Tillbaka till april, blåsippans månad

Ute blåser hårda vindar men det är varmt, olycksbådande varmt. Dagen för nyårsafton visade termometern + 10 grader. Läser i tidningen att Norge haft värmerekord idag, +19 grader har uppmätts på ett ställe. Än har vintern inte visat sig här, endast några få frostnätter hittills men jag hoppas fortfarande att kung Bore vill göra ett besök innan det är dags för våren att göra entré.

Jag brukar inte skriva några årskrönikor men en och annan tillbakablick i året som nu är förbi känns som en vitamininjektion i det gråväder som dominerat i flera månader. Det fick bli månaden april för det är då som blåsipporna blommar.

Tydligen var det torrt redan på våren, hittade denna bild.

Naturen här omkring är fylld av blåsippor men jag håller mina fingrar borta från naturen och de blåsippor som finns i trädgården är köpta eller sådda med hjälp av myrorna. De dyker upp lite varstans, inte alltid på det mest optimala stället som här, mitt bland stenarna. Eller så är det just så, den bästa platsen för fröet att gro.

Vår inhemska blåsippa är inte alltid blå, färgerna kan variera och jag har ingen aning om hur det går till men att det gagnar växten är jag tämligen säker på, annars skulle det inte finnas.

En helvit variant av Hepatica nobilis

Hepatica transsylvanica  den ungerska blåsippan är mycket blomvillig och oftast den som blommar först av alla på våren. Kan bli helt översållad med sina vackra blommor tidig vår.

Knoppar strax innan blommorna slår ut, ett helt år har passerat sedan det hände senast.

Ytterligare en färgvariant av vår blåsippa. Fröspridningen sker med hjälp av myror, plantan är liten och kan inte med egen kraft eller vindens hjälp sprida sina frön särskilt långt från moderplantan. Därför har den tagit hjälp av myror, blåsippans frön innehåller ett ämne som attraherar myror som då gärna hjälper till med återväxten. I människans värld skulle det väl kallas utnyttjande.

En fröplanta som grott mellan stenarna, ser ut som ungersk blåsippa H. transsylvanica

En odlad namnsort jag köpt någon gång men glömde fotografera namnskylten bredvid plantan så jag törs inte identifiera den ur minnet. Stänglarna och knopparnas höljen är försedda med små pälshår som skyddar mot vårkylan, våren är som bekant ganska opålitlig.

Intensivt blått lyser denna sippa utan konkurrens i den annars färgfattiga naturen.

Hepatica japonica japansk blåsippa, dessa små skönheter har blivit samlarobjekt runt om i världen, de är eftertraktade och priset blir därefter, en del av dem kostar en mindre förmögenhet. De är inte lika tåliga som den vanliga blåsippan så det är en något av en chansning att plantera ut dem i trädgården. Några har försvunnit för mig men denna som heter `Hokutosei´ har nu återkommit flera år i rad.

Odlad lax, en delikatess på julbordet?

En timme av din tid och du vill förmodligen inte äta odlad fisk mera. Fiskodlingar är numera vanliga överallt i världen och detta är ett reportage om den mat som vi aningslöst tillreder och njuter av. Vi har ofta ätit lax men inte sedan i höstas när ett avslöjande reportage om fiskodling fick stor uppmärksamhet i media. Till och med gamla Monsantos gifter har fått nya användningsområden.

          <

En riktigt dålig idé!

Naturvårdsverket har skickat ut en remiss där man föreslår att det åter skall bli möjligt att jaga ekorre. Idén kommer från Jägarförbundet, en intresseorganisation som vill utvidga antalet bytesdjur.

Vår relation till ekorren i granen har historiskt varit allt annat än godhjärtad, vi har förföljt och jagat den lilla krabaten för att den förut ansetts som ett skadedjur i skogarna. Viss efterfrågan har det säkert funnits på både kött och päls under bistra tider men skadedjur? Själv har jag aldrig upplevt en endaste liten blomma, buske eller träd som stympats av ekorre.

