Asphodelus albus - afodill

En trevlig växt i trädgården är afodill. Har haft den i många år och den härstammar ursprungligen från Lindbro trädgård. Den verkar vara ovanlig i odling för jag har aldrig sett den i någon annan trädgård. Här blir den ungefär 50 cm hög, bladen liknar strandirisens  och ur bladrosetten stiger på våren en fantastiskt vacker och säregen blomstängel med helbruna knoppar.

Den börjar sin blomning längst ner för att så småningom översållas av vita stjärnliknande blommor. Den är planterad i ett ganska soligt men väldränerat läge. Några härdighetsproblem verkar den inte ha och den står rak och stabil i rabatten, trots sin höjd.

Den svåra konsten att samtala med en dator

Efter den obehagliga incidenten i förrgår kväll börjar lugnet återvända och i går fick vi äntligen regn, 10 mm men bättre än inget alls.

Men mitt samtal med den tekniska apparaten när jag kontaktade Vattenfall glömmer jag inte.

Den tekniska utvecklingen som en gång var inriktad på att hjälpa mänskligheten har verkligen varit revolutionerande. Dåliga och riskfyllda arbetsmiljöer har kunnat ersättas av maskiner, alla tekniska hjälpmedel som underlättat livet för människor och inte minst den lättillgängliga informationen från hela vår värld har verkligen gagnat oss och förändrat hela vår världsbild.

Men någonstans på vägen under denna tekniska revolution börjar tekniken bli herre över mänskliga behov. Det blev så uppenbart för mig när den talande datorn inte förstod mitt budskap. "Var vänlig upprepa" - "svara ja eller nej" men mitt ärende passade inte in i datorns begränsade vokabulär. Språket är så oerhört viktigt för oss människor men plötsligt hade min språkliga förmåga inget värde alls om jag inte kunde formulera mig på ett språk som datorn förstod.

Det varken kan eller vill jag anpassa mig till!

Den rådande politiska ideologin numera är arbetslinjen, hur torftigt, idéfattigt och historielöst detta än är så är det vad vi ständigt matas med från alla politiska grupperingar. Den viktigaste frågan för politikerna är att skapa arbete men hur skall det gå till?

Den mänskliga arbetskraften är den dyraste produktionsfaktorn i arbetslivet och följaktligen har
 varje miljard som investeras i företag ett klart syfte, att effektivisera, att robotisera, att datorisera och att rationalisera bort den dyra, mänskliga arbetskraften. Även miljövännerna har ramlat i den fällan och pratar om hur "gröna investeringar" skall skapa nya jobb.

Är det verkligen sanningen? Att investera i gröna jobb och miljövänliga produkter är en nödvändig utveckling för att hejda klimathotet och de omfattande skador som sker på våra ekosystem men skapar det verkligen nya jobb?

Förmodligen inte utan ersätter något annat som är sämre - ingen tillverkar väl tjock TV längre sedan vi alla skaffat oss platt TV?

Vi har vant oss vid alla dessa knapptryckningar som möter oss överallt när vi har behov av kontakt med myndigheter och stora företag. Det kan vara nog så frustrerande när det enda man önskar är att få en mänsklig röst att prata med, vi vill ju kommunicera och förklara våra behov och önskningar och ibland kan det vara  bråttom! Att då mötas av en talande maskin  som inte ens kan föra  samtal på ett barns nivå, än mindre registrera den känslomässiga upprördheten hos en alldeles vanlig människa är som en riktig käftsmäll!

Men myndigheten eller företaget har gjort det som krävts, rationaliserat och effektiviserat bort en kostsam men mänsklig arbetsinsats.  

Skogsbrand

I går kväll strax innan kl.18.00 hade jag äntligen fått ner de inköpta sommarblommorna i krukorna. Tycker inte jag har så många krukor men det blir en del arbete ändå. Kallt var det ute och den kraftiga, ettriga vinden som blåst dygnet runt de senaste fyra, fem dygnen visade inga tendenser att mojna.

När jag klev in i huset såg jag genast att strömmen var borta och mindes att jag hört ett kraftigt brak i skogen strax innan. Jag sprang ut och kände röklukten och såg eldslågor som slog upp i skogen bakom trädgården. Strax bakom den stora rishögen på bilden brann det för fullt.

Maken ringde brandkåren och jag sprang upp till elden och försökte släcka med de tillhyggen jag hittade, grova pinnar och mina gummistövlar. En stor asp hade fallit över elledningarna och orsakat gnistbildning som i sin tur snabbt antände den torra marken. Det brann i mossan, barren, kvistarna och trädrötterna men elden hade inte hunnit sprida sig mer än över några kvadratmeter och jag lyckades få stopp på de öppna eldslågorna. Något vatten hade vi inte eftersom strömmen var borta.

Brandkåren kom snabbt då de råkat befinna sig i närheten,  det fanns inget för dem att göra men de fyllde flera hinkar och kannor med vatten och vi fick beskedet att vi måste vakta brandhärden.

Ringde Vattenfall och anmälde strömavbrottet och de skulle komma snabbt. Vi satt där i skogen och väntade och väntade och väntade....det knakade till varje gång den stora aspen sänkte ledningarna ännu lite närmare marken. Efter tre timmar anlände montörerna och när de väl kommit på plats så gick arbetet snabbt, kl. 22.00 hade vi ström igen.

Det finns en historia bakom detta, det här nämligen är andra gången elledningarna förorsakat en skogsbrand. Då brann ett större område ner här i skogen.  När vi flyttade ut hit hade vi ständiga strömavbrott pga nedfallna träd på linjerna. För ca 7 - 8 år sedan tog Vattenfall tag i problemet och grävde ner många kilometer av elledningar , bl.a. går de rakt över våra åkrar ungefär 50 m från huset. Men den sista sträckan till huset vägrade de åtgärda och lämnade kvar de gamla luftledningarna som nu går genom skogen till transfomatorn, en sträcka på ca 250 - 300 m. Den sträckan kostar oss fortfarande strömavbrott samt brandfara och regelbundna kostnader för Vattenfall som ansvarar för att rensa ledningsgatorna och underhållet av stolparna. Det finns alltså inga vinnare på denna småsnåla hantering, bara förlorare.

I morse kontaktade jag Vattenfall. För första gången i mitt liv har jag pratat med en dator, alltså inga knapptryckningar utan en röst som ville veta mitt ärende. "Ursäkta, jag förstår inte" svarade datorn när jag desperat försökte förklara vad jag ville. Sådär höll vi på ett bra tag och konverserade, datorn och jag, tills det äntligen kom en mänsklig röst i luren. Och här drog jag äntligen en vinstlott för Ludvig som svarade visade sig vara både vänlig och lyssnande och  tänk så tacksam man kan bli för det lilla. Nu är en SOS anmälan gjord med önskemål om att få jordledningar nergrävda fram till huset. Inte ens en veckopeng för en av Europas ledande energiföretag men för oss en stor trygghet. Nu återstår att se om denna anmälan ger något som helst resultat.

Att vi upptäckte branden så snabbt räddade oss den här gången, det är knastertorrt i marken och med den hårda vinden som låg rakt mot huset hade elden snabbt spridit sig. Jag törs knappt tänka på hur det kunde gått om vi legat och sovit...

Blommande buskar

Även om jag prioriterar vackra blad och bladformer hos rododendron så är det alltid en upplevelse när de knoppas och blommorna slår ut.

Goda grannar är Rh. `Persil´ och Rh. `Satan´  båda lövfällande, vem som är vem är lätt att se.

Blommande häxal Fothergilla major

Woodland - en del av vår trädgård

Det som vi kallar woodland, är inte bekväm med uttrycket, börjar äntligen ta form och de delar som vi inte hann gräva klart i höstas är nu iordninggjorda - men inte färdigplanterade. Jag har sällan någon planteringskö utan föredrar att välja växter när platserna är klara, tycker det är lättare att se vad som passar in när rabatter och den omgivande miljön är klar.

Såhär såg det ut när våren anlände i år, mycket grävarbete återstod.

Samma område idag.

Endast fyra Rhododendron är planterade i den nya rabatten och vilka samplanteringsväxter det skall bli framöver vet jag inte  - ännu. Som vanligt planterar jag väldigt glest för att det inte skall växa ihop till en djungel inom några år.

En annan vinkel...

Nu börjar hela området äntligen hänga ihop och bilda en helhet.

En del träd är planterade som naturligtvis kommer att ta tid på sig att utvecklas men i övrigt väljer jag växter som är mycket långsamväxande såsom de barrträd jag planterat. En hel del hostor är planterade så det gröna kommer att dominera och bilda struktur i hela woodlandet. En del blommande växter blir det förstås men mera som trevliga färgklickar bland de olika gröna nyanserna. Dethär arbetet är nog det trevligaste jag gjort i hela trädgården, området är stort så det går att måla med stora penseldrag och ta ut svängarna rejält men det är också  miljön med tillhörande växter, det mesta är surjordsväxter, som väcker både glädje och förundran över vad som är möjligt att åstadkomma i en igenväxt skog.

Trädgårdsbesök i Östergötland

Gentiana angustifolia Nr.9321

I går åkte vi iväg till Gunnar och Wiviann för att få uppleva deras trädgård i vårflor. Vi besökte trädgården i fjol på sensommaren och blev helt betagna i denna fantastiska trädgård.

Det är svårt att återge en trädgård och den känsla den förmedlar och trots att jag är skrivkunnig och tar bilder så räcker det inte riktigt till. Förutom att den är extremt välskött så känns det som att bakom varenda lite kvadratmeter så finns en tanke med hur resultatet skall bli - och det blir fint! Denhär Gentianan försökte jag verkligen fånga på bild men den är vackrare i verkligheten och det bästa av allt - en planta fick följa med hem!  Det här är en samlarträdgård, jag har en hyfsad allmänbildning när det gäller växtkunskaper men i denna trädgård räckte inte mina kunskaper långt! Massor av växter som jag inte ägde den minsta kunskap om. Jag brukar ibland fundera över när man blir växtsamlare, var går gränsen? När man har kanske 20 eller 30 olika exemplar av en speciell växt?  Gunnar har 100 exemplar av Daphne, jodå, han räknade dem när jag frågade, troligen unikt i vårt land.

Allt är så vackert arrangerat och här gör sig inga marktäckare besvär, alla växter skall synas och det gör de verkligen. Alpinerna ser ut att trivas i de upphöjda partierna med massor av grus i jorden och barrväxterna står som utropstecken i rabatterna.I begynnelsen, innan Gunnar och Wiviann började skapa sin trädgård var detta en högst ordinär, platt villatomt med några äppelträd, jordmånen var blålera. Har ni sett en Rhododendron som inte är större än en halv tumme? Jodå, en sådan växte här..

Längs kortsidan på huset finns en rabatt, enbart bestående av Lewisior, makalöst vackert när de blommar. Sköter sig själva säger Wiviann,bara att rensa bort fröplantorna som kommer i gången..

En blommande Rhododendron som jag glömde fråga om namnet på..

En av hundra Daphne `Anton Fahndrick´ som doftar underbart.

Tack för besöket, vi kommer igen!

Lite blommor kanske?

Regnig eftermiddag som tvingade in mig från trädgården men jag hann ta lite bilder med fokus på blommor för oj, vad det blommar nu.

Den gamla äppelmadamen har fått hybris och är helt täckt av äppelblom. Den fanns här när vi flyttade hit för 15 år sedan och hade undgått all form av misshandel som många äppelträd råkar ut för. Den hade fått växa som den ville under många år och vi bestämde att så får det fortsätta. Att skära och kapa i gamla, ärevördiga träd är inte vår melodi och den verkar tacksam eller hur?

Den tidiga bergvallmon Meconopsis quintuplinervia är så söt med sina nickande blommor, omöjlig i all sin blyghet att titta blomman i ögonen. Trivs i surjord och inte alltför mycket sol.

Trillium grandiflorum kommer troget varje år, en mycket vacker representant för det stora trilliumsläktet. Yvig och stor blir den aldrig här men den gläder mig varje vår.

 

Uvularia grandiflora - sorgklockan med sina nickande blommor är en lättodlad skönhet om den bara får leva i en skuggigare miljö och en fuktighetshållande torvjord. Blomningen går snabbt men den pryder ändå sin plats med en vacker fräsch grönska hela säsongen.

 

En odlingsvärd växt är också Phlox divaricata `Clouds of perfume´ blåflox. Precis som namnet anger dofter den intensivt och den ljuvliga doften sprids över trädgården. Inte svårodlad, vanlig trädgårdsjord och vandrande skugga blir en utmärkt plats för blåfloxen.

Nu börjar också Lewisiorna blomma. Jag har förlorat många Lewisior men sedan vi gjorde om en rabatt till ett riktigt grusparti, väldränerat och soligt, sprider de sig överallt i gruset.

Den vackra gulbladiga solfjäderlönnen Acer shirsawanum har överlevt vintern vilket är glädjande. Dethär är nämligen vårt tredje försök men nu har den lilla lönnen fått en mera skyddad växtplats.