lyckats. Tips emottages gärna. 

Mossans tid är nu

I november, innan snön lägger sig, lyser mossan som grannast i trädgården. Ingen konkurrens om uppmärksamhet av annan växtlighet och den höga luftfuktigheten gör att mossorna skimrar. Jag tycker det är vackert, andra anser mossa vara värre än ogräs. Själv värnar jag om mossan i trädgården, jag planterar den, jag vattnar den vid torrperioder och försöker hålla den fri från löv och annat skräp innan snön kommer.

En som lever farligt i adventstider är den gråvita fönsterlaven, inte vitmossa för den är grön. Fönsterlav växer i barrskog, gärna på stenhällar som är öppna och ljusa ytor i skogen. Den är populär i adventsljusstakar och är tillåten att plocka i små mängder men man bör fråga markägaren om lov. Att plocka fönsterlav ingår inte i allemansrätten och att skövla stora mängder t.ex. för försäljning är straffbart. Fönsterlav växer oerhört långsamt så gå varsamt fram och gör inga sår i naturen om du vill plocka lite fönsterlav som dekoration till julen. Den går utmärkt att återanvända flera år, bara fukta den lite så blir den fin igen.