Ekorrens föda består vintertid av frön från gran och tall och hasselnötter är godis för den lille gnagaren. Även svamp, olika insekter men också lavar och mossor duger gott och alla som matar vinterfåglar brukar få besök, solrosfrön tycks vara eftertraktade. Ekorren ha dock belastats med ett dåligt rykte som en plundrare av fågelbon. Nu verkar forskningen omvärdera ekorrens framfart som en boplundrare, det händer men är sällsynt. Detta har man konstaterat genom att analysera maginnehållet hos ett stort antal individer. Oavsett, moralism hör inte hemma i djurriket, djurens liv handlar om att hitta mat för dagen för att överleva och att fortplantera sig. Punkt.

Vi har varje vinter ett antal ekorrar här som besöker fågelmatningen. Jag brukar iaktta dem när de snabbt svingar sig mellan träden med den yviga svansen som reglerar balansen. Varje gång blir jag full av beundran över hur minsta lilla utrymme i naturen tas tillvara. Ekorren är ingen fågel som kan förflytta sig med vingarnas hjälp, den är en gnagare och borde vara marklevande men den har hittat en nisch, ett tomrum i naturen som den bemästrar till fullo. Inte ständig markkontakt men inte heller flygduglig för längre sträckor utan någonting där mitt emellan.

Naturvårdsverkets skrivelse är krystad, ekorren har varit fridlyst under 18 år och bedöms vara livskraftig i vårt land. Man beräknar att vi har ett bestånd på 200.000 individer och att populationen tillåter jakt, som om människan bör ingripa bara för att vi kan. Sedan blir det ännu värre, man framhåller värdet av köttet och pälsen. Då kan man fråga sig hur många ekorrar det krävs för en pälsjacka och självklart också vem som vill strosa omkring i vimlet, iklädd en päls av ekorrskinn?

Ekorrkött lär inte hamna på tallriken i hushållen och grillade ekorrburgare blir garanterat ingen succé på snabbmatställen. Detta är Jägarförbundets idéer men den stora allmänheten kommer aldrig någonsin att tillaga ekorre i en gryta på spisen.

Viltturism nämns också i sammanhanget som något att eftersträva. Ett annat ord för viltturism är troféjakt, att döda för det höga nöjets skull.
En riktigt dålig idé alltså.

Och som alltid är jag överens med Evert Taube "låt dom få leva, dom är ju så sköna"

Julhälsning

En riktigt God Jul till er alla!

Luciamorgon

En av de vackraste tolkningarna av Luciasången på svenska står Tomas Di Leva för. Ingen jag lyssnar på i vanliga fall men just denna hyllning till jungfrun från Syracusa som han framför med stor inlevelse är så oerhört vacker, tyvärr inte live. Luta dig tillbaka, njut av den sköna sången eller sjung med.

        

            

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt glans av din fägring.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Kom i din vita skrud, huld med din maning.
Skänk oss, du julens brud, julfröjders aning.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Trollsejd och mörkermakt ljust du betvingar,
signade lågors vakt skydd åt oss bringar.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Stjärnor som leda oss, vägen att finna,
bli dina klara bloss, fagra prästinna.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.
Drömmar med vingesus, under oss sia,
tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

Klockan klämtar för klimatet

Du hittar inte en enda klimatforskningsförnekare som håller i en brandslang säger den australiske brandsoldaten som i månader har kämpat mot de förödande bränder som nu härjar i Australien. Det har alltid brunnit i Australien men brandsäsongen i ett varmare och torrare klimat blir längre för varje år. Hittills i år har 2,2 miljoner hektar brunnit ner, människor har omkommit och många har förlorat sina hem. 2.000 koalor har brunnit upp och ingen vet hur mycket fåglar och däggdjur som fallit offer för elden.

https://www.sbs.com.au/news/it-s-demoralising-firefighters-warn-canberra-more-action-needed-on-climate-change-and-resourcing

Internationella naturvårdsunionen IUCN slår larm i sin rapport 2019 om det allvarliga läget för våra hav. Haven absorberar mängder av de koldioxidutsläpp som vi människor genererar och gör att haven försuras och hotar världens korallrev. Haven buffrar även värmen och vattnet blir varmare. Varmare vatten innehåller mindre syre och syret i haven minskar rekordsnabbt. Helt döda zoner i våra hav har fördubblats de senaste 50 åren och antalet områden med farligt låga syrenivåer har under samma period ökat från 46 till 700, viktiga ekosystem närmar sig kollaps.

https://www.iucn.org/news/marine-and-polar/201912/marine-life-fisheries-increasingly-threatened-ocean-loses-oxygen-iucn-report

I Madrid pågår just nu COP 25 där forskare från hela världen presenterar fakta om klimatförändringar och där världens ledare försöker komma överens om hur vi skall minska växthuseffekten på vår planet samt redogöra för vad man åstadkommit för att följa Parisavtalet som man undertecknat. Det gör trögt, minst sagt. I Amazonas fortsätter regnskogen att brinna och urinvånare som försöker skydda områden som är deras hem skjuts ner. Brasiliens president kallar Greta Thunberg för "snorunge" - en vuxen man, därtill ledare för ett stort land, landar med ett magplask i sandlådan.

Nobeldagen den 10 december som firas till åminnelse av Alfred Nobel ( 1833- 1896) är en stor dag i Sverige. Det är en hyllning till kunskap, forskning och vetenskap där människor som bidragit till avsevärda förbättringar för mänskligheten får både välförtjänt uppmärksamhet samt en ekonomisk belöning för sina bedrifter. Livslångt slit med många besvikelser på vägen får ett erkännande som för alltid skrivs in i historien. Jag kan inte tänka mig ett viktigare år än 2019 att hålla kunskapens fana högt och likt brandsoldaten i Australien såg jag inte skymten av någon vetenskapsförnekare under det lång TV sända firandet. Hur kommer det sig att ingen hittills lyckats bevisa att klimatvetenskapen har fel? Den person som i god vetenskaplig ordning kan bevisa att klimathotet är felaktigt, att världens samlade klimatforskare  har missuppfattat eller ljugit om sina slutsatser om klimatförändringarna skulle uppnå en ära som förmodligen ingen människa i historien någonsin tidigare fått uppleva.

Den polska författarinnan och nobelpristagaren i litteratur Olga Tokarczuk ges ingen uppmärksamhet i sitt hemland av den statliga televisionen när hon får ta emot Nobelpriset, ett straff förmodar jag för att hon skrivit böcker som inte faller i god jordmån.

Världen framställs idag på ett bedrägligt sätt men vi har känt till koldioxidens värmande effekt på vårt klimat under mer än 30 år. För varje år som går har kunskapen förfinats och vi vet att det inte handlar om naturliga variationer eller solens aktivitet. Det är hur enkelt som helst att ta reda på och solens inverkan på vårt klimat har länge varit möjlig att mäta.

Klimathotsförnekare är inte intresserade av svaren och ställer ändlösa frågor om nya detaljer och kallar människor som sätter sin tilltro till vetenskap för alarmister och kommunister. Om det saknas kunskap går det utmärkt att ta hjälp av dem som besitter den kunskapen. Vi har ett ansvar inför kommande generationer som är de som kommer att drabbas hårt om vi inte gör det vi kan för att mildra effekterna av vårt slöseri med jordens resurser.

Lever vi i fördumningens tidevarv? Jag skulle inte skriva under på den slutsatsen, vi har aldrig haft så mycket kunskap som vi har idag tack vare vetenskapen. Det är nu inte enbart klimatvetenskapen som är under attack, journalister är en yrkesgrupp som dagligen utsetts för hot och förakt på sociala medier. Vad gör det med vår demokrati om journalister inte längre orkar eller vågar skriva artiklar som inte faller nätkrigarna på läppen? Det är mänskligt att ge upp när tillvaron blir hotfull. Även domstolarnas rättskipning, myndighetsutövning och kulturen ifrågasätts.

Det finns ett mönster som inte går att ignorera. Högerpopulismen sprider sig över världen och hotar den demokrati som vi länge tagit för given. Även i vårt stabila välfärdsland är det inte längre en omöjlighet att vi vid nästa val kommer att ha ett högerpopulistiskt regeringsparti som förnekar klimatvetenskapen, som vill montera ned SVT och bestämma bibliotekens innehåll.

En nyligen utkommen bok" Hotet mot demokratin" skriven av journalisten Martin Gelin och professor emeritus i Nordamerikastudier Erik Åsard  gör en skarpsynt analys om högerpopulismens framfart i Ungern, Polen och USA. Samtliga länders ledare är valda i demokratiska val men vägen till makten  har ändrat karaktär. Inga fientliga arméer och vapenskrammel hotar våra gränser, fotsoldaterna på nätet gör jobbet. Förnekandet av klimatvetenskapen blir plötsligt mera begripligt.

"Man fyller informationsflödet med så många sensationella skandaler, så många motstridiga fakta och en så intensiv kakofoni av lögner, påhitt, halvsanningar och kontroverser, att en stor del av befolkningen inte längre kan skilja sant från falskt eller blir så avtrubbade att de slutar bry sig"

Har naturen rättigheter?

En global rörelse sprider sig nu över världen som kräver att naturen ges rättigheter precis som FN en gång deklarerade mänskliga rättigheter. Konkret innebär det att naturen blir en juridisk person i domstol och att mänskliga intressen tvingas ta hänsyn till naturens intressen och behov.

Mänsklighetens historia kännetecknas av Homo sapiens som skapelsens mittpunkt och om naturen som en resurs att härska över och att använda för mänskliga behov. Den västerländska självbilden har sitt upphov i Skapelseberättelsen även om detta knappast längre existerar på en medveten nivå. Vi formar livsvillkoren för allt annat levande på vår planet, en dominans så total att blotta tanken skrämmer. Vi lever nog alla i någon form av vardagsförnekelse när vi lever och beter oss som om vi inte visste.

När livet präglades av fattigdom, umbäranden och förfärliga arbetsvillkor trodde dåtidens stora tänkare att överskottet av människors arbete och uppfinningar så småningom skulle resultera i ett överskott som skulle gagna människorna. Mindre tid till förvärvsarbete skulle omvandlas till mera tid för familjen, ökad bildning eller kanske naturupplevelser, en valfrihet att berika livet. Men mänskliga drömmar om ett bättre liv kanaliserades av marknadskrafter och idag är shopping ett stort fritidsintresse. Allt vi konsumerar har sitt ursprung i naturen och vår västerländska livsstil hotar planetens ekosystem som vi är beroende av för vår överlevnad. Även våra sopberg som vi lämnar efter oss skall hanteras av naturens krafter. Den enda produkt som är miljövänlig är den som aldrig köps.

Naturen har aldrig kunnat hävda sig gentemot mänskliga intressen eftersom den saknar en röst och endast uppfattas som en resurs för mänskligheten som är till för att användas. Är det rimligt att kräva rättvisa för andra varelser än människan?   Och vilka varelser kan då komma ifråga? De som vi uppfattar som gulliga, trevliga och ofarliga eller gäller en rättvisa även de som på något vis skrämmer oss eller inkräktar på våra liv?

Att betrakta naturen som ett objekt präglar starkt vår kultur och detta är nya tankar som i högsta grad är revolutionerande. De som förordar detta tankesätt menar att de juridiska rättigheterna inte är det viktigaste utan ett medel att förändra vår inställning till naturen och vår egen roll i världen.
Ursprungsbefolkning i olika delar av världen har aldrig anammat denna syn på naturen, inte våra samer i Norden heller. Det säger en hel del om hur den moderna människan har avskärmat sig från naturen, kunskapen om naturens betydelse för våra liv på jorden lämnar mycket övrigt att önska. Det är lätt att förstöra det vi inte förstår och värdera det vi förstår.

I mars 2017 fick floden Whanganui på Nya Zeeland status som juridisk person. Det var första gången i mänsklighetens historia. Sedan dess har bl.a delar av regnskogen i Colombia och några andra objekt i världen tilldelats denna rättighet.

Jag vet inte om denna sympatiska idé kan vara en väg och en motkraft till hur vi hittills behandlat allt levande på vår planet, vi är ju grenen vi sitter på och som blir allt svagare för varje år. Det är inte ett alternativ att fortsätta som förut, det finns hur mycket varningssignaler som helst att den vägen inte längre är framkomlig.

Ett svenskt nätverk för naturens rättigheter http://www.lodyn.se/naturens-rattigheter/

Vad tycker du? Har naturen rättigheter